Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) äktenskap Årstider barn brev förälskelse framtid hyresbostäder karaktärsdrag kärlek kvinnor personlighet restauranger sjukdom (tillstånd) språk svenska teater trädgårdar väderlek vänner

Paris d. 8 april (lördag) 82
Älskade Mamma,
Då jag igår kom hem från restaurant
Foyot, dit jag bjudit Runeberg och Munster-
hjelm på middag, passerades Café de la Ré-
gence. – Redan på långt håll sade Runeberg:
Det var märkvärdigt hvad den der menniskan
liknar Krohn. – Och det var han. Han hade
kommit samma dag från Wien för att se
Erckmann-Chatrians "les Rantzau" och ta
reda på uppsättningen, emedan pjesen skall
gå i Kopenhamn. – Döm om vår öfver-
raskning, glädje. Han trodde, i anledning
af mitt sista bref till honom, att jag
ännu var i Petersburg, och hade till råga
på olyckan glömt såväl min som Runebergs
adress, så att han ej ens kunde höra sig åt.
Naturligtvis voro vi sent sent tillsammans,
och nu på morgonen väntar jag honom hit,
för att bo här ordentligt. Jag inrättar åt mig
sjelf i salongen, och låter som bäst städa
uppe i sängrummet. Hvad det är roligt
att träffa honom, tala med honom och höra
hans öfverdrifna, lifliga, paradoxala prat.
Hans fru ligger allt ännu, sedan 4 månader
i följd af barnsängsfeber, men läkarne påstå
att endast stor försigtighet och tålamod behöfves.
Jag är litet rädd för hans omdömen om
mitt måleri – han är bland de få som säga
mig sanningen, om den också någongång är
hård att höra. Han stannar här några dagar
med kammarherre Fallesen, Kgl. teaterns direktör,
som är här i samma ändamål. Troligen

komma vi att vara alla aftnar på teatern
Jag är så glad att jag är fri och ledig nu,
att jag har pengar och kan be honom bo
här –
Hos Runebergs var jag i går. De bebo ett
hus inne i en trädgård här vid en liten gata
strax bredvid. Munsterhjelms bo i öfre
Rs i nedre våningen. Barnena leka – de
Munsterhjelmska se mera slamsiga ut.
Hvad jag hatar sådana der simpla ungar,
ombyltade och smaklöst klädda, som tala
ful svenska – nej, hellre alls inga.
Runeberg och Munsterhjelm voro båda på
dåligt humör, hvilket tydligen kom deraf
att de båda göra mera litet. Fru Munster-
hjelm hade haft så rysligt tråkigt i Paris –
fru R. sade att det nu börjar gå litet bättre
för henne. Becker, Cederström m fl. har jag
ännu ej träffat. Emellertid tyckes min
kejserlighet ha gjort ett stort intryck på alla
snobbar, såsom gubben Pirre Horn, Wahlberg m.fl
– Ça me pose. – Vädret är förtjusande herrligt –
ett rigtigt majväder. Luften käns så angenäm
och stärkande, att jag ej kan förstå huru Mun-
sterhjelm och Runeberg kunna gå och suras.
Nog är det ändå ett elände att vara gift
och icke ha tillräckligt pengar – isynnerhet
om man som artist måste resa och släpa
hela karavanen med sig. Jag saknar ofta
Etters och Manzeys. Det hade nästan varit
bättre om det blifvit något af – något att
hålla sig till, får se huru det går i sommar –
min natur att skjuta upp tar ut sin rätt –
men det går ju alltid bra för mig till slut.
– Och nu farväl för denna gång – tusen
helsningar. Tack för brefkortet som jag fick
vid ankomsten
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Då jag igår kom hem från restaurant Foyot, dit jag bjudit Runeberg och Munsterhjelm på middag, passerades Café de la Régence. – Redan på långt håll sade Runeberg: Det var märkvärdigt hvad den der menniskan liknar Krohn. – Och det var han.

    Café de la Régence Restaurant Foyot Pietro Krohn Hjalmar Munsterhjelm Walter Runeberg
  • Han hade kommit samma dag från Wien för att se Erckmann-Chatrians "les Rantzau" och ta reda på uppsättningen, emedan pjesen skall gå i Kopenhamn. – Döm om vår öfverraskning, glädje. Han trodde, i anledning af mitt sista bref till honom, att jag ännu var i Petersburg, och hade till råga på olyckan glömt såväl min som Runebergs adress, så att han ej ens kunde höra sig åt. Naturligtvis voro vi sent sent tillsammans, och nu på morgonen väntar jag honom hit, för att bo här ordentligt. Jag inrättar åt mig sjelf i salongen, och låter som bäst städa uppe i sängrummet. Hvad det är roligt att träffa honom, tala med honom och höra hans öfverdrifna, lifliga, paradoxala prat.

    Sankt Petersburg Köpenhamn Wien Pietro Krohn Walter Runeberg Alexandre Chatrian Émile Erckmann
  • Hans fru ligger allt ännu, sedan 4 månader i följd af barnsängsfeber, men läkarne påstå att endast stor försigtighet och tålamod behöfves.

    Pietro Krohn Emilie Krohn
  • Jag är litet rädd för hans omdömen om mitt måleri – han är bland de få som säga mig sanningen, om den också någongång är hård att höra.

    Pietro Krohn
  • Han stannar här några dagar med kammarherre Fallesen, Kgl. teaterns direktör, som är här i samma ändamål. Troligen komma vi att vara alla aftnar på teatern Jag är så glad att jag är fri och ledig nu, att jag har pengar och kan be honom bo här

    Pietro Krohn Edvard Fallesen
  • Hos Runebergs var jag i går. De bebo ett hus inne i en trädgård här vid en liten gata strax bredvid. Munsterhjelms bo i öfre Rs i nedre våningen.

    Lina Runeberg Hjalmar Munsterhjelm Walter Runeberg Olga Mathilda Munsterhjelm
  • Barnena leka – de Munsterhjelmska se mera slamsiga ut. Hvad jag hatar sådana der simpla ungar,ombyltade och smaklöst klädda, som tala ful svenska – nej, hellre alls inga.

    Hjalmar Munsterhjelm Olga Mathilda Munsterhjelm Ester Munsterhjelm Johan Munsterhjelm
  • Runeberg och Munsterhjelm voro båda på dåligt humör, hvilket tydligen kom deraf att de båda göra mera litet. Fru Munsterhjelm hade haft så rysligt tråkigt i Paris – fru R. sade att det nu börjar gå litet bättre för henne.

    Paris Lina Runeberg Hjalmar Munsterhjelm Walter Runeberg Olga Mathilda Munsterhjelm
  • Becker, Cederström m fl. har jag ännu ej träffat.

    Adolf von Becker Gustaf Cederström
  • Emellertid tyckes min kejserlighet ha gjort ett stort intryck på alla snobbar, såsom gubben Pirre Horn, Wahlberg m.fl – Ça me pose.

    Alfred Wahlberg Christer Horn af Åminne
  • Vädret är förtjusande herrligt – ett rigtigt majväder. Luften käns så angenäm och stärkande, att jag ej kan förstå huru Munsterhjelm och Runeberg kunna gå och suras. Nog är det ändå ett elände att vara gift och icke ha tillräckligt pengar – isynnerhet om man som artist måste resa och släpa hela karavanen med sig.

    Hjalmar Munsterhjelm Walter Runeberg
  • Jag saknar ofta Etters och Manzeys. Det hade nästan varit bättre om det blifvit något af – något att hålla sig till, får se huru det går i sommar – min natur att skjuta upp tar ut sin rätt – men det går ju alltid bra för mig till slut.

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Sebastian von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Och nu farväl för denna gång – tusen helsningar. Tack för brefkortet som jag fick vid ankomsten Atte