Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

arkitektur barn blommor brev danser danstillställningar djur domkyrkor drycker fabriker häst hotell järnvägar kaféer kungar kvinnor kyrkor landsbygd landskap (fysiska helheter) morer musik orientalism post resor spanjorer tåg tjurfäktningar tobak träd transportmedel utseende väderlek växter viner

Sevilla d. 22 april 1881
Älskade Mamma,
Usch, hvad jernvägsresorna i Spanien äro tröttan-
de. Igår från kl. 5 på morgonen till 6 på afto-
nen för att fara från Granada till Sevilla. Anda-
lusien var åt denna sida, ytterst enformigt.
Rikt bördigt, med eviga hvetesåkrar omringade
af aloëhäckar, här och der någon hvitmenad
gård med några små palmer omkring, de
enda träd öfverhufvudtaget som finnas.
Vårt nordiska öga saknar betydligt den lummiga
löfträdsvegetationen. Ännu är det ej särdeles
varmt, men jag kan föreställa mig huru förfärligt
det måtte vara här i detta trädlösa land under
Juli och Augusti månader. – Sevilla, Anda-
lusiens ros – är en stor, glad, prydlig och
snygg stad. Allt hvitmenadt putsadt fint,
men utan någon synnerlig karaktär.
– Jag glömde att omtala att jag på en station
i går träffade mina reskamrater, som haft
fullständig otur med resan till Ronda. Vädret
hade varit förfärligt, Ronda, beprisadt för sitt
pittoreska läge skall ha varit omöjligt att må-
la och de hade derföre, i stället för att ligga i
2 dagar under regnväder på ett dåligt her-
berge, rest ned till Malaga, der de besett
hamnen och på en theater sett dansas ”la

Malagueña” den vackraste spanska national-
dansen.
Vi bo på Hôtel Madrid, ett mycket fint och
godt hôtel, och ha det i materielt afseende
mycket bra. – Som artister ha vi haft några
deceptioner hvad ”alcazar” och ”Casa de
Pilatos” beträffar. Dessa båda, i mohrisk stil
byggda hus kunna ej annat än förlora vid
jemförelsen med Alhambra. Carl V har dessutom
i sin förstörelseifver så klottrat bort stilen på
sina ställen och öfverallt klistrat sitt ganska
förmätna valspråk ”nec plus ultra” att karaktären
alls ej är densamma som den ursprungli-
gen varit. Katedralen är storartad och isynner-
het rik – Silfver och guld-arbete, sammet, brons
smidt jern finnes i öfverflöd, ja jag tror mig
aldrig ha sett något så rikt, icke ens i Isaks-
Kyrkan. Men hvad Theophile Gauthier säger
om domens proportioner, t.ex. att Notre
Dame de Paris kunde spatsera upprätt inne
i kyrkan är då den fräckaste lögn.
Det intressantaste ur rent målerisk syn-
punkt jag sett här är den stora tobaks-
fabriken der 6000 andalusiskor arbeta
i ändlösa salar, rulla cigarrer och papy-
rosser. Det är ett stoj och ett lefverne som
ej kan beskrifvas. Hettan är förfärlig, tobaks-
lukten likaså. Den vanliga andalusiska
grannlåten är inskränkt till den ståtliga
coiffuren, en grann halsduk ofvanpå lin-

tyget och så kjorteln och sidenskorna.
Man ser här alla möjliga typer af alla
åldrar, och man kan här genomlöpa skalan
från 60 åriga hexor mot hvilka MacBeths
äro skönheter till de mest blomstrande,
fina 18 åriga tärnor man kan tänka sig.
De ha märkvärdigt fina drag och fina
händer, dessa spanskor. Bland denna
stora mängd såg jag ej en enda grof hand.
De som äro gifta och ha barn släpa
ungdomarna med sig. Nakna ungar krypa
derför omkring bland tobakssäckarna, och
andra, de helt små, dia under det modren
rullar små trabucos. Allt detta är
inhyst i en gammal byggnad från 1600-talet
högst pittoreskt. I går sågo vi anda-
lusiska nationaldanser i massa – de ha
något orientaliskt, vildt, som jag skulle kalla
återhållen passion; rörelserna äro ej stora
stegen obetydliga, och inskränka sig blott
till rythmiska stampningar, armarnes
och höfternas rörelse är hufvudsaken.
En ung pojke dansade alldeles makalöst.
Så han var växt! Den smäckraste figur
jag sett fin, spenstig – det var ett nöje att
se på honom. Musiken är ytterst enformig –
äfven detta orientaliskt – publiken stampar
med klappar med händerna i takt med kastagnetter
na och ropar ”bien” ”ola” ”gracia” vid hvarje
lyckad rörelse. – På dessa kaféer mest afsedda
för folket dricker man manzanilla, ett
utmärkt godt vin) i långa smala glas, och bjuder
åt dansörerna deraf. Dessa ta sitt glas, göra
en cirkelformig rörelse, kasta häftigt upp glasets

innehåll och ta lyra. Vinet formar en
bubbla – det är högst eget och vackert. –
Detta bruk lär vara af grekisk urprung
Således ej gårgammalt.
- Boït är trött; Noël och jag skola fara ut
för att se den fina verlden, dess ekipager
och toiletter som tyckas vara mycket ele-
ganta. Vi få snart se ”les andalouses
au teint bruni” och hästarne, de anda-
lusiska hästarna som äro de vackraste jag
till dato sett, med krusig man – och alldeles
silfverglänsande hår; mulåsnorna ha de
grannaste seltyg.
Om söndag skola vi på tjurfäktning
Arenan här är bland de största – Måtte
blott vädret bli vackert. Om tisdag
resa vi troligen till Cordova och derifrån
till Toledo der vi stanna länge. Toledo
måste efter allas utsago vara den märkvär-
digaste stad i Spanien.
Nu skyndar Noël på mig och jag kan ej
fortsätta längre, så gerna jag än det
ville. Farväl och tusen tusen helsnin-
gar till alla
från
Atte.
Jag hoppas mamma i går fick ett
med blyerts skrifvet bref som jag raspa-
de ihop innan jag reste från Granada och
som jag stack i jernvägens postlåda.
Här är mycket mindre att måla än
i Granada. –

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Usch, hvad jernvägsresorna i Spanien äro tröttande. Igår från kl. 5 på morgonen till 6 på aftonen för att fara från Granada till Sevilla.

    Granada Sevilla Spanien
  • Andalusien var åt denna sida, ytterst enformigt. Rikt bördigt, med eviga hvetesåkrar omringade af aloëhäckar, här och der någon hvitmenad gård med några små palmer omkring, de enda träd öfverhufvudtaget som finnas. Vårt nordiska öga saknar betydligt den lummiga löfträdsvegetationen. Ännu är det ej särdeles varmt, men jag kan föreställa mig huru förfärligt det måtte vara här i detta trädlösa land under Juli och Augusti månader. – Sevilla, Andalusiens ros – är en stor, glad, prydlig och snygg stad. Allt hvitmenadt putsadt fint, men utan någon synnerlig karaktär.

    Sevilla Andalusien
  • Jag glömde att omtala att jag på en station i går träffade mina reskamrater, som haft fullständig otur med resan till Ronda. Vädret hade varit förfärligt, Ronda, beprisadt för sitt pittoreska läge skall ha varit omöjligt att måla och de hade derföre, i stället för att ligga i 2 dagar under regnväder på ett dåligt herberge, rest ned till Malaga, der de besett hamnen och på en theater sett dansas ”la Malagueña” den vackraste spanska nationaldansen.

    Ronda Málaga Edward Boit Albert Noël
  • Vi bo på Hôtel Madrid, ett mycket fint och godt hôtel, och ha det i materielt afseende mycket bra.

    Hotel Madrid
  • Som artister ha vi haft några deceptioner hvad ”alcazar” och ”Casa de Pilatos” beträffar. Dessa båda, i mohrisk stil byggda hus kunna ej annat än förlora vid jemförelsen med Alhambra. Carl V har dessutom i sin förstörelseifver så klottrat bort stilen på sina ställen och öfverallt klistrat sitt ganska förmätna valspråk ”nec plus ultra” att karaktären alls ej är densamma som den ursprungligen varit.

    Alhambra Alcázar (Sevilla) Casa de Pilatos Karl V
  • Katedralen är storartad och isynnerhet rik – Silfver och guld-arbete, sammet, brons smidt jern finnes i öfverflöd, ja jag tror mig aldrig ha sett något så rikt, icke ens i Isaks-Kyrkan. Men hvad Theophile Gauthier säger om domens proportioner, t.ex. att Notre Dame de Paris kunde spatsera upprätt inne i kyrkan är då den fräckaste lögn.

    Paris Notre Dame Isakskatedralen Katedralen i Sevilla Théophile Gautier
  • Det intressantaste ur rent målerisk synpunkt jag sett här är den stora tobaksfabriken der 6000 andalusiskor arbeta i ändlösa salar, rulla cigarrer och papyrosser. Det är ett stoj och ett lefverne som ej kan beskrifvas. Hettan är förfärlig, tobakslukten likaså. Den vanliga andalusiska grannlåten är inskränkt till den ståtliga coiffuren, en grann halsduk ofvanpå lintyget och så kjorteln och sidenskorna. Man ser här alla möjliga typer af alla åldrar, och man kan här genomlöpa skalan från 60 åriga hexor mot hvilka MacBeths äro skönheter till de mest blomstrande, fina 18 åriga tärnor man kan tänka sig. De ha märkvärdigt fina drag och fina händer, dessa spanskor. Bland denna stora mängd såg jag ej en enda grof hand. De som äro gifta och ha barn släpa ungdomarna med sig. Nakna ungar krypa derför omkring bland tobakssäckarna, och andra, de helt små, dia under det modren rullar små trabucos. Allt detta är inhyst i en gammal byggnad från 1600-talet högst pittoreskt.

    Tobaksfabriken i Sevilla Macbeth
  • I går sågo vi andalusiska nationaldanser i massa – de ha något orientaliskt, vildt, som jag skulle kalla återhållen passion; rörelserna äro ej stora stegen obetydliga, och inskränka sig blott till rythmiska stampningar, armarnes och höfternas rörelse är hufvudsaken. En ung pojke dansade alldeles makalöst. Så han var växt! Den smäckraste figur jag sett fin, spenstig – det var ett nöje att se på honom. Musiken är ytterst enformig – äfven detta orientaliskt – publiken stampar med klappar med händerna i takt med kastagnetterna och ropar ”bien” ”ola” ”gracia” vid hvarje lyckad rörelse.

  • På dessa kaféer mest afsedda för folket dricker man manzanilla, ett utmärkt godt vin) i långa smala glas, och bjuder åt dansörerna deraf. Dessa ta sitt glas, göra en cirkelformig rörelse, kasta häftigt upp glasets innehåll och ta lyra. Vinet formar en bubbla – det är högst eget och vackert. – Detta bruk lär vara af grekisk urprung Således ej gårgammalt.

  • Om söndag skola vi på tjurfäktning Arenan här är bland de största – Måtte blott vädret bli vackert.

    Plaza de toros de la Maestranza
  • Om tisdag resa vi troligen till Cordova och derifrån till Toledo der vi stanna länge. Toledo måste efter allas utsago vara den märkvärdigaste stad i Spanien.

    Toledo Spanien Córdoba
  • Nu skyndar Noël på mig och jag kan ej fortsätta längre, så gerna jag än det ville. Farväl och tusen tusen helsningar till alla från Atte.

    Albert Noël
  • Jag hoppas mamma i går fick ett med blyerts skrifvet bref som jag raspade ihop innan jag reste från Granada och som jag stack i jernvägens postlåda. Här är mycket mindre att måla än i Granada.

    Granada