Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) amerikaner antikviteter araber årets fester arkitekter ateljéer blommor brev dagstidningar danser diplomater döden drottningar egyptier engelsmän folk fyrverkerier indier katolicism kläder konsuler kristendom kristna kungar kungligheter kvinnor landskap (fysiska helheter) män modeller (yrken) morer nationalitet nationalkaraktär orientalism påsk politik processioner rekommendationer religion (fenomen) resor romer spanjorer spanska språk träd trädgårdar transportmedel utseende väderlek

Granada, Måndag, annandag påsk 1881.
Älskade Mamma.
Ändtligen har jag fått bref hemifrån.
Så roligt att Ni alla mår bra! Paul Etters
bref om fru Jacobsons död fick jag igår,
och denna sorgliga underrättelse gjorde på
mig ett djupt intryck. Jag skall skrifva till
Fru Etter. Stackars hon!
Som Mamma ser har jag i morgon varit här
en vecka, och tiden har flytt med förvi-
rrande hastighet. Jag stannar ännu här
till torsdag då jag reser direkt till Sevilla,
dit mina reskamrater begifvit sig i går
via Ronda i diligence och till häst,
4 dagars resa, som kommer att ge dem
lokalfärg så mycket de kunna begära.
Jag har arbetat då och då, sett omkring
mig och haft utmärkt roligt. Hvilket
Paradis – friskt, skönt, högt beläget
med vegetation från alla jordens länder
är Alhambra, frånsedt det poetiska
och historiska intresset, en den herrli-
gaste ort. Huru ofta har jag ej gått
af och an i Carl Vs allé, der lindar,
bokar o. almar växa och der man
kan tro Sig vara i Frankrike eller Tyskland.
Några steg derifrån de vackra rosenträd-
gårdarna – något alldeles makalöst

– och så kaktus aloë, palmer, och
allt detta i ett friskt, svalt, behagligt
klimat, med fågelsång och blomster-
doft. Araberna visste hvad de gjorde
då de byggde sitt féslott här uppe på
berget. – Det blir svårt att skiljas
härifrån. Eget är att man med eller
mot sin vilja blir orientaliskt stämd
här. Man vaggar in sig i en liknöjd
lycksalighet, tanken står stilla, men fanta-
sin reser af på de mest besynnerliga
virrvägar. – Jag är nu alldeles förtagen
med de gamla mohriska slotten och
kan säga att ännu ingenting i konst
så fängslat mig som detta. Fanta-
sin fyller ovilkorligen dessa salar som
påminna om tusen och en natt med
sultaninnor, Abencerrager, kristna fån-
gar o.s.v. och innan en drömbild
är slut, tränger en annan sig på
mig – Man kan sitta timtal i en fönster
nisch och se ut öfver Granada –
Jag har börjat på med en studie af
en dansande Gitana, en 13 årig
flicka. Jag har derföre varit hos dessa
zigenare, inne i deras hålor och är
mycket snakom med dem nu redan.
Mariano, Lucia Dolores o.a. äro

gamla bekanta för mig. Engelska
konsuln, som också målar, bor
alldeles strax intill det ställe der
jag målar, och kommer hvarje
timme och pratar med mig. Han har der-
jemte ställt sin atelier och sin träd-
gård (en rigtigt andalusisk rosengård)
till mitt förfogande. – I morgon och
öfvermorgon skall jag försöka att göra
ett utkast af trädgården i Generalife.
– Dessa Gitanos äro ganska egendomli-
ga – skada blott att de äro ett pack.
Flickorna äro ej så vackra som spanskor-
na, men styra ut sig i de mest gran-
na färger – deras danser som jag
nu sett på ort och ställe, ha något helt
orientaliskt, och en engelsman vid
table d’hoten, som rest i åratal, sade
att precis samma dans utföres af
bajadererna i Indien,
och
Alméerna i
Egypten. – Omöjligt att få en spanska
att stå
modell
. De äro fina, vackra, svart-
klädda, och nu isynnerhet under påsk
veckan ha de alla gått i långa man-
tillor. Señorita Matilda (Don Josés
dotter) är makalöst söt då hon kl. 8
om morgonen kommer från kyrkan
i sin mantilla som låter endast ögonen

och nästippen synas. Coiffyren är egen
domlig för andalusiskorna och en ros
i håret hör alltid till toiletten. Det är
det enda icke-svarta i toilletten, som
för resten är af ylle, sammet eller siden
och mycket spetsar framför allt, – så
modernt parisiskt som möjligt.
I går, påskdagen var den stora
processionen då Nuestra Señora
de Granada gjorde sin tur kring
stadens gator. Det underbart stela
träbelätet väckte en enthusiasm
som intet kan beskrifva. Folket
vrålade af förtjusning, fruntimmer-
na greto, tusentals bösskott smäl-
de, alla musikkorpser spelade –
då Madonnan fördes ut från kyrkan.
Egendomligt, egendomligt i högsta
grad. Hvad som var vackrast
att se var staden Granada alla
balkonger behängda med granna
förhängen i rödt och guld, spanska
färgerna, och så öfverfullt af
vackra fruntimmer och blommor
på balkongen der bakom. Mantiljer och
soljfjädrar och vackra ansigten. De
se på en, dessa spanskor, så att man
känner sig helt underlig till mods,

men detta är allmän sed och
betyder ingenting. Kurtis är damer-
nas älsklingsnöje, men af allt hvad
man hör, går denna ej längre än
till ett evigt komplimenterande och
en galant uppmärksamhet, och
slutar vanligtvis med giftermål.
Dock kan en ung flicka ha haft
10 friare ”novios” som alla blickat
lika ömt, utan att det betyder nå-
got. Dugtigt koketta skulle vi kalla
fruntimmerna här. Man kan ej
se på dem utan att få en lång
tacksam blick tillbaka, ofta ett små
leende, som efter nordiska, t.o.m.
franska förhållanden skulle anses ytterst
komprometterande, men som här
endast anses som svar på tal.
Med Spanskan går det skralt. Jag
bråkar med mina gitanos så godt
jag kan. Nu sedan mina vänner
Noël och Boït rest har jag ofta
långa diskussioner med señorita
Matilda, som alls ej är någon dum
flicka, och som hör på ingenting så
gerna som på komplimanger.
I går på aftonen voro vi, en ameri-
kansk familj och jag uppe på Torre de
Vela i Alhambra derifrån vi sågo

på Granada som var illumineradt
och ett grannt fyrverkeri som
afbrändes. En sådan tafla får
man ej se g alla dagar. Jag ringde,
som alla amerikanskorna i den stora
klockan från mohrernas tid, derifrån
Ferdinand och Isabella först förkunnade
segern öfver de otrogna, och der korset
först planterades. Att ringa i klockan
anses vara särdeles lyckobringande, och
den gamla väktaren sade att han
af klangen kunde höra att jag inom
året skulle gifta mig med en ”ameri-
cana muy hermosa y muy rica”
troligen för att vara artig mot
mina följeslagerskor. –
Karlar och qvinnor äro fint växta
här. Små händer och fötter,
och
fina
”attachee” – vi nordbor förefalla
oss
därföre
särdeles lunsiga med våra dugtiga
bakdelar och stora fötter. – Då ock
då ser man, i den fattiga stads-
delen ”Albaycin” (arabiskt namn,
arabisk arkitektur i många gamla
hus) fullkomligt moriska typer –

de långa halfslutna sammetsö-
gonen, tjocka läppar och en fin
näsa med utspärrade näsborrar.
Bland de bättre klasserna ser man
alls ej denna typ. Emellertid lär det
vara i Sevilla hvar andalusiskorna äro
sin esse. –
Jag skall just nu gå med rekommendations
bref från Madrazo till Sjr Contreras,
den arkitekt som leder restaurations
arbetena i Alhambra. – Han skall ha
en mycket vacker dotter har jag hört.
För en antiquitetssamlare som har
pengar vore här mycket att köpa.
Jag hoppas dock i Madrid kunna
få ungefär detsamma som här om
jag blott har pengar qvar. – Här
i Granada är det alls ej för varmt.
Jag tror att Alhambra t.o.m. vore en
utmärkt sommarsejour, ty här är lum-
migt, rikligt med vatten (artificielt
sedan mohrernas tid) och ständigt blåst,
samt Sierra Nevadas snötoppar ett
stycke ifrån. – Jag hade beslutat
att göra undan så mycken korrespon-
dens under de 4 dagar jag är ensam
här, men deraf tyckes bli intet.

Tiden går så underligt fort isynner-
het då man har färger och penslar
med sig.
Till fru Etter skall jag, som sagdt
skrifva. Hvilken kapitalförändring
i hela slägtens lif. Måtte nu
dessutom de politiska tilldragelser-
na i Ryssland ta en lyckligare vänd-
ning – det ser verkligen bra mörkt
ut också för framtiden. – Jag talar
som den blinde om färgen, ty sedan
jag hit kom har jag ej sett en tidning.
Hvad jag gerna ville skicka Eder
en liten bit Alhambra med rosen-
doft och vårsol i brefvet. Det är helt
eget att tänka på is och snöslask
i vårt goda Helsingfors – men jag är
ju också en bit längre söderut
nu. – Farväl för denna gång –
tusen varma helsningar till alla
alla från
Atte.
Adressera brefven till Madrid
Casa de huespedes
Calle de la Salud 13

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Ändtligen har jag fått bref hemifrån. Så roligt att Ni alla mår bra!

    Alexandra Edelfelt
  • Paul Etters bref om fru Jacobsons död fick jag i går, och denna sorgliga underrättlese gjorde på mig ett djupt intryck. Jag skall skrifva till fru Etter. Stackars hon!

    Emilia Venjaminovna Jacobson Emilie von Etter Paul von Etter
  • Som Mamma ser har jag i morgon varit här en vecka, och tiden har flytt med förvirrande hastighet. Jag stannar ännu här till torsdag då jag reser direkt till Sevilla, dit mina reskamrater begifvit sig i går via Ronda i diligence och till häst, 4 dagars resa, som kommer att ge dem lokalfärg så mycket de kunna begära.

    Sevilla Ronda Alexandra Edelfelt Edward Boit Albert Noël
  • Jag har arbetat då och då, sett omkring mig och haft utmärkt roligt. Hvilket Paradis – friskt, skönt, högt beläget med vegetation från alla jordens länder är Alhambra, frånsedt det poetiska och historiska intresset, en den herrligaste ort. Huru ofta har jag ej gått af och an i Carl Vs allé, der lindar, bokar o. almar växa och der man kan tro Sig vara i Frankrike eller Tyskland. Några steg derifrån de vackra rosenträdgårdarna – något alldeles makalöst – och så kaktus aloë, palmer, och allt detta i ett friskt, svalt, behagligt klimat, med fågelsång och blomsterdoft. Araberna visste hvad de gjorde då de byggde sitt féslott här uppe på berget. – Det blir svårt att skiljas härifrån. Eget är att man med eller mot sin vilja blir orientaliskt stämd här. Man vaggar in sig i en liknöjd lycksalighet, tanken står stilla, men fantasin reser af på de mest besynnerliga virrvägar. – Jag är nu alldeles förtagen med de gamla mohriska slotten och kan säga att ännu ingenting i konst så fängslat mig som detta. Fantasin fyller ovilkorligen dessa salar som påminna om tusen och en natt med sultaninnor, Abencerrager, kristna fångar o.s.v. och innan en drömbild är slut, tränger en annan sig på mig – Man kan sitta timtal i en fönsternisch och se ut öfver Granada

    Frankrike Tyskland Alhambra Granada Karl V Abencerrage
  • Jag har börjat på med en studie af en dansande Gitana, en 13 årig flicka. Jag har derföre varit hos dessa zigenare, inne i deras hålor och är mycket snakom [?] med dem nu redan. Mariano, Lucia Dolores o.a. äro gamla bekanta för mig.

    Mariano Lucia Dolores
  • Engelska konsuln, som också målar, bor alldeles strax intill det ställe der jag målar, och kommer hvarje timme och pratar med mig. Han har derjemte ställt sin atelier och sin trädgård (en rigtigt andalusisk rosengård) till mitt förfogande.

    N. N.
  • I morgon och öfvermorgon skall jag försöka att göra ett utkast af trädgården i Generalife.

    Generalife
  • Dessa Gitanos äro ganska egendomliga – skada blott att de äro ett pack. Flickorna äro ej så vackra som spanskorna, men styra ut sig i de mest granna färger – deras danser som jag nu sett på ort och ställe, ha något helt orientaliskt, och en engelsman vid table d’hoten, som rest i åratal, sade att precis samma dans utföres af bajadererna i Indien, och Alméerna i Egypten.

    Egypten Indien
  • Omöjligt att få en spanska att stå modell. De äro fina, vackra, svartklädda, och nu isynnerhet under påskveckan ha de alla gått i långa mantillor. Señorita Matilda (Don Josés dotter) är makalöst söt då hon kl. 8 om morgonen kommer från kyrkan i sin mantilla som låter endast ögonen och nästippen synas. Coiffyren är egendomlig för andalusiskorna och en ros i håret hör alltid till toiletten. Det är det enda icke-svarta i toilletten, som för resten är af ylle, sammet eller siden och mycket spetsar framför allt, – så modernt parisiskt som möjligt.

    José Gadea Mengíbar Matilda Gadea
  • I går, påskdagen var den stora processionen då Nuestra Señora de Granada gjorde sin tur kring stadens gator. Det underbart stela träbelätet väckte en enthusiasm som intet kan beskrifva. Folket vrålade af förtjusning, fruntimmerna greto, tusentals bösskott smälde, alla musikkorpser spelade – då Madonnan fördes ut från kyrkan. Egendomligt, egendomligt i högsta grad. Hvad som var vackrast att se var staden Granada alla balkonger behängda med granna förhängen i rödt och guld, spanska färgerna, och så öfverfullt af vackra fruntimmer och blommor der bakom. Mantiljer och soljfjädrar och vackra ansigten.

    Granada Maria
  • De se på en, dessa spanskor, så att man känner sig helt underlig till mods, men detta är allmän sed och betyder ingenting. Kurtis är damernas älsklingsnöje, men af allt hvad man hör, går denna ej längre än till ett evigt komplimenterande och en galant uppmärksamhet, och slutar vanligtvis med giftermål. Dock kan en ung flicka ha haft 10 friare ”novios” som alla blickat lika ömt, utan att det betyder något. Dugtigt koketta skulle vi kalla fruntimmerna här. Man kan ej se på dem utan att få en lång tacksam blick tillbaka, ofta ett småleende, som efter nordiska, t.o.m. franska förhållanden skulle anses ytterst komprometterande, men som här endast anses som svar på tal.

  • Med Spanskan går det skralt. Jag bråkar med mina gitanos så godt jag kan. Nu sedan mina vänner Noël och Boït rest har jag ofta långa diskussioner med señorita Matilda, som alls ej är någon dum flicka, och som hör på ingenting så gerna som på komplimanger.

    Edward Boit Albert Noël Matilda Gadea
  • I går på aftonen voro vi, en amerikansk familj och jag uppe på Torre de Vela i Alhambra derifrån vi sågo på Granada som var illumineradt och ett grannt fyrverkeri som afbrändes. En sådan tafla får man ej se alla dagar. Jag ringde, som alla amerikanskorna i den stora klockan från mohrernas tid, derifrån Ferdinand och Isabella först förkunnade segern öfver de otrogna, och der korset först planterades. Att ringa i klockan anses vara särdeles lyckobringande, och den gamla väktaren sade att han af klangen kunde höra att jag inom året skulle gifta mig med en ”americana muy hermosa y muy rica” troligen för att vara artig mot mina följeslagerskor.

    Alhambra Granada Torre de la Vela Ferdinand II Isabella I
  • Karlar och qvinnor äro fint växta här. Små händer och fötter, och fina ”attachee” – vi nordbor förefalla oss därföre oss därföre särdeles lunsiga med våra dugtiga bakdelar och stora fötter. – Då ock då ser man, i den fattiga stadsdelen ”Albaycin” (arabiskt namn, arabisk arkitektur i många gamla hus) fullkomligt moriska typer – de långa halfslutna sammetsögonen, tjocka läppar och en fin näsa med utspärrade näsborrar. Bland de bättre klasserna ser man alls ej denna typ. Emellertid lär det vara i Sevilla hvar andalusiskorna äro sin esse.

    Sevilla Albaicín
  • Jag skall just nu gå med rekommendations bref från Madrazo till Sjr Contreras, den arkitekt som leder restaurationsarbetena i Alhambra. – Han skall ha en mycket vacker dotter har jag hört.

    Federico de Madrazo (osäker koppling) Ricardo de Madrazo y Garreta (osäker koppling) Rafael Contreras
  • För en antiquitetssamlare som har pengar vore här mycket att köpa. Jag hoppas dock i Madrid kunna få ungefär detsamma som här om jag blott har pengar qvar.

    Madrid
  • Här i Granada är det alls ej för varmt. Jag tror att Alhambra t.o.m. vore en utmärkt sommarsejour, ty här är lummigt, rikligt med vatten (artificielt sedan mohrernas tid) och ständigt blåst, samt Sierra Nevadas snötoppar ett stycke ifrån.

    Alhambra Granada Sierra Nevada
  • Jag hade beslutat att göra undan så mycken korrespondens under de 4 dagar jag är ensam här, men deraf tyckes bli intet. Tiden går så underligt fort isynnerhet då man har färger och penslar med sig.

  • Till fru Etter skall jag, som sagdt skrifva. Hvilken kapital förändring i hela slägtens lif. Måtte nu dessutom de politiska tilldragelserna i Ryssland ta en lyckligare vändning – det ser verkligen bra mörkt ut också för framtiden.

    Ryssland Emilie von Etter
  • Jag talar som den blinde om färgen, ty sedan jag hit kom har jag ej sett en tidning.

  • Hvad jag gerna ville skicka Eder en liten bit Alhambra med rosendoft och vårsol i brefvet. Det är helt eget att tänka på is och snöslask i vårt goda Helsingfors – men jag är ju också en bit längre söderut nu. – Farväl för denna gång – tusen varma helsningar till alla alla från Atte.

    Helsingfors Alhambra
  • Adressera brefven till Madrid Casa de huespedes Calle de la Salud 13

    Madrid Casa de huéspedes