Innehåll

  • Alexandra Edelfelts brev väntade på honom då han föregående kväll kom hem från en bjudning hos Sargents: förargligt nog var miss Sarah Austin inte där.

    FitzWilliam Sargent Sarah Austin Mary Sargent
  • Anledningen till att Edelfelt skriver mitt i natten är att han just kommit från Théâtre Français där han med hänförelse sett "la fille de Roland"; han önskar att Alexandra Edelfelt kunnat se tragedin med honom, sett Karl den Store, Berthe (Rolands dotter), Ganelon (förrädaren från Roncevaux), Ragenhardt (den ädle, fångne sachsaren); hon har antagligen läst Rafael Hertzbergs torra utläggning av pjäsen i Helsingfors Dagblad; det är roligt att se en pjäs med bara ädla karaktärer, Ganelons brott ligger långt borta i tiden, men trots ånger vilar förbannelsen kvar över hans släkt och sonen, riddaren Gerald blir en frivillig martyr för faderns brott; pjäsen genomgås av en glödande fransk patriotism och antydningar om att Frankrike igen skall bli stort efter alla sina olyckor.

    Frankrike Théâtre-Français Roncevaux Alexandra Edelfelt Rafael Hertzberg Karl Roland Berthe Ganelon Ragenhardt Gérald
  • Sarah Bernhardt är "alldeles förvånande" i rollen som Berthe; i medeltidsdräkt tar hon sig, trots sin ökända magerhet, väl ut, och hennes fina "lungsiktiga" ansikte omsluts ypperligt av slöjan och diademet; Charlemagne [Karl den store] spelas av Henri-Polydore Maubant, Mounet-Sully gör Gerald och Pauline Ahlbergs förtjusning Jules Laroche spelar sachsaren (Ragenhardt); le mise en scene [iscensättningen] är förträfflig.

    Pauline Ahlberg Sarah Bernhardt Mounet-Sully Karl Berthe Ragenhardt Gérald Jules Laroche Henri-Polydore Maubant
  • Alexandra Edelfelt skulle se den patriotiska hänförelsen; Charlemagne [Karl den store] slutar en monolog med orden: "...de sorte qu'un jour tout homme puisse dire qu'il a deux patries, La France et la sienne..." [av ett sådant slag att en dag skall varje man kunna säga att han har två fosterländer, Frankrike och sitt eget], Edelfelt kunde inte låta bli att för sig själv säga att det ögonblicket nu hade kommit och applådera "som en ursinnig"; en gripande scen var kampen mellan Gerald och den Sarrareniske hövdingen, då det gällde att återta Rolands berömda svärd Durandal ur hedningarnas våld; en utmärkt medeltidsstämning fanns i scenen om gästabudet hos greve d'Amaury, Gerald sjunger legenden om de två goda och berömda klingorna [svärden] Joyeuse [glädje] och Durandal, vilken slutar med att Durandal, till Frankrikes sorg ännu är i hedningars hand, medan Joyeuse strålar i tronens prakt; slutet är vackert: Gérald får på sin bröllopsdag veta att hans far, som kallade sig comte d'Amaury, var Ganelon som förrådde Roland i Roncevaux; Gérald avstår från sin kärlek till Berthe och lider straffet för sin olyckliga fars dåd genom att dra ut i världen och utan rast och ro kämpa för de värnlösa, skydda kristendomen och oskulden och lindra sorg och smärta.

    Frankrike Roncevaux Alexandra Edelfelt Karl Roland Berthe Ganelon Gérald
  • Brevet fortsatt den 4 maj.

  • Alexandra Edelfelt får förlåta Edelfelts skrivelser och teckning från föregående natt; sammanfattningsvis tyckte han om la fille de Roland, även om vid en närmare granskning karaktärerna är osanna (för ädla) och intrigen inte är ny.

    Alexandra Edelfelt Roland Berthe
  • Alexandra Edelfelt berättar om Kung Carls jakt [opera], som måste ha varit en händelse i Helsingforslivet; Edelfelt skulle gärna ha velat vara med.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Karl XI
  • Edelfelt har hört Guiseppe Verdis mässa, anförd av kompositören själv; han var bjuden av Pauline Ahlberg, de satt på tredje raden; där var en stor orkester, en ordentlig kör och en förträfflig kvartett bestående av två tyska, Maria Waldmann och Teresa Stoltz, samt två italienska sångare; konserten var mästerlig men Verdis musik är "föga originel".

    Pauline Ahlberg Giuseppe Verdi Maria Waldmann Teresa Stoltz
  • Edelfelt träffar Pauline Ahlberg regelbundet varje onsdag på Elme Marie Caros föreläsningar.

    Pauline Ahlberg Elme Marie Caro
  • I söndags tänkte Edelfelt bege sig med Pauline Ahlberg till Versailles för att se "les grands eaux", men de stannade p.g.a. en regnskur hos Pauline; de läste stycken ur Edgar Quinets Ahasverus, som går i samma stil som Faust, bara att Mob är döden, Rachel den fallna ängeln och Ahasverus den vandrande juden; det är vackra passager men ofta högst filosofiska och dunkla.

    Versailles Pauline Ahlberg Edgar Quinet Ahasverus Faust Mob Rachel
  • Under den senaste tiden har Edelfelt varit melankolisk; måleriet går inte som det borde; han går pliktskyldigt till ateljén, blir förargad över det dåliga resultatet och går till Luxembourgträdgården för att måla akvareller efter naturen, vilket inte heller blir bra; han har gjort avskyvärt misslyckade teckningar för eau-forter och Julqvällen.

    Luxembourgträdgården
  • Salongen är öppnad; Edelfelt har fäst sig vid Jean Paul Laurens "Robert den frommes exkommunikation" och "Interdikt", Jules Bretons mästerliga "Midsommarkväll i Bertagne", Charles-François Daubignys och Léon Germain Pelouses landskap; Julian Alden Weirs porträtt har en dålig plats; Berndt Lindholms ångbåt som sågas ut genom isen har väckt uppmärksamhet; hos Sargents talade man om den utan att veta vems den var, och folk står alltid och tittar på den.

    Bretagne Jean Paul Laurens Berndt Lindholm Julian Alden Weir Charles-François Daubigny FitzWilliam Sargent Jules Breton Mary Sargent Léon Germain Pelouse Robert II
  • Sarah Bernhardt besökte Salongen häromdagen; hon är själv målarinna och skulptris och har en byst utställd, som 'alls inte är illa'; det var roligt att se den utmärkta aktrisen på nära håll.

    Sarah Bernhardt
  • Julian Alden Weir har sett Victor Hugo arm i arm med Jean-Léon Gérôme och Gustave Doré på Salongen.

    Jean-Léon Gérôme Victor Hugo Julian Alden Weir Gustave Doré
  • Adolf von Becker har sålt sin mindre Salongstavla åt Victor Hoving för 1000 franc; hans år har varit bra med en tavla till kejserliga palatset för 3600 franc, en åt af Forselles sterbhus för 2000 franc och sedan priset på 12 000.

    Adolf von Becker Victor Hoving af Forselles
  • Berndt Lindholm har inte gjort lika goda affärer; Lindholms flicka är mycket sjuk; doktor Quist har förberett föräldrarna på det värsta; Lindholm har skaffat en tjock, duktig bretonsk bondkvinna till amma, men flickan har knappt kraft att "dia"; fru Carolina Lindholm visade Edelfelt det lilla, magra, bleka, dåliga barnet.

    Berndt Lindholm Carolina Lindholm Sigrid Lindholm Quist
  • Edelfelt hoppas Alexandra Edelfelt fått hans brev från Barbizon; han ber henne skicka pengar; han har redan blivit tvungen att låna av Julian Alden Weir.

    Barbizon Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir
  • Edelfelt behöver nya kläder; de svarta byxorna som han köpte på Magazin du Pont Neuf var billiga men dåliga; parisarna har rätt i att man inte skall gå till de stora magasinen som säljer för underpris; *han funderar på att köpa en svart rock; det ombytliga vädret gör att han är ständigt förkyld; vackert är det med syrener i full blom och liljekonvaljer säljs överallt; han önskar godnatt och hälsar alla.

    Maison/Magasin du Pont Neuf
  • *Hjärtliga gratulationer på Alexandra Edelfelts namnsdag följande dag.

    Alexandra Edelfelt