Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier brev Gud konstutställningar kungligheter kvinnor porträtt post tavlor telegram utställningar

Petersburg d. 12 nov. 1881 Söndag
Älskade Mamma,
Mamma kan ej tro huru rysligt ledsen jag
är öfver att brefven ej kommit fram.
Jag hoppas att telegrammet gjort det. Hvad
skall man göra – alla bref öppnas på posten,
för några år sedan hittades 8 tusen bref med
borttagna frimärken i en kloak – och mina
reflexioner om saker och förhållanden hålla
kanske också på att ruttna någonstans i
afgrunden. – Men hur kunde Mamma
tro att jag alls ej skrifvit? Och hur kunde
Mamma uppta min försäkran att Mamma
var min "allra bästa vän" med anmärkning
att min försumlighet att skrifva ej bevisade
denna sanning. – Om detta ej kommer fram
så skall jag från Paris skrifva alla mina
impressioner en bloc. De äro så många-
handa – i allmänhet dock under hvad jag
väntat. Fick Mamma brefvet om min
presentation för Storfursten Wladimir?
Det ledsamma är att jag märker att
jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmän-
het är det sådana intriger och ett sådant
ljugande här då det gäller att sjelf komma
fram och stöta tillbaka andra, att den,
som kommer hit utan att vilja skada
sin nästa, känner sig helt beklämd. –

Jacoby har narrat mig att ej utställa
Schuras porträtt förr än den 4 november
vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten
åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten
alls ej kommer att se på taflorna då.
Några personer mena att jag bordt erbjuda
Bertha, fastän den var såld åt storfursten –
som gåfva.
Igår var det stor familjemiddag hos
Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff,
Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och
svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid
hos dem. Armfelt som vanligt taktlös –
Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jaco-
by beundrar Lize Odinzoff, som i det hela
taget är en ganska snäll och angenäm
gammal kokett, och som har hvad Jacob-
sonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna,
d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst
osympatisk – grinar dumt åt allting
som ej afkastar en viss summa i pengar,
och ser ej ut att älska familjen. – Fröken
M. var mycket ämabel i går afton efter
att på dagen ha haft en nervös
attack, Gud vet hvarföre. Hon är så
utmärkt söt om morgnarne då jag
målar Schura – men i sällskap om aftnar-
na får hon något styft och otillgängligt
för allt utom Polja. Dock tyckes alla
allvarliga planer vara totalt borta

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Mamma kan ej tro huru rysligt ledsen jag är öfver att brefven ej kommit fram. Jag hoppas att telegrammet gjort det. Hvad skall man göra – alla bref öppnas på posten, för några år sedan hittades 8 tusen bref med borttagna frimärken i en kloak – och mina reflexioner om saker och förhållanden hålla kanske också på att ruttna någonstans i afgrunden. – Men hur kunde Mamma tro att jag alls ej skrifvit? Och hur kunde Mamma uppta min försäkran att Mamma var min "allra bästa vän" med anmärkning att min försumlighet att skrifva ej bevisade denna sanning. – Om detta ej kommer fram så skall jag från Paris skrifva alla mina impressioner en bloc. De äro så mångahanda – i allmänhet dock under hvad jag väntat. Fick Mamma brefvet om min presentation för Storfursten Wladimir?

    Paris Alexandra Edelfelt Vladimir Alexandrovitj
  • Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då.

    Ryska konstakademien Valery Jacobi Alexandrine Manzey Vladimir Alexandrovitj
  • Några personer mena att jag bordt erbjuda Bertha, fastän den var såld åt storfursten – som gåfva.

    Berta Edelfelt Vladimir Alexandrovitj
  • Igår var det stor familjemiddag hos Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff, Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid hos dem. Armfelt som vanligt taktlös – Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jacoby beundrar Lize Odinzoff, som i det hela taget är en ganska snäll och angenäm gammal kokett, och som har hvad Jacobsonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna, d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst osympatisk – grinar dumt åt allting som ej afkastar en viss summa i pengar, och ser ej ut att älska familjen.

    Nadine Armfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Catharina Fjodorovna Durasov Carl Alexander Armfelt Paul von Etter Valery Jacobi Nikolaj Nikolajevitj Manzey Jelizaveta Alexejevna Odintsova Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Fröken M. var mycket ämabel i går afton efter att på dagen ha haft en nervös attack, Gud vet hvarföre. Hon är så utmärkt söt om morgnarne då jag målar Schura – men i sällskap om aftnarna får hon något styft och otillgängligt för allt utom Polja. Dock tyckes alla allvarliga planer vara totalt borta

    Sophie Manzey Paul von Etter Alexandrine Manzey
  • Brevet saknar slut.