Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

äktenskap årets fester barn beställningar ekonomi fastlagen författare hov (samhälleliga system) kungligheter kvinnor litteratur män öar skådespel skönlitteratur tjänstefolk tyskhet

Petersburg söndag 19 febr 1882
Älskade Mamma,
I förrgår skref jag från Gatchina och
beklagade mig litet – ta nu ej detta
illa, ty öfverhufvudtaget har jag godt
kurage, trots det eviga tågandet
med taflan. I går satt jag der som
en narr och väntade förgäfves på
barnen – tvenne gånger kommo
betjenter upp och utsatte ett visst
timslag för deras ankomst, och
båda gångerna blef jag dragen
vid näsan. Dessa menniskor
äro fulkomligt ovana att ha att göra
med några andra än lakejer och hofmän,
eller personer som har någonting an-
nat att göra än att stå på tå
för dem. Men det är odrägligt för
en arm syndare som jag t.ex. som
har brådtom och som är så utled
och nervös som möjligt. Intet svar
har jag heller fått ang. Bertha. Huru
det går med fru Miatleff nu då jag
ännu måste fara dit ut på måndag,
vet jag ej. Maria Pawlowna lär

vara bättre. Eget är att ramarne
ännu ej kommit från Paris. –
Ingenting enerverar såsom väntan
och ovisshet, och jag tyckes vara
dömd till en evig ovisshet, likasom
jag bestämdt aldrig får en varaktig
stad. Detta kappsäckslif är odrägligt,
och jag har det ännu för mig i långt
perspektiv om jag skall komma
hit i nästa höst igen. Ack hur
mycket roligare vore det ej att ha
dessa beställningar i Paris. –
Après-tout, skulle jag i ekonomiskt
hänseende haft det lika bra i Paris,
skulle der ha gjort mig bemärkt, ihog-
kommen, under det jag nu blir
totalt glömd derborta.
I går afton kom jag hit hem
i vredesmod, eller rättare sagdt
i ett tillstånd af ilsken slapphet,
och gick på aftonen senare
till Manzeys, der Boris, som nu
ändtligen gått igenom sin sista
examen, bjudit på troika.
Vanja, Grefvinnan Armfelt, fröken

Sophie och jag samt naturligtvis
Wohlthätern B. reste så ut till
öarne. Det gick som en dans,
föret var godt, vädret vackert,
och jag glömde så småningom
mina sorger. Efter hemkomsten
till Manzeys blef der en stor
diskussion, framkastad af fröken,
om äkta mäns skyldigheter. Hon
uttalade der sin ofta antydda mening
att en man skall vara en slags
första kammarherre, som ständigt
skall stå till ens disposition,
följa en o.s.v. –
– I går och i dag har jag läst
mycket af Heine, som jag hittade
i Pauls bokskåp – Jag vaknade neml.
kl. 8 och de andra ha sofvit till
kl. 12. Hvarföre, hvarföre läser
man ej oftare och mera – icke ro-
maner, men stora skriftställare. Det
är ju ett så enkelt medel att med
ens komma i rigtigt intelligent säll-
skap, äfven om det ej alltid är
sympathiskt. Litet arg och förtretad

som jag varit njöt jag rigtigt
af Hs genompiskade elakhet.
– Jag skall nu gå ut och se
på fastlagsbarackerna och de
skådespel som deri presteras.
I det hela har jag genom mina
resor till Gatchina och Zarskoïe
bra litet kommit underfund med
ryska lifvet. Baude skrifver
till mig att jag ändtligen må kom-
ma tillbaka med en rik skörd af
skizzer – Han vet ej huru abruti
jag är!
Och nu farväl – Skuldsedeln
medföljer. Helsa alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I förrgår skref jag från Gatchina och beklagade mig litet – ta nu ej detta illa, ty öfverhufvudtaget har jag godt kurage, trots det eviga tågandet med taflan. I går satt jag der som en narr och väntade förgäfves på barnen – tvenne gånger kommo betjenter upp och utsatte ett visst timslag för deras ankomst, och båda gångerna blef jag dragen vid näsan. Dessa menniskor äro fulkomligt ovana att ha att göra med några andra än lakejer och hofmän, eller personer som har någonting annat att göra än att stå på tå för dem. Men det är odrägligt för en arm syndare som jag t.ex. som har brådtom och som är så utled och nervös som möjligt.

    Gattjina Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna
  • Intet svar har jag heller fått ang. Bertha.

    Berta Edelfelt
  • Huru det går med fru Miatleff nu då jag ännu måste fara dit ut på måndag, vet jag ej.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva
  • Maria Pawlowna lär vara bättre. Eget är att ramarne ännu ej kommit från Paris.

    Paris Maria Pavlovna
  • Ingenting enerverar såsom väntan och ovisshet, och jag tyckes vara dömd till en evig ovisshet, likasom jag bestämdt aldrig får en varaktig stad. Detta kappsäckslif är odrägligt, och jag har det ännu för mig i långt perspektiv om jag skall komma hit i nästa höst igen. Ack hur mycket roligare vore det ej att ha dessa beställningar i Paris. – Après-tout, skulle jag i ekonomiskt hänseende haft det lika bra i Paris, skulle der ha gjort mig bemärkt, ihogkommen, under det jag nu blir totalt glömd derborta.

    Paris
  • I går afton kom jag hit hem i vredesmod, eller rättare sagdt i ett tillstånd af ilsken slapphet, och gick på aftonen senare till Manzeys, der Boris, som nu ändtligen gått igenom sin sista examen, bjudit på troika. Vanja, Grefvinnan Armfelt, fröken Sophie och jag samt naturligtvis Wohlthätern B. reste så ut till öarne. Det gick som en dans, föret var godt, vädret vackert, och jag glömde så småningom mina sorger.

    Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Boris Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Efter hemkomsten till Manzeys blef der en stor diskussion, framkastad af fröken, om äkta mäns skyldigheter. Hon uttalade der sin ofta antydda mening att en man skall vara en slags första kammarherre, som ständigt skall stå till ens disposition, följa en o.s.v.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I går och i dag har jag läst mycket af Heine, som jag hittade i Pauls bokskåp – Jag vaknade neml. kl. 8 och de andra ha sofvit till kl. 12. Hvarföre, hvarföre läser man ej oftare och mera – icke romaner, men stora skriftställare. Det är ju ett så enkelt medel att med ens komma i rigtigt intelligent sällskap, äfven om det ej alltid är sympathiskt. Litet arg och förtretad som jag varit njöt jag rigtigt af Hs genompiskade elakhet.

    Paul von Etter Heinrich Heine
  • Jag skall nu gå ut och se på fastlagsbarackerna och de skådespel som deri presteras. I det hela har jag genom mina resor till Gatchina och Zarskoïe bra litet kommit underfund med ryska lifvet.

    Gattjina Tsarskoje Selo
  • Baude skrifver till mig att jag ändtligen må komma tillbaka med en rik skörd af skizzer – Han vet ej huru abruti jag är!

    Charles Baude
  • Och nu farväl – Skuldsedeln medföljer. Helsa alla från Atte