Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateism barn beställningar bildning biljard brev döden ekonomi faderskap fester filosofi födelsedagar författare förmögenhet fransmän Gud ideal idealism (idéer) kaféer karaktärsdrag konstutställningar kulturer (typer) lyrik materialism museer nationalitet personlighet porträtt ryssar sällskapsliv samhällsklasser schack spel utställningar

6. rue Lepeletier
Cercle de la Presse
Älskade Mamma,
Jag har ätit middag med Antell,
och under denna sammanvaro har jag
ytterligare kommit att tänka på, att
samhällställningen, jag hade så när
sagt rikedomen, och förmögenhetsvilko-
ren ej bör bestämmas efter de pennin-
gar slumpen kastat på ens lott. Jag
kan ej hjelpa att jag, då jag är
med Antell, anser mig rikare än han.
Egentligen borde förmögenheten bestäm-
mas ej efter det man har i inkomster,
utan efter utgifterna. Utan att tala
om att Antell är snål, kan han alls
ej på menskligt, bildadt, civiliseradt
sätt njuta af sina 80,000 i räntor.
Hans nöje efter dagens arbete är

att gå på "regence" dricka några
starka toddar, spela biljard, och
möjligtvis få tag i någon landsman
som han får med sig på cafeer
och brasserier. Att landsmannen
får betala hälften af det Antell
beställer är regeln. Han har för
resten en ofantligt stor respekt
för mig, Runeberg och Berndtson,
och då han i fyllan begynna på
med sitt andra stora hufvudnöje,
att skryta med sina lyckade affärer och
skatta på alla menniskor, slippa
vi alltid helskinnade undan.
Bond' går ej ut förrän i fjerde led,
och Antells barnabarnsbarn kunna
således först räkna på att bli
rigtiga gentlemen. – Walter
Runeberg har nyligen igen haft
en liten bjudning. Han är den

beskedligaste menniska på jorden, och
har just genom sin hjertegodhet
och lust på erfarenhet, bra litet
menniskokännedom. Så snart
man är i hans smak är man
en "fryntlig gubbe" och ofta
tilldelas detta epitet åt personer
som ej just äro så "fryntliga".
– Jag skrifver hufvudsakligast eme-
dan jag är olycklig öfver att ej
finna på menniskor som ej spela
i afton. På café de la régence
spela Antell och Berndtson biljard,
Standertskjöld och Zetterman schack,
och här spelas allt hvad spelas
kan. Jag har bestämdt något fel
i hjernan, då jag är så oändligt
likgiltig för allt hvad spel heter.
– Hela dagen har jag målat, utan
att lyckas egentligen, är derföre
trött och slapp, men kan ej inse
huru man kan slå sig ned vid ett
spelbord, huru andligt slapp man

än må vara. Jag har egentligen
aldrig ledsamt – utom då jag är
sjuk, och får alltid tiden till
ända. Jag tycker tvärtom att
tiden aldrig räcker till för allt
det man borde göra. –
I morgon är det den 5te Mars!
Ack hvad tiden går! 12 år sedan
pappa dog, och dock tycker jag
det i afton är helt nyss sedan
vi genomlefde dessa förfärliga da-
gar. Ju mera jag blir karl för
min hatt, desto mera saknar jag
min far. Det hade varit så roligt
att kunna gläda honom, att tala
med honom som en vän och kamrat.
Han ansåg mig ändå alltid för en
drummel, icke sannt, och förfärligt
drumlig måtte jag äfven ha varit efter
allt hvad jag kommer ihåg från
den tiden. –
Från Bos Schauman har jag haft
ett långt och hjertligt bref, en sorts

6. rue Lepeletier
välmenande uppmaning att icke
svika idealets fana. Mammas
bref med det gamla: "Stora tankar
och ett rent hjerta" går mig mera
till hjertrötterna, likasåvisst som
det bättre uttrycker hvad Bos ändå
innerst menar. Jag kan ej bli
materialist ateist och allt detta
filosofiskt-egoistiska på -ist som
nuförtiden går under namn af
en vunnen stånd punkt i andens
verld. I de flesta fall är det endast
en usel skylt för att dölja andlig
lättja eller oförmåga att tänka!
Jag har derföre behof af att eldas,
svärma för något idealiskt, och bäst
gör jag om jag så mycket jag kan
håller mig till min mor, mina
ungdomssvärmerier och mitt land. Parisare

blir jag aldrig, om jag än har lätt
att assimilera mig. – Jag tror också
att det är för mig alldeles omöjligt
att bli ryss. De ha ändå haft
en så helt annan utveckling än
vår, tillhöra en vildt främmande
race och deras kultur har ej haft
något inflytande på oss.
Om allt detta är osammanhängan-
de i högsta grad, så kommer det
deraf att det pratas rundtomkring
mig. –
Victor Hugos fest utgör alltännu
samtalsämnet. Jag hade varit den
första att löpa ut (om jag ej varit
förkyld, nota bene) och hurra för den
stora skald, som näst Runeberg har
rört och hänfört mig mest af alla,
men demonstrationen var så blandad
med politik att en del af min enthu
siasm svalnade. – Jag citerar här
några verser af Mendès, som jag tycker
vara utmärkt bra. En deputation af


barn gratulerade författaren till
"l'art d'être grand père" och en liten
10 årig flicka läste upp följande.
Nous sommes les petits pinsons,
Les fauvettes au vol espiègle,
Qui viennent chanter des chansons
a l'aigle.
Il est terrible! mais très doux!
Et sans que le courroux s'allume
On peut fourrer sa tête sous
sa plume.
Nous sommes, en bouton encore,
Les fleurs de l'aurore prochaine
Qui parfument les mousses d'or
Du chêne.
Il lutte avec les vents hurleurs!
Mais sa peur, sous l'assaut du gouffre,
C'est qu'a ses pieds l'une des fleurs
n'en souffre.
Nous sommes les petits enfants
Qui viennent gais, heuruex d'etre
Fêter de rires triomphants
l'Ancetre
Si Jeanne et Georges son jaloux,

Tant pis pour eux – c'est leur affaire!
Et maintenant, embrassez nous
Grand-père!
Äro icke dessa verser ganska fint
ihopkomna? Victor Hugo lär ha
varit alldeles betagen i denna oförut-
sedda hyllning, i verserna och i
den lilla mamselln som framsade
dem. – I morgon går jag troligen
till Gounod för att utbe mig en
eller två séancer. Ack om mitt
Dagnanska porträtt blefve bra! Jag känner
att jag får salongsfeber.
Bos proponerar mig att skänka
scenen för klubbekriget till Cygnæi
villa-museum. Skall jag göra det?
Såld blir taflan väl ändå ej och
någonstädes skall den komma – detta
kunde ju vara bättre ändå än att
ha den till vaxduksmatta i köket som
Jag proponerade i höstas. Och härmed
basta för denna gång. Förlåt, snälla
älskade Mamma det osammanhängande
brefvet –
Atte.
Jag skall fira Buttis födelsedag af hjertans grund. Gud välsigne
henne, min lilla älskade B. –

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag har ätit middag med Antell, och under denna sammanvaro har jag ytterligare kommit att tänka på, att samhällställningen, jag hade så när sagt rikedomen, och förmögenhetsvilkoren ej bör bestämmas efter de penningar slumpen kastat på ens lott. Jag kan ej hjelpa att jag, då jag är med Antell, anser mig rikare än han. Egentligen borde förmögenheten bestämmas ej efter det man har i inkomster, utan efter utgifterna. Utan att tala om att Antell är snål, kan han alls ej på menskligt, bildadt, civiliseradt sätt njuta af sina 80,000 i räntor. Hans nöje efter dagens arbete är att gå på "regence" dricka några starka toddar, spela biljard, och möjligtvis få tag i någon landsman som han får med sig på cafeer och brasserier. Att landsmannen får betala hälften af det Antell beställer är regeln.

    Café de la Régence Herman Frithiof Antell
  • Han har för resten en ofantligt stor respekt för mig, Runeberg och Berndtson, och då han i fyllan begynna på med sitt andra stora hufvudnöje, att skryta med sina lyckade affärer och skatta på alla menniskor, slippa vi alltid helskinnade undan. Bond' går ej ut förrän i fjerde led, och Antells barnabarnsbarn kunna således först räkna på att bli rigtiga gentlemen.

    Gunnar Berndtson Walter Runeberg Herman Frithiof Antell
  • Walter Runeberg har nyligen igen haft en liten bjudning. Han är den beskedligaste menniska på jorden, och har just genom sin hjertegodhet och lust på erfarenhet, bra litet menniskokännedom. Så snart man är i hans smak är man en "fryntlig gubbe" och ofta tilldelas detta epitet åt personer som ej just äro så "fryntliga".

    Walter Runeberg
  • Jag skrifver hufvudsakligast emedan jag är olycklig öfver att ej finna på menniskor som ej spela i afton. På café de la régence spela Antell och Berndtson biljard, Standertskjöld och Zetterman schack, och här spelas allt hvad spelas kan. Jag har bestämdt något fel i hjernan, då jag är så oändligt likgiltig för allt hvad spel heter.

    Café de la Régence Gunnar Berndtson Herman Standertskjöld-Nordenstam Herman Frithiof Antell Arthur Johan Zetterman
  • Hela dagen har jag målat, utan att lyckas egentligen, är derföre trött och slapp, men kan ej inse huru man kan slå sig ned vid ett spelbord, huru andligt slapp man än må vara. Jag har egentligen aldrig ledsamt – utom då jag är sjuk, och får alltid tiden till ända. Jag tycker tvärtom att tiden aldrig räcker till för allt det man borde göra.

  • I morgon är det den 5te Mars! Ack hvad tiden går! 12 år sedan pappa dog, och dock tycker jag det i afton är helt nyss sedan vi genomlefde dessa förfärliga dagar. Ju mera jag blir karl för min hatt, desto mera saknar jag min far. Det hade varit så roligt att kunna gläda honom, att tala med honom som en vän och kamrat. Han ansåg mig ändå alltid för en drummel, icke sannt, och förfärligt drumlig måtte jag äfven ha varit efter allt hvad jag kommer ihåg från den tiden.

    Carl Albert Edelfelt
  • Från Bos Schauman har jag haft ett långt och hjertligt bref, en sorts välmenande uppmaning att icke svika idealets fana. Mammas bref med det gamla: "Stora tankar och ett rent hjerta" går mig mera till hjertrötterna, likasåvisst som det bättre uttrycker hvad Bos ändå innerst menar.

    Alexandra Edelfelt Berndt Otto Schauman
  • Jag kan ej bli materialist ateist och allt detta filosofiskt-egoistiska på -ist som nuförtiden går under namn af en vunnen stånd punkt i andens verld. I de flesta fall är det endast en usel skylt för att dölja andlig lättja eller oförmåga att tänka! Jag har derföre behof af att eldas, svärma för något idealiskt, och bäst gör jag om jag så mycket jag kan håller mig till min mor, mina ungdomssvärmerier och mitt land.

    Alexandra Edelfelt
  • Parisare blir jag aldrig, om jag än har lätt att assimilera mig. – Jag tror också att det är för mig alldeles omöjligt att bli ryss. De ha ändå haft en så helt annan utveckling än vår, tillhöra en vildt främmande race och deras kultur har ej haft något inflytande på oss.

  • Om allt detta är osammanhängande i högsta grad, så kommer det deraf att det pratas rundtomkring mig.

  • Victor Hugos fest utgör alltännu samtalsämnet. Jag hade varit den första att löpa ut (om jag ej varit förkyld, nota bene) och hurra för den stora skald, som näst Runeberg har rört och hänfört mig mest af alla, men demonstrationen var så blandad med politik att en del af min enthusiasm svalnade. – Jag citerar här några verser af Mendès, som jag tycker vara utmärkt bra. En deputation af barn gratulerade författaren till "l'art d'être grand père" och en liten 10 årig flicka läste upp följande. Nous sommes les petits pinsons, Les fauvettes au vol espiègle, Qui viennent chanter des chansons a l'aigle. Il est terrible! mais très doux! Et sans que le courroux s'allume On peut fourrer sa tête sous sa plume. Nous sommes, en bouton encore, Les fleurs de l'aurore prochaine Qui parfument les mousses d'or Du chêne. Il lutte avec les vents hurleurs! Mais sa peur, sous l'assaut du gouffre, C'est qu'a ses pieds l'une des fleurs n'en souffre. Nous sommes les petits enfants Qui viennent gais, heuruex d'etre Fêter de rires triomphants l'Ancetre Si Jeanne et Georges son jaloux, Tant pis pour eux – c'est leur affaire! Et maintenant, embrassez nous Grand-père! Äro icke dessa verser ganska fintihopkomna? Victor Hugo lär ha varit alldeles betagen i denna oförut- sedda hyllning, i verserna och i den lilla mamselln som framsade dem.

    Johan Ludvig Runeberg Victor Hugo Catulle Mendès
  • I morgon går jag troligen till Gounod för att utbe mig en eller två séancer.

    Charles Gounod
  • Ack om mitt Dagnanska porträtt blefve bra! Jag känner att jag får salongsfeber.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Bos proponerar mig att skänka scenen för klubbekriget till Cygnæi villa-museum. Skall jag göra det? Såld blir taflan väl ändå ej och någonstädes skall den komma – detta kunde ju vara bättre ändå än att ha den till vaxduksmatta i köket som Jag proponerade i höstas.

    Cygnæi galleri Fredrik Cygnaeus Berndt Otto Schauman
  • Och härmed basta för denna gång. Förlåt, snälla älskade Mamma det osammanhängande brefvet – Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag skall fira Buttis födelsedag af hjertans grund. Gud välsigne henne, min lilla älskade B.

    Berta Edelfelt