Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev som anlände när han gjorde sig i ordning för Jaquinotska soiréen.

    Alexandra Edelfelt Jacquinot
  • Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt "tusenfallt" för växeln; han borde ha skrivit fullmakten för att ta ut stipendiet tidigare.

    Alexandra Edelfelt
  • Trots Edelfelts sparsamhet har han behövt låna 30 francs av Karl Alfred Caveen, vilka höll på att ta slut då Alexandra Edelfelts brev kom.

    Alexandra Edelfelt Karl Alfred Caveen
  • Med fem francs på fickan tågade Edelfelt till soarén på Rue Miromesnil; både fröken Pauline Ahlberg och Madame Jaquinot hade sagt att det skulle bli en soaré "en famille" [inom familjen], då han anlände var det ett femtiotal personer i salongen; Edelfelt sprang förargat ut och köpte grå handskar för att komplettera klädseln, som han inte hade förberett för ett så stort tillfälle; fröknarna Marie Friberg och Mathilda Grabow executerade [framförde] musik; Edelfelt satt och talade om Tyskland, konst och litteratur med Pauline Ahrenberg, som inte ville dansa, fram till att hon klockan 12 gick upp till sig; därefter bjöd fröken Grabow upp honom till vals, några norskor ville valsa och snart var hans blyghet på dansgolvet bortblåst; där fanns en liten fransyska på ungerfär 15 år, kusin till Mademoiselle Marguerite Jaquinot, som var alldeles strålande vacker men "dugligt kokett fastän hon ännu bar korta kjolar"; dansen leddes av en Monsieur Viardot, son till konstkännaren som ordnat eremitaget i Petersburg; kotiljongen gick till precis som hemma; quadrillen [kadriljen] dansas lite annorlunda; kan Alexandra Edelfelt tänka sig att han först klockan 3 gick hem i storm och slaskregn till Rue Cassette; på en fransk aftontillställning roade man sig precis på samma sätt som hemma; Edelfelt tyckte att alla små "parisersprättar" var lyckade med sina ytterst moderna dräkter, sina chapeau-claque'er och sina lorgnetteglas i ena ögat; lite oartigt var det av Edelfelt att inte bjuda upp Madmoiselle Jaquinot, dottern i huset; på tisdag skall han gå dit på visit och tacka för senast.

    Sankt Petersburg Tyskland Eremitaget Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Mathilda Grabow Jacquinot Marguerite Jacquinot Marie Friberg Paul Viardot Louis Viardot
  • Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".

    Louvren Pauline Ahlberg Rembrandt Peter Paul Rubens Tizian Anthonis van Dyck Rafael Hertzberg
  • De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.

    Paris München Dresden Rom Michelangelo Rafael Tizian Maria Kristus Pietro Perugino Giulio Romano
  • Edelfelt förargar sig över att höra "fruntimmer" (inte Pauline Ahlberg, hon är för klok) säga att Rafael är så naturlig; Rafael brydde sig inte alls om att göra fotografiska bilder, till skillnad från holländarna Gabriel Metzu, Gerhard Terburg och Gerard Dow; Rafael är som tecknare det största snillet, men han roade sig inte med att berätta pikanta anekdoter eller kopiera naturen utan geni som flera av de nu levande tyska genremålarna som har ett så oinskränkt välde över alla "fruntimmerssjälar".

    Pauline Ahlberg Rafael Gabriël Metsu Gerhard Terborch Gerrit Dou
  • Flamländarnas stora mästare Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Gaspar de Crayer borde tilltala personer som inte är så "lärda" i konst; åtminstone anslås Edelfelt mera av dem och spanjorerna Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Jusepe de Ribera, samt holländarna Rembrandt och Frans Hals än av hela den italienska skolan; Edelfelt beundrar italienarna, men älskar de andra; en människa med sinne för konst skall känna sig mera omedelbart berörd av de nämnda målarna än av hela den italienska renässansen och dess store efterhärmare Nicolas Poussin, en målare som Edelfelt med bästa vilja inte förstår.

    Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Diego Velázquez Bartolomé Murillo Jusepe de Ribera Nicolas Poussin Frans Hals Gaspar de Crayer
  • Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.

    Paris Antwerpen Louvren Haag Saint-Vincent-de-Paul Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Diego Velázquez Bartolomé Murillo J. A. D. Ingres Maria Hippolyte Flandrin
  • Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.

    Antwerpen Amsterdam Haag Nederländerna Jean-Léon Gérôme Rembrandt Léon Bonnat Frans Hals
  • Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.

    Italien Spanien Pradomuséet Vatikanen Michelangelo Rafael
  • I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.

    Paris Italien München Wien Florens Jean-Léon Gérôme Berndt Otto Schauman Stefano Ussi
  • Rafael Hertzberg går flitigt på Louvren för att lära sig att bli konstkritiker.

    Louvren Rafael Hertzberg
  • Det är förunderligt att stora konstnärssnillen som J.A.D. Ingres och Bertel Thorvaldsen behöver ett helt människoliv för att lära sig förstå de gamla mästarna, medan en magister från Helsingfors vanligen behöver sex månader för att bli kapabel att dömma "kungar, menskor, Gud och fan".

    Helsingfors J. A. D. Ingres Bertel Thorvaldsen
  • Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.

    Italien Belgien Emil Nervander Tintoretto
  • Edelfelt tror inte att Rafael Hertzberg blir en som "talar i ogjordt väder", han erkänner gärna sina brister och drar nytta av samvaron med Adolf von Becker som är den finne som sett mest och mest förstår sig på konst; häromdagen hamnade Edelfelt och Becker i dispyt med Hertzberg, som ansåg att kritiken fått många unga målare att slå in på bättre vägar, medan de två andra ansåg motsatsen.

    Adolf von Becker Rafael Hertzberg
  • Karl Alfred Caveen studerar ännu inte.

    Karl Alfred Caveen
  • Det är skada att Rafael Hertzberg, som har gott huvud och anlag för poesi, skall ha något "pjoskigt" i sin person, om Alexandra Edelfelt förstår vad Edelfelt menar; exempelvis såg Hertzberg en vacker flicka kopiera på Louvren, han placerade i smyg en ros på hennes staffli och övervägde att ordna samma uppvaktning flera dagar i följd; Edelfelt ansåg att en sådan smånätt kärlek "à l'allemande" [i tysk stil] inte skulle förstås i Frankrike; Edelfelt tror att Hertzberg försöker efterlikna Zacharias Topelius, han visar bl.a. stor uppmärksamhet åt barn, "denna barnsliga barnakärlek hos en ung man" är inte "naturlig".

    Frankrike Louvren Alexandra Edelfelt Zacharias Topelius Rafael Hertzberg
  • Edelfelt märker att han är mera van vid det utländska än Karl Alfred Caveen och Rafael Hertzberg; de är genomfrusna, "småjuttar" i timtal, går långsamt, får sjuka fötter, förstår inte språket, följer inte mattiderna och sätter inte värde på tiden; de vill inte gå ensamma någonstans och vill ha tolk i alla möjliga och omöjliga fall.

    Rafael Hertzberg Karl Alfred Caveen
  • Kölden verkar hålla i sig så Edelfelt tror att han redan denna vecka flyttar till Julian Alden Weir.

    Julian Alden Weir
  • Inköp som väntar är ett par stövlar (sådana slits "ohyggligt" i Paris) därefter en vinterpaletå.

    Paris
  • Edelfelts senaste studie ansågs som en av de bästa av kamraterna i Ecole des Beaux Arts; han fick också högsta möjliga beröm av Jean-Léon Gérôme, "pas mal, il y a des bonnes choses" [inte illa, där finns goda saker], men denne kritiserade också skarpt teckningen.

    École des Beaux-Arts Jean-Léon Gérôme
  • Följande vecka målar de antik i ateljén; Edelfelt kommer i stället att göra skisser på Louvren eller hos Julian Alden Weir.

    Louvren Julian Alden Weir
  • Edelfelt har inte gått i skulpturskolan den senaste veckan.

  • Berndt Lindholm mår bra; Filip Forsten och Oscar Kleineh har flyttat in i en pension; Edelfelt har inte sett Filip på två veckor, men han lär må bra och studera flitigt; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt Berndt Lindholm Filip Forstén Oscar Kleineh
  • *Fröken Pauline Ahlberg sänder hjärtliga hälsningar till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • *Lulle (Julian) Serlachius brev har inte kommit fram.

    Julian Serlachius
  • *Alexandra Edelfelts anmärkningar på Edelfelts korrespondens är riktiga och han skall ta dem ad notam, i beaktande.

    Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt hälsar till Mille (Emil) Cedercreutz och Lulle (Julian) Serlachius.

    Emil Cedercreutz Julian Serlachius
  • *Hur mår Ellen? Edelfelt skall skriva till henne.

    Ellen Edelfelt