Paris 18 April 1875 18.4.1875

På grund av huvudvärken senast Edelfelt skrev kommer han inte klart ihåg vad han berättade, förutom att han refuserats i Salongen; större otur kan man ha: Jean-Léon Gérômes framstående elev, Joseph Wencker, har inte lyckats komma bland de 10 bästa som får tävla om romarpriset [prix de Rome]; av de tävlande är 7 elever till Alexandre Cabanel, 2 till Isidore Pils, Édouard Zier är den ende från Gérômes ateljé; den 19-årige Zier har gjort en vacker skiss på ämnet: Kristus säger till de fiskande lärjungarna att de därefter skall vara människofiskare; skissen för tankarna till Hippolyte Flandrin.

Det är märkvärdigt hur Alexandre Cabanels elever som, även om de i framtiden inte blir bättre konstnärer än andra, alltid är de första i alla tävlingar vid Ecole des Beaux Arts.

Edelfelt har samma dag sett Joseph Wencker som såg sorgsen ut; även om Édouard Zier är ung ställde han redan i fjol ut en stor historisk tavla "Cato"; en annan av Jean-Léon Gérômes äldsta elever, Gustave Courtois fick en stor tavla "Kain och Abel" refuserad i Salongen.

Den Lindholmska pojken kostade inget att måla; Berndt Lindholm har bekostat ramen och tillåter att tavlan ställs ut i Helsingfors; Edelfelt sänder även några nakenstudier som Alexandra Edelfelt får avgöra om de ställs ut eller inte.

Edelfelt har arbetat duktigt i Ecole des Beaux Arts; efter frukosten [lunchen] har han varit på Louvren för att lära genom att se på andras konstverk; på senare tid har han börjat uppskatta Andrea del Sarto.

Då Edelfelt först kom till Antwerpen tyckte han att mästarna från renässansen inte gav mer än första bästa utställning av modern konst; nu ser han annorlunda på de gamla mästarna och börjar förstå J.A.D Ingres bevingade regel: Il ne faut étudier l'art qu'à genoux!" [man ska inte studera konst annat än på knä (i böneställning)]; det finns så mycket stort och gudomligt i konsten.

Paul Robert har varit en god läromästare år Edelfelt; Robert har vistats några år i Florens och München, och är son till arkitekturmålaren Aurèle Robert i Venedig, och därtill brorson till den store Leopold Robert.

Som Alexandra Edelfelt vet var Edelfelt hos Sargents senaste söndag; herrskapet Austin var också där och ännu några amerikanska "fruntimmer", samt jur.stud. Eugène Lachaise från Lyon, Carroll Beckwith, Frank Fowler och Julian Alden Weir; Edelfelt hade konverserat halva kvällen med Miss Sarah Austin; unge John Singer Sargent, hans mor Mary Sargent och de båda misserna Sarah och Mary Austin sjöng och spelade; Fowler sjöng till mandolinaccompagnemang av Beckwith; till slut satte sig "gumman" Sargent (påminner om fru Zilliacus) vid pianot och bad alla sjunga amerikanska folksånger och italienska och franska visor, bl.a. Santa Lucia; Edelfelt och Fowler bjöds på middag följande söndag.

Alexandra Edelfelt har bett om ett utkast av fröken Sarah Austin, vilken Edelfelt bifogar i brevet; Julian Alden Weir försäkrar att bilden är lik; ansiktet har en fin, jämn, varm ton, håret är brunt och ögonen blå; hon är 18 år; hennes ett år yngre syster är kanske vackrare och har en mun som han nästan aldrig sett så vacker.

Unga Monsieur Lachaise satt en lång stund och resonerade med Edelfelt om Victor Hugo; de beundrade Hugos Chants des crépuscule, Les orientales; Edelfelt är speciellt förtjust i dikten "le roi de Rome" i Chants des crépuscule.

Edelfelt besökte Pauline Ahlberg, som var ensam hemma; de läste Alfred de Musset; de förtjusades av "Souvenir", "Louison", "Espérance en Dieu" [L'Espoire en Dieu] och "Adieu Suzon" [Adieux à Suzon].

Pauline Ahlberg har ett säreget sätt att läsa poesi; poesin intresserar henne såvida den ger stoff till filosofiska betraktelser; idyllen är främmande för henne, medan Edelfelt är av en helt annan natur; hennes beläsenhet i antropologi, fornkunskap, historia och teologi är otrolig; för närvarande studerar hon allt möjligt som rör positivistisk filosofi, Émile Littrés "la Science", samt arbeten om Veda, Brahmanerna och buddhismen.

Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.

"Furst" (Anders) Ramsay har bett Edelfelt se på en tavla han köpt; Ramsay menar att endast en utmärkt målare har en sådan färg och förmodar att konstnären är en av Frankrikes kända landskapsmålare; Edelfelt upplyser honom om att tavlan målats av den 20-årige Charles Cartier, som studerar tillsammans med honom i Jean-Léon Gérômes ateljé; Edelfelt skyndade till Cartier för att berätta att hans tavla har blivit såld på Hôtel Drouot, konstauktionskammaren; Cartier hämtade sina pengar och bjöd Edelfelt på melée-cassis på restaurangen mittemot Ecole des Beaux Arts.

Edelfelt slutar med att be Alexandra Edelfelt hälsa alla; *han hoppas att syskonen är fullständigt återställda; han skall snart skriva till Ellen Edelfelt.

*Kvittot från Joseph Caventou medföljer.