Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel akademier äktenskap äktenskapshinder älskarinnor årets fester Årstider brev diplomater ekonomi fasta förälskelse kejsare kläder konsthandel konstutställningar kungligheter kvinnor militärer (personer) personlighet post ryska sällskapsliv språk tavlor transport utomäktenskapliga barn utställningar väderlek vår

Torsdag d. 2 mars 1882
Älskade Mamma,
Ack att vi redan ha mars månad inne!
Jag börjar få en rigtig feber på mig när
jag tänker på Paris, på Salongen, på
våren derborta! – Att jag icke på några
dagar har skrifvit har kommit sig deraf
att jag verkligen ej haft en enda minut
för min räkning. Detta stora familjelif tröttar
mig – kanske jag är loj, kanske jag är si eller
så, men säkert är att jag måste få vara i
lugn och ro, sköta mig sjelf om också blott
en halftimme om dagen, för att sedan
kunna vara glad och toujours. Hos
Madame Miatleff går det så temmeligen
framåt. Omkr. den 15 borde jag ha det
arbetet undanstökadt, och ställer då ut
taflan i Akademin.
Jag har nu rakt af stulit mig en
timmes fullkomligt oberoende och jag
njuter i långa drag deraf. Så snart
jag kommer hem från fru M. är det
något i farvattnet och så är man med
familjen till kl. 2 på natten, utan att
säga det minsta nytt eller ha roligt.
Fröken har varit temmeligen odräglig
med sin fasta och sin tillbakadragenhet,

och en viss surmulenhet som endast
klarnat vid Boris’ åsyn. Denne är nu
en stor kaxe sedan han passerat sin
examen och blifvit fanjunkare – då han
blir officer efter påsk, så blir han rent
af olidlig. –
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska
husets örn svajade öfver mig, såsom Mam-
ma engång skref. Jag fick neml. i går en
officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges
att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor
som vore till salu, eftersom de i Gatchina
exponerade tillhörde enskilda personer.”
Nu är det något missförstånd. Endera
ha de ljugit för honom att den stora
taflan redan är såld, eller också tror
Han att jag har ett helt lager af småtaflor
här. Jag for i går afton till Iseeff,
som rådde att i morgon gå till
Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde
att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket
ju skulle bevisa att han är mycket nöjd
med taflan. –Penningarne äro utan-
ordnade, men jag kan ej lyfta dem förrän
om 4 dagar (hvarföre, det vete vår Herre,
de pratade en hop ryska för mig, som
jag inte förstod. –
Nu är min tafla färdig inpackad hos
Beggrow, för att i morgon afgå med
posten – men nu kan jag ju ej skicka
den innan jag fått besked från Kejsarn.

– En annan utväg finnes ännu –
Om tio dagar afgår en kurir från
franska ambassaden direkte, och
genom fru Miatleffs förmedlande har
en af de franska sekreterarna vid
ambassaden tillåtit honom ta paketet
eller rullen med sig. Ända till den 25 mars
kunna taflor inlemnas. Tråk och
bråk. Med grande vitesse skulle jag
i intet fall ha kunnat skicka
den, efter min sorgliga erfarenhet
med Wladimirs ramar. Alla säga att
detta är dagligt bröd och alls ej för-
vånande. –
Hos fru Miatleff har jag succés med
mitt porträtt. De ha lofvat att skicka
till mig i Paris en friherrinna Wörmann (?)
f.d. hoffröken Schukoffsky som Alexis
ville gifta sig med, men som nu, par
depit har gift sig med en sachsisk baron.
Hon hade emellertid en son med Alexis,
(han har någon italiensk titel), och som enligt
fotografi och allas utsago är någonting
extraordinärt i skönhetsväg. Han är
nu 11 år, smärt, hvitblond med det
mest aristokratiska tycke man kan tänka
sig. De vilja nu nödvändigt att friherrin-
nan, som snart kommer till Paris skall
låta
mig
måla gossen. Lägg dertill att
fru Miatleff säger att furstinnan Jur-
jewskaïa bestämdt beställer sina barns

porträtt i höst – så ser mamma att
jag ej kommer ut ifrån familjen R.
med dess legala och illegala utgreningar.
Häromaftonen var det en häftig dispyt
hos Manzeys om fru Miatleff, fröken
Schukoffsky o.a. som af fru Manzey och grefvin
nan Armfelt samt Sascha Jacobson dömdes
förfärligt strängt. Jag kunde blott, för-
tretad öfver Snobbes uppträdande, säga
att det ej anstod en karl att döma
en qvinna, samt att hvad specielt
fru M. beträffar, hennes förhållande till
Leuchtenberg aldrig varit bevisadt och
att hon i sitt sätt och väsen var
fullkomligt comme il faut. Dessutom ville
såväl Leuchtenberg som hans mor, storfurstin
nan, att fru M. skulle skiljas från sin
man och gifta sig med L. såsom
grefvinna Beauharnais och medlem af
kejserliga huset. Det var således fullkomligt
allvarsamt. Fru Manzey har bra besynner-
liga åsigter i mångt och mycket, så trånga
trånga små cirklar för sin tankegång.
Men hvad som mest retade mig var att
höra Sascha med tvärsäkerthet kalla
dem ”des filles, des courtisanes etc”
Fru Armfelt är ej ett strå mera vidt skå-
dande än fru Manzey. Fru Etter var ej der
men fortsatte i går konversationen,
och höll då med mig och gubben Manzey.
– Allt snöföre är nu borta – det

har efter ett 4 dagars regn ändtligen
börjat frysa på, men med slädföret är det
totalt slut. – En Narischkin lär
ha bjudit 3000 för min skärgårds-
tafla – skall jag sälja den. I intet
fall utan att exponera den i Paris.
– Flere af mina bekanta i Paris
skrifva till mig och be mig ändtligen
lossna från Petersburg. De hoppas alla
att jag kommer med hundradetals
skizzer – när skulle jag ha gjort dem?
Om dagen vid mitt arbete och om
natten på familjeaftnar. –
– A propos – hur är det möjligt att
Ehrnrooths båda voro för Casimir. Kan
det gå an enl. finsk lag? Och hvad
skall man tänka om grefvinnan som
med samma välvillighet ser på mig,
Berndtson och Casimir som kandidater.
– Nu skall jag gå till Manzeys. – Fru
Etter och gossarne ha gått redan för en
timme sedan. Hellre skulle jag stanna
här och skrifva, skrifva arktal till Mam-
ma. – Heimbürger, ljusfabrikanten
har skickat skogsinteriören, den gamla
till Beggrow för att säljas, ty han
tycker ej om den. Det är nu tråkigt
för mig, ty taflan är klen, och jag
konstaterade med nöje att skärgårds-
taflan var hundragånger bättre. Jag har
således gjort framsteg sedan 78. Men

tråkigt är det att den der smörjan
står och skyltar hos Beggrow. Kostymer
na förefaller redan gammalmodiga,
och det hela saknar chic, är hårdt,
och pojken är en vaxdocka. –
Sebastian kommer hit om söndag.
Jag är rädd att vara i vägen. – Ack
hvad jag ändå är dem mycken Tack
skyldig för allt det omak jag beredt
dem. Fru Etter är en krona på
allt sätt, en ganska ovanlig qvinna,
och jag har för hvarje dag fått allt
större aktning för henne. Alla dessa
”les petites misères de la vie” bär hon
så modigt att det är ett nöje att
se på, och det är verkligen sällsynt
att med ett så godt hufvud förena
ett så godt hjerta.
Nu farväl, får nu se huru allt
gestaltar sig – pengar får jag nu
ändtligen snart, och derföre är
jag ej ledsen. Måtte nu allt det
andra gå bra. Fru Ms porträtt blir
det bästa jag gjort under denna
vinter. Tusen helsningar till alla
från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Ack att vi redan ha mars månad inne! Jag börjar få en rigtig feber på mig när jag tänker på Paris, på Salongen, på våren derborta!

    Paris
  • Att jag icke på några dagar har skrifvit har kommit sig deraf att jag verkligen ej haft en enda minut för min räkning. Detta stora familjelif tröttar mig – kanske jag är loj, kanske jag är si eller så, men säkert är att jag måste få vara i lugn och ro, sköta mig sjelf om också blott en halftimme om dagen, för att sedan kunna vara glad och toujours.

  • Hos Madame Miatleff går det så temmeligen framåt. Omkr. den 15 borde jag ha det arbetet undanstökadt, och ställer då ut taflan i Akademin.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva
  • Jag har nu rakt af stulit mig en timmes fullkomligt oberoende och jag njuter i långa drag deraf. Så snart jag kommer hem från fru M. är det något i farvattnet och så är man med familjen till kl. 2 på natten, utan att säga det minsta nytt eller ha roligt.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva
  • Fröken har varit temmeligen odräglig med sin fasta och sin tillbakadragenhet, och en viss surmulenhet som endast klarnat vid Boris’ åsyn. Denne är nu en stor kaxe sedan han passerat sin examen och blifvit fanjunkare – då han blir officer efter påsk, så blir han rent af olidlig.

    Sophie Manzey Boris
  • Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.

    Gattjina Vinterpalatset Alexandra Edelfelt Alexander III Pjotr Feodorovitj Isejev Vladimir Alexandrovitj Illarion Ivanovitj Vorontsov-Dasjkov
  • Penningarne äro utanordnade, men jag kan ej lyfta dem förrän om 4 dagar (hvarföre, det vete vår Herre, de pratade en hop ryska för mig, som jag inte förstod.

  • Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexander III Alexander Beggroff Vladimir Alexandrovitj
  • Hos fru Miatleff har jag succés med mitt porträtt. De ha lofvat att skicka till mig i Paris en friherrinna Wörmann (?) f.d. hoffröken Schukoffsky som Alexis ville gifta sig med, men som nu, par depit har gift sig med en sachsisk baron. Hon hade emellertid en son med Alexis, (han har någon italiensk titel), och som enligt fotografi och allas utsago är någonting extraordinärt i skönhetsväg. Han är nu 11 år, smärt, hvitblond med det mest aristokratiska tycke man kan tänka sig. De vilja nu nödvändigt att friherrinnan, som snart kommer till Paris skall låta mig måla gossen. Lägg dertill att fru Miatleff säger att furstinnan Jurjewskaïa bestämdt beställer sina barns porträtt i höst – så ser mamma att jag ej kommer ut ifrån familjen R. med dess legala och illegala utgreningar.

    Paris Alexandra Edelfelt Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexej Alexandrovitj Alexej Alexejevitj Jekaterina Jurjevskaja Alexandra Zjukovskaja Olga Jurjevskaja Christian-Heinrich Wöhrmann Georg Jurjevskij Jekaterina Jurjevskaja
  • Häromaftonen var det en häftig dispyt hos Manzeys om fru Miatleff, fröken Schukoffsky o.a. som af fru Manzey och grefvinnan Armfelt samt Sascha Jacobson dömdes förfärligt strängt. Jag kunde blott, förtretad öfver Snobbes uppträdande, säga att det ej anstod en karl att döma en qvinna, samt att hvad specielt fru M. beträffar, hennes förhållande till Leuchtenberg aldrig varit bevisadt och att hon i sitt sätt och väsen var fullkomligt comme il faut. Dessutom ville såväl Leuchtenberg som hans mor, storfurstinnan, att fru M. skulle skiljas från sin man och gifta sig med L. såsom grefvinna Beauharnais och medlem af kejserliga huset. Det var således fullkomligt allvarsamt. Fru Manzey har bra besynnerliga åsigter i mångt och mycket, så trånga trånga små cirklar för sin tankegång. Men hvad som mest retade mig var att höra Sascha med tvärsäkerthet kalla dem ”des filles, des courtisanes etc” Fru Armfelt är ej ett strå mera vidt skådande än fru Manzey. Fru Etter var ej der men fortsatte i går konversationen, och höll då med mig och gubben Manzey.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Nadine Armfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Alexander Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey Maria Nikolajevna Vladimir Ivanovitj Mjatlev Alexandra Zjukovskaja George von Leuchtenberg
  • Allt snöföre är nu borta – det har efter ett 4 dagars regn ändtligen börjat frysa på, men med slädföret är det totalt slut.

  • En Narischkin lär ha bjudit 3000 för min skärgårdstafla – skall jag sälja den. I intet fall utan att exponera den i Paris.

    Paris Emmanuel Narysjkin
  • Flere af mina bekanta i Paris skrifva till mig och be mig ändtligen lossna från Petersburg. De hoppas alla att jag kommer med hundradetals skizzer – när skulle jag ha gjort dem? Om dagen vid mitt arbete och om natten på familjeaftnar.

    Paris Sankt Petersburg
  • A propos – hur är det möjligt att Ehrnrooths båda voro för Casimir. Kan det gå an enl. finsk lag? Och hvad skall man tänka om grefvinnan som med samma välvillighet ser på mig, Berndtson och Casimir som kandidater.

    Wilhelmina Ehrnrooth Gunnar Berndtson Anna Ehrnrooth Robert Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Nu skall jag gå till Manzeys. – Fru Etter och gossarne ha gått redan för en timme sedan. Hellre skulle jag stanna här och skrifva, skrifva arktal till Mamma.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexander von Etter Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Heimbürger, ljusfabrikanten har skickat skogsinteriören, den gamla till Beggrow för att säljas, ty han tycker ej om den. Det är nu tråkigt för mig, ty taflan är klen, och jag konstaterade med nöje att skärgårdstaflan var hundragånger bättre. Jag har således gjort framsteg sedan 78. Men tråkigt är det att den der smörjan står och skyltar hos Beggrow. Kostymerna förefaller redan gammalmodiga, och det hela saknar chic, är hårdt, och pojken är en vaxdocka.

    Alexander Beggroff Johann Peter Alexander Heimbürger (osäker koppling) Carl Heimbürger (osäker koppling)
  • Sebastian kommer hit om söndag. Jag är rädd att vara i vägen. – Ack hvad jag ändå är dem mycken Tack skyldig för allt det omak jag beredt dem. Fru Etter är en krona på allt sätt, en ganska ovanlig qvinna, och jag har för hvarje dag fått allt större aktning för henne. Alla dessa ”les petites misères de la vie” bär hon så modigt att det är ett nöje att se på, och det är verkligen sällsynt att med ett så godt hufvud förena ett så godt hjerta.

    Emilie von Etter Sebastian von Etter
  • Nu farväl, får nu se huru allt gestaltar sig – pengar får jag nu ändtligen snart, och derföre är jag ej ledsen. Måtte nu allt det andra gå bra. Fru Ms porträtt blir det bästa jag gjort under denna vinter. Tusen helsningar till alla från Atte

    Varvara Iljinitjna Mjatleva