Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) äktenskap besök beställningar bildning brev danstillställningar dieter döden drycker ekonomi engelska författare fotografier fransk litteratur franskhet fransmän Gud judar karaktärsdrag konsthandel konstutställningar kvinnor läkare landsbygd lyrik medicin modeller (yrken) opera (konstart) personlighet raser rasism sjukdom (tillstånd) skådespelare skönlitteratur solfjädrar städer teater tjänstefolk tyska utställningar veckotidningar

Onsdag d 16 febr. 1881
Älskade Mamma,
Jag har varit litet förkyld under några
dagar och som jag dertill lidit af mitt
gamla onda, halsbränna, har Antell
Ändtligen förmått mig att i dag un-
dergå en af dessa tortyr förmiddagar som
börja med ett skedblad ricinolja och som
sluta med moralisk och fysisk förslappning.
Hädanefter skall jag dricka Vichyvatten
Om morgnarne. Halsbränna är verkligen
Odrägligt och jag är nu fast besluten af få
den bort.
Mammas sista bref var ju betydligt
gladare och hoppfullare än det förra.
Bertha tyckes ha varit sjuk men kommit
sig. Nu har väl fru Etter skrifvit –
Paul har uti en lång epistel återigen
öfverhopat mig med komplimanger
Jag har läst nekrologerna öfver Fredrik Cygnæus – det var
ändå vidd hos honom, bredd mellan vingspetsarne, och den nu

om solfjädern, så att jag på fullt
allvar börjar bli generad. Mycket
talas der åter om Mme Pasca, men
ingen Mme Pasca har hörts af. Jag är
nyfiken att få göra hennes bekantskap,
ehuru jag redan tycker mig känna henne
såsom en slags prototyp för gammal aktris –
litet klokare än de flesta tror jag. Under
senaste vecka har jag varit i tillfälle att
bli mera bekant med Croizette, och intygar
att hon vinner
der
på. Om hon ej är
gift (hvilket dock påstås af många) med
bankiren baron Stern, jude och stenrik, en ung
hygglig karl, så står åtminstone giftermålet
för dörren. Stern har erkänt Croizettes
pojke, hon är presenterad och umgås hos
hans föräldrar o.s.v. så att mycket
ger vid handen att de verkligen låtit
viga sig i Tyskland. Hon talar om "mon
mari" "mon beau-père" o.s.v. – Alltnog
det är rätt lustigt att se Croizette på
theatern, i klädlogerna, i kulisserna och
hemma hos sig. På theatern, mellan
sminkburkar, maskinister, habilleuser
och garderobièrer, är hon mer eller

mindre "fille de théâtre" utan att jag vill
ge någon dålig bemärkelse åt ordet.
Hon talar fort och utan att välja sina
uttryck, kallas för du af de andra aktriser
na o.s.v. – hemma deremot, i
ett magnifikt hôtel vid Avenue du
Bois du Boulogne, mottages man först
i trädgården af en betjent som för in
en i vestibulen, der man lemnar sitt
kort åt en annan lakej i strumpor
och skor, och då man, efter att ha stigit
upp för den mattbeklädda marmortrap-
pan kommer in i en magnifik
salong, mottages man af en "bonne
mère de famille" Mme Stern, som är
ingen annan än Croizette och dock ej
hon. Hon förefaller naturlig, hygglig
bildad, rigtigt comme il faut och
sympathisk. Hon poserade under
3 timmar och jag gjorde en teckning
som så mycket behagade henne att
hon bad om att få den, hvilket jag
lofvade så snart jag kopierat
porträttet för le Monde illustré. Huru
vida Stern kommer att betala teckningen
vet jag ej, jag hoppas likväl att han

gör det. – Under de tre timmarnas séance
talade vi om allt möjligt, om Peters-
burg der hon är född, om theater, konst
och litteratur, och hon förklarade att vi
som sysslade med konst brancher der konst
närens person ej behöfde figurera för publi
ken, ändå vore de lyckligaste. Ce serait
mon rève de faire de l'art, la peinture
och la littérature, bien seule, dans ma
chambre, sans être vue de personne. –
En vacker dag har jag, väl M. Stern
och Croizette här i ateliern. – Många
aktriser ha väl suckat som hon: Vous ne
savez pas ce que c'était que de jouer
l'année dernière quand mon petit garçon
était si malade, non, il faut avoir été
au theâtre pour savoir combien on souffre.
Det måste vara odrägligt att höra till
en trupp, att ständigt vara bunden och
ofri och, som sagdt, tvungen att fram-
bringa, skratta, gråta på bestämda timmar
och tider. – Croizette går och gäller
för att vara den bäst uppfostrade vid theatre
français, har god skolbildning, samt talar
tyska och engelska, och har aldrig varit
en sådan vagabond som Sarah Bernhardt
i yngre år, ty hennes uppfostran har lemnat
varande generationen skulle behöfva litet af detta.
Det var en stor man, icke för det som han
kunde, men för det han ville.

ofantligt mycket öfrigt att önska.
Stackars Sarah har uppfostrat sig
sjelf – Jag tror de voro 13 eller 14 jude-
ungar i den familjen.
Den teckning jag gjort för Monde illustrée
anses bra. Jag skall, när jag får tid
teckna Ch. Gounod, också en intressant
bekantskap – en idealist som få, litet
halftokig, oredig, känslig, men en stor
talang, det får man väl erkänna.
Han lär ha en väldig orgel hemma
hos sig och detta är hans älsklings instru
ment. – Man har äfven lofvat att
presentera mig för Alex. Dumas – en
menniska som jag beundrar och beklagar
på samma gång – beundrar honom som
stilist, och beklagar hans sjukligt
bornerade idékrets, hans system och
paradoxer, alla barn af hans
underliga uppfostran utan en mors
vård uti den fantastiske fadrens hus.
– Ack hvad jag ofta känner det på
samma sätt som Mamma vid läsningen
af fransk litteratur – samma förargelse
öfver att det icke skall finna den sunda
jemvigt som saknas
gör så godt hos t.ex. Runeberg
. Det skulle ofta
behöfvas blott en enda varm, klar
solstråle för att göra en bok förträfflig

och ge den rätta färgvalören åt
alla de irrbloss, elektriska ljus och
talgdunkar som författaren låter
de upptänder. Fröken Augusta!
Ja någonting sådant finnes ej i den
franska litteraturen, Gud vet om någon
ting sådant finnes i verkligheten men
hon kunde finnas hos oss – hvar-
före icke äfven här? Jag tycker
att menniskorna äro sig så fullkom-
ligt lika – och tycker det så mycket
mera som jag nu ej mera stöter mig
vid seder och bruk och en del åskådnings
sätt som i början låter oss tro att
det ännu finnes skilda, fiendtliga,
i grunden olika racer i Europa.
– Men olyckan med den franska litteraturen
är att den göres uteslutande i Paris,
att den skrifves för en blaserad, upp-
hetsad publik, som ofta glömt hur
naturen ser ut och som mera hört
talas om än egentligen känt "le clocher
de son village". Alph. Daudet har skrifvit
några provencaliska nouveller som

ha denna intima, varma prägel,
och ofta återfinnes i hans böcker
någon strimma af sol och ljus men
så kommer åter pariser dimman
med de fina grå tonerna, fina
visserligen men – grå. – Men med
allt detta känner man sig aldrig i
den franska litteraturen så "på landet"
som t.ex. med Fritz Reuter. Det är
alltid parisarn på landet som
dumt och sjåpigt hänföras af höns
och kalfvar, men som icke förstår
att inandas den friska sunda luft
som finnes derute. – Fröken Augusta
är verkligen den allra vackraste typ
som man kan tänka sig. Jag läste just
om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant
comme il faut, gammal adel tillika,
icke sant? – Hade Al. Dumas
någonsin haft en sådan inspiration
i sitt lif så kunde han
ha
blifvit stor,
nu blir han det aldrig. – Musset
är jag rent af arg på nuförtiden.
Dessa verser skrifna af en, visserligen
snillrik petit crevé efter en orgie, förar-
ga mig trots deras skönhet, eller kanske

just för deras skönhets skull, just
derföre att så mycken makalös
form, så praktfull färg blifvit
slösade på falska och upphittade
känslor.
Mr Pasteur, fadren, har gjort mig
den äran att beställa ett litet porträtt
af sin son hos mig 1000 frs bara hufvu-
det. De öfriga porträtten i familjen
äro gjorda af Henner och Dubois, det
gäller således att göra något bra.
Ännu har ingenting blifvit afgjordt
om taflan som jag målar. Några
konsthandlare ha spekulerat på den-
samma, dock vet jag ej huru det
går. – Courtois och Dagnan råda mig
att ställa ut taflan på Salongen ehuru
ämnet ej är betydande, anse de dock att
målningen är god och att jag kanske på
detta vis kunde uppdrifva priset. –
Berndtson och jag träffas endast om aftnar
ne. Jag har ej tid att gå till honom
om dagen, till andra ändan af verlden.
Jag har derföre ej sett hans tafla på
länge. – Han är verkligen så trist
och så underlig att den gladaste, lifnads
friskaste, modigaste menniska kunde
få spleen af att vara i hans sällskap

Han är dessutom alldeles oberäkne-
lig, blir ond för småsaker, surar som
en liten pojke o.d. – Standertskjöld
och han äro nu ofta tillsammans.
A propos – det är märkvärdigt att
Mlle Chevalier ej blef förargad på
mig i går. Tänk hennes oförskämd
het att be mig komma kl. 10 på
dagen till en fotograf rue St Lazare
för att ställa och arrangera en
af hennes bekanta som hon bedt
och trugat att stå i Mephistofeles
kostym för någon emaljmålning
som hon skall ha på salongen. När
man ej är menniska att teckna det
minsta, utan får besvära 3 personer
för att få en fotografi som sedan
kalkeras, kan man likagerna nöja
sig med att kopiera. – men nej, det
vill hon ej. Jag hade modell
i går och var derföre rasande
när jag fick brefvet men gick lik-
väl emedan jag farit så illa
med fru Trubetskoy's klädning att
jag behöfver Mlle Chevalier som
förespråkerska då den skall lemnas
tillbaka. – I två timmar brå-

kades med fotografen, jag mådde
illa, blef otålig, och skojade, elakt
nog med hela historien, så att jag
ett ögonblick tyckte att jag gått för
långt. Standertskjöld som i går träffat
Mlle Chevalier senare sade emellertid
att hon varit enchanterad af mina
artistiska råd. – Hon är så förfärligt
bråkig – visserligen allt annat än dum,
men – gammal piga och parisiska
till på köpet. – Hos Runebergs har jag
ej varit sedan den 5te. Sista lördags
hade jag tänkt gå på Operabalen med
Pasteur och d'Angély men var illa-
mående och beslöt att ej gå, hvilket
var förnuftigt, ty nu är jag frisk,
hvilket jag troligen ej varit om jag
skolkat den natten. – Berndtson
visade mig i går de famösa Edvard-
Antellska verserna till Anna Ehrnrooth.
De äro ytterst skarala, och det enda deri
som är drägligt äro de citerade verserna
om 2 fåglar i Boulognerskogen. – Ännu
ett problem! Edvard Antell, så qvick
och sarkastisk, är kapabel att skrifva
sådan ledam smörja med fel mot meters
lagar! De tyckas bry Berndtson
starkt för Anna Ehrnrooth inom
hans familj – han är en bra karl
men inte får hon roligt tror jag –
Och nu farväl, goda älskade, snälla Mamma
helsa flickorna från Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag har varit litet förkyld under några dagar och som jag dertill lidit af mitt gamla onda, halsbränna, har Antell Ändtligen förmått mig att i dag undergå en af dessa tortyr förmiddagar som börja med ett skedblad ricinolja och som sluta med moralisk och fysisk förslappning. Hädanefter skall jag dricka Vichyvatten Om morgnarne. Halsbränna är verkligen Odrägligt och jag är nu fast besluten af få den bort.

    Herman Frithiof Antell
  • Mammas sista bref var ju betydligt gladare och hoppfullare än det förra. Bertha tyckes ha varit sjuk men kommit sig.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt
  • Nu har väl fru Etter skrifvit – Paul har uti en lång epistel återigen öfverhopat mig med komlimanger, om solfjädern, så att jag på fullt allvar börjar bli generad. Mycket talas det åter om Madame Pasca, men ingen Madame Pasca har hörts af. Jag är nyfiken att få göra hennes bekantskap, ehuru jag redan tycker mig känna henne, såsom en slags prototyp för gammal aktris – litet klokare än de flesta tror jag.

    Emilie von Etter Paul von Etter Pasca
  • Under senaste vecka har jag varit i tillfälle att bli mera bekant med Croizette, och intygar att hon vinner derpå. Om hon ej är gift (hvilket dock påstås af många) med bankiren baron Stern, jude och stenrik, en ung hygglig karl, så står åtminstone giftermålet för dörren. Stern har erkänt Croizettes pojke, hon är presenterad och umgås hos hans föräldrar o.s.v. så att mycket ger vid handen att de verkligen låtit viga sig i Tyskland. Hon talar om "mon mari" "mon beau-père" o.s.v. – Alltnog det är rätt lustigt att se Croizette på theatern, i klädlogerna, i kulisserna och hemma hos sig. På theatern, mellan sminkburkar, maskinister, habilleuser och garderobièrer, är hon mer eller mindre "fille de théâtre" utan att jag vill ge någon dålig bemärkelse åt ordet. Hon talar fort och utan att välja sina uttryck, kallas för du af de andra aktriserna o.s.v. – hemma deremot, i ett magnifikt hôtel vid Avenue du Bois du Boulogne, mottages man först i trädgården af en betjent som för in en i vestibulen, der man lemnar sitt kort åt en annan lakej i strumpor och skor, och då man, efter att ha stigit upp för den mattbeklädda marmortrappan kommer in i en magnifik salong, mottages man af en "bonne mère de famille" Mme Stern, som är ingen annan än Croizette och dock ej hon. Hon förefaller naturlig, hygglig bildad, rigtigt comme il faut och sympathisk. Hon poserade under 3 timmar och jag gjorde en teckning som så mycket behagade henne att hon bad om att få den, hvilket jag lofvade så snart jag kopierat porträttet för le Monde illustré. Huru vida Stern kommer att betala teckningen vet jag ej, jag hoppas likväl att han gör det. – Under de tre timmarnas séance talade vi om allt möjligt, om Petersburg der hon är född, om theater, konst och litteratur, och hon förklarade att vi som sysslade med konst brancher der konst närens person ej behöfde figurera för publiken, ändå vore de lyckligaste. Ce serait mon rève de faire de l'art, la peinture och la littérature, bien seule, dans ma chambre, sans être vue de personne. – En vacker dag har jag, väl M. Stern och Croizette här i ateliern. – Många aktriser ha väl suckat som hon: Vous ne savez pas ce que c'était que de jouer l'année dernière quand mon petit garçon était si malade, non, il faut avoir été au theâtre pour savoir combien on souffre. Det måste vara odrägligt att höra till en trupp, att ständigt vara bunden och ofri och, som sagdt, tvungen att frambringa, skratta, gråta på bestämda timmar och tider. – Croizette går och gäller för att vara den bäst uppfostrade vid theatre français, har god skolbildning, samt talar tyska och engelska, och har aldrig varit en sådan vagabond som Sarah Bernhardt i yngre år, ty hennes uppfostran har lemnat ofantligt mycket öfrigt att önska.

    Sankt Petersburg Tyskland Théâtre-Français Sarah Bernhardt Sophie Croizette Jacques Stern Michel Stern Antoine Stern
  • Stackars Sarah har uppfostrat sig sjelf – Jag tror de voro 13 eller 14 judeungar i den familjen.

    Sarah Bernhardt
  • Den teckning jag gjort för Monde illustrée anses bra. Jag skall, när jag får tid teckna Ch. Gounod, också en intressant bekantskap – en idealist som få, litet halftokig, oredig, känslig, men en stor talang, det får man väl erkänna. Han lär ha en väldig orgel hemma hos sig och detta är hans älsklings instrument.

    Charles Gounod
  • Man har äfven lofvat att presentera mig för Alex. Dumas – en menniska som jag beundrar och beklagar på samma gång – beundrar honom som stilist, och beklagar hans sjukligt bornerade idékrets, hans system och paradoxer, alla barn af hans underliga uppfostran utan en mors vård uti den fantastiske fadrens hus.

    Alexandre Dumas Alexandre Dumas Marie-Laure-Catherine Labay
  • Ack hvad jag ofta känner det på samma sätt som Mamma vid läsningen af fransk litteratur – samma förargelse öfver att det icke skall finna den sunda jemvigt som gör så godt hos t.ex. Runeberg. Det skulle oftabehöfvas blott en enda varm, klar solstråle för att göra en bok förträfflig och ge den rätta färgvalören åt alla de irrbloss, elektriska ljus och talgdunkar som författaren låter de upptänder. Fröken Augusta! Ja någonting sådant finnes ej i den franska litteraturen, Gud vet om någonting sådant finnes i verkligheten men hon kunde finnas hos oss – hvarföre icke äfven här? Jag tycker att menniskorna äro sig så fullkomligt lika – och tycker det så mycket mera som jag nu ej mera stöter mig vid seder och bruk och en del åskådningssätt som i början låter oss tro att det ännu finnes skilda, fiendtliga, i grunden olika racer i Europa. – Men olyckan med den franska litteraturen är att den göres uteslutande i Paris, att den skrifves för en blaserad, upphetsad publik, som ofta glömt hur naturen ser ut och som mera hört talas om än egentligen känt "le clocher de son village". Alph. Daudet har skrifvit några provencaliska nouveller som ha denna intima, varma prägel, och ofta återfinnes i hans böcker någon strimma af sol och ljus men så kommer åter pariser dimman med de fina grå tonerna, fina visserligen men – grå. – Men med allt detta känner man sig aldrig i den franska litteraturen så "på landet" som t.ex. med Fritz Reuter. Det är alltid parisarn på landet som dumt och sjåpigt hänföras af höns och kalfvar, men som icke förstår att inandas den friska sunda luft som finnes derute. – Fröken Augusta är verkligen den allra vackraste typ som man kan tänka sig. Jag läste just om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant comme il faut, gammal adel tillika, icke sant? – Hade Al. Dumas någonsin haft en sådan inspiration i sitt lif så kunde han ha blifvit stor, nu blir han det aldrig. – Musset är jag rent af arg på nuförtiden. Dessa verser skrifna af en, visserligen snillrik petit crevé efter en orgie, förarga mig trots deras skönhet, eller kanske just för deras skönhets skull, just derföre att så mycken makalös form, så praktfull färg blifvit slösade på falska och upphittade känslor.

    Paris Europa Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Alphonse Daudet Alfred de Musset Alexandre Dumas Fritz Reuter Augusta
  • Mr Pasteur, fadren, har gjort mig den äran att beställa ett litet porträtt af sin son hos mig 1000 frs bara hufvudet. De öfriga porträtten i familjen äro gjorda af Henner och Dubois, det gäller således att göra något bra.

    Paul Dubois Jean Baptiste Pasteur Louis Pasteur Jean-Jacques Henner
  • Ännu har ingenting blifvit afgjordt om taflan som jag målar. Några konsthandlare ha spekulerat på densamma, dock vet jag ej huru det går. – Courtois och Dagnan råda mig att ställa ut taflan på Salongen ehuru ämnet ej är betydande, anse de dock att målningen är god och att jag kanske på detta vis kunde uppdrifva priset.

    Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret
  • Berndtson och jag träffas endast om aftnarne. Jag har ej tid att gå till honom om dagen, till andra ändan af verlden. Jag har derföre ej sett hans tafla på länge. – Han är verkligen så trist och så underlig att den gladaste, lifnads friskaste, modigaste menniska kunde få spleen af att vara i hans sällskap Han är dessutom alldeles oberäknelig, blir ond för småsaker, surar som en liten pojke o.d.

    Gunnar Berndtson
  • Standertskjöld och han äro nu ofta tillsammans.

    Gunnar Berndtson Herman Standertskjöld-Nordenstam
  • A propos – det är märkvärdigt att Mlle Chevalier ej blef förargad på mig i går. Tänk hennes oförskämdhet att be mig komma kl. 10 på dagen till en fotograf rue St Lazare för att ställa och arrangera en af hennes bekanta som hon bedt och trugat att stå i Mephistofeles kostym för någon emaljmålning som hon skall ha på salongen. När man ej är menniska att teckna det minsta, utan får besvära 3 personer för att få en fotografi som sedan kalkeras, kan man likagerna nöja sig med att kopiera. – men nej, det vill hon ej.

    Claire Chevalier Mefistofeles
  • Jag hade modell i går och var derföre rasande när jag fick brefvet men gick likväl emedan jag farit så illa med fru Trubetskoy's klädning att jag behöfver Mlle Chevalier som förespråkerska då den skall lemnas tillbaka.

    Elisabeth Trubetskoj Claire Chevalier
  • I två timmar bråkades med fotografen, jag mådde illa, blef otålig, och skojade, elakt nog med hela historien, så att jag ett ögonblick tyckte att jag gått för långt. Standertskjöld som i går träffat Mlle Chevalier senare sade emellertid att hon varit enchanterad af mina artistiska råd. – Hon är så förfärligt bråkig – visserligen allt annat än dum, men – gammal piga och parisiska till på köpet.

    Herman Standertskjöld-Nordenstam Claire Chevalier
  • Hos Runebergs har jag ej varit sedan den 5te.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Sista lördags hade jag tänkt gå på Operabalen med Pasteur och d'Angély men var illa- mående och beslöt att ej gå, hvilket var förnuftigt, ty nu är jag frisk, hvilket jag troligen ej varit om jag skolkat den natten.

    Jean Baptiste Pasteur d' Angely
  • Berndtson visade mig i går de famösa Edvard-Antellska verserna till Anna Ehrnrooth. De äro ytterst skarala, och det enda deri som är drägligt äro de citerade verserna om 2 fåglar i Boulognerskogen. – Ännu ett problem! Edvard Antell, så qvick och sarkastisk, är kapabel att skrifva sådan ledam smörja med fel mot meters lagar!

    Edvard Antell Gunnar Berndtson Anna Ehrnrooth
  • De tyckas bry Berndtson starkt för Anna Ehrnrooth inom hans familj – han är en bra karl men inte får hon roligt tror jag –

    Gunnar Berndtson Anna Ehrnrooth
  • *Och nu farväl, goda älskade, snälla Mamma helsa flickorna från Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • *Jag har läst nekrologerna öfver Fredrik Cygnæus – det var ändå vidd hos honom, bredd mellan vingspetsarne, och den nuvarande generationen skulle behöfva litet af detta. Det var en stor man, icke för det som han kunde, men för det han ville.

    Fredrik Cygnaeus