Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier årets fester banker besök blommor bönder ekonomi franska fransmän hotell ingenjörer kläder konstnärer kungar kvinnor landsbygd landskap (fysiska helheter) män museer nationaldräkter översvämningar påsk personlighet post resor spanjorer spanska spanskhet språk städer tåg telegram temperatur transportmedel utseende väderlek vår

(Hôtel garni.).
lördag 9 april Madrid – Casa de Huespedes
1881. Calle de la Salud 13.
Älskade Mamma!
Jag har blott någa minuter på
mig tills franska posten går, men
vill ändå skicka några rader, för
att säga att jag är lyckligen och väl
anländ, att jag är förtjust öfver allt
som jag sett, att Spanien har en
alldeles märkvärdigt "spansk" karaktär
och att jag redan i dag sett så mycke
af gammal konst, ehuru jag ej varit
i "museo del Prado" att jag känner
mig helt upprymd. Jag kom igår kl
11 f.m till Biarritz, såg der rosor och
den herrligaste vår, hafvet blått och
grannt i färgen, och kl. 2 voro vi
i Hendaye – Irun. Så med ens i Spanien.
Alldeles annan natur – pyrynéerna
utan träd, små buskar, gamla borgar
kyrkor och byar, af den mest pittoreska
verkan allt brunt, kargt, dystert,
under natten passerades Burgos
och Valladolid, så dem såg jag ej.
Jag sof illa, ehuru jag hade sofkupé
hade till kupékamrater 2 franska

ingenieurer, hyggliga ehuru högst opoe-
tiska karlar. Den ena hade varit
i Finland och vistats i Petersburg.
I öfvermorgon skall jag skrifva vidlyftigare.
kl. 5 på morgonen Avila, alldeles
förbaskadt spanskt det också. Icke
ett träd – stenblock, berg, snöfjäll
i fonden kojor af uppstaplade stenar
utan murbruk med svarta stirrande
gluggar, folk med spansk ehuru
smutsig uppsyn. Karlarne bära
mera nationaldrägter, sombrero, tröja
med stora knappar damasker o.d. –
Quinnorna gå klädda i Norra Spanien
precis som våra bondgummor, duken
bunden på samma sätt, förkläde och
halsduk, men färgerna äro rödt
och svart. Jag tyckte mig se
Anteskan, Eliaskan och Lovisa
Gröndahl. I den ödsligaste vildaste
trakt på jorden ligger Escorial.
Philip II stod för mig lifslefvan-
de, hemsk, dyster. Ett sådant
landskap!! Jag har aldrig sett nå-
got sådant förr. Denna karga
steniga, solförbrända natur måste
alstra endera brutala nöt eller
mycket stora genier – Cervantes,
Velasquez!! – Tråkigt är det
med språket. Jag hade bordt läsa

litet flitigare, ty här kan man
tryggt säga att ingen talar franska;
Visserligen bor jag i en fransk
pension der Regnault, Clairin
Sargent m.fl. ha bott och der
jag af värden Señor Domenico
Dupruilhe blef emottagen med
varma servietter, men bordsgäster
na äro profryttare och föga intressan
ta. – Sedan jag tagit ut min
vexel på Credit Lyonnais telegra-
ferade jag till mina reskamrater
som torde vara i Granada, men
har ännu ej fått svar. Tänk att
alla de stora påskhögtidligheterna
äro instälda i Sevilla t.f. af
öfversvämningen som tyckes vara
särdeles våldsam. Guadalqui-
vir är i Sevilla 3 verst bred nu,
och vattnet står till första vå-
ningen vid stränderna.
Sedan gick jag till Madrazo,
der jag blef utmärkt väl emotta
gen. Gubben Federiqo de Madrazo
är direktor för akademin och hans
andre son Ricardo en intim vän
till Ochoa och Hellen. Far och son
voro ytterst vänliga. Ricardo kom-

mer efter mig om en timme
för att gå ut i afton, och i mor-
gon bittida skola vi tillsammans
gå på museet. I morgon går jag
till grefve Seilern. Madrazo följde
mig upp på academia de las
bellas artes, där jag såg några
Goya sådana som jag aldrig sett
bl.a hans ”Maja” (läs Mahha)
d.v.s. spansk kokett ett mäster
stycke i färg. –
Några rigtigt sköna spanskor har jag
ej sett; slöjorna klä dem alla
betydligt, och våra damer skulle
heller ej förlora på att gå så klädda
alla äro i svart med svarta slöjor.
De vackraste likna Ellan, många
äro rödhåriga och likna fru Andelin.
Herrarne äro snobbiska och gå med
stora rödfodrade mantlar. Mycket
lif på Puerta del Sol och Calle
de la Alcala. Om jag blott kun-
de proppa i mig litet spanska!
Och nu farväl, goda, älskade Mam-
ma – Jag reser till Granada tro-
ligen i öfvermorgon. Här är ej öfver-
lopps varmt – och jag har gått i paletå
hela dagen. – Något litet saknar jag
grönska ändå, men det får jag väl
i Andalusiens dalar –
Tusen, tusen helsningar till alla från Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag har blott någa minuter på mig tills franska posten går, men vill ändå skicka några rader, för att säga att jag är lyckligen och väl anländ, att jag är förtjust öfver allt som jag sett, att Spanien har en alldeles märkvärdigt "spansk" karaktär och att jag redan i dag sett så mycke af gammal konst, ehuru jag ej varit i "museo del Prado" att jag känner mig helt upprymd.

    Spanien Pradomuséet
  • Jag kom igår kl 11 f.m till Biarritz, såg der rosor och den herrligaste vår, hafvet blått och grannt i färgen, och kl. 2 voro vi i Hendaye – Irun. Så med ens i Spanien. Alldeles annan natur – pyrynéerna utan träd, små buskar, gamla borgar kyrkor och byar, af den mest pittoreska verkan allt brunt, kargt, dystert, under natten passerades Burgos och Valladolid, så dem såg jag ej.

    Spanien Biarritz Irun Hendaye Burgos Valladolid
  • Jag sof illa, ehuru jag hade sofkupé hade till kupékamrater 2 franska ingenieurer, hyggliga ehuru högst opoetiska karlar. Den ena hade varit i Finland och vistats i Petersburg.

    Finland Sankt Petersburg
  • kl. 5 på morgonen Avila, alldeles förbaskadt spanskt det också. Icke ett träd – stenblock, berg, snöfjäll i fonden kojor af uppstaplade stenar utan murbruk med svarta stirrande gluggar, folk med spansk ehuru smutsig uppsyn.

    Ávila
  • Karlarne bära mera nationaldrägter, sombrero, tröja med stora knappar damasker o.d. – Quinnorna gå klädda i Norra Spanien precis som våra bondgummor, duken bunden på samma sätt, förkläde och halsduk, men färgerna äro rödt och svart. Jag tyckte mig se Anteskan, Eliaskan och Lovisa Gröndahl.

    Spanien N.N. N.N. Lovisa Gröndahl
  • I den ödsligaste vildaste trakt på jorden ligger Escorial. Philip II stod för mig lifslefvande, hemsk, dyster. Ett sådant landskap!! Jag har aldrig sett något sådant förr.

    El Escorial Philip II
  • Denna karga steniga, solförbrända natur måste alstra endera brutala nöt eller mycket stora genier – Cervantes, Velasquez!!

    Diego Velázquez Miguel Cervantes
  • Tråkigt är det med språket. Jag hade bordt läsa litet flitigare, ty här kan man tryggt säga att ingen talar franska;

  • Visserligen bor jag i en fransk pension der Regnault, Clairin Sargent m.fl. ha bott och der jag af värden Señor Domenico Dupruilhe blef emottagen med varma servietter, men bordsgästerna äro profryttare och föga intressanta.

    John Singer Sargent Henri Regnault Georges Clairin Domenico Dupruilhe
  • Sedan jag tagit ut min vexel på Credit Lyonnais telegraferade jag till mina reskamrater som torde vara i Granada, men har ännu ej fått svar.

    Granada Edward Boit Albert Noël
  • Tänk att alla de stora påskhögtidligheterna äro instälda i Sevilla t.f. af öfversvämningen som tyckes vara särdeles våldsam. Guadalquivir är i Sevilla 3 verst bred nu, och vattnet står till första våningen vid stränderna.

    Sevilla Guadalquivir
  • Sedan gick jag till Madrazo, der jag blef utmärkt väl emottagen. Gubben Federiqo de Madrazo är direktor för akademin och hans andre son Ricardo en intim vän till Ochoa och Hellen. Far och son voro ytterst vänliga. Ricardo kommer efter mig om en timme för att gå ut i afton, och i morgon bittida skola vi tillsammans gå på museet.

    Pradomuséet Rafael de Ochoa Federico de Madrazo Hellen Ricardo de Madrazo y Garreta
  • I morgon går jag till grefve Seilern.

    von Seilern
  • Madrazo följde mig upp på academia de las bellas artes, där jag såg några Goya sådana som jag aldrig sett bl.a hans ”Maja” (läs Mahha) d.v.s. spansk kokett ett mäster stycke i färg.

    Federico de Madrazo Fransisco de Goya
  • Några rigtigt sköna spanskor har jag ej sett; slöjorna klä dem alla betydligt, och våra damer skulle heller ej förlora på att gå så klädda alla äro i svart med svarta slöjor. De vackraste likna Ellan, många äro rödhåriga och likna fru Andelin. Herrarne äro snobbiska och gå med stora rödfodrade mantlar. Mycket lif på Puerta del Sol och Calle de la Alcala. Om jag blott kunde proppa i mig litet spanska!

    Puerta del Sol Calle de la Alcalá Ellan de la Chapelle Andelin
  • Och nu farväl, goda, älskade Mamma – Jag reser till Granada troligen i öfvermorgon. Här är ej öfverlopps varmt – och jag har gått i paletå hela dagen. – Något litet saknar jag grönska ändå, men det får jag väl i Andalusiens dalar *Tusen, tusen helsningar till alla från Atte.

    Granada Andalusien Alexandra Edelfelt
  • *I öfvermorgon skall jag skrifva vidlyftigare.