Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel årets fester barn brev dagstidningar djur drottningar ekonomi engelsmän fransmän Gud hov (samhälleliga system) inredningar jakt jul julklappar kejsarinnor kläder kungligheter kvinnor läkare lärare lycka militärer (personer) nyår översättningar (verk) palats personlighet promenader resor ryska sjukdom (tillstånd) skolor slott språk tavlor telegram tidskrifter tjänstefolk transportmedel utseende

Gatschina 3 januari 1882
Älskade Mamma
Godt nytt år!
Det är rent af skam att jag ännu ej
svarat på det vänliga nyårstelegram-
met. Nyårsaftonen passerades hos Etters,
Endast familjen. Följande morgon
hade Koki litet ondt i halsen, och
Buistroff påkallades. – Han förklarade
att K. hade början till difteri. Stor
förskräckelse så mycket mera som
sjukdomen är gängse och Hermuschka
ligger för döden. Lilli och Jag, som följan
de dag skulle vara här afsändes genast.
Jag hade ej sett K. den morgonen
men desinfekterade mig icke desto min-
dre på allt sätt. Mamma kan tänka
sig bestörtningen, sorgen och villervallan.
Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt
resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett
med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter.
Buistroffs högtidliga min då han kom
ut och förklarade hvad sjukdomen var
styrkte mig ännu i den åsigten att
B. öfverdrifver sjukdomens farlighet
för att sjelf ha större ära af räddningen.
Jag flydde till Manzeys, och då fru M.
ett ögonblick antydde att det ej vore

konvenabelt att stanna der öfver natten
då Gubben ej var hemma (han är på Boruvna)
flydde jag till Alex. Jacobson som gaf
mig ypperligt nattherberge. Förstäm-
ningen var allmän, och ledsnaden
öfver
att
julen nu skulle bli så trist för fru Etter
och Etters lästes på allas anleten.
Emellertid är Koki nu bra. enl. hvad
fru Etter i går skref – Jag fick brefvet
i dag.
Hit kom jag i går morgse. Ändtligen
har jag börjat på duken, sedan Kejsarin
nan stadfästat en skizz. Kompositio
nen kommer ej denna gång. Det
blir något slett och icke "trouvé".
Jag tror dock att detta blir bättre än
de första skizzerna. Storleken är ung. som
drottning blanka, på höjden. De två barnen
sitta på en soffa, ungef. som Bertha, en
stor magnifik
snö
hvit hund, bland de vackraste
kräk jag sett, Kejsarinnans, skall målas
bredvid. – Vid tal om att gossen
var sjuk första dagen sade Kejsarin-
nan: Det ær saa kjedeligt att De nu har
forloret en heel Dag". I dag har jag
hvarken sett H. M. eller kunnat tala
ett förnuftigt ord med Mme von Flotow,

som håller på att laga i ordning de
många julklapparna åt fattiga barn.
Jag har således ej fått besked om,
huruvida jag kan aflägsna mig på
4 dagar. I hvarje fall får Mamma
ett telegram förrän detta anländer.
Ack jag ville så gerna komma.
Resa på thorsdag, och anträda återfär
den söndag för att åter vara här på
måndag morgon. – I alla fall kom-
mer jag på några dagar till Helsing-
fors förrän jag reser till Paris. –
Mina kontanter komma ej från
Storfursten – troligen betalar han mig
då ramarna komma.
Den lilla prinsessan är söt; hon är
ej vacker, men har något mycket
piggt i sina ögon – och så liten hon är
är hon ej utan att vara litet kokett,
på ett sött och angenämt sätt. För
resten är hon liflig som en eld, och ritade
i dag, under det jag tecknade, sitt eget
porträtt, ungefär i Buttis maner, och
kom och förklarade att detta var betydligt
bättre än mitt arbete. Barnen äro klädda
i crème med röda skärp – enkelt i det hela.

Kejsarinnan vill ej att flickan skall vara
decolletée, hvilket vore fördelaktigare. –
Nå ja, vi få se i morgon. I går passe-
rade jag hela aftonen hos Mr Duperré
Tronföljarens franska guvernör. Parisare
30 år, f.d. elev i Ecole Normale, hygglig
enthusiast för konst, beundrar Dagnan
och Bastien Lepage, poet på lediga stun-
der. Många gemensamma bekantska-
per ha vi i Paris och aftonen förflöt
angenämt under prat om den eviga
staden, en titel som Paris lika väl förtjenar
som Rom. Han har gifvit mig le Temps.
Min landsman löjtnant Wesander Dag-
bladet. Duperré sade, likasom engelsman-
nen att tronföljaren är ovanligt intelligent,
och sade detta flere gånger. – Duperrés
reflexioner om ryska seder och
den
ryska
societeten voro mycket träffande – han
har på 2 år lärt sig ryska, och håller nu
på att öfvetsätta rysk litteratur för Mme
Adams Nouvelle Revue. – Mme v. Flotow
är en makalös gumma, så hygglig och
snäll att ha att göra med. Nu på
aftonen har jag suttit med några offi-
cerare i Déjourrummet och en gardes-
flottist har underhållit mig vidt och bredt
om björnjagt. Min granne, vägg i
vägg är en öfverste Bogajeffsky,
målare-amatör, som ej talar annat

än ryska – Han kommer ofta in – Mam
ma kan tänka sig hvad för en idiotisk
konversation vi föra, da-da–, otschen
karaschå o.s.v. hvilka vältaliga
ord och fraser af mig mest användas.
Emellertid börjar jag förstå, märker jag.
I dag då jag gick ut och spatserade
i parken kl. 3, mötte jag kejsarinnan
med hoffröken Ozeroff i trojka. Den förra
såg så ung ut, att jag på längre håll
ej trodde det var hon. Hon har
något så snällt och förbindligt i sitt sätt
att helsa, att man genast känner sig
sympathiskt stämd. Xenia Alexandrowna
har alldeles hennes tycke, men kejsar Pauls
näsa ha de allesamman.
Det var så eget i går kl. ½ 12
på natten
att
komma från Duperré hit. – Han bor
i andra, motsatta flygeln, och hela
palatset måste genomgås. Derute
elektriskt ljus, inne lampor öfverallt
och icke en käft utom vakten. Slottet
har om aftonen och natten något
sagolikt, som stegras ännu mera
af de gamla porträtterna och de
hvita, stela salarna, och detta ljus med
denna tomhet och tystnad. Intressant
är det att se emellertid, och jag är

lycklig öfver att ödet fört mig hit
Måtte jag blott lyckas i min målning.
Storfurstinnan är jag säker på, men den
lille Mihael Alexandrowitsch blir det
kinkigare med. – Kejsaren har jag
ännu ej sett, men går alltjemnt förbi
hans dörr der tvenne officerare och
tvenne tscherkesser hålla vakt.
Jag hoppas att detta bref går
af ännu i afton, så att det
om thorsdag är i Hfors. I alla fall
telegraferar jag.
Och nu önskar jag Eder Guds
välsignelse, helsa, glädje och
lycka för detta år. Vet Mamma,
jag finner allt mera att det icke
blott är en lycka, men en pligt
att vara glad – och det är just den
rätta glädjen jag saknar i min
omgifning i Petersburg. Och
nu farväl och au revoir à bientôt
Atte
Tillsvidare målar jag i frack

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Godt nytt år! Det är rent af skam att jag ännu ej svarat på det vänliga nyårstelegrammet.

  • Nyårsaftonen passerades hos Etters, Endast familjen.

    Emilie von Etter
  • Följande morgon hade Koki litet ondt i halsen, och Buistroff påkallades. – Han förklarade att K. hade början till difteri. Stor förskräckelse så mycket mera som sjukdomen är gängse och Hermuschka ligger för döden. Lilli och Jag, som följande dag skulle vara här afsändes genast. Jag hade ej sett K. den morgonen men desinfekterade mig icke desto mindre på allt sätt. Mamma kan tänka sig bestörtningen, sorgen och villervallan. Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter. Buistroffs högtidliga min då han kom ut och förklarade hvad sjukdomen var styrkte mig ännu i den åsigten att B. öfverdrifver sjukdomens farlighet för att sjelf ha större ära af räddningen.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Nikolaj Ivanovitj Bystrov Emilia (Emilie) von Etter Nikolaj von Etter Herman Hermanovitj Lerche
  • Jag flydde till Manzeys, och då fru M. ett ögonblick antydde att det ej vore konvenabelt att stanna der öfver natten då Gubben ej var hemma (han är på Boruvna) flydde jag till Alex. Jacobson som gaf mig ypperligt nattherberge. Förstämningen var allmän, och ledsnaden öfver att julen nu skulle bli så trist för fru Etter och Etters lästes på allas anleten. Emellertid är Koki nu bra. enl. hvad fru Etter i går skref – Jag fick brefvet i dag.

    Borovno Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj von Etter Alexander Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Hit kom jag i går morgse. Ändtligen har jag börjat på duken, sedan Kejsarinnan stadfästat en skizz. Kompositionen kommer ej denna gång. Det blir något slett och icke "trouvé". Jag tror dock att detta blir bättre än de första skizzerna. Storleken är ung. som drottning blanka, på höjden. De två barnen sitta på en soffa, ungef. som Bertha, en stor magnifik snöhvit hund, bland de vackraste kräk jag sett, Kejsarinnans, skall målas bredvid. Vid tal om att gossen var sjuk första dagen sade Kejsarinnan: Det ær saa kjedeligt att De nu har forloret en heel Dag".

    Berta Edelfelt Maria Fjodorovna Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna Blanka
  • I dag har jag hvarken sett H. M. eller kunnat tala ett förnuftigt ord med Mme von Flotow, som håller på att laga i ordning de många julklapparna åt fattiga barn. Jag har således ej fått besked om, huruvida jag kan aflägsna mig på 4 dagar. I hvarje fall får Mamma ett telegram förrän detta anländer. Ack jag ville så gerna komma. Resa på thorsdag, och anträda återfärden söndag för att åter vara här på måndag morgon. – I alla fall kommer jag på några dagar till Helsingfors förrän jag reser till Paris.

    Helsingfors Paris Alexandra Edelfelt Maria Fjodorovna Marie von Flotow
  • Mina kontanter komma ej från Storfursten – troligen betalar han mig då ramarna komma.

    Vladimir Alexandrovitj
  • Den lilla prinsessan är söt; hon är ej vacker, men har något mycket piggt i sina ögon – och så liten hon är är hon ej utan att vara litet kokett, på ett sött och angenämt sätt. Förresten är hon liflig som en eld, och ritade i dag, under det jag tecknade, sitt eget porträtt, ungefär i Buttis maner, och kom och förklarade att detta var betydligt bättre än mitt arbete. Barnen äro klädda i crème med röda skärp – enkelt i det hela. Kejsarinnan vill ej att flickan skall vara decolletée, hvilket vore fördelaktigare. – Nå ja, vi få se i morgon.

    Berta Edelfelt Maria Fjodorovna Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna
  • I går passerade jag hela aftonen hos Mr Duperré Tronföljarens franska guvernör. Parisare 30 år, f.d. elev i Ecole Normale, hygglig enthusiast för konst, beundrar Dagnan och Bastien Lepage, poet på lediga stunder. Många gemensamma bekantskaper ha vi i Paris och aftonen förflöt angenämt under prat om den eviga staden, en titel som Paris lika väl förtjenar som Rom. Han har gifvit mig le Temps.

    Paris Rom Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Henri-A. Duperret Nikolaj II
  • Min landsman löjtnant Wesander Dagbladet.

    Oskar August Wesander
  • Duperré sade, likasom engelsmannen att tronföljaren är ovanligt intelligent, och sade detta flere gånger.

    Henri-A. Duperret Charles Heath Nikolaj II
  • Duperrés reflexioner om ryska seder och den ryska societeten voro mycket träffande – han har på 2 år lärt sig ryska, och håller nu på att öfvetsätta rysk litteratur för Mme Adams Nouvelle Revue.

    Juliette Adam Henri-A. Duperret
  • Mme v. Flotow är en makalös gumma, så hygglig och snäll att ha att göra med.

    Marie von Flotow
  • Nu på aftonen har jag suttit med några officerare i Déjourrummet och en gardesflottist har underhållit mig vidt och bredt om björnjagt.

  • Min granne, vägg i vägg är en öfverste Bogajeffsky, målare-amatör, som ej talar annat än ryska – Han kommer ofta in – Mamma kan tänka sig hvad för en idiotisk konversation vi föra, da-da–, otschen karaschå o.s.v. hvilka vältaliga ord och fraser af mig mest användas. Emellertid börjar jag förstå, märker jag.

    Alexandra Edelfelt Bogajevskij
  • I dag då jag gick ut och spatserade i parken kl. 3, mötte jag kejsarinnan med hoffröken Ozeroff i trojka. Den förra såg så ung ut, att jag på längre håll ej trodde det var hon. Hon har något så snällt och förbindligt i sitt sätt att helsa, att man genast känner sig sympathiskt stämd. Xenia Alexandrowna har alldeles hennes tycke, men kejsar Pauls näsa ha de allesamman.

    Maria Fjodorovna Katherine Ozerov Paul I Xenia Alexandrovna
  • Det var så eget i går kl. ½ 12 på natten att komma från Duperré hit. – Han bor i andra, motsatta flygeln, och hela palatset måste genomgås. Derute elektriskt ljus, inne lampor öfverallt och icke en käft utom vakten. Slottet har om aftonen och natten något sagolikt, som stegras ännu mera af de gamla porträtterna och de hvita, stela salarna, och detta ljus med denna tomhet och tystnad. Intressant är det att se emellertid, och jag är lycklig öfver att ödet fört mig hit

    Gattjina Henri-A. Duperret
  • Måtte jag blott lyckas i min målning. Storfurstinnan är jag säker på, men den lille Mihael Alexandrowitsch blir det kinkigare med.

    Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna
  • Kejsaren har jag ännu ej sett, men går alltjemnt förbi hans dörr der tvenne officerare och tvenne tscherkesser hålla vakt.

    Alexander III
  • Jag hoppas att detta bref går af ännu i afton, så att det om thorsdag är i Hfors. I alla fall telegraferar jag. Och nu önskar jag Eder Guds välsignelse, helsa, glädje och lycka för detta år. Vet Mamma, jag finner allt mera att det icke blott är en lycka, men en pligt att vara glad – och det är just den rätta glädjen jag saknar i min omgifning i Petersburg. Och nu farväl och au revoir à bientôt Atte

    Helsingfors Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt
  • Tillsvidare målar jag i frack