Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel dagstidningar drycker ekonomi finländare franska karaktärsdrag kejsare kläder konsthandel kortspel kungligheter kvinnor middag nationalkaraktär nihilism opera (konstart) personlighet politik ryska ryskhet ryssar sällskapsliv språk utseende väderlek vänner visitkort

Onsdag.
Älskade Mamma
I det hela taget var det rätt lyckligt att
jag ej skref till Mamma i förrgår, ty brefvet
skulle då ovillkorligen ha blifvit bara
Jeremiader. Vädret och alla mina intryck
från Petersburg och ryssarna voro då så
ruskiga att jag bestämdt skulle ha uttömt
mig i smädelser och kraftuttryck. Nu skiner
solen, jag har börjat Schuras porträtt och
humöret är godt. – Så att Mamma verkli-
gen haft så ledsamt! Ja, jag å min sida
har också bra mycket saknat er alla, men
ändå mest mamma, och de två brefven ha
varit stora anledningar till glädje för mig.
Sedan jag sist skref har jag varit på en
familjemiddag hos Manzeys. De ha ett
utmärkt bord och do servering hos M. – Hvad
familjen beträffar känner Mamma den till
största delen. Fru Manzey vinner på att
ses hemma. Hon förefaller lugnare, vär-
digare och gladare, såsom ju också naturligt
är. Herrskapet Spetschinsky behagar
mig ej. Han ser alls ej militärisk ut, går
i litet gamla kläder, är tystlåten. Frun
ful, mycket ful i jemförelse med por-
trätterna som snarare äro vackra.

Armfelt och hans fru gråta som
vanligt, ibland så att de alldeles
kunna nedstämma en, Sascha
är sig lik. Wolodja är en mycket
hygglig ungdom, städad och tystlåten.
Den yngsta, en slags väluppfostrad, men
litet lätvitsiger blond yngling har
ej mycket att påstå. Med fru Armfelt
kan jag ej, nu lika litet som i somras,
och detta ger alltjemnt fru Etter an-
ledning att på det varmaste prisa
henne för mig. Hon är eller rättare
var för dem inbegreppet af allt fint,
vackert och behagligt, och de kunna ej
förstå att alla ej ha samma åsigt.
Emilia Ivanowna är sig lik, dock
är
hon
tystlåtnare än vanligt i större
sällskap, der Sascha o. Grefvinnan
Armfelt föra ordet. Här i Petersburg
ha de rakt inga andra bekanta
än slägten, och konversationen här
likasom på Haiko rör sig uteslutande
omkring den och några intima såsom
Buistroff. Stora dispyter om honom

ha åter egt rum. Grefvinnan Arm-
felt går i döden för sin vän.
Jag har sett en fotografi af hen-
nes passion före Armfelt, en
Bogdanoff, och finner deraf att
mujiktypen behagar henne. Denne
kontrysse skulle, likasom den
store, den odödlige, den gudomlige
Buistroff, äfven ha haft "énormé-
ment d'ésprit". Armfelt är visserligen
taktlös, men så hålls han också som
en hund af sin fru. Allt hvad som
kan ha en aflägsen slägtskap med
aristokrati, Finland eller Sverige,
gås åt hejdlöst af tjotje Nadja
med hennes utputade läppar och
fyrkantiga armar. – I måndags
var jag på visit hos Armfelts –
åter stort gräl om Buistroff. Sedan
var jag hos Jacoby, och satt der
i 3 timmar och aldrig har jag
blifvit så stukad vis à vis Ryssland
som då. Jacoby är visserligen patriot,
men med europeiska sympathier, är
dessutom en qvick, bitter, cynisk

natur, och hvad han sade mig
det var ord och inga visor. "För
Er, som har talent, som har en
framtid i Paris, att tänka på att
exponera i Ryssland, eller ens offra
en dag för att få namn här, det
är då en ren galenskap. Här,
sade han, tycker man om ingenting
annat än bränvin och kort, och
vore ni än den bästa målare på
Jorden, målade ni Rysslands historia
så storartad som möjligt, så har
ni ändå något som för evigt gör
er omöjlig här: ert namn slutar
ej på off, ni bär inte det nationella
skägget, ni håller er ren och spottar
ej på golfvet." I samma stil
fortfor han i tre timmar. Emeller
tid skall jag bli presenterad för
Storfursten Wladimir så snart
han kommer hit. Mamma vet
att kejsaren alls ej kommer till
Petersburg på hela vintern utan
reser mellan Zarskoje och Gatschina.
– I måndags på aftonen lär Jacoby

och Buistroff ha dinérat hos
Spetschinsky och har den senare
der, till min innerliga glädje blifvit
stukad af den förre alltjemnt.
Då storfursten väntas hit i
slutet af veckan vore det af vigt
att få taflan så fort som möjligt
Säg derföre åt Schauman att han
telegraferar till mig eller kommissio-
nären i Petersburg – Jag hoppas
näml. att taflan verkligen afreser
torsdag afton med snälltåget
Jacoby menade att storfursten
borde se taflan – publiken vore
likgiltig sade han, samt att jag
skall exponera den på akademin
Dock finnes intet hopp i verlden
att sälja, ty ingen köper och
1000 rubel för en tafla anses enormt
men att supa upp 1000 rubel på
en qväll är den naturligaste sak
i verlden. –
I går voro allesammans på middag
här, utom Spetschinskys, som ej komma
rätt bra öfverens med de andra.
Manzeys äro utmärkt hyggligt folk,

liberala civiliserade. Fröken äro
söt men kall. Hon har litet utslag
i ansigtet, och det klär henne ej.
Ytterst enkla äro alla dessa
fruntimmer i sin toilett, fru Etter
har en magnifik men mycket tunn
paltå likvisst. – Min paletå
blir färdig i dag – jag har köpt
en magnifik krage af amerikansk
bäfver, litet dyrare än jag tänkte
först, men har deremot ej beställt
andra kläder än byxor, ty i de varma
rummen kan jag så ypperligt väl
gå med sommarrocken: den bruna
fracken enl. Mamma. I dag har
jag tecknat Schura Manzey, och
jag tror det blir bra. I hatt,
kutskinnspels o. muff som tar
sig ypperligt ut mot hennes
vackra hår. De voro alla för-
tjusta i teckningen. Jag gör por-
trättet så stort som Lilys. Schura
satt som en bild i dag, men huru-
vida denna trankila sinnesför-
fattning i morgon fortfar är svårt

att säga. – Jag dejeunerade i
dag hos Manzeys. Det är bra
hyggligt folk och då jag var der
taltes bara franska hvilket
låter helt ljufligt efter alla dessa
familjesamtal på det stora
fäderneslandets språk. Jag tror
mig kunna göra ett godt och
vackert porträtt af lilla Schura,
som en face, och då hon ej gör gri-
macer är rigtigt nätt. I afton
har gubben Manzey tagit en loge
för Tannhäuser. Fröken Sophie
enda damen.
Hos Buistroff lemnade jag kort,
och skall med det snaraste bli
bjuden dit på dundrande mid-
dag. Hos Nikiphoraki satt jag
länge i går, han var ytterst
aimabel. Alla menniskor äro
här ytterst uppskrämda för
den 15 november då Nihilister
na lofvat hämd. Alla dagar
talas här om nya arresteringar
bl.a. fru Gromoff den stormrike

köpmannens fru lär bli kni-
pen endera dagen. Tiden är
föga ägnad för uppmuntran
af de sköna konsterna. Jacoby
tror att detta skall räcka i 50
år ännu.
Fru Etter är ändå kronan bland
dem alla, och ser man henne på
närmare eller fjärmare håll, här
eller på Haiko är hon dock alltid
densamma. Jag måste i nästa
vecka bjuda dem på supé
ute på öarne, har talt med Paul
om saken, och han finner förslaget
excellent. Åt Lilly och Schura Manzey
äfvensom Baby har jag köpt mycket
godt hos Ballet. Älskade Anni
och Butti, huru gerna skulle jag
ej bjuda dem med på kalaset.
Och jag saknar Mamma ofantligt.
Skicka Dagbladet. Jag kunde
skrifva böcker fulla af impressio-
ner, men tiden tryter. I afton
dinera Paul och jag hos Manzeys
före theatern. Och nu farväl för
denna gång, min allra, allra bästa vän!
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I det hela taget var det rätt lyckligt att jag ej skref till Mamma i förrgår, ty brefvet skulle då ovillkorligen ha blifvit bara Jeremiader. Vädret och alla mina intryck från Petersburg och ryssarna voro då så ruskiga att jag bestämdt skulle ha uttömt mig i smädelser och kraftuttryck. Nu skiner solen, jag har börjat Schuras porträtt och humöret är godt. – Så att Mamma verkligen haft så ledsamt! Ja, jag å min sida har också bra mycket saknat er alla, men ändå mest mamma, och de två brefven ha varit stora anledningar till glädje för mig.

    Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt Alexandrine Manzey Jeremia
  • Sedan jag sist skref har jag varit på en familjemiddag hos Manzeys. De ha ett utmärkt bord och do servering hos M. – Hvad familjen beträffar känner Mamma den till största delen. Fru Manzey vinner på att ses hemma. Hon förefaller lugnare, värdigare och gladare, såsom ju också naturligt är. Herrskapet Spetschinsky behagar mig ej. Han ser alls ej militärisk ut, går i litet gamla kläder, är tystlåten. Frun ful, mycket ful i jemförelse med porträtterna som snarare äro vackra. Armfelt och hans fru gråta som vanligt, ibland så att de alldeles kunna nedstämma en, Sascha är sig lik. Wolodja är en mycket hygglig ungdom, städad och tystlåten. Den yngsta, en slags väluppfostrad, men litet lätvitsiger blond yngling har ej mycket att påstå.

    Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Carl Alexander Armfelt Alexander Jacobson Dmitrij Ivanovitj Jacobson (osäker koppling) Vladimir Ivanovitj Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Med fru Armfelt kan jag ej, nu lika litet som i somras, och detta ger alltjemnt fru Etter anledning att på det varmaste prisa henne för mig. Hon är eller rättare var för dem inbegreppet af allt fint, vackert och behagligt, och de kunna ej förstå att alla ej ha samma åsigt.

    Nadine Armfelt Emilie von Etter
  • Emilia Ivanowna är sig lik, dock är hon tystlåtnare än vanligt i större sällskap, der Sascha o. Grefvinnan Armfelt föra ordet. Här i Petersburg ha de rakt inga andra bekanta än slägten, och konversationen här likasom på Haiko rör sig uteslutande omkring den och några intima såsom Buistroff. Stora dispyter om honom ha åter egt rum. Grefvinnan Armfelt går i döden för sin vän. Jag har sett en fotografi af hennes passion före Armfelt, en Bogdanoff, och finner deraf att mujiktypen behagar henne. Denne kontrysse skulle, likasom den store, den odödlige, den gudomlige Buistroff, äfven ha haft "énormément d'ésprit". Armfelt är visserligen taktlös, men så hålls han också som en hund af sin fru. Allt hvad som kan ha en aflägsen slägtskap med aristokrati, Finland eller Sverige, gås åt hejdlöst af tjotje Nadja med hennes utputade läppar och fyrkantiga armar. – I måndags var jag på visit hos Armfelts – åter stort gräl om Buistroff.

    Sankt Petersburg Haiko Nadine Armfelt Emilie von Etter Carl Alexander Armfelt Bogdanov Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Jacobson
  • Sedan var jag hos Jacoby, och satt der i 3 timmar och aldrig har jag blifvit så stukad vis à vis Ryssland som då. Jacoby är visserligen patriot, men med europeiska sympathier, är dessutom en qvick, bitter, cynisk natur, och hvad han sade mig det var ord och inga visor. "För Er, som har talent, som har en framtid i Paris, att tänka på att exponera i Ryssland, eller ens offra en dag för att få namn här, det är då en ren galenskap. Här, sade han, tycker man om ingenting annat än bränvin och kort, och vore ni än den bästa målare på Jorden, målade ni Rysslands historia så storartad som möjligt, så har ni ändå något som för evigt gör er omöjlig här: ert namn slutar ej på off, ni bär inte det nationella skägget, ni håller er ren och spottar ej på golfvet." I samma stil fortfor han i tre timmar.

    Paris Ryssland Valery Jacobi
  • Emellertid skall jag bli presenterad för Storfursten Wladimir så snart han kommer hit. Mamma vet att kejsaren alls ej kommer till Petersburg på hela vintern utan reser mellan Zarskoje och Gatschina.

    Sankt Petersburg Gattjina Tsarskoje Selo Alexandra Edelfelt Alexander III Vladimir Alexandrovitj
  • I måndags på aftonen lär Jacoby och Buistroff ha dinérat hos Spetschinsky och har den senare der, till min innerliga glädje blifvit stukad af den förre alltjemnt.

    Eugénie Spetschinsky Nikolaj Ivanovitj Bystrov Valery Jacobi Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Då storfursten väntas hit i slutet af veckan vore det af vigt att få taflan så fort som möjligt Säg derföre åt Schauman att han telegraferar till mig eller kommissionären i Petersburg – Jag hoppas näml. att taflan verkligen afreser torsdag afton med snälltåget Jacoby menade att storfursten borde se taflan – publiken vore likgiltig sade han, samt att jag skall exponera den på akademin Dock finnes intet hopp i verlden att sälja, ty ingen köper och 1000 rubel för en tafla anses enormt men att supa upp 1000 rubel på en qväll är den naturligaste sak i verlden.

    Sankt Petersburg Valery Jacobi Berndt Otto Schauman Vladimir Alexandrovitj
  • I går voro allesammans på middag här, utom Spetschinskys, som ej komma rätt bra öfverens med de andra. Manzeys äro utmärkt hyggligt folk, liberala civiliserade. Fröken äro söt men kall. Hon har litet utslag i ansigtet, och det klär henne ej. Ytterst enkla äro alla dessa fruntimmer i sin toilett, fru Etter har en magnifik men mycket tunn paltå likvisst.

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Min paletå blir färdig i dag – jag har köpt en magnifik krage af amerikansk bäfver, litet dyrare än jag tänkte först, men har deremot ej beställt andra kläder än byxor, ty i de varma rummen kan jag så ypperligt väl gå med sommarrocken: den bruna fracken enl. Mamma.

    Alexandra Edelfelt
  • I dag har jag tecknat Schura Manzey, och jag tror det blir bra. I hatt, kutskinnspels o. muff som tar sig ypperligt ut mot hennes vackra hår. De voro alla förtjusta i teckningen. Jag gör porträttet så stort som Lilys. Schura satt som en bild i dag, men huruvida denna trankila sinnesförfattning i morgon fortfar är svårt att säga. Jag dejeunerade i dag hos Manzeys. Det är bra hyggligt folk och då jag var der taltes bara franska hvilket låter helt ljufligt efter alla dessa familjesamtal på det stora fäderneslandets språk. Jag tror mig kunna göra ett godt och vackert porträtt af lilla Schura, som en face, och då hon ej gör grimacer är rigtigt nätt.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Emilia (Emilie) von Etter Alexandrine Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I afton har gubben Manzey tagit en loge för Tannhäuser. Fröken Sophie enda damen.

    Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Tannhäuser
  • Hos Buistroff lemnade jag kort, och skall med det snaraste bli bjuden dit på dundrande middag.

    Nikolaj Ivanovitj Bystrov
  • Hos Nikiphoraki satt jag länge i går, han var ytterst aimabel.

    Nikolaj Jegorovitj Nikiforaki
  • Alla menniskor äro här ytterst uppskrämda för den 15 november då Nihilisterna lofvat hämd. Alla dagar talas här om nya arresteringar bl.a. fru Gromoff den stormrike köpmannens fru lär bli knipen endera dagen. Tiden är föga ägnad för uppmuntran af de sköna konsterna. Jacoby tror att detta skall räcka i 50 år ännu.

    Gromov Valery Jacobi
  • Fru Etter är ändå kronan bland dem alla, och ser man henne på närmare eller fjärmare håll, här eller på Haiko är hon dock alltid densamma. Jag måste i nästa vecka bjuda dem på supé ute på öarne, har talt med Paul om saken, och han finner förslaget excellent. Åt Lilly och Schura Manzey äfvensom Baby har jag köpt mycket godt hos Ballet. Älskade Anni och Butti, huru gerna skulle jag ej bjuda dem med på kalaset. Och jag saknar Mamma ofantligt. Skicka Dagbladet.

    Haiko Ballet Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Edelfelt Emilia (Emilie) von Etter Paul von Etter Nadezjda Lerche Alexandrine Manzey
  • Jag kunde skrifva böcker fulla af impressioner, men tiden tryter. I afton dinera Paul och jag hos Manzeys före theatern. Och nu farväl för denna gång, min allra, allra bästa vän! Atte.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey