Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel dagstidningar danska ekonomi finländare förmögenhet forntidsfolk frukter hederstecken intendenter konsthandel konstnärer konstutställningar korrespondenter litteratur lyrik modeller (yrken) ryska ryssar språk städer stöld temperatur utmärkelsetecken utställningar väderlek

d. 28 juni 1882
Älskade Mamma,
Jag håller på att läsa öfver
men ryska lexa, men är så grymt
lat, att jag ej kommit någon
hvart. Jag har dessutom kommit
till den vissheten att jag ej har
några naturgåfvor för den saken
"int just något särdeles” som
gubben Lönnrot sade om forn-
finnarnes byxor. Jag ville
derföre i brist på bättre bekla-
ga mig: Lascia, qu’io pianga
la dusa sorte o.s.v.
Jag qväder:
Här jag suttit i qväll och fåfängt
pinat min hjerna
Med att plugga uti mig den herrligt
ljudande ryskan,
Magtens och Kärlekens språk, det
enda möjliga språket,

Timmar börjat sin rund, och
timmar lupit till ända,
Utan att lemna ett spår af
jasikens lefvande kunskap
l mina grymt enerverade, värkande
hjernmolekyler.
Trefaldt lycklige de, som i barndo-
mens spädaste ålder
Lärt sig på skolans bänk, med
ferlans eggande tillhjelp
Språket som tydligen är det saliggö-
rande enda
Trefaldt lycklige de, som af skol-
förordningars vishet
Piskats i tidiga år att i ryska
grammatikans töcken
Hitta sin väg mellan grymt ohyggli-
ga konjugationer,
Hväsljud och gomljud och ljud utaf
alla de verldenes sorter.

o.s.v. o.s.v.
– Ja hvad betyder all verldens
visdomskatter, då man ej kan
språket. Lycklige, store Stribu-
lajeff – en kortsynt samtid,
partisinne, småaktighet och finsk
knutpatriotism har ej förstått
dig – men du är dock framtidens
man, och den jasik skall stor
och mägtig gränsa gå från östan
till vestan – i söder Ruslant,
i norr ruslant, i öster Ruslant
och i vester hafvet!
Apropos Ruslant så har jag
i dag derifrån tvenne tassiga
bref – det senare dock tragikomiskt.
Det första från General Furuhjelm,
som besvär mig i fosterlandets
namn att åt Kejsaren måla
alexander Is intåg i Borgå.
Han motiverar sitt förslag
långt och vidt och bredt, och tyckes

icke en minut tvifla på
att jag ej skall störta mig öfver
den snillrika idén som öfver ett
verkligt fynd.
Det andra är ett sammelsurium
af den gamle Miatleff, den gråna-
de syndaren. Han ber mig fram-
förallt tiga med saken, och der-
före ber jag Mamma också va-
ra diskret. Det ser verkligen ut
som om de vore ruinerade, ty
han ber mig försöka att få
penningevärde uträtt på en
massa saker uppförda på en skild
lista. Han tänker företaga en
resa, säger han, och vill derföre
realisa sitt bibliothek, sina taflor
sin vapensamling o.d. – Det
skär mig i hjertat när jag ser
att på listan äro upptagna
Rafael, Correggio, Greuze m.fl.
Hvad min betalning beträffar

så undviker han listigt frågan,
och säger blott att kursen
varit så dålig, att jag gjorde
bäst i att undvika Petersburg
och att den dåliga kursen gjort
att han så länge varit tyst.
Det gör mig ondt om frun, som
dock är tusen gånger mera värd
än han, och som ju är oskyldig
till det hela. Han säger att hon
med det snaraste lofvat skrifva
till Mig. Han ber mig som sagdt
tiga, och antyder att jag skulle
få min del af vinsten – är
det så han tänker betala
mig – nej pass.
Är det verkligen så att en in-
tendent bestulit dem, så äro de
ju beklagansvärda, men hur är
det möjligt? Huru kunde han be-
stjäla dem till den grad att deras
stora förmögenhet deraf kunde

bli skakad i sina grundvalar.
Han kan ju, för tusan, icke
fara af med jorden och
byggnaderna heller, om han
också lagt vantarne på reda
penningar. –
I dag har det varit förfärligt
qvalmigt, och så varmt att
färgerna torkade an efter som
jag målade, hvadan jag också
frambragt en högst ohygglig
smörja i dag. I morgon har
jag åter Modell, måtte det
gå bättre. – Talte jag om
att Botkin skrifvit och kompli-
menterat mig öfver min utställning
i Moskva. Han regretterar
att jag icke har något till salu,
och säger att han säkert kan
påstå att jag skall bli dekorerad

vid utställningens slut. –
Troligen Stanislavkan! La
belle affaire!
Emellertid tyckas mina taflor
ta sig bra ut och Ahrenberg
skrifver att de göra en briljant
figur bredvid de ryska. –
– Min vän Kauffman som
är danska Dagbladets korrespon-
dent har skrifvit en artikel
om skandinaverna i Salongen,
Jag och min tafla upptaga en
tredje del af korrespondensen,
en hel spalt. Det är då grannt.
Han skildrar mig som en
Aladdin natur för hvilken allting
lyckas – ledsamt dock att jag
ej fick gå igenom artikeln
förut, så att jag kunnat stryka
åtskilliga dumheter. Bl.a.
säger han att Köpenhamn är
min favoritstad, att jag alla år
reser dit, och talar Kjobenhavnsk

som en Kjøbenhavner. Tvärsäkert
påstår han att om jag ej
skulle ha
blifvit
en "feteret pariser maler" jag otvifvel
aktigt hade blifvit en nordisk
forfatter, samt säger att jag följer
med och är inne i den danska litte
raturen som få! Dessutom heter
det att jag är af gammal svensk
Adel m.m onödigt och
ej
till ämnet
hörande.
– Nu känner jag mig helt lätt
om hjertat när jag sluppit ryskan
på en stund, och med nya
krafter sätter jag mig nu att
till modersmålet, det kejserliga
öfversätta de tre exemplen
ett litet päron
stora ryska hären
fransyska plantors trädgård –
idiotisme concentré, quoi!
Tusen helsningar från
Atte

None

None

None

None

None

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag håller på att läsa öfver men ryska lexa, men är så grymt lat, att jag ej kommit någon hvart. Jag har dessutom kommit till den vissheten att jag ej har några naturgåfvor för den saken "int just något särdeles” som gubben Lönnrot sade om fornfinnarnes byxor. Jag ville derföre i brist på bättre beklaga mig: Lascia, qu’io pianga la dusa sorte o.s.v. Jag qväder: Här jag suttit i qväll och fåfängt pinat min hjerna Med att plugga uti mig den herrligt ljudande ryskan, Magtens och Kärlekens språk, det enda möjliga språket, Timmar börjat sin rund, och timmar lupit till ända, Utan att lemna ett spår af jasikens lefvande kunskap l mina grymt enerverade, värkande hjernmolekyler. Trefaldt lycklige de, som i barndo- mens spädaste ålder Lärt sig på skolans bänk, med ferlans eggande tillhjelp Språket som tydligen är det saliggö- rande enda Trefaldt lycklige de, som af skol- förordningars vishet Piskats i tidiga år att i ryska grammatikans töcken Hitta sin väg mellan grymt ohyggli- ga konjugationer, Hväsljud och gomljud och ljud utaf alla de verldenes sorter. o.s.v. o.s.v. – Ja hvad betyder all verldens visdomskatter, då man ej kan språket. Lycklige, store Stribulajeff – en kortsynt samtid, partisinne, småaktighet och finsk knutpatriotism har ej förstått dig – men du är dock framtidens man, och den jasik skall stor och mägtig gå från östan till vestan – i söder Ruslant, i norr ruslant, i öster Ruslant och i vester hafvet!

    Ryssland Elias Lönnrot
  • Apropos Ruslant så har jag i dag derifrån tvenne tassiga bref – det senare dock tragikomiskt. Det första från General Furuhjelm, som besvär mig i fosterlandets namn att åt Kejsaren måla alexander Is intåg i Borgå. Han motiverar sitt förslag långt och vidt och bredt, och tyckes icke en minut tvifla på att jag ej skall störta mig öfver den snillrika idén som öfver ett verkligt fynd.

    Ryssland Borgå Alexander I Alexander III Otto Furuhjelm
  • Det andra är ett sammelsurium af den gamle Miatleff, den grånade syndaren. Han ber mig framförallt tiga med saken, och derföre ber jag Mamma också vara diskret. Det ser verkligen ut som om de vore ruinerade, ty han ber mig försöka att få penningevärde uträtt på en massa saker uppförda på en skild lista. Han tänker företaga en resa, säger han, och vill derföre realisa sitt bibliothek, sina taflor sin vapensamling o.d. – Det skär mig i hjertat när jag ser att på listan äro upptagna Rafael, Correggio, Greuze m.fl. Hvad min betalning beträffar så undviker han listigt frågan, och säger blott att kursen varit så dålig, att jag gjorde bäst i att undvika Petersburg och att den dåliga kursen gjort att han så länge varit tyst. Det gör mig ondt om frun, som dock är tusen gånger mera värd än han, och som ju är oskyldig till det hela. Han säger att hon med det snaraste lofvat skrifva till Mig. Han ber mig som sagdt tiga, och antyder att jag skulle få min del af vinsten – är det så han tänker betala mig – nej pass. Är det verkligen så att en intendent bestulit dem, så äro de ju beklagansvärda, men hur är det möjligt? Huru kunde han bestjäla dem till den grad att deras stora förmögenhet deraf kunde bli skakad i sina grundvalar. Han kan ju, för tusan, icke fara af med jorden och byggnaderna heller, om han också lagt vantarne på reda penningar.

    Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt Varvara Iljinitjna Mjatleva Correggio Jean-Baptiste Greuze Vladimir Ivanovitj Mjatlev Rafael
  • I dag har det varit förfärligt qvalmigt, och så varmt att färgerna torkade an efter som jag målade, hvadan jag också frambragt en högst ohygglig smörja i dag. I morgon har jag åter Modell, måtte det gå bättre.

  • Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.

    Moskva Johan Jacob Ahrenberg Dmitrij Petrovitj Botkin
  • Min vän Kauffman som är danska Dagbladets korrespondent har skrifvit en artikel om skandinaverna i Salongen, Jag och min tafla upptaga en tredje del af korrespondensen, en hel spalt. Det är då grannt. Han skildrar mig som en Aladdin natur för hvilken allting lyckas – ledsamt dock att jag ej fick gå igenom artikeln förut, så att jag kunnat stryka åtskilliga dumheter. Bl.a. säger han att Köpenhamn är min favoritstad, att jag alla år reser dit, och talar Kjobenhavnsk som en Kjøbenhavner. Tvärsäkert påstår han att om jag ej skulle ha blifvit en "feteret pariser maler" jag otvifvelaktigt hade blifvit en nordisk forfatter, samt säger att jag följer med och är inne i den danska litteraturen som få! Dessutom heter det att jag är af gammal svensk Adel m.m onödigt och ej till ämnet hörande.

    Köpenhamn Richard Kaufmann Aladdin
  • Nu känner jag mig helt lätt om hjertat när jag sluppit ryskan på en stund, och med nya krafter sätter jag mig nu att till modersmålet, det kejserliga öfversätta de tre exemplen ett litet päron stora ryska hären fransyska plantors trädgård – idiotisme concentré, quoi!

  • Tusen helsningar från Atte