ateljéer beställningar bildkonstläroinrättningar brev döden faddrar fennomani finländare franska fransmän gravering historia illustration män midsommar politik porträtt resor revolutioner skolor slang (språk) språk tavlor teater tyskar utställningar veckotidningar

Beskrivning

Albert Edelfelts brev från Paris till Alexandra Edelfelt, skrivet den 30 juni 1875, 12 sidor. Illustrationerna "brodern Gueldry" på sid 5 och "Maxime" på sid 7.

[...] Den äldre brodern gick på en förelasning och den yngre och jag gingo till Montmartre för att helsa på Max Faivre, som arbetar i Gérômes privatatelier, nu då han sjelf är borta i Konstantinopel. Mamma kan tänka sig huru det såg lustigt ut att se vår vän Max vräka sig i Gerômes sammetssoffor midt i den eleganta ateliern. Max håller på med ett porträtt af Bourguin som blir mycket bra. Under det dessa två sålunda voro upptagna, gingo vi, Gueldry och jag och stökade öfverallt, under det Max jämnt ropar ”Gör hvad ni vill, men ställ allt på sin plats igen, annars så, sacrémille nom de tonnerre, får jag med Gérôme att göra. Vi sågo alla hans studier gingo igenom minst 10 portföljer med skizzer och teckningar och gräfde formligen i en stor skrubb der det stod högar af teckningar ofverholjda af tums tjock dam. Gs teckningar äro, som hvar man vet utmärkta, men det samma kan jag ej säga om hans ebaucher. Hans dukar, först anlagda, äro det tråkigaste man kan se, de har, förunderligt nog, något barnsligt komligt och mamsellaktigt petigt i sig, men när han utför dem så blir det helt annat af. Bra eget är det att se de första utkasten på tums långa brefpapperslappar till taflor som redan blifvit verldsberömda. Hvilken trägen arbetare Gerôme är! För att finna ett rätt uttryck för sin idé har han ej minsann skytt arbete. Så fanns der t.ex. 4 säger fyra nästan färdiga ”Bonaparte i Cairo” men han tycktes ha kasserat dem alla. den slutliga taflan är i sjelfva verket bättre än dessa försök. – Den är gripande – Cairo och hela Egypti land synes uppe från en backe i herrligt afton solsken; blott en figur i taflan: förste konsuln Napoleon Bonaparte till häst som ser ut öfver det herrliga landet med en blick full af energie och sjelfförtroende han stoder sig mot sadelknappen, och trycker hårdt fötterna i stigbyglarna – hvar och en kan se: att stora tankar bodde i hans sinne. [...]

Innehåll

  • Edelfelt väntade i 5 dagar, innan han fick Alexandra Edelfelts brev, daterat den 25 juni.

    Alexandra Edelfelt
  • Genom tidningarna hade Edelfelt redan nåtts av den sorgliga nyheten om Erik Benzelstiernas död; Edelfelt tänkte att Alexandra Edelfelt kanske ordnat med begravningen och därför inte kunnat skriva.

    Alexandra Edelfelt Erik Benzelstierna
  • Edelfelt ångrar att han inte varit så vänlig mot Erik Benzelstierna som han kunnat, eller skrivit till honom så att denne hade fått bättre tankar om honom; Erik ansåg troligen att Edelfelt var en ytlig, fåfäng människa; åldersskillnade gjorde att de inte kom varandra så nära, likaså skillnader i åsikter, bl.a. i språkfrågan; Erik var hjärtegod och värd att hållas av.

    Erik Benzelstierna
  • Alexandra Edelfelt är väl installerad på Johannisberg med tante Adèle Gadd.

    Johannisberg Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Kamraterna reser från Paris; Julian Alden Weir åker om några veckor och Edelfelt blir mer hänvisad till finnarnas sällskap.

    Paris Julian Alden Weir
  • Johannefirningen [midsommarfirandet] måste ha varit roligt; Alexandra Edelfelt hade bjudit det gamla Kialafolket; Edelfelt skall försöka komma hem i augusti bara illustrationerna blir färdiga; han får dubbelt arbete då han själv skall rita dem på trä, som Monsieur Jules Marie Lavée rådde honom.

    Kiala Alexandra Edelfelt Jules Marie Lavée
  • Gärna skulle Edelfelt resa med Filip Forsten, som åker omkring den 20 juli, men det är omöjligt att bli färdigt till dess.

    Filip Forstén
  • Som Alexandra Edelfelt vet vill Pauline Ahlberg att Edelfelt kommer till Stockholm; Carl Scriba har bjudit honom till sin onkel i Metz, han skulle få fri mat och logi, samt utfärder till slagfälten och Scribas sällskap ända till Rhein; Edelfelt tror ändå att han reser direkt hem så snabbt som möjligt.

    Stockholm Rhen Metz Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Karel Scriba
  • Senaste vecka har Edelfelt arbetat tappert i ateljén, där de haft modell både för- och eftermiddag.

  • På Johanneaftonen [midsommarafton] var Edelfelt och Filip Forstén bjuden på diner [middag] hos Madame Jacquinot; Mademoiselle Marguérite Jacquinot skulle följande dag till Genève.

    Genève Filip Forstén Jacquinot Marguerite Jacquinot
  • Edelfelt gick efter Jules Marie Lavées anvisningar för att beställa träklossar till gravyren; adressen var i närheten av Bastillen och han tog hjälp av Ferdinand Gueldry från Jean-Léon Gérômes ateljé för att hitta; Gueldry är en vacker, lång, svart 19-åring som nyss kommit ut från Lycée Charlemagne; Edelfelt har börjat ett porträtt av honom, för att möjligen ställa ut det vid Ecole des Beaux Arts exposition i slutet på juli.

    École des Beaux-Arts Bastiljen Lycée Charlemagne Jean-Léon Gérôme Jules Marie Lavée Ferdinand Gueldry
  • Ett annat "pariserbarn" i Ferdinand Gueldrys ålder är Gustave Bourguin, son till redaktören för Charivari och Journal amusant.

    Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Maxime Faivre, Jean-Léon Gérmes gudson, sitter ofta med Ferdinand Gueldry och Gustave Bourguin och hittar på kvickheter och pratar strunt.

    Jean-Léon Gérôme Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Maxime Faivre
  • Ferdinand Gueldry tog Edelfelt först till snickaren, sedan till chateau de duc de Sens, ett gammalt hus från 1400-talet i ursprungligt skick; de såg också Madame de Sévignés hus och andra gamla palats i renässansstil; de såg Ninon de Lenclos lilla byggnad med trädgård, där Voltaire som 20-åring presenterades för kurtisanen; vid Bastiljplatsen var de för varje steg på historisk mark, där skedde stormningen 14 juli 1789, och där stod de största barrikaderna 1830 och 1848; vännen Guerly har under sina nio år vid Lyceet haft god tid att bekanta sig med stadsdelen; Paris är städernas stad, Europas historia finns skriven i varje gathörn och gränd.

    Paris Europa Bastiljen Lycée Charlemagne Château de duc de Sens Voltaire Ferdinand Gueldry Marie de Sévigné Anne de Lenclos
  • Edelfelt åt frukost [lunch] med Ferdinand Gueldy och dennes bror, som var ensamma i staden medan föräldrarna var på familjens egendom vid Orléans; fadern är verkställande direktör vid ett järngjuteri; brodern skall ta examen för att komma in i École Centrale (den högsta läroanstalten för matematik och mekanik) och är bland de vackraste pojkar Edelfelt någonsin sett.

    Orléans École Centrale Paris Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry
  • Illustration: brodern Gueldry.

    Gueldry
  • Efter frukosten gick Edelfelt och Ferdinand Gueldry till Montmartre för att hälsa på Max Faivre, som arbetar i Jean-Léon Gérômes privatateljé så länge denne är i Konstantinopel; Max håller på med ett porträtt av Gustave Bourguin som blir mycket bra; Edelfelt och Gueldry gick igenom Gérômes studier och såg fyra kasserade versioner av "Bonaparte i Cairo".

    Konstantinopel Montmartre Kairo Jean-Léon Gérôme Napoleon I Bonaparte Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Maxime Faivre
  • Jean-Léon Gérômes fru och barn är på landet och Maxime Faivre känner Gérôme så nära att det inte orsakade någon "ogrannlagenhet" att Edelfelt och hans sällskap var där.

    Jean-Léon Gérôme Maxime Faivre Suzanne Gérôme Marie Gérôme
  • Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.

    Paris Théâtre-Français Midi Alexandra Edelfelt Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Ville Vallgren Jean Jacques Baptiste Brunet Pécau Maxime Faivre Suzanne Reichenberg Marie Favart
  • I söndags på kvällen var Edelfelt bjuden till bröderna Wolff i Meudon; på bangården träffade han häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, en norrman Johnsen, aktör Lindberg och doktor Axel August Hårdh som också skulle dit; det blev en stor finsk middag; efteråt spatserade de och sjöng i skogen; på bangården i Sèvres blev de på grund av det olycksaliga "ja" och "nej" tagna för tyskar; Edelfelt tyckte inte det var lönt att förklara sig; när Edelfelt har suttit och pratat med Adolf von Becker, Berndt Lindholm och Filip Forstén som inte är så högljudda, så brukar ingen ens se på dem; skandinaverna har kommit överens om att säga "oui" och "non" för att undvika obehaget med att tas för tyskar när de använder "ja" och "nej".

    Meudon Sèvres Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén Axel August Hårdh Gustaf Alexander Gideon Wolff Gustaf Alexander Gideon Wolff Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg Johnsen Lindberg Eugen Wolff
  • Alexandra Edelfelt oroar sig för att Edelfelt skall bli för förströdd av kamraterna i Helsingfors; Edelfelt har emellertid lärt sig att älska arbetet och han kommer att ha porträtt att måla, så arbetet blir också ett tvång; vilken är Morbror Gustaf Brandts adress?; har Alexandra Edelfelt fått de ilustrerade tidningarna?

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • *Edelfelt har sett Les deux Orphélines på folkteatern Chatelet; det är en roman ur parislivet i stil med Eugèn Sues romaner, med banditer o.d. under Ludvig XVI; pjäsen bär en moralisk halt och rollerna var mästerligt återgivna; Edelfelt grät som ett barn.

    Théâtre du Châtelet Ludvig XVI Eugène Sue
  • *Ellen Edelfelt skall inte sörja över sitt hår, det kommer att växa långt igen.

    Ellen Edelfelt