Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap åldrande amerikaner avskedstagande barn brev ekonomi förälskelse kärlek konstutställningar kvinnor middag opera (konstart) personlighet sällskapsliv skådespelare sommarvillor staten (offentlig makt) teater utseende utställningar vänner

Paris d. 20 Juni 1882
Älskade Mamma
En hel evighet sedan jag skref!
Salongen är nu slut, och jag hade
nöjet eller ödet att de två sista
dagarne konvoyera i dess salar
sångerskan Marie Van Zandt och en
vacker amerikanska M. Cartwright
Hos
Lilla Van Zandt var jag för en
tid sedan med Fallesen, som
nu åter är här. Sedan bjöd hon
oss en gång på theatern. Hon har
ganska mycken succes som Cherubin
i Figaros br. – Emellertid är hon
trots den stora succèsn hon har vid
blott 20 års ålder, efter mitt förstånd
ej någon rigtig artist. – Det finnes
så få sådana. Okunnig är hon, och
litet bortkollrad af allt det beröm hon
får och alla de pengar hon förtjenar.
I nästa höst är hon engagerad
i Monaco för
några veckor med
5000, femtusen francs
för aftonen. – Hon har olyckan
att ha en Mamma, som är en

rigtig Madam. Som hon vakar
öfver Marie alltjemnt, har man
alltid nöjet att bredvid denna fina,
vackra uppenbarelse se en under-
bart utstyrd, simpel matrona. –
Häromdagen var jag på en
något egendomlig tillställning.
En gammal baronne de Silvayre
inveg sin "chalet" i Boulognerskogen.
En ganska vacker liten villa och
ett högst brokigt sällskap. La ba-
ronne ser ut att ha lefvat luste-
liga, och måste ha varit utmärkt
vacker i sina dagar. Det är sorgligt
med menniskor som icke förstå att
bli gamla med värdighet. – Sargent
hade i går en middag för 5 unge män –
och vi hade mycket rolig. – Han
har gjort afskedsvisiter och sagt åt
alla sina bekanta att han är
bortrest – endast hans vänner veta
att han stannar här ännu en må
nad. – Mamma förvånar sig

öfver att jag icke helt och hållet
gifvit giftomålstanken på båten.
Ack, jag har ju drömt som alla
andra, om en ung, klok, glad, kam-
ratslik följeslagarinna – men jag
litar ej tillräckligt på mig sjelf, och
detta Ryssland skrämmer mig. Hela
den malaise jag kände under min
dervaro kommer öfver mig ibland
som maran. Kanske har jag uti
giftermålet ofta sett den säkraste
utvägen att slippa en massa kom-
plikationer, som vänta en man med
framtiden för sig. Jag regretterar
djupt att jag ej varit så kär, eller
att hon varit så passlig för mig,
att jag skulle ha känt mig tvungen
att ta ut steget. – Behofvet af
ett hem har jag aldrig känt. Jag
har ju ett, det bästa, det käraste
jag någonsin kan få, och barnkam-
marens myster tilltalar mig föga. –
Det är ett faktum att Dagnan,
fastän han håller af sin fru, blifvit

allt dystrare på senare tider –
Vi ha ofta talt om saken och
hans reflexioner äro ej uppmuntran
de. Tänk sedan på att flere andra
af mina vänner Sargent m.fl. säger
åt mig att jag vore galen om jag
band mig. Jag vet ej hur jag
från första stund det var fråga
om fr Manzey, kände mig såsom
förpligtigad på ett eller annat sätt.
Det var ju fånigt, men det är så
och denna känsla af pligt, fullkom-
ligt imaginär och galen, kommer
ändå någongång öfver mig. I allmän
het är jag högst besynnerlig – med
min fantasi och mitt vexlande sin-
ne kan jag tänka på 10 olika sätt
under en dag – och hvarje ny tanke
är lika upprigtig.
Staten har nu skrifvit att jag
har att lyfta pengarne för min
tafla. Således skall jag skrifva
till Schauman, då jag skickar

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • En hel evighet sedan jag skref!

  • Salongen är nu slut, och jag hade nöjet eller ödet att de två sista dagarne konvoyera i dess salar sångerskan Marie Van Zandt och en vacker amerikanska M. Cartwright

    Marie Van Zandt Cartwright
  • Hos Lilla Van Zandt var jag för en tid sedan med Fallesen, som nu åter är här. Sedan bjöd hon oss en gång på theatern.

    Edvard Fallesen Marie Van Zandt
  • Hon har ganska mycken succes som Cherubin i Figaros br. – Emellertid är hon trots den stora succèsn hon har vid blott 20 års ålder, efter mitt förstånd ej någon rigtig artist. – Det finnes så få sådana. Okunnig är hon, och litet bortkollrad af allt det beröm hon får och alla de pengar hon förtjenar. I nästa höst är hon engagerad i Monaco för några veckor med 5000, femtusen francs för aftonen. – Hon har olyckan att ha en Mamma, som är en rigtig Madam. Som hon vakar öfver Marie alltjemnt, har man alltid nöjet att bredvid denna fina, vackra uppenbarelse se en underbart utstyrd, simpel matrona.

    Monaco Marie Van Zandt Jennie Van Zandt Figaro Cherubino
  • Häromdagen var jag på en något egendomlig tillställning. En gammal baronne de Silvayre inveg sin "chalet" i Boulognerskogen. En ganska vacker liten villa och ett högst brokigt sällskap. La baronne ser ut att ha lefvat lusteliga, och måste ha varit utmärkt vacker i sina dagar. Det är sorgligt med menniskor som icke förstå att bli gamla med värdighet.

    Bois de Boulogne de Silvayre
  • Sargent hade i går en middag för 5 unge män – och vi hade mycket rolig. – Han har gjort afskedsvisiter och sagt åt alla sina bekanta att han är bortrest – endast hans vänner veta att han stannar här ännu en månad.

    John Singer Sargent
  • Mamma förvånar sig öfver att jag icke helt och hållet gifvit giftomålstanken på båten. Ack, jag har ju drömt som alla andra, om en ung, klok, glad, kamratslik följeslagarinna – men jag litar ej tillräckligt på mig sjelf, och detta Ryssland skrämmer mig. Hela den malaise jag kände under min dervaro kommer öfver mig ibland som maran. Kanske har jag uti giftermålet ofta sett den säkraste utvägen att slippa en massa komplikationer, som vänta en man med framtiden för sig. Jag regretterar djupt att jag ej varit så kär, eller att hon varit så passlig för mig, att jag skulle ha känt mig tvungen att ta ut steget. – Behofvet af ett hem har jag aldrig känt. Jag har ju ett, det bästa, det käraste jag någonsin kan få, och barnkammarens myster tilltalar mig föga.

    Ryssland Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Det är ett faktum att Dagnan, fastän han håller af sin fru, blifvit allt dystrare på senare tider – Vi ha ofta talt om saken och hans reflexioner äro ej uppmuntrande. Tänk sedan på att flere andra af mina vänner Sargent m.fl. säger åt mig att jag vore galen om jag band mig. Jag vet ej hur jag från första stund det var fråga om fr Manzey, kände mig såsom förpligtigad på ett eller annat sätt. Det var ju fånigt, men det är så och denna känsla af pligt, fullkomligt imaginär och galen, kommer ändå någongång öfver mig. I allmänhet är jag högst besynnerlig – med min fantasi och mitt vexlande sinne kan jag tänka på 10 olika sätt under en dag – och hvarje ny tanke är lika upprigtig.

    Anne-Marie Dagnan-Bouveret Sophie Manzey Pascal Dagnan-Bouveret John Singer Sargent
  • Staten har nu skrifvit att jag. har att lyfta pengarne för min tafla. Således skall jag skrifva till Schauman, då jag skickar [saknar slut]

    Berndt Otto Schauman