Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel beställningar brev dagstidningar ekonomi födelsedagar förälskelse frukost generaler Gud hov (samhälleliga system) karaktärsdrag kejsare konstutställningar krig kristendom kröningar kungligheter kvinnor män militärer (personer) porträtt religion (fenomen) resor ryskhet ryssar sjukdom (tillstånd) skådespel skridskoåkning soaréer tjänstefolk transport tyskar utställningar vänner

Petersburg 8 mars 1882
Älskade Mamma,
Tack för Mammas långa och roliga
bref i går. Sedan sist har jag ännu
en gång varit och hört efter pengarne, som än-
nu ej kunde fås. Det är ett slarf en
långsamhet och ett elände med allting
här, som förvärras af obekantskapen
med språket. I öfvermorgon skall jag
åter dit. Wladimir reser utomlands om
en vecka, och innan dess skall jag göra
mig påmint antingen genom Sebastian eller
bref. – I går hela dagen som vanligt hos
Madame Miatleff, derefter på visit till
Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet),
och så till Duperret som jag visste vara
i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde
jag min förargelse öfver uppskofvet
med de usla fyrkarne, och han lofvade,
genom fru Flotow ta reda på saken.
För resten är han nu ensam ute
på Gatchina. Heath lider af en fistel som
ännu ej kommit till mognad. Gumman
Flotow lär också ha varit sjuk och legat

några dagar. – Då jag läser Figaro,
Wolffs artiklar om utställningen o.d, så
får jag på mig som ett samvetsqval öfver
att ha varit borta från Paris så länge.
Tro mig – den säkraste, den bästa och
den i ekonomiskt hänseende fördelaktigaste
succès’n är dock der. Enfin, jag skall
söka ta skadan igen. För ögonblicket
känner jag mig så dum och utan
idéer som möjligt, ingenting
i skizzväg
har jag
gjort eller hunnit göra, och kommer der-
före till Paris temmeligen tomhändt.
Om nu ej denne Olchin, öfversten
vid konnogardet bestyr om att taflan
afsändes med franska ambassadens
kurir, så reser jag söndagen den 19.
(taflorna kunna lemnas in till den 25).
Jag hoppas att jag redan i slutet af den-
na vecka skall få Mme Miatleff så
godt som färdig. Kostymen är
alldeles slutförd, ansigtet är långt
framskridet och händerna och fonden
återstå ännu. Jag har fortfarande
succes der, mera än jag förtjenar
tycker jag, ty ännu är likheten
ej så frappant som de tycka.

Alla de personer som komma till
henne, hennes kusiner furstarne Obolenski
Keller m.fl. bemöta mig med den utsöktaste
artighet, och finna porträttet charmant.
– (Fortsättning på aftonen). I går afton
voro vi hos Armfelts d.v.s. Paul
och jag, bjudna på en marinlöjtnant
Klüpfel och fröken Sophie. Tråkigt,
förfärligt tråkigt. Denne Klüpfel, en
slags skridskokung här, är en faslig
åsna, och vi
(P. och jag)
voro så öfvermätta
på hans dumhet och den allmänna
tråkigheten att vi gingo och superade
efteråt, hvilket litet friskade upp
mig. I dag passerade jag förbi Manzeys och
blef invinkad, samt stannade der
till middagen. Jag hade en liten förklaring
med fröken, som beklagligtvis par
principe söker döda alla slags känslor
och tankar, menande att ”l’abrutissement”
är det lyckligaste stadium i ett tråkigt
lif. Hon sade bl.a.: Då Ni redan är
utledsen vid detta evigt samma, vid detta

trånga familjelif och dessa fördomar,
huru vill ni då att jag ej skall vara
det. De bråka verkligen så förfärligt
med den flickan att hon blir alldeles
bortblandad. Är hon glad, uppsluppen så
får hon heta kokett, är hon triste så
talas om hennes otacksamhet och
ditt och datt. Då hon dertill saknar
energi och initiativ (allmän svaghet
i ryska karaktären) så kan man ändå
förstå att hon låter sig gå åt en
sådan der liknöjdhet, som är värre
än allt ondt. Hvarje ung man som
kommer inom synhåll anses som
en pretendent, och af instinkt kriti-
ceras han, ofta mera än han förtjenar.
– Fru Armfelt är en gås – jag kan
visserligen nu mera än förr likas med
henne, men hennes idekrets är så oändligen
liten, att jag rätt snart befinner mig
långt långt borta ifrån denna mikrosko-
piska cirkelgång. –
I dag hade jag ett bref från Krohn

från Wien. Han är far till en pojke
sedan December, hans fru har legat för
döden i barnsängsfeber men är nu
återstäld och han sjelf är i Wien
för att organisera Danmarks afdelning
i en internationell utställning som
skall öppnas der. I somras var
han i Venedig – han säger att
det är honom rakt af omöjligt
att lefva utan att göra en tittut
i Europa då och då. Hvad jag för-
står honom! Förresten säger han
sig vara mycket lycklig. Han ber
mig icke bli hofmålare,
ty
då skulle
mina svagheter som konstnär lätt
florera. ”Du mangler form og Kraft, og
saa et Par elegante Penselströg, der skule
dölge det” – han har rätt. Också
försöker jag i Mme Miatleffs porträtt
att försona hvad jag brutit i Gatchina
och jag tecknar, tecknar så ordentligt

jag kan.
Beklagligtvis har jag ännu ej fått
mina pengar. I morgon heter det
att jag skall få dem. (fr. Gatchina)
Man talar mycket om krig. Sko-
beleff, som man trodde i fullstän-
dig disgrace, åt i går frukost med
Kejsarn, det hörde jag af Duperret,
som träffat S. strax efteråt. Man anser
derföre att hela hans uppträdande
i Paris varit en ”ballon d’essai” för
att sondera England och Frankrike.
Eget är att det finnes personer som
tänka på
möjligheten
att icke bli genompiskade
af preussarne. Man talar om Na-
poleon och Moskva – men tiderna
ha förändrats, och preussarne behöfva
alls ej komma längre än till Polen
och Östersjöprovinserna för att få hvad
de vilja ha. – Visserligen kompliceras
frågan om Frankrike blandar sig
i fejden, men det ser ej så ut.

De akta sig nog, och äro ännu ej
rustade. Officerarne äro modiga
och skrifva redan fram och tillbaka
för att bli det ena eller det andra
under ett stundande krig. Fru Etter
talar med fasa om denna möjlighet –
och ohyggligt vore det ju. Låt vara
att Skobeleff är en tapper man, så
äro preussarne det också och ha 10 generaler
der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud
bevare oss för en sådan olycka.
Finland skulle dock bli temmeligen
oberördt af striden , ifall vi ej skulle
få en preussisk ockupationskår på
nacken. Man talar ej om kröningen
för närvarande. Också fins det en
massa vigtigare saker att tänka på.
Således är det i morgon afton som
Butti skall göra les honneurs på
soiréen gifven af henne till födelsedagens
firande. Och sedan spektaklet! – Butti
är ju rigtigt ”lancée”. – Nu på

aftonen var jag och hörde på Radstock.
Hans sätt att tala om dessa vigtiga
och höga ting behagar mig nu lika
litet som förr. Denna praktiska Kristen-
dom, utan tanke och utan djup, är ej
tillfyllestgörande då man engång fått
ovanan att reflektera. Man skulle kun-
na motsäga hvarje hans ord – om det
skulle tjena till något.
Farväl nu för i afton. Ledsamt
är det att måsta skynda sig med
Mme Miatleff, ty jag börjar allt mera
tänka på att resa om söndag åtta
dar, men man bör ju engång ta ett
parti och jag har hånglat länge nog
i denna goda stad.
God natt, älskade Mamma håll
dig frisk, frisk, frisk!
Generalen är på jemförelsevis godt
lynne nu igen, gör visiter hela dagen
och träffar alla möjliga
höga
herrar. Om
några dagar är jag bjuden till Casimir
Ehrnrooth på bruleau. God natt,
Gud välsigne Mamma, min enda min bästa
vän –
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack för Mammas långa och roliga bref i går.

    Alexandra Edelfelt
  • Sedan sist har jag ännu en gång varit och hört efter pengarne, som ännu ej kunde fås. Det är ett slarf en långsamhet och ett elände med allting här, som förvärras af obekantskapen med språket. I öfvermorgon skall jag åter dit. Wladimir reser utomlands om en vecka, och innan dess skall jag göra mig påmint antingen genom Sebastian eller bref.

    Sebastian von Etter Vladimir Alexandrovitj
  • I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.

    Gattjina Varvara Iljinitjna Mjatleva Henri-A. Duperret Marie von Flotow Charles Heath Michail Sergejevitj Volkov Jelena Nikolajevna Volkova
  • Då jag läser Figaro, Wolffs artiklar om utställningen o.d, så får jag på mig som ett samvetsqval öfver att ha varit borta från Paris så länge. Tro mig – den säkraste, den bästa och den i ekonomiskt hänseende fördelaktigaste succès’n är dock der. Enfin, jag skall söka ta skadan igen. För ögonblicket känner jag mig så dum och utan idéer som möjligt, ingenting i skizzväg har jag gjort eller hunnit göra, och kommer derföre till Paris temmeligen tomhändt.

    Paris Albert Wolff
  • Om nu ej denne Olchin, öfversten vid konnogardet bestyr om att taflan afsändes med franska ambassadens kurir, så reser jag söndagen den 19. (taflorna kunna lemnas in till den 25).

    Olchin
  • Jag hoppas att jag redan i slutet af denna vecka skall få Mme Miatleff så godt som färdig. Kostymen är alldeles slutförd, ansigtet är långt framskridet och händerna och fonden återstå ännu. Jag har fortfarande succes der, mera än jag förtjenar tycker jag, ty ännu är likheten ej så frappant som de tycka. Alla de personer som komma till henne, hennes kusiner furstarne Obolenski Keller m.fl. bemöta mig med den utsöktaste artighet, och finna porträttet charmant.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Fjodor Keller Ivan Obolenskij (osäker koppling)
  • (Fortsättning på aftonen).

  • I går afton voro vi hos Armfelts d.v.s. Paul och jag, bjudna på en marinlöjtnant Klüpfel och fröken Sophie. Tråkigt, förfärligt tråkigt. Denne Klüpfel, en slags skridskokung här, är en faslig åsna, och vi (P. och jag) voro så öfvermätta på hans dumhet och den allmänna tråkigheten att vi gingo och superade efteråt, hvilket litet friskade upp mig.

    Nadine Armfelt Sophie Manzey Carl Alexander Armfelt Paul von Etter Klüpfel
  • I dag passerade jag förbi Manzeys och blef invinkad, samt stannade der till middagen. Jag hade en liten förklaring med fröken, som beklagligtvis par principe söker döda alla slags känslor och tankar, menande att "l’abrutissement” är det lyckligaste stadium i ett tråkigt lif. Hon sade bl.a.: Då Ni redan är utledsen vid detta evigt samma, vid detta trånga familjelif och dessa fördomar, huru vill ni då att jag ej skall vara det. De bråka verkligen så förfärligt med den flickan att hon blir alldeles bortblandad. Är hon glad, uppsluppen så får hon heta kokett, är hon triste så talas om hennes otacksamhet och ditt och datt. Då hon dertill saknar energi och initiativ (allmän svaghet i ryska karaktären) så kan man ändå förstå att hon låter sig gå åt en sådan der liknöjdhet, som är värre än allt ondt. Hvarje ung man som kommer inom synhåll anses som en pretendent, och af instinkt kriticeras han, ofta mera än han förtjenar.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Fru Armfelt är en gås – jag kan visserligen nu mera än förr likas med henne, men hennes idekrets är så oändligen liten, att jag rätt snart befinner mig långt långt borta ifrån denna mikroskopiska cirkelgång.

    Nadine Armfelt
  • I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.

    Europa Wien Danmark Gattjina Venedig Pietro Krohn Varvara Iljinitjna Mjatleva Emilie Krohn Mario Krohn
  • Beklagligtvis har jag ännu ej fått mina pengar. I morgon heter det att jag skall få dem. (fr. Gatchina)

    Gattjina
  • Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.

    Frankrike Finland Paris Moskva England Polen Östersjöprovinserna Emilie von Etter Alexander III Henri-A. Duperret Napoleon I Bonaparte Michail Dmitrijevitj Skobeljev
  • Man talar ej om kröningen för närvarande. Också fins det en massa vigtigare saker att tänka på.

    Alexander III
  • Således är det i morgon afton som Butti skall göra les honneurs på soiréen gifven af henne till födelsedagens firande. Och sedan spektaklet! – Butti är ju rigtigt ”lancée”.

    Berta Edelfelt
  • Nu på aftonen var jag och hörde på Radstock. Hans sätt att tala om dessa vigtiga och höga ting behagar mig nu lika litet som förr. Denna praktiska Kristendom, utan tanke och utan djup, är ej tillfyllestgörande då man engång fått ovanan att reflektera. Man skulle kunna motsäga hvarje hans ord – om det skulle tjena till något.

    Radstock
  • Farväl nu för i afton. Ledsamt är det att måsta skynda sig med Mme Miatleff, ty jag börjar allt mera tänka på att resa om söndag åtta dar, men man bör ju engång ta ett parti och jag har hånglat länge nog i denna goda stad.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva
  • God natt, älskade Mamma håll dig frisk, frisk, frisk!

    Alexandra Edelfelt
  • Generalen är på jemförelsevis godt lynne nu igen, gör visiter hela dagen och träffar alla möjliga höga herrar. Om några dagar är jag bjuden till Casimir Ehrnrooth på bruleau.

    Sebastian von Etter Casimir Ehrnrooth
  • God natt, Gud välsigne Mamma, min enda min bästa vän – Atte

    Alexandra Edelfelt