adresser (kommunikation) Årstider beställningar bildkonstläroinrättningar brev champagne dialekter djur drycker ekonomi fester gravering illustration pris (belöning) resor restauranger skulptörer sommar studentliv tävlingar i yrkesskicklighet telegram utställningar veckotidningar visor

Beskrivning

Albert Edelfelts brev från Paris till Alexandra Edelfelt, skrivet den 1 augusti 1875, 12 sidor. Illustration "de unga konstnärernas procession med romarpristagarna" på sid 8.

[...] Som Mamma vet troddes allmänt att Bastien-Lepage skulle få Romarpriset. I onsdags på aftonen var jag förhindrad att sjelf gå på École des B A. för att höra utslaget, men jag kunde ej tänka något annat än att B-L. verkligen var pristagaren. Jag gick med unga Wolff uppför Rue Tournon, och såg med ens ett sjungande och jublande sällskap dra upp mot Luxembourg. Jag tog för afgjordt att det var B-L och alla våra vänner och fränder, men erfor till min fasa att det var Comerre med anhang. C. hade således, tvärtemot all rättvisa, tvärtemot allas forhoppningar fått Romarpriset. Omöjligt tycktes det men var dock sannt. Jag sprang hem för att fråga Weirs tanke i saken – men döm om min förvåning, då jag, kl. 11 på aftonen, i stället för att finna Weir ensam i ateliern som vanligt, fann vårt ”habitade” grannt illuminerat, ett bord och en bål i midten, och rundtomkring Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, arkitekten, Meyssat, Wencker en gravör Baude och Weir. Weir hade haft den luminösa idén att dränka förargelsen, indignationen i en bål. Det blef en af de roligaste och hjertligaste vifter jag varit med om. – Jag fick nu höra allt. la Section de Peinture i Institut de France hade enhälligt (så nar som på Bastien Lepages lärare, den gamla intrigören Cabanel, som protegerat Comerre) gifvit honom priset, men de andra afdelningarna, arkitekter och skulptörer hade börjat rösta än på den ena än på den andra, menande att Bastien-Lepages vore för fritt (hoc ut för originelt), Under 5 timmar hade man disputerat. Och man hade icke mindre än 20 omröstningar med slutna sedlar. – Ingen hade tänkt på Commerre men resultatet blef, att man, blott för att icke ge priset at B.L, man gaf det åt den första bästa. Då juryns dom blef känd, hade indignationen varit allmän. Gérôme kom och tryckte B-Ls händer och försäkrade honom att han gjort allt sitt till, att han tyckte det var orättvist, oförlåtligt o.s.v. B-L. var alldeles upprörd af harm, ty har låg orättvisan i öppen dag. Han rusade till telegrafstation och telegraferade till sin mor: Horrible infâmie. Second prix seulement. [...]

Innehåll

  • Edelfelt har för länge sedan fått växeln på 340 francs och tackar.

  • Varje gång Edelfelt får brev från Alexandra Edelfelt vaknar lusten att komma hem i dubbel styrka.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt känner sig fången av illustrationerna, det går så långsamt framåt; den andra gravyren "De två systrarne i vindskammaren" (som Alexandra Edelfelt sett en kalk av) är nu färdig så när som på fröken Augustas händer.

    Alexandra Edelfelt Augusta
  • Som Alexandra Edelfelt vet troddes allmänt att Jules Bastien-Lepage skulle få Romarpriset; Edelfelt var förhindrad att närvara vid École des Beaux Arts när utslaget tillkännagavs; Edelfelt gick med unga Wolff uppför Rue Tournon då han såg ett jublande sällskap dra upp mot Luxembourg; det visade sig att Léon-François Comerre fått priset.

    Rom Luxembourgpalatset École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Léon-François Comerre Gustaf Alexander Gideon Wolff (osäker koppling)
  • Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.

    Jules Bastien-Lepage Charles Baude Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Alexandre Cabanel Joseph Wencker Léon-François Comerre Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage
  • Jules Bastien-Lepage var upprörd av harm och telegraferade till sin mor att han bara fått andra pris (2 000 francs).

    Jules Bastien-Lepage
  • Alexandre Cabanel har alltid varit elak och avundsjuk mot sina bästa elever, även mot Henri Regnault.

    Alexandre Cabanel Henri Regnault
  • "Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.

    Frankrike Finland Amerika Norden Meuse Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Charles Baude Esaias Tegnér Julian Alden Weir Joseph Wencker Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage Claude Bastien Fritjof Axel
  • Det var den första genomvakade natt Edelfelt haft i Paris; klockan 5 bjöd Jules Bastien-Lepage på frukost; Charles Baude och Bastien-Lepage skämtade med kyparen och presenterade sig som son till Patrice de Mac-Mahon; kl. 7 kom Edelfelt i säng, kl. 9 väcktes han och kl. 11 träffades alla på nytt och tog ett bad i Seinen; därefter åt de frukost på "Chez-Anne" på Rue St Bénoit; alla habituéer [stamgäster] har lämnat skisser på restaurangen, där de fyller upp väggarna; man hade krönt Léon-François Comerres skiss med lager; Julian Alden Weir gick och köpte lager och band den kring Bastien-Lepages tavla för att hylla den verkliga lagersegraren.

    Paris Seine Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Charles Baude Patrice de Mac Mahon Julian Alden Weir Léon-François Comerre Anna Chomette
  • På utställningen fortsatte Jules Bastien-Lepages tavla att göra succé; Edelfelt hörde Sarah Bernhardt säga att det var motbjudande och ovärdigt att inte kröna Bastien-Lepages verk; som Alexandra Edelfelt vet är Sarah Bernhardt "målarinna och skulptris"; på eftermiddagen arbetade Edelfelt lite på sin "träkloss" och gick till sängs redan kl. 8 för att sova ut.

    Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Sarah Bernhardt
  • Romarpristagaren i skulptur Jean-Baptiste Hugues bjöd följande kväll alla på restaurangen på champagne; där var elever från École des Beaux Arts, bland de etablerade konstnärerna bl.a. Jean-Joseph Weerts och Émile Maillard; Jules Bastien-Lepage hyllades med nio leve-rop; Léon-François Comerre höll sig undan.

    Rom École des Beaux-Arts Jules Bastien-Lepage Léon-François Comerre Jean-Baptiste Hugues Jean-Joseph Weertz Émile Maillard
  • Jean-Baptiste Hugues bjöd hela sällskapet till "le Chalet", ett värdshus med trädgård bakom Luxembourg; man gick dit på rad och Romarpristagaren bars i spetsen; det långa tåget slingrade sig genom Quartier Latin, på place St Germain tog man i ring kring Hugues; sällskapet installerades i en berså och drack en skål för Frankrike och sjöng le chant de depart; arkitekterna som har det bästa kamratskapet i Ecole des Beaux Arts underhöll sällskapet; roligast var det då en ung arkitekt på förfärlig marseilledialekt härmade den berömda djurtämjaren François Bidel, som för närvarande har sitt menageri på place Chateau d'Eau; den tjocke målaren Jean-Joseph Weertz utpekades som den stora nubiska lejonhonan; kl. halv 12 vandrade Julian Alden Weir, Joseph Wencker och Edelfelt hem.

    Frankrike Rom Quartier Latin Luxembourgpalatset École des Beaux-Arts Le Chalet Place Saint-Germain-des- Prés Place du Château d'Eau Julian Alden Weir Joseph Wencker Jean-Baptiste Hugues François Bidel Jean-Joseph Weertz
  • Följande kväll var de Jules Bastien-Lepages tur att firas; han fick en stor bukett liljor och vita rosor av skalden Monsieur Paul Arène, som skrivit den grekiska pjäsen l'Ilote som ännu spelas på Theatre Français; Edelfelt satt bredvid Arène vid bordet; Arène hade bra reda på Finland och hade rest i Amerika, China och Japan; man utbringade leverop och sjöng i kör gamla Marlboroughvisan, medan en skulptör improviserade verser om att Bastien skall ge sig av till Rom, för att han har förtjänat det.

    Finland Amerika Japan Rom Kina Théâtre-Français Jules Bastien-Lepage Paul Arène
  • Stämningen på festligheterna påminde om studentfester hemma, men mindre stelt och mindre högtidligt; dessutom behöver man inte dricka lika mycket för att vara glad, och man är inte "öfverlastad" utan bara uppsluppen.

  • Edelfelts bekantskap med gravören Charles Baude har lett till ett erbjudande om att Baude kunde gravera Julqvällen för 175-200 francs stycket; Edelfelt har inte sett någon av Baudes arbeten, men denne arbetar för l'Illustration; han tror han föredrar Baude framför Henri Théophile Hildibrand; han väntar på svar från Gustaf Wilhelm Edlund.

    Charles Baude Gustaf Wilhelm Edlund Henri Théophile Hildibrand
  • Edelfelt har dåligt samvete över att han inte hunnit skriva till Ellen och Anni Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Alla finnar börjar dra bort; Berndt Lindholms, Adolf von Becker, Filip Forstén har rest.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén
  • Karl Alfred Caveen ser Edelfelt då och då; Caveen åker till Italien om några veckor.

    Italien Karl Alfred Caveen
  • Nestor Tallgren är i staden; han är dålig och får inte förflytta sig; Edelfelt har hälsat på honom; *Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt.

    Alexandra Edelfelt Nestor Tallgren
  • *Om det inte vore ett måste skulle Edelfelt inte stanna i Paris i hettan en minut längre.

    Paris
  • *Edelfelts hjärta slår då han tänker på den vackra sommaren hemma.

  • *Filip Forstén torde vid det här laget vara i Helsingfors.

    Helsingfors Filip Forstén