änglar ateljéer avslutning beställningar Bibeln bildkonstläroinrättningar brev ekonomi gravering Gud hälsningar italienare italienskhet kaféer konstnärer kritik kvinnor lyrik medaljer musik pensionat porträtt pris (belöning) resor restauranger sällskapsliv sjukdom (tillstånd) sjukhus skönlitteratur spex studier (studieinnehåll) tävlingar i yrkesskicklighet tavlor utställningar

Beskrivning

Albert Edelfelts brev från Paris till Alexandra Edelfelt, skrivet den 25 juli 1875, 12 sidor.

[...] Ateliern är nu stängd och Ecole des Beaux Arts har ferier. Vid slutet af hvarje år är föranstaltad en exposition af elevernas arbeten. Jag hade utställt de 4 sista figurerna jag gjort i atelier. Weir ung. 10 figurer och 2 porträtter och han fick – oväntadt för oss alla det 3dje priset (åtföljd af 100 frs) (Duffaud det 2dra, ingen 1sta) Mamma kan tänka sig hans glädje. Hans porträtt äro verkligen bra och han har en sannt artistisk uppfallning tack vare det stora inflytande Bastien Lepage har på honom. Kamraterna tyckte det var orättvist att jag ej fått en ”mention honorable” (Luneau fick den) men jag tycker sjelf att mina studier ej fortjenade det De föreföllo hårda på expositionen, och jag skall söka rätta detta fel. Becker som såg expositionen tyckte mina studier voro de bästa näst Dagnans (D. troddes få 1sta priset, hvarföre han ej fick det det begriper ingen). – Annars litar jag ej mycket på Beckers omdöme. Han kan t.ex. ej se att Weir är artistiskt begåfvad, kunde ej finna att Bastien Lepages ”kommuniant” var ett mästerstycke o.s.v. Dessutom har jag nyligen sett studier af honom från Bonnats atelier (han går ju tid efter annan i atelier alldeles som jag, och är troligen den äldsta atelierelev i Paris och i verlden, känd i ateliern under namnet ”Père Becker” ”le vieux” o.s.v.) som minsann ej voro att skrytas med. Han har ännu de gamla Couturska grundfalska, dumma reglorna i hufvudet, och det hindrar honom att följa naturen enkelt och att se den med rigtiga ögon. Couture var ju sjelf ett geni, och är ännu så godt som oöfverträffad i sin genre, men icke går det än att imitera honom. Hans maner var så personligt, så endast egnadt för Thomas Couture att en annan aldrig kan tillegna sig vidare än dess fel. – Det mest falska i all konst är att tänka på manér sätt att måla, fargblandningar o.d., som alltid äro och forbli bisaker. [...]

Innehåll

  • Postförbindelsen är egendomlig; Edelfelts brev dröjde 11 dagar på vägen, medan Alexandra Edelfelts brev kom på 4 dagar.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tyckte om att höra Alexandra Edelfelts tankar om teckningen till Julqvällen; att han gjort gamle Pistol sittande beror på reflexion – gruppen blir bättre så, och det står inte uttryckligen motsatsen i dikten, man kan tänka sig att den militäriska disciplingen glömdes då de gamla stridskamraterna greps av hänförelse.

    Alexandra Edelfelt Pistol
  • Julian Alden Weir rådde Edelfelt att göra gubben sittande, i synnerhet som han är lemlästad och bilden får ett mera familjärt utseende; medalj och ordnar på högra sidan blev Edelfelt uppmärksammad på första genom Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir Pistol
  • Jules Marie Lavée var nöjd med teckningen på gamle Pistol och översten; han gav Edelfelt rekommendationer till gravören Henri Théophile Hildibrand, som skurit Gustav Dorés och Alphonse de Neuvilles teckningar; för att utföra illustrationerna lika omsorgsfullt som i François Guizots Frankrikes historia ville han ha 400 francs för varje plansch, 250 francs var det billigaste alternativet för en någonslags artistisk tolkning av sin teckning; 80 francs som Edelfelt senast uppgav var alldeles för lite, uppskattningen kom från en av Jean-Léon Gérômes elever [Albin Meyssat] som arbetar för en dålig modejournal; Edelfelt skrev till Gustaf Wilhelm Edlund och rådde om det behövdes besparingar att i så fall minska antalet illustrationer; hos Hildibrand fick han se teckningar av Doré, Neuville och Émile Bayard som var under arbete.

    Frankrike Jean-Léon Gérôme Alphonse de Neuville Gustave Doré Gustaf Wilhelm Edlund Jules Marie Lavée Albin Meyssat Henri Théophile Hildibrand Pistol François Guizot Émile Bayard
  • Ateljén är nu stängd och Ecole des Beaux Arts har lov; vid skolårets slut hålls en utställning av elevernas arbeten; Edelfelt ställde ut sina 4 sista figurer; Julian Alden Weir belönades med tredje pris och 100 francs; Jean-Baptiste Duffaud fick det andra, medan ingen fick första pris.

    École des Beaux-Arts Jean-Baptiste Duffaud Julian Alden Weir
  • Julian Alden Weirs porträtt är bra och han har en verklig artistisk uppfattning tack vare inflytandet från Jules Bastien Lepage.

    Jules Bastien-Lepage Julian Alden Weir
  • Kamraterna tyckte det var orättvista att Edelfelt inte fick en "mention honorable" [hedersomnämnande], men studierna föreföll hårda på expositionen; Luneau fick hedersomnämnandet; Adolf von Becker tyckte Edelfelts studier var de bästa efter Pascal Dagnan; Edelfelt litar inte på Beckers omdöme, han kan inte se att Julian Alden Weir är artistiskt begåvad och tyckte inte att Jules Bastien-Lepages "kommuniant" var ett mästerstycke.

    Jules Bastien-Lepage Adolf von Becker Pascal Dagnan-Bouveret Julian Alden Weir Luneau
  • Adolf von Beckers studier från Léon Bonnats ateljé är inget att skryta med; Becker är troligen den äldsta ateljéeleven i Paris och kallas i ateljén för "père Becker" [fader Becker] och "le vieux" [den gamle]; Becker har fortfarande de gamla grundfalska reglerna av Thomas Couture i huvudet, vilket hindrar honom att följa naturen; Couture var själv ett geni, men det går inte att imitera honom.

    Paris Adolf von Becker Léon Bonnat Thomas Couture
  • Edelfelt har sett Jules Bastien Lepage's romarpristavla och är alldeles tagen; ämnet är ängeln som förkunnar Kristi födelse för herdarna; medan de andra gjort dramatiska och effektfulla tolkningar har Bastien Lepage tänkt sig djupare in i ämnet; tre herdar, vanliga simpla människor överraskas av ängeln som visar dem huset i fjärran der världens frälsare föddes, inget överdrivet dramatiskt liv, ingen affektation, bara stor helig häpnad, andakt och stilla frid; ängeln är en liten blond flicka på tolv år med stora snövita vingar och en gråblå slöja och guldgördel; hans ängel är sådan man drömt sig Guds änglar i barndomen; Edelfelt är säker att Butti (Berta) Edelfelt skulle känna sig dragen till den vackra bevingade systern; Edelfelt såg Bastien Lepage och gratulerade honom för den lyckade tavlan; flera tidningar har skrivit om tavlan; kritikern i "l'Évenement" påminner att han redan för tre år sedan bett sina läsare att fästa sig vid Alexandre Cabanels elev, Bastien Lepages namn.

    Rom Berta Edelfelt Jules Bastien-Lepage Alexandre Cabanel Kristus
  • I kväll dinerade [åt middag] Edelfelt med bröderna Bastien-Lepage (brodern [Émile] är arkitekt), Albin Meyssat, Julian Alden Weir, Pascal Dagnan och Joseph Wencker på deras vanliga restaurang; efteråt "spatserade" hela bordlaget och slog sig slutligen ned på ett kafé.

    Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Julian Alden Weir Joseph Wencker Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage
  • Sista dagen i ateljén var fylld med musik, utklädningar och dramatiska föreställningar hela dagen igenom; på arbete var det inte att tänka på.

  • En av de vänner som Edelfelt varit ganska mycket med var Filadelfo Simi, stipendiat från akademien i Florens; Edelfelt gick ofta till honom för att höra musik, för Simi har en ovanlig fingerfärdighet och hade spelat alla möjliga instrument; Simi var ytterst svärsmisk och stolt över sitt italienska blod, men var framför allt rättfram och hjärtlig; han har nu rest hem och Edelfelt har tagit farväl med korskyss och omfamning.

    Florens Filadelfo Simi
  • De flesta av Jean-Léon Gérômes elever drar bort till sina hemtrakter eller ut på landet; Edelfelt önskar sig kvitt sina teckningar så att han kunde åka hem; de senaste dagarna har han haft flera förargelser, snickare som gjort hans träklossar för små, och allt blir så dåligt och går så långsamt; han är orolig att Gustaf Wilhelm Edlund inte alls ger ut Julqvällen illustrerad eller går in för att gravera teckningarna dåligt och billigt då han får höra hur dyrt det är.

    Jean-Léon Gérôme Gustaf Wilhelm Edlund
  • Edelfelt får lov att göra något riktigt bra då han kommer hem, t.ex. måla ett porträtt av Alexandra Edelfelt i lugn och ro.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt darrar inför ansvaret då han hör Alexandra Edelfelt tala om möjligheten att få måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt
  • Berndt Lindholms reste i söndags; Adolf von Becker reser följande dag till Normandiet och Philip Forstén reser till Finland i övermorgon.

    Finland Normandie Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén Carolina Lindholm
  • Förra veckan var Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, Philip Forstén och Edelfelt bjudna till de svenska fröknarna Anna Agrell och Kinstrand; de bor på en pension, men frun är i England, därför presiderade Mathilda Grabows Madame Sinconne som värdinna (Grabow själv var sjuk); en ung fransman, Monsieur Houiller, var också bjuden.

    England Filip Forstén Mathilda Grabow Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg Anna Agrell Kinstrand Sinçonne Houllier
  • Anna Agrell "skrävlar" mycket men spelar violin bra.

    Anna Agrell
  • Kinstrand ser bra ut och tycker mest om att tala om teater, mode, ritt o.d. och påstår att hon är ofantligt svärmisk; det största komplimang man kan ge henner är att säga att hon är fullständigt "Parisienne" [parisisk].

    Kinstrand
  • Häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg reste bort följande dag; det är en hygglig och beskedlig karl.

    Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg
  • Som Alexandra Edelfelt vet är Vasilij Wereschagins bror Sergej kamrat till Edelfelt; Sergej har i fyra veckor legat i lunginflammation på hospitalet [sjukhuset] vid Ecole de Médecine; Edelfelt har ofta hälsat på honom och han är nu fullkomligt återställd; *Edelfelt önskar Mamma farväl.

    École de Médicine Alexandra Edelfelt Sergej Vasiljevitj Veresjtjagin Vasilij Veresjtjagin
  • Edelfelt skickar kalker av två teckningar; scenen i stugan kommer han nog att ändra; vad tycker Alexandra Edelfelt om den andra?; han borde visserligen ha följt 1830-talets mode mer, men det skulle ha sett så löjligt ut; ansikten blir nog bättre.

    Alexandra Edelfelt