Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap ateljéer beställningar dans depression ensamhet fennomani finländare finska födelsedagar föreningar författare förlovning franska fransmän jakt kärlek konserter kritik kvinnor läkare medicin melankoli musik nationalitet österrikare parlament personlighet politik porträtt ryssar sällskapsliv sångare sjukdom (tillstånd) skönlitteratur språk tyska ungrare väderlek välgörenhet

Söndag d. 27 Februari 1881.
Älskade Mamma,
Jag har just nu slutat min middag
här uppe i ateliern, och kommer
nu för att be mamma om förlåtelse
för min långa tystnad. Jag får hålla
mig inne nu några dagar. Vädret
är särdeles rått och obehagligt sedan
en vecka. Jag hade litet ondt i
halsen, gick icke destomindre ut,
på theatrar och middagar, men frå-
gade dock till slut en läkare till råds.
Denne förklarade att jag skulle bli
frisk om jag höllo mig inne 4 à 5 dagar,
skref mig gurgelvatten på receptet
(chlor kali, det hade jag kunnat hitta
på sjelf) och derföre sitta jag nu här,
alldeles frisk, men egentligen icke
förargad öfver att vara förbjuden
att gå ut, ty vädret (1 grad varmt
fuktigt, ruskigt) är alls ej lockande.
Häromdagen hade Beer och jag

bjudit våra fina bekanta grefve
Andrassy och baron v. Loudon
på middag på Cercle de la presse.
De äro utmärkt hyggliga ungdomar
25 och 22 år, uppfostrade med erke-
hertig Rudolf, ha båda varit i Eng-
land och jagat på slotten der, och
komma att stanna här någon
tid. Andrassy är ovanligt intelli-
gent och bildad. Hans uppehåll
här är "ej blot till Lyst" ty han sätter
sig ordentligt in i det politiska
lifvet, för att i nästa år ställa
sig som kandidat i ungerska parla-
mentet. Unge Loudon målar,
skulle gerna mera egna sig deråt,
men har för litet talent, säger han.
I nästa vinter kommer han dock
hit för att måla ordentligt, säger
han. Det är anmärkningsvärdt
hvad folk som uppfostrats i hof-
kretsar äro artiga. Jag försäkrar


att dessa herrar t.ex. vid bordet äro
så uppmärksamma och artiga
att många af våra fennomanmagistrar
skulle anse dem "fjeskiga" och "snobbiga"
Andrassy är fennoman – naturligt
vis, ungrare – talar bättre franska
än tyska. – Vi hade ställt till
ett litet utvaldt bordlag med Sal-
vayre, kompositör, målarne Ferrier
och Boldini, Blavet och Billault, redak-
teur för la Presse. – Följande afton
var det en rolighet som jag bra
gerna hade velat vara med om,
men dit jag ej kunde gå för min
hals' skull. Det var "le bal des
femmes du monde" en välgörenhets
bal för fattiga "femmes du monde"
för hvilka Paris finaste, mest
aristokratiska fruar stodo i spetsen.
Jag hade redan biljett, men fick
lof att återsända den – Andrassy
lär ha slagit vildt för den vackra
Mme Gauthereau. Sällskapet
lär ha varit mycket utvaldt, och

balen i allo lyckad. –
Unge M. Pasteur har suttit några
gånger för sitt porträtt. Med all respekt
för honom, måste jag tillstå att
han har ett ointressant hufvud
att måla, och det blir derföre in-
genting af tillsvidare – en massa
krokis det är allt. – Dagnans
porträtt inträder nu, i det stadium
att det gör mig förtviflad. Mam-
ma vet att det ej betyder nå-
got i det hela taget. – Om
fredag är det dans hos Mme
Jacquinot. Man är i allo nöjd
med Mlle Lilys koncert, som utom
några fördelaktiga kritiker inbragte
2500 frcs netto. Hon skulle nu
gerna vilja resa till konservatorium
i Leipzig på ett år, men modren
vet ej med hvem hon skall skicka
henne. –
Till Paul Etter har jag nyligen
skrifvit ett långt bref. Jag har
mycket och ofta tänkt på dem der-
borta sedan jag fick Collinses bref

Standertskiöld, som till uppfostran
är half ryss, går också åt
ryssarne på det allra förfärligaste
sätt. – Jag tror att man ändå
skulle tänka två gånger innan
man skulle ge sig in på att bli till
hälften ryss, och det blir man
bestämdt om man... ja jag
vet hvad mamma svarar härpå,
att en verklig, innerlig kärlek
ej känner några hinder. Men
det är säkert att så olika nationali
tet åtminstone är en svårighet, om
ej ett hinder. En fransyska vore
tusen gånger lättare behandlad,
ty jag känner fransmännen nu,
och de ha ej något agg mot oss,
af det enkla skäl att de ej kän-
na oss – men ryssarne förakta oss
i grunden. Det är ej roligt att
höra såsom en ständig kompli-
mang: Ni liknar alls ej finnarne,

icke i något hänseende. – Tiden
och erfarenheten plånar ut
fördomarne, säger man – men
å andra sidan kommer man,
ju äldre man blir, allt närmare
sin barndoms och ungdoms idealer
och minnen. – Skall Anna
Ehrnrooth verkligen bli Knorrings
del? Det är märkvärdigt att de
i slägten bry henne på samma
gång för så många. Grefvinnan,
Gerber o. tante Adèle ha nu brytt
mig – andra, sås. Kasten Antell
m.fl. tyckas ha brytt Berndtson allde-
les lika mycket, och troligen har
Knorring, Edvard Antell också sin
del. Då man ser hur de flesta
förlofningar ingås, förlorar man
all slags respekt för den s.k.
verkliga kärleken, äktenskapets
heliga myster som Morbror Gustaf
talar om, den "rätta" som nog kom-

mer i sinom tid o.s.v. – I de
flesta fall är det händelsernas
gång folks prat och brist på annat
att tänka på som åstadkommer
förlofningarna hemma hos
oss. – Apropos Berndtson, så
blir han allt mera hypokondrisk
dag för dag – Jag har, gud ske lof
kommit ifrån min melankoli,
tar sakerna lugnt och finner att
det bästa på jorden, näst en god
helsa är ett godt lynne. Berndtson
lider af att vara allena, men
gör heller ej strå i kors för att
komma i trefligt sällskap. Han
är en äkta finsk natur, och svälter,
andligt taladt, hellre ihjäl än han
sträcker ut handen efter bröd.
Ibland kan jag vara rigtigt glad
när jag ser honom, men blir
inom en half timme så till fånig
het dyster att jag ej känner igen
mig sjelf. Han har ett förfärligt
tungt lynne, och jag är bra glad

att ej ha ett likadant. –
I dag är det en vanvettig fest
för Victor Hugo – politisk, dum
och obefogad, då han ej fyller 80
utan 79 år – de äro rädda att gub-
ben skall dö innan nästa 27 februari
Kunna de ej låta honom vara hvad
han är, d.v.s. en stor lyrisk skald,
utan tvärt bråka med att göra
honom till "le premier citoyen du
siècle" o.s.v. – Kl. 12 i dag var
festtåget, och ännu har jag ej
hört något derifrån; dock har
Jag varit för stor beundrare af
Hugo, den gamla, stora 1830-
talets Hugo för att ej lida vid
tanken på att han nu på sin
ålderdom göres till bulvan för
en massa politiska skojare.
– Och härmed punkt för denna
gång – Godnatt, snälla älskade
Mamma, helsa tusen gånger
till alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag har just nu slutat min middag här uppe i ateliern, och kommer nu för att be mamma om förlåtelse för min långa tystnad.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag får hålla mig inne nu några dagar. Vädret är särdeles rått och obehagligt sedan en vecka. Jag hade litet ondt i halsen, gick icke destomindre ut, på theatrar och middagar, men frågade dock till slut en läkare till råds. Denne förklarade att jag skulle bli frisk om jag höllo mig inne 4 à 5 dagar, skref mig gurgelvatten på receptet (chlor kali, det hade jag kunnat hitta på sjelf) och derföre sitta jag nu här, alldeles frisk, men egentligen icke förargad öfver att vara förbjuden att gå ut, ty vädret (1 grad varmt fuktigt, ruskigt) är alls ej lockande.

  • Häromdagen hade Beer och jag bjudit våra fina bekanta grefve Andrassy och baron v. Loudon på middag på Cercle de la presse. De äro utmärkt hyggliga ungdomar 25 och 22 år, uppfostrade med erkehertig Rudolf, ha båda varit i England och jagat på slotten der, och komma att stanna här någon tid. Andrassy är ovanligt intelligent och bildad. Hans uppehåll här är "ej blot till Lyst" ty han sätter sig ordentligt in i det politiska lifvet, för att i nästa år ställa sig som kandidat i ungerska parlamentet. Unge Loudon målar, skulle gerna mera egna sig deråt, men har för litet talent, säger han. I nästa vinter kommer han dock hit för att måla ordentligt, säger han.

    England Beer Gyula Andrássy Olivier von Loudon Rudolf
  • Det är anmärkningsvärdt hvad folk som uppfostrats i hofkretsar äro artiga. Jag försäkrar att dessa herrar t.ex. vid bordet äro så uppmärksamma och artiga att många af våra fennomanmagistrar skulle anse dem "fjeskiga" och "snobbiga"

    Gyula Andrássy Olivier von Loudon
  • Andrassy är fennoman – naturligtvis, ungrare – talar bättre franska än tyska.

    Gyula Andrássy
  • Vi hade ställt till ett litet utvaldt bordlag med Salvayre, kompositör, målarne Ferrier och Boldini, Blavet och Billault, redakteur för la Presse.

    Billaud Émile Blavet Gaston Salvayre Beer Giovanni Boldini Gyula Andrássy Olivier von Loudon Gabriel Ferrier
  • Följande afton var det en rolighet som jag bra gerna hade velat vara med om, men dit jag ej kunde gå för min hals' skull. Det var "le bal des femmes du monde" en välgörenhets bal för fattiga "femmes du monde" för hvilka Paris finaste, mest aristokratiska fruar stodo i spetsen. Jag hade redan biljett, men fick lof att återsända den – Andrassy lär ha slagit vildt för den vackra Mme Gauthereau. Sällskapet lär ha varit mycket utvaldt, och balen i allo lyckad.

    Paris Gyula Andrássy Virginie Gautreau
  • Unge M. Pasteur har suttit några gånger för sitt porträtt. Med all respekt för honom, måste jag tillstå att han har ett ointressant hufvud att måla, och det blir derföre ingenting af tillsvidare – en massa krokis det är allt.

    Jean Baptiste Pasteur
  • Dagnans porträtt inträder nu, i det stadium att det gör mig förtviflad. Mamma vet att det ej betyder något i det hela taget.

    Alexandra Edelfelt Pascal Dagnan-Bouveret
  • Om fredag är det dans hos Mme Jacquinot. Man är i allo nöjd med Mlle Lilys koncert, som utom några fördelaktiga kritiker inbragte 2500 frcs netto. Hon skulle nu gerna vilja resa till konservatorium i Leipzig på ett år, men modren vet ej med hvem hon skall skicka henne.

    Leipzig Jacquinot Lilli Jacquinot
  • Till Paul Etter har jag nyligen skrifvit ett långt bref. Jag har mycket och ofta tänkt på dem derborta sedan jag fick Collinses bref Standertskiöld, som till uppfostran är half ryss, går också åt ryssarne på det allra förfärligaste sätt. – Jag tror att man ändå skulle tänka två gånger innan man skulle ge sig in på att bli till hälften ryss, och det blir man bestämdt om man... ja jag vet hvad mamma svarar härpå, att en verklig, innerlig kärlek ej känner några hinder. Men det är säkert att så olika nationalitet åtminstone är en svårighet, om ej ett hinder. En fransyska vore tusen gånger lättare behandlad, ty jag känner fransmännen nu, och de ha ej något agg mot oss, af det enkla skäl att de ej känna oss – men ryssarne förakta oss i grunden. Det är ej roligt att höra såsom en ständig kompliman: Ni liknar alls ej finnarne, icke i något hänseende. – Tiden och erfarenheten plånar ut fördomarne, säger man – men å andra sidan kommer man, ju äldre man blir, allt närmare sin barndoms och ungdoms idealer och minnen.

  • Skall Anna Ehrnrooth verkligen bli Knorrings del? Det är märkvärdigt att de i slägten bry henne på samma gång för så många. Grefvinnan, Gerber o. tante Adèle ha nu brytt mig – andra, sås. Kasten Antell m.fl. tyckas ha brytt Berndtson alldeles lika mycket, och troligen har Knorring, Edvard Antell också sin del. Då man ser hur de flesta förlofningar ingås, förlorar man all slags respekt för den s.k. verkliga kärleken, äktenskapets heliga myster som Morbror Gustaf talar om, den "rätta" som nog kommer i sinom tid o.s.v. – I de flesta fall är det händelsernas gång folks prat och brist på annat att tänka på som åstadkommer förlofningarna hemma hos oss.

    Wilhelmina Ehrnrooth Edvard Antell Kasten Antell Gunnar Berndtson Gustaf Brandt Adelaïde Ehrnrooth Anna Ehrnrooth T. Gerber Alexander von Knorring
  • Apropos Berndtson, så blir han allt mera hypokondrisk dag för dag – Jag har, gud ske lof kommit ifrån min melankoli, tar sakerna lugnt och finner att det bästa på jorden, näst en god helsa är ett godt lynne. Berndtson lider af att vara allena, men gör heller ej strå i kors för att komma i trefligt sällskap. Han är en äkta finsk natur, och svälter, andligt taladt, hellre ihjäl än han sträcker ut handen efter bröd. Ibland kan jag vara rigtigt glad när jag ser honom, men blir inom en half timme så till fånighet dyster att jag ej känner igen mig sjelf. Han har ett förfärligt tungt lynne, och jag är bra glad att ej ha ett likadant.

    Gunnar Berndtson
  • I dag är det en vanvettig fest för Victor Hugo – politisk, dum och obefogad, då han ej fyller 80 utan 79 år – de äro rädda att gubben skall dö innan nästa 27 februari Kunna de ej låta honom vara hvad han är, d.v.s. en stor lyrisk skald, utan tvärt bråka med att göra honom till "le premier citoyen du siècle" o.s.v. – Kl. 12 i dag var festtåget, och ännu har jag ej hört något derifrån; dock har Jag varit för stor beundrare af Hugo, den gamla, stora 1830-talets Hugo för att ej lida vid tanken på att han nu på sin ålderdom göres till bulvan för en massa politiska skojare.

    Victor Hugo
  • Och härmed punkt för denna gång – Godnatt, snälla älskade Mamma, helsa tusen gånger till alla från Atte

    Alexandra Edelfelt