Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

åar och älvar arkitektur blommor brev danser danstillställningar domkyrkor färg (egenskap) floder folk författare frukter hotell italienare katolicism konstnärer konstsamlingar kungar kvinnor kyrkor museer palats spanjorer städer statyer tjurfäktningar träd trädgårdar väderlek

Sevilla d. 24 april 1881.
Älskade Mamma,
Det blef, som jag trodde – mycket litet gjordt
i Sevilla. En figurmålare skulle ha enormt
mycket att göra här, men dertill skulle
framför allt fordras ett längre uppehåll.
Jag har försökt göra en skizz af den
fashionabla promenaden ”el Salon”
men det har ej lyckats. Genom Don
Diego de Castillos rekommendationer
har jag här sett några utmärkta samlin-
gar; bl.a. hos en Sejñor Don José de Guyena,
en af potentaterna här. Han har ett
utmärkt tafvelgalleri bl. a. Fortunys
första arbeten. Denna herre talar franska
som en Parisare – mycket sällsynt här –
och mottog mig med den utsöktaste
artighet. Det var roligt att se en
spansk patriciers hus. Hans ”patio”
den inre gården, der man egentligen
lefver, ty der är svalast, är alltid
försedd med fontäner, blommor och
växter. Rundtomkring denna ”patio”

helt orientalisk till namn och bestäm
melse ligga, på nedre botten, sommar-
rummen, I första våningen vintervåningen
Tafvelgalleriet i denna våning, utan
fönster åt gården, som under vintern
täckes med glas, under sommaren
med lärfts segel.
I går såg jag Bolero dansas så
makalöst bra, att jag för första
gången insåg att dansen kunnat
hänföras till de sköna konsterna. –
Mamma minnes huru Bolero är. Kavaljern
komma in insvept i kappa, söker till
höger och venster, tills han slutligen
ser den sköna, likaledes insvept i mantillan
ett haf af spetsar, slöjor o.d. slutligen
igenkänner hon honom, kastar af sig
den ena mantillan efter den andra, tills
hon i en strålande spansk kostym,
bryter ut i en dans, som med kastanjetter
tar sig alldeles utmärkt bra ut.
Åskådarens uppmärksamhet stegras
så gradatim, att man, då slutligen
slutdansen kommer, och kastanjetterna
börja ljuda, är alldeles vimmelkantig.

I går såg jag också en af Sevillas
bästa dansöser "Lola" dansa Cachucha
– bestämdt mycket bättre än salig
fru Molander. Hvad som ger en
speciel charme åt danserna här,
är att kostymen är den vanliga spanska
litet uppfiffad, men inga korta kläd-
ningar och inga liffärgade tiskoter, inga
skor utan klackar, inga 45 graders
vinklar på benen som på våra
baletter. Denna Lola kan högst vara
16 år, hon har något så fint och
comme il faut i sitt sätt att dansa
och beräknar så ypperligt sina effekter
att man med den allra största
uppmärksamhet följer hvarje steg.
Jag tyckte, att hon, som så många
här, liknade fröken Grahn. Några
svart-gula fröken Nordenstammar
ser man alls icke. De flesta äro
hvita, små, med svart eller brunt hår,
och svarta ögon som de ha ett förfärligt
bråk med. De förstå att manövrera
ögonen lika bra som solfjädrarna, ett
fint koketteri utan ända. –
Om en stund skall jag på en af
Spaniens största tjurfäktningar

Jag kan ej neka att jag ej är mycket
nyfiken och i en viss feberaktig oro. I
går blef jag ef en slags guide här på
hotellet presenterad för den berömda
"spada"n (matadoren) don Antonio
Carmona, kallad el Gordito. Dessa
toreros, isynnerhet de som med ära
stått sina 1000tals blodiga strider, förtjena
ända till 100 tusen francs årligen; de äro
lika populära här som sångerskorna
i Ryssland och aktriserna i Paris. Ej
under derföre om guiden sade mig.
"Vous avez l'honneur de toucher la main
du celebre Antonio Cormona." – Jag
sade på spanska, så godt jag kunde att
Jag, jemte mina vänner kommit
direkte från Paris för att beundra
!la fuerza heroica de Usted" – don Anto-
nio sade likaledes några ytterst artiga
ord, och tog
af sig
med en elegant rörelse
den runda hatten, gjorde en djup bugning
och gick, sedan han lofvat mig att
i morgon måndag låta mig välja
bland hans gamla kostymer en svart
som Sargent bedt mig köpa.
I dag, om en timme skall han slåss

mot 6 tjurar, den ena efter den andra.
Hela Sevilla tänker blott på "Corrida
de Toros" i dag. Arenan,
Cirquen
som rymmer
tiotusen personer, har ej en enda
plats öfrig. Vi ha platser i skuggan
"el sombre" – och jag är som sagdt
ytterst nyfiken. Få se om det sköna,
vackra i denna förnöjelse skall utplåna
det grusliga intrycket. Sällan slutar
en tjurfäktning utan att 10 hästar
äro döda och 1 karl sårad. – Folk-
lifvet här är det brokigaste, pittoreskaste
man kan tänka sig; fruntimren
äro vackra och eleganta, hästarna
makalösa. I dag på morgonen var
jag i högmessan i Katedralen. De
spanska kyrkorna ha något mysteri
öst derigenom att midtelskeppet
är inbyggdt ända till halfva pelarenas
höjd. Som i Katedralen funnes 90
kapeller, hör man ofta messor utan
att se presten och ser rökelse ångor
uppstiga långt borta bakom de rikt
skulpterad trädinhägnaderna.

Det kungliga griftkapellet der San
Fernandos silfverkista står är bland
det rikaste jag sett, och troligen bland
det rikaste som finnes i verlden
ett sådant öfverflöd på silfver och
guld talar om hvad Spanien
fordom varit, ett rike, der solen
aldrig gick ned, Mexico, Peru
Flandern!
I går spatserade jag med Noël ut-
med Guadalquivir, som nu åter
lagt sig till ro i sin bädd. Det är
märkvärdigt hvad alla segelbara
floder likna hvarandra. Seinen vid
Rouen, Aura å i Åbo, Guadalquivir
här – samma ångbåtar, samma
tull- och packhus, samma hamnbusar
samma krogar. – Hertigen af
Montpensiers palats ligger här.
Den stackars lilla drottning Mercedes
lefde här under sin barndom. Palatset
är stort, men smaklöst. – Eget
nog, påminna många gator här
om unionsgatan vid klinikerna

och Krigshospitalet i Helsingfors.
2 vånings hvitmenade eller gulmå-
lade hus –. Sevilla, byggdt uteslutande
af rappad tegel ser ytterst snyggt
ut. Husen hvitmenas 2 gånger
om året och fönsterluckorna
efter
, alla
målade med den grannaste spansk-
gröna, se mycket propra ut. Alla
fönster äro försedda med blomster-
prydda balkonger, der de vackra
Señoras passera en del af dagen
med att mönstra de förbigående.
Boït, som är ytterst flitig har redan
gjort 4 aquareller här – jag endast
1 misslyckad skizz. Men som stipendiat
och som figurmålare tillåter jag mig
denna lyx och denna lättja. Jag är så fullt
upptagen med att se omkring mig.
Jag kan föreställa mig att hettan
under sommaren måtte vara
diabolisk. f.n är klimatet mycket
mycket mildt – ja det är t.o.m. kyligt i skuggan
och oförsigtigt vore att gå ut utan
öfverrock. Hotellet, der vi bo
är ypperligt, men temmeligen dyrt
Vi betala 15 francs för rum och

kost (som är mycket god och riklig)
utom les faux frais. – Jag skrifver
ute i pation. Bananer, kaktus
och palmer äro planterade i gårdens
midt, himmeln här denna egendom-
ligt blå, sydländska färg som förefaller
ännu blåare och ännu djupare då den
står mot de solbelysta, hvita
byggnaderna. – Murillos hus står
ännu qvar här och närmaste torg prydes
af hans staty. Många goda taflor af
honom pryda museet. Velasques var,
som Mamma vet också från Sevilla,
likaså Senaca, den romerske skalden.
Det himmelshöga torn som är dômens
campanile, daterar sig från arabernas
tid, men är ytterligare påbyggdt. – i
allmänhet saknas dock vacker arkitektur
här. – Som slutomdöme om Spanien
(det jag hittils sett), skulle jag säga att
landet och minnesmärkena (med undantag
af Alhambra) äro mindre betydande och mindre
sympathiska än Italien, folket har deremot
mycket mera cachet.
Och nu farväl, goda älskade Mamma
tusen tusen helsningar till alla
från
Atte.
Hvad det skall bli roligt att få bref hemifrån!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det blef, som jag trodde – mycket litet gjordt i Sevilla. En figurmålare skulle ha enormt mycket att göra här, men dertill skulle framför allt fordras ett längre uppehåll.

    Sevilla
  • Jag har försökt göra en skizz af den fashionabla promenaden ”el Salon” men det har ej lyckats.

  • Genom Don Diego de Castillos rekommendationer har jag här sett några utmärkta samlingar; bl.a. hos en Sejñor Don José de Guyena, en af potentaterna här. Han har ett utmärkt tafvelgalleri bl. a. Fortunys första arbeten. Denna herre talar franska som en Parisare – mycket sällsynt här – och mottog mig med den utsöktaste artighet. Det var roligt att se en spansk patriciers hus. Hans ”patio” den inre gården, der man egentligen lefver, ty der är svalast, är alltid försedd med fontäner, blommor och växter. Rundtomkring denna ”patio” helt orientalisk till namn och bestämmelse ligga, på nedre botten, sommarrummen, I första våningen vintervåningen Tafvelgalleriet i denna våning, utan fönster åt gården, som under vintern täckes med glas, under sommaren med lärfts segel.

    Marià Fortuny Diego de Castillo José de Guyena
  • I går såg jag Bolero dansas så makalöst bra, att jag för första gången insåg att dansen kunnat hänföras till de sköna konsterna. – Mamma minnes huru Bolero är. Kavaljern komma in insvept i kappa, söker till höger och venster, tills han slutligen ser den sköna, likaledes insvept i mantillan ett haf af spetsar, slöjor o.d. slutligen igenkänner hon honom, kastar af sig den ena mantillan efter den andra, tills hon i en strålande spansk kostym, bryter ut i en dans, som med kastanjetter tar sig alldeles utmärkt bra ut. Åskådarens uppmärksamhet stegras så gradatim, att man, då slutligen slutdansen kommer, och kastanjetterna börja ljuda, är alldeles vimmelkantig.

  • I går såg jag också en af Sevillas bästa dansöser "Lola" dansa Cachucha – bestämdt mycket bättre än salig fru Molander. Hvad som ger en speciel charme åt danserna här, är att kostymen är den vanliga spanska litet uppfiffad, men inga korta klädningar och inga liffärgade tiskoter, inga skor utan klackar, inga 45 graders vinklar på benen som på våra baletter. Denna Lola kan högst vara 16 år, hon har något så fint och comme il faut i sitt sätt att dansa och beräknar så ypperligt sina effekter att man med den allra största uppmärksamhet följer hvarje steg. Jag tyckte, att hon, som så många här, liknade fröken Grahn. Några svart-gula fröken Nordenstammar ser man alls icke. De flesta äro hvita, små, med svart eller brunt hår, och svarta ögon som de ha ett förfärligt bråk med. De förstå att manövrera ögonen lika bra som solfjädrarna, ett fint koketteri utan ända.

    Sofia Nordenstam Grahn Lola Johanna Fredrika Molander (osäker koppling)
  • Om en stund skall jag på en af Spaniens största tjurfäktningar Jag kan ej neka att jag ej är mycket nyfiken och i en viss feberaktig oro. I går blef jag ef en slags guide här på hotellet presenterad för den berömda "spada"n (matadoren) don Antonio Carmona, kallad el Gordito. Dessa toreros, isynnerhet de som med ära stått sina 1000tals blodiga strider, förtjena ända till 100 tusen francs årligen; de äro lika populära här som sångerskorna i Ryssland och aktriserna i Paris. Ej under derföre om guiden sade mig. "Vous avez l'honneur de toucher la main du celebre Antonio Cormona." – Jag sade på spanska, så godt jag kunde att Jag, jemte mina vänner kommit direkte från Paris för att beundra !la fuerza heroica de Usted" – don Antonio sade likaledes några ytterst artiga ord, och tog af sig med en elegant rörelse den runda hatten, gjorde en djup bugning och gick, sedan han lofvat mig att i morgon måndag låta mig välja bland hans gamla kostymer en svart som Sargent bedt mig köpa. I dag, om en timme skall han slåss mot 6 tjurar, den ena efter den andra. Hela Sevilla tänker blott på "Corrida de Toros" i dag. Arenan, Cirquen som rymmer tiotusen personer, har ej en enda plats öfrig. Vi ha platser i skuggan "el sombre" – och jag är som sagdt ytterst nyfiken. Få se om det sköna, vackra i denna förnöjelse skall utplåna det grusliga intrycket. Sällan slutar en tjurfäktning utan att 10 hästar äro döda och 1 karl sårad.

    Paris Ryssland Spanien Plaza de toros de la Maestranza John Singer Sargent Antonio Cormona
  • Folklifvet här är det brokigaste, pittoreskaste man kan tänka sig; fruntimren äro vackra och eleganta, hästarna makalösa.

  • I dag på morgonen var jag i högmessan i Katedralen. De spanska kyrkorna ha något mysteriöst derigenom att midtelskeppet är inbyggdt ända till halfva pelarenas höjd. Som i Katedralen funnes 90 kapeller, hör man ofta messor utan att se presten och ser rökelse ångor uppstiga långt borta bakom de rikt skulpterad trädinhägnaderna. Det kungliga griftkapellet der San Fernandos silfverkista står är bland det rikaste jag sett, och troligen bland det rikaste som finnes i verlden ett sådant öfverflöd på silfver och guld talar om hvad Spanien fordom varit, ett rike, der solen aldrig gick ned, Mexico, Peru Flandern!

    Spanien Flandern Katedralen i Sevilla Mexiko Peru Ferdinand III
  • I går spatserade jag med Noël utmed Guadalquivir, som nu åter lagt sig till ro i sin bädd. Det är märkvärdigt hvad alla segelbara floder likna hvarandra. Seinen vid Rouen, Aura å i Åbo, Guadalquivir här – samma ångbåtar, samma tull- och packhus, samma hamnbusar samma krogar.

    Seine Guadalquivir Albert Noël
  • Hertigen af Montpensiers palats ligger här. Den stackars lilla drottning Mercedes lefde här under sin barndom. Palatset är stort, men smaklöst.

    San Telmo-palatset Mercedes Antoine
  • Eget nog, påminna många gator här om unionsgatan vid klinikerna och Krigshospitalet i Helsingfors. 2 vånings hvitmenade eller gulmålade hus –. Sevilla, byggdt uteslutande af rappad tegel ser ytterst snyggt ut. Husen hvitmenas 2 gånger om året och fönsterluckorna efter, alla målade med den grannaste spansk-gröna, se mycket propra ut. Alla fönster äro försedda med blomsterprydda balkonger, der de vackra Señoras passera en del af dagen med att mönstra de förbigående.

    Helsingfors Sevilla Krigshospitalet vid Unionsgatan 38
  • Boït, som är ytterst flitig har redan gjort 4 aquareller här – jag endast 1 misslyckad skizz. Men som stipendiat och som figurmålare tillåter jag mig denna lyx och denna lättja. Jag är så fullt upptagen med att se omkring mig.

    Edward Boit
  • Jag kan föreställa mig att hettan under sommaren måtte vara diabolisk. f.n är klimatet mycket mycket mildt – ja det är t.o.m. kyligt i skuggan och oförsigtigt vore att gå ut utan öfverrock.

  • Hotellet, der vi bo är ypperligt, men temmeligen dyrt Vi betala 15 francs för rum och kost (som är mycket god och riklig) utom les faux frais. – Jag skrifver ute i pation. Bananer, kaktus och palmer äro planterade i gårdens midt, himmeln här denna egendomligt blå, sydländska färg som förefaller ännu blåare och ännu djupare då den står mot de solbelysta, hvita byggnaderna.

  • Murillos hus står ännu qvar här och närmaste torg prydes af hans staty. Många goda taflor af honom pryda museet.

    Casa de Murillo Museo Bellas Artes de Sevilla Bartolomé Murillo
  • Velasques var, som Mamma vet också från Sevilla, likaså Senaca, den romerske skalden.

    Sevilla Alexandra Edelfelt Diego Velázquez Seneca
  • Det himmelshöga torn som är dômens campanile, daterar sig från arabernas tid, men är ytterligare påbyggdt. – i allmänhet saknas dock vacker arkitektur här. – Som slutomdöme om Spanien (det jag hittils sett), skulle jag säga att landet och minnesmärkena (med undantag af Alhambra) äro mindre betydande och mindre sympathiska än Italien, folket har deremot mycket mera cachet.

    Italien Alhambra Spanien Katedralen i Sevilla
  • Och nu farväl, goda älskade Mamma tusen tusen helsningar till alla från Atte. *Hvad det skall bli roligt att få bref hemifrån!

    Alexandra Edelfelt