Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

arbetare beställningar bönder bröllop dagstidningar dans danstillställningar döden försäkring framtid franskhet Gud kläder konstnärer konstnärskap kungar kvinnor landsbygd olyckor porträtt redaktörer resor sällskapsliv seder skådespelare soaréer stipendier tavlor teater tradition tyskhet utseende utställningar vänner vänskap varuhus

Paris fredag d. 12 mars 81.
Älskade Mamma,
Jag kan likasålitet som Mamma
förstå detta stillestånd i brefskrifningen.
Hufvudsaken till min försumlighet
har väl varit att jag f.n. är mycket
sysselsatt. Tänk att vi om 8 dagar ha den
20, då taflorna skola vara inlemnade
till Salongen. Dagnans porträtt är långt
ifrån färdigt, den andra taflan har
intet hufvud, ty det som jag gjort var
Jag till slut så missnöjd med det jag helt
och hållet skrapade ut det, – och jag har
tills i öfvermorgon lofvat ett porträtt af
Gounod. Mamma ser således att jag
får använda hvar minut. – "Les gravures"
eller hvad jag skall kalla den, var
från början alls ej ämnad för Salongen,
utan för konsthandlaren Petit. Emellertid
ha Courtois och Dagnan rådt mig att
åtminstone göra taflan färdig och
sedan inhemta Gerômes råd angående
afsändandet till Salongen. Mitt enda syfte
vore att genom att ha taflan på Salongen,
möjligtvis få den litet dyrare såld. Ämnet
är intet. Furstinnan Trubetskoïs klädning
en egendomlig belysning, det är hufvud-

motivet hvarföre jag en vacker
dag började denna studie. Färgen
anses i allmänhet vara mycket
grå.
Man kan tänka sig en fin dam
i en atelier der hon poserar för
sitt porträtt, och under en hvilostund
bläddrar i en portfölj som ligger bredvid
henne på en stol. Allt annat
är bra utom hufvudet. Jag har

haft flera modeller, men är ännu
ej nöjd. Jag skulle vilja göra något
ytterst distingueradt utan att derföre
göra någon skönhet. Kostymen i
tyll, satist silkessammet och sidensars
är verkligen rik och originell, färgen
i bakgrunden är harmonisk –
men ämnet är, som sagdt, ytterst
intetsägande, om jag ej lyckas
att i typen inlägga den distinktion
och finess, som gör att min grande
dame intresserar för sin egen skull.
Ingen kan emellertid kriticera
ämnet som är utan all pretention
som i les Cerises. Det är en färgeffekt
en typ, dermed allt. Jag har gjort
en blondin – Sjelfva anletsdragen äro
i skyggan, med en svag reflex från
pappret, Hufvudintresset ligger
derför på ensemblen. –
Dagnan ha under de sista dagar-
na varit så utomordentligt vänlig
att han poserat från 8 om morgonen
till 6 om aftonen. Porträttet var
i går förfärligt, i dag blef det litet
drägligare. – Utmärkt roligt är
det att ha att göra med sådana
menniskor som Dagnan. Jag
anser honom för ett geni, och det
d. 13 Mars början i P.burg

finnes väl ingenting roligare än
att vara med genialiska men-
niskor. Jag har sett den tafla
han börjat i somras men som
han ej hunnit få färdig till
Salongen. – Ack, jag är ännu
alldeles hänförd. Det är så
innerligt lyckligt, herrligt att
se något så bra och dugligt. Det
är verklig konst. Jag har ej i
år sett något som så hänfört
mig. Då jag såg taflan genom-
strömmades jag af nytt lif,
och jag svor att i sommar på
Haiko måla något soligt, gladt
rigtigt bra, bra såsom Dagnans
taflor. – Hvad betyda alla brackors
fröjder mot att åter ett ögonblick
vara riktigt hänförd af konst!
Jag vore ett nöt om jag ej i år
gjorde något utmärkt bra – Dagnan
uppmuntrar mig, råder mig
anser mig ha talent men säger
att jag ännu ej har tillräckligt
metod i arbetet; jag vill försöka
att ordna mina tankar ordna
min tid och mitt arbete, och tänka
på att detta, måleriet, ändå är det

allra vigtigaste i mitt lif och
att det gäller för mig att nu, just
nu bli något. Det finnes tusentals
hyggliga ungdomar, och att
endast vara en hygglig ungdom
är derföre ej ärofullt. Jag
vill derföre arbeta, lemna
ett spår efter mig då jag dör,
jag vill njuta af den högsta
fröjden, den att tänka, drömma
och frambringa, vare det sig
blott en ömklig vrång bild af
det man känt och drömt.
Jag håller mycket af Dagnan.
Han har sin vän Courtois, un
drole de type, som ehuru underlägsen
i talent är såsom en slags mentor
för honom, och sin unga fru,
som han afgudar. Han behöfver
således ej min vänskap! Mme D.
har suttit modell för hufvudfiguren
i hans tafla, bruden. – Det är
en sed i Franche Comté att den äldsta
i familjen, farfadren t.ex. strax innan
tåget går till kyrkan, tar ett ljus,
och gör korstecknet på det knäböjan
de brudfolkets panna. Denna

sed, som afbryter bröllopståget,
och som försiggår under dödstystnad,
har Dagnan återgifvit så, som
endast en mästare kan göra.
Salen, hvitmenad prydd med blom-
mor, dukade bord, unga flickor
och bönder i högtidsdrägt se nyfiket
på scenen. – Brudparet andäktigt –
uttrycken, skilda hos honom och
henne alldeles utmärkta, så
farfadren, som i sin urmodiga
frack får något storartadt genom
ögonblickets högtidlighet och farmor
som tåras – nej – jag kan ej i
ord beskrifva det som bör ses.
Gérôme hade sagt att han gjorde
rätt i att ännu en sommar ar-
beta på taflan för att sålunda
frambringa något rigtigt helgjutet.
– Solen kommer in från tre
sidor genom de hvita gardinerna
det hela så ljust, soligt och
gladt som hans förra tafla
var mörk. En sådan talent!
Aldrig har Bastien Lepages gått
mig så till hjertat, om än

ögonens begärelse blifvit till-
fredsstäd af denna underbart
dugtiga teknik. – Dagnan, som
i mycket närmar sig Knaus
och Vauthier, står öfver dem
i tekniken! Till den tyska skolans
(d.v.s. den bästa tyska) känslodjup
fogar han hela fransmannens
skicklighet, och jag tror derföre att
han blir något noch nie da ge-
wesenes inom Frankrikes konst. –
Då jag sitter och ser på denne
gamin, liten och liflig, 28 år, så
kan jag aldrig rigtigt begripa att
han har så mycket inombords.
Jag har så mycket, mycket
att berätta denna gång, och inser
på förhand att jag kommer att
glömma hälften. – Hvad under-
rättelserna från hemmet beträffa,
så upprörde mig Jacob Estlanders
död mycket. En så ovanligt
sympathisk och dugtig karl! Jag
kände mig alltid betydligt mera
hemmastadd med honom än med

C. G. Estlander – också var han
oändligt mycket mera begåfvad.
– Anna Ehrnrooth som kung
Gustaf III! Eget att hon gick
in på att uppträda i travesti inför
hela helsingforspublik, och till häst
ännu dertill. Får se huru det går
med henne och hennes Knorring.
Om hon hade andra tänder skulle
jag kanske blifvit förtjust i henne.
– Hvad min resa till Spanien beträffar
så är det omöjligt för mig att
företa den förrän i början af April.
Jag skall måla en aqvarell åt
MacLean i London (en af de största
konsthandlarna der) lika så en tafla
för 800 frs samt teckna Judics
porträtt – allt saker som jag kan
tänka på först efter den 20.
Mamma ser att jag har temme-
ligen jemnt med arbete, och är
glad deråt – il n'y a que cela!
det är på samma gång det roligaste
och nyttigaste som fins på jorden att
arbeta, nota bene om man har ett
intelligent arbete.


En förfärlig olycka som ni troligen
läst om i tidningarna är att
hela det stora magasin du
Printemps, så kändt i Helsingfors
brunnit ned till grunden. Elden
räckte i 24 timmar, en häftig
blåst och den massa bränn-
bara ämnen som funnes gjorde
släckningen omöjlig. Det sorgli-
gaste är att 2000 personer
commiser, försäljerskor (handeln
sköttes mest af fruntimmer i
detta magasin) arbetare i hundra-
tal nu äro utan bröd. M.
Jaluzot, egaren, har ju alltid
sina 7 miljoner i assurance
(ehuru han förlorar 1 1/2 miljon i
alla fall). – fast inom 2 år an-
ser man magasinet kunna åter
vara färdigt. Jag var och såg
på elden som "hela Paris". Det
var förfärligt, så mycket mer
som man visste att den kostat
flere mennisko lif. M. Jaluzot
med fru, som bodde i 5te vånin-
gen, räddade sig i skjortan och

de närmast boende fournissörer
na lemnade dem kläder på
kredit. Mme Jaluzot satt
hela dagen och gret framför
eldsvådan – och det undrar
jag ej på – pengar, värdepapper
kläder allt, allt brann för
dem. – Kl. 5 på morgonen
kom elden lös genom oförsigtig
het med gasen. Kl. 9 samma
aftonen förut hade jag köpt
handskar der och hade då haft
stor lust att köpa en kostym
åt Anni som behagade mig
mycket. Det hade varit vackert
om jag, som man bruka göra,
köpt kostymen och bedt att få
den hemskickad dagen derpå –
det hade verkligen varit fatalt
och jag var glad, egoist som man
är i dylika fall, att jag räddat
mina fyrkar.
Häromaftonen soirée hos Mme
Jacquinot. Ytterst lifvadt. Jag

dansade mycket med Mlle Sophie
Perrot, Henri Perrots syster, som
nu vuxit upp till den mest
vådliga kokett som ännu gått
på Macadamen i Paris. Genom
att hon "vågar" så mycket
har hon mycket karltycke och
är rolig att dansa med.
Mme Pascas bekantskap har
jag nu ändtligen gjort. hon var
alls ej "poseuse" tyckte jag, men
aktris ändå ända in i själen.
Hon talade mycket om sin miss-
lyckade resa till Haiko om Petersburg
o.s.v. samt bad mig lemna hen-
ne en hop underrättelser ifall
resan till Sverige o. Danmark
blir utaf. Hon inlät sig ej på
något längre räsonnemang om
våra vänner i Petersburg, men
pratade sju stugor fulla om sig sjelf
om sina planer, o.s.v. Hon är
rysligt sysselsatt nu på gymnase
spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva

med Augier flere af hans pjeser
för resan till Norden, och är der-
före i ett sjå som är förskräckligt.
Hon erbjöd mig plats på Gymnase
närhelst jag funne för godt att be
henne derom. – Bonnats port-
trätt liknar ej ett dugg – jag såg
det nu bredvid originalet –
det må vara utmärkt som mål-
ning, men inte är det hon. –
Jag skrifva nu samtidigt till
Sanmark för att lyfta en del
af stipendiet. Som sagdt, det
är mig alldeles omöjligt att resa
förrän den 1ta april ungefär, tidi
gast och jag stannar väl i Spanien
till medlet af maj, och skall sedan,
isynnerhet om jag får min tafla
såld, så fort som möjligt laga
mig af till Finland. – Och nu
farväl, Gud välsigne er alla
och tusen helsningar från
Atte.
Pasteur säger alltjemnt att han
väntar med otålighet på artikeln
får se huru det går. –

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag kan likasålitet som Mamma förstå detta stillestånd i brefskrifningen. Hufvudsaken till min försumlighet har väl varit att jag f.n. är mycket sysselsatt. Tänk att vi om 8 dagar ha den 20, då taflorna skola vara inlemnade till Salongen.

    Alexandra Edelfelt
  • Dagnans porträtt är långt ifrån färdigt, den andra taflan har intet hufvud, ty det som jag gjort var Jag till slut så missnöjd med det jag helt och hållet skrapade ut det,

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • och jag har tills i öfvermorgon lofvat ett porträtt af Gounod. Mamma ser således att jag får använda hvar minut.

    Alexandra Edelfelt Charles Gounod
  • "Les gravures" eller hvad jag skall kalla den, var från början alls ej ämnad för Salongen, utan för konsthandlaren Petit. Emellertid ha Courtois och Dagnan rådt mig att åtminstone göra taflan färdig och sedan inhemta Gerômes råd angående afsändandet till Salongen. Mitt enda syfte vore att genom att ha taflan på Salongen, möjligtvis få den litet dyrare såld. Ämnet är intet. Furstinnan Trubetskoïs klädning en egendomlig belysning, det är hufvudmotivet hvarföre jag en vacker dag började denna studie. Färgen anses i allmänhet vara mycket grå. Man kan tänka sig en fin dam i en atelier der hon poserar för sitt porträtt, och under en hvilostund bläddrar i en portfölj som ligger bredvid henne på en stol. Allt annat är bra utom hufvudet. Jag har haft flera modeller, men är ännu ej nöjd. Jag skulle vilja göra något ytterst distingueradt utan att derföre göra någon skönhet. Kostymen i tyll, satist silkessammet och sidensars är verkligen rik och originell, färgen i bakgrunden är harmonisk – men ämnet är, som sagdt, ytterst intetsägande, om jag ej lyckas att i typen inlägga den distinktion och finess, som gör att min grande dame intresserar för sin egen skull. Ingen kan emellertid kriticera ämnet som är utan all pretention som i les Cerises. Det är en färgeffekt en typ, dermed allt. Jag har gjort en blondin – Sjelfva anletsdragen äro i skyggan, med en svag reflex från pappret, Hufvudintresset ligger derför på ensemblen.

    Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Elisabeth Trubetskoj Georges Petit
  • Dagnan ha under de sista dagarna varit så utomordentligt vänlig att han poserat från 8 om morgonen till 6 om aftonen. Porträttet var i går förfärligt, i dag blef det litet drägligare. – Utmärkt roligt är det att ha att göra med sådana menniskor som Dagnan. Jag anser honom för ett geni, och det finnes väl ingenting roligare än att vara med genialiska menniskor.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Ack, jag är ännu alldeles hänförd. Det är så innerligt lyckligt, herrligt att se något så bra och dugligt. Det är verklig konst. Jag har ej i år sett något som så hänfört mig. Då jag såg taflan genomströmmades jag af nytt lif, och jag svor att i sommar på Haiko måla något soligt, gladt rigtigt bra, bra såsom Dagnans taflor. – Hvad betyda alla brackors fröjder mot att åter ett ögonblick vara riktigt hänförd af konst! Jag vore ett nöt om jag ej i år gjorde något utmärkt bra – Dagnan uppmuntrar mig, råder mig anser mig ha talent men säger att jag ännu ej har tillräckligt metod i arbetet; jag vill försöka att ordna mina tankar ordna min tid och mitt arbete, och tänka på att detta, måleriet, ändå är det allra vigtigaste i mitt lif och att det gäller för mig att nu, just nu bli något. Det finnes tusentals hyggliga ungdomar, och att endast vara en hygglig ungdom är derföre ej ärofullt. Jag vill derföre arbeta, lemna ett spår efter mig då jag dör, jag vill njuta af den högsta fröjden, den att tänka, drömma och frambringa, vare det sig blott en ömklig vrång bild af det man känt och drömt.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Jag håller mycket af Dagnan. Han har sin vän Courtois, un drole de type, som ehuru underlägsen i talent är såsom en slags mentor för honom, och sin unga fru, som han afgudar. Han behöfver således ej min vänskap!

    Anne-Marie Dagnan-Bouveret Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret
  • Mme D. har suttit modell för hufvudfiguren i hans tafla, bruden. – Det är en sed i Franche Comté att den äldsta i familjen, farfadren t.ex. strax innan tåget går till kyrkan, tar ett ljus, och gör korstecknet på det knäböjande brudfolkets panna. Denna sed, som afbryter bröllopståget, och som försiggår under dödstystnad, har Dagnan återgifvit så, som endast en mästare kan göra. Salen, hvitmenad prydd med blommor, dukade bord, unga flickor och bönder i högtidsdrägt se nyfiket på scenen. – Brudparet andäktigt – uttrycken, skilda hos honom och henne alldeles utmärkta, så farfadren, som i sin urmodiga frack får något storartadt genom ögonblickets högtidlighet och farmor som tåras – nej – jag kan ej i ord beskrifva det som bör ses. Gérôme hade sagt att han gjorde rätt i att ännu en sommar arbeta på taflan för att sålunda frambringa något rigtigt helgjutet. – Solen kommer in från tre sidor genom de hvita gardinerna det hela så ljust, soligt och gladt som hans förra tafla var mörk. En sådan talent!

    Franche-Comté Anne-Marie Dagnan-Bouveret Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme
  • Aldrig har Bastien Lepages gått mig så till hjertat, om än ögonens begärelse blifvit tillfredsstäd af denna underbart dugtiga teknik. – Dagnan, som i mycket närmar sig Knaus och Vauthier, står öfver dem i tekniken! Till den tyska skolans (d.v.s. den bästa tyska) känslodjup fogar han hela fransmannens skicklighet, och jag tror derföre att han blir något noch nie da gewesenes inom Frankrikes konst. – Då jag sitter och ser på denne gamin, liten och liflig, 28 år, så kan jag aldrig rigtigt begripa att han har så mycket inombords.

    Pascal Dagnan-Bouveret Ludwig Knaus Pierre Vauthier
  • Jag har så mycket, mycket att berätta denna gång, och inser på förhand att jag kommer att glömma hälften. – Hvad underrättelserna från hemmet beträffa, så upprörde mig Jacob Estlanders död mycket. En så ovanligt sympathisk och dugtig karl! Jag kände mig alltid betydligt mera hemmastadd med honom än med C. G. Estlander – också var han oändligt mycket mera begåfvad.

    Carl Gustaf Estlander Jakob Estlander
  • Anna Ehrnrooth som kung Gustaf III! Eget att hon gick in på att uppträda i travesti inför hela helsingforspublik, och till häst ännu dertill. Får se huru det går med henne och hennes Knorring. Om hon hade andra tänder skulle jag kanske blifvit förtjust i henne.

    Anna Ehrnrooth Gustav III Alexander von Knorring
  • Hvad min resa till Spanien beträffar så är det omöjligt för mig att företa den förrän i början af April.

    Spanien
  • Jag skall måla en aqvarell åt MacLean i London (en af de största konsthandlarna der) lika så en tafla för 800 frs samt teckna Judics porträtt – allt saker som jag kan tänka på först efter den 20.

    Anna Judic Mac Lean
  • Mamma ser att jag har temmeligen jemnt med arbete, och är glad deråt – il n'y a que cela! det är på samma gång det roligaste och nyttigaste som fins på jorden att arbeta, nota bene om man har ett intelligent arbete.

    Alexandra Edelfelt
  • En förfärlig olycka som ni troligen läst om i tidningarna är att hela det stora magasin du Printemps, så kändt i Helsingfors brunnit ned till grunden. Elden räckte i 24 timmar, en häftig blåst och den massa brännbara ämnen som funnes gjorde släckningen omöjlig. Det sorgligaste är att 2000 personer commiser, försäljerskor (handeln sköttes mest af fruntimmer i detta magasin) arbetare i hundratal nu äro utan bröd. M. Jaluzot, egaren, har ju alltid sina 7 miljoner i assurance (ehuru han förlorar 1 1/2 miljon i alla fall). – fast inom 2 år anser man magasinet kunna åter vara färdigt. Jag var och såg på elden som "hela Paris". Det var förfärligt, så mycket mer som man visste att den kostat flere mennisko lif. M. Jaluzot med fru, som bodde i 5te våningen, räddade sig i skjortan och de närmast boende fournissörerna lemnade dem kläder på kredit. Mme Jaluzot satt hela dagen och gret framför eldsvådan – och det undrar jag ej på – pengar, värdepapper kläder allt, allt brann för dem. – Kl. 5 på morgonen kom elden lös genom oförsigtighet med gasen. Kl. 9 aftonen förut hade jag köpt handskar der och hade då haft stor lust att köpa en kostym åt Anni som behagade mig mycket. Det hade varit vackert om jag, som man bruka göra, köpt kostymen och bedt att få den hemskickad dagen derpå – det hade verkligen varit fatalt och jag var glad, egoist som man är i dylika fall, att jag räddat mina fyrkar.

    Helsingfors Paris Printemps Alexandra Edelfelt Jules Jaluzot Augustine Jaluzot
  • Häromaftonen soirée hos Mme Jacquinot. Ytterst lifvadt. Jag dansade mycket med Mlle Sophie Perrot, Henri Perrots syster, som nu vuxit upp till den mest vådliga kokett som ännu gått på Macadamen i Paris. Genom att hon "vågar" så mycket har hon mycket karltycke och är rolig att dansa med.

    Paris Jacquinot Henri Perrot Sophie Perrot
  • Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.

    Sankt Petersburg Sverige Danmark Haiko Norden Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Émile Augier Sebastian von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Léon Bonnat Pasca
  • Jag skrifva nu samtidigt till Sanmark för att lyfta en del af stipendiet. Som sagdt, det är mig alldeles omöjligt att resa förrän den 1ta april ungefär, tidigast och jag stannar väl i Spanien till medlet af maj,

    Spanien Carl Gustaf Sanmark
  • och skall sedan, isynnerhet om jag får min tafla såld, så fort som möjligt laga mig af till Finland.

    Finland
  • Och nu farväl, Gud välsigne er alla och tusen helsningar från Atte.

  • Pasteur säger alltjemnt att han väntar med otålighet på artikeln får se huru det går.

    Jean Baptiste Pasteur
  • *d. 13 Mars början i P.burg

    Sankt Petersburg