adresser (kommunikation) antiken arkitektur Årstider ateljéer båtar brev danska engelska födelsedagar franska gondoler historia italienare italienska konstföreningar konstnärer konstsamlingar krig kvinnor kyrkor landskap (fysiska helheter) män militärer (personer) museer musik parader pris (belöning) resor samhällsklasser sångare språk tåg tavlor tyska utställningar väderlek vår visor

Beskrivning

Albert Edelfelts brev från Rom till Alexandra Edelfelt, skrivet den 18 mars 1876, 8 sidor.

[...] Med rigtigt svåra känslor steg jag i waggonen för att lemna denna stad, som tjusat mig så som den fortrollat tusen andra förut; konduktörens oblidkeliga pipa hvissalde emellertid, och så bar det af med iltåg till Bologna och Florens. I blommornas stad voro vi blott 1 ¼ dag, men vi skola bli der på återresan åtminstone 4 à 6 dagar. Jag hade tänkt mig Florens annorlunda, hvarken sämre eller bättre men helt annorlunda. Kanske bidrog den mulna väderleken att göra skillnaden mellan det färgrika Venedig och det grågula Florens i ögonenfallande. Palazzo Pitti och dess samlingar äro ju af den art, att man baxnar ofver denna storartade rikedom. Madonna della Sedia, MicheAngelos Parier, Tizians Venus (i Tribuna i Pal. dei Uffizi) allt bara gamla bekanta, endast sådana, att inga kopior i verlden kunna ge en aflägsen bild af den finhet som originalerna ha.

En otrolig massa af Rembrandts raderingar (mästerstycken, lefve Rembrandt!) upptog mig i gravyrsamlingen, och en helt ny bekantskap var en ”Sancta familia” af MichelAngelo, som jag aldrig sett i afbildning förr, och som är aldeles ”renversant de beauté” som fransmannen säger. Färgen grå, ful, obetydlig, men teckningen alldeles öfverlägsen När man går i Palazzo Pitti så skäms man att man någonsin vågat ta i en pensel, då sådana jättar fordom skött samma yrke och odlat samma konst. [...]

Innehåll

  • Edelfelt har gjort sig samvetsförebråelser över att han inte skrev något brev till Alexandra Edelfelt från Florens; nu har han så många saker att berätta att de inte ryms i ett vanligt brev.

    Florens Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt har det ledsamt och ensamt hemma, medan Edelfelt flänger omkring i världen.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt skriver ingenting om konstföreningens pris.

    Alexandra Edelfelt
  • Det vore roligare att resa med en likatänkande person som Julian Alden Weir; Edelfelt skrev till honom i Petersburg och hade förgäves väntat att få brev idag.

    Sankt Petersburg Julian Alden Weir
  • Tack vare Edelfelt stannade de en dag längre i Venedig; han har ännu sett bra lite av Florens och Rom, men ingenting går upp mot Venedig och färgerna där; staden har något ålderdomligt, mystiskt och präktigt över sig; männen är stiliga och har en gång och en växt som skulle göra en forngrek avundsjuk; för att inte tala om de underbart vackra bleka flickorna med slöjor på det tjocka håret och stora mörka allvarliga ögon; det är en helhet i allting i Venedig.

    Florens Rom Venedig
  • Sista dagen de var där var det kungens födelsedag och stor parad på Markusplatsen med bersaglieri-regementen och granna officerare; Italiens sol gav sin varma guldton åt färgprakten; i Markuskyrkan hölls Te Deum, det var musik och folk på alla gator och i gärnderna; på kvällen var Markusplatsen illuminerad "al giorno" [upplyst som på dagen], liksom kronans byggnader på andra håll i staden; Edelfelts sällskap tog en gondol och åkte utmed Canal Grande för att höra gondoljärernas serenad för borgmästaren; då sångarna var på väg bort från "Il Municipio" rådshuset gav Victor Hoving 5 francs till anföraren, vilket ledde till att gondoljärerna stämde upp i Santa Lucia för dem; deras egna gondoljärer tyckte att det var "molto bene cantato" [mycket bra sjunget] och Edelfelt var i sjunde himlen av förtjusning; Venedig är vackert om dagen, och ännu vackrare om natten.

    Venedig Canal Grande Markusplatsen Markuskyrkan Victor Hoving Viktor Emanuel II Lucia
  • Följande morgon lät Edelfelt sig ros till Academia delle belle Arti för att ta ett sista farväl av Tizians gudomliga tavlor; förutom hans världsberömda Marias himmelsfärd tyckte Edelfelt särdeles mycket om Maria som barn kommer till templet.

    Accademia di Belle Arti di Venezia Tizian Maria
  • Tintoretto måste ses flere gånger för att förstås.

    Tintoretto
  • En timme före avresan klev Edelfelt upp i Campanilen (tornet på Marcusplatsen); utsikten bestod av Tyroler Alperna i fonden, Treviso Maestro och så Venedig, San Giorgio, San Giovanni, il Lido; åt andra sidan låg adriatiska havet blankt; motvilligt lämnade han denna stad som förtjusat honom så mycket.

    Venedig Tyrolen Markusplatsen San Giorgio Maggiore Lido di Venezia Campanile di San Marco Treviso San Giovanni
  • Det bar av med "iltåg" till Bologna och Florens; på återresan planerar de att stanna några dagar i Florens så nu stannade de bara lite mera än en dag; det mulna vädret gjorde kanske att skillnaden mellan det färgrika Venedig och det grågula Florens kändes markant.

    Florens Venedig Bologna
  • I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.

    Palazzo Pitti Uffizi Michelangelo Tizian Maria Venus
  • I gravyrsamlingen fastnade Edelfelt för Rembrandt och MichelAngelos "Sancta Familia"; då man går i Palazzo Pitti skäms man för att ha vågat ta i en pensel då sådana jättar förr i tiden skött samma yrke och odlat samma konst.

    Palazzo Pitti Michelangelo Rembrandt
  • I porträttgalleriet såg Edelfelt med förtjustning självporträtt av Hippolyte Flandrin och J.A.D. Ingres; han lämnade Uffizi och Palazzo Pitti först då de stängdes.

    Palazzo Pitti Uffizi J. A. D. Ingres Hippolyte Flandrin
  • Tillsammans med Victor Hoving och Harling gjorde Edelfelt i vagn en promenad till parken utmed Arnostranden, där den "fina florentinska verlden" var ute och visade sina eleganta ekipage; våren är längre hunnen i Florens än i norra Italien; det enda som försonade honom med tanken på att så snart lämna staden var hoppet om att återkomma.

    Italien Florens Arno Harling Victor Hoving
  • Den första person Edelfelt träffade på första morgonen i Florens var amerikanen Walter Blackman från Jean-Léon Gérômes atelje; Blackman lovade visa honom runt i staden på återresan; Arnodalen är vacker, men det vet ju Alexandra Edelfelt redan; Florens verkar översvämmas av främlingar; i gallerierna och på gatorna hördes hela tiden engelska, franska, tyska och danska.

    Florens Arno Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Walter Blackman
  • I de italienska gallerierna utförs ett affärsmässigt kopierande; ingen verkar kopiera för sakens skull, eller för att studera, alla gör det för att sedan "pracka på dumt folk"; det vänder sig i magen på tanken att dessa "pomadburksansikten", dessa dåliga kopior, skall spridas ut i världen och ge en torftig bild av Rafaels, Tizians och Andrea del Sartos målande; Andrea del Sarto är en manlig, duktig karaktär, i visst avseende en orädd och klanderfri målare.

    Rafael Tizian Andrea del Sarto
  • Domen och Baptisterian är så egendomliga, att det räcker länge innan man vänjer vid och kan förstå en sådan arkitektur; samma gäller byggnaderna vid piazza Segnoria.

    Piazza della Signoria Duomo di Firenze Battistero di San Giovanni
  • Föregående kväll kl. 5 hade de anlänt till Rom; ända från Orvieto hade de följt den gula Tibern; de passerade sjön Trasimeno, lacus Strasimenus, där slaget mellan Hannibal och romarna hade stått.

    Rom Tibern Trasimenosjön / Lago Trasimeno Orvieto Hannibal Barkas
  • Som Alexandra Edelfelt vet är landskapet kuperat med gamla borgar och småstäder på höjderna; då de rullade in på Campagnan såg de St Peterskyrkans siluett och Edelfelt stämde upp i ett hurra, som upprepades av hans resekamrater.

    Campagna romana Peterskyrkan Alexandra Edelfelt
  • Walter Runeberg var dem till mötes på bangården; i morse var de ute på Piazza del Popolo och Monte Pincio; Victor Hoving tycker inte om strövtåg; på eftermiddagen träffade Edelfelt Vilhelm Bissen i Runebergs ateljé; de bor på Hôtel de l'Orient nära Fontana Trevi; följande dag skall han gå till piazza di spagna och längs hela Via del Babuino för att skicka en hälsning upp till hus no 70, som för honom har lika mycket betydelse som alla kyrkor och kloster i staden; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt och Guds välsignelse.

    Piazza del Popolo Pincio Hôtel de l'Orient Fontana di Trevi Piazza di Spagna Alexandra Edelfelt Victor Hoving Walter Runeberg Vilhelm Bissen