Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel beställningar borgerlighet engelsmän födelsedagar framgång framtid Gud hem illustration italienare karaktärsdrag kejsare konst konstnärer konstutställningar kröningar kvinnor nationalkaraktär nordbor personlighet porträtt skulptörer slott spanjorer statyer telegram tyskar utställningar veckotidningar

Paris
d. 21 Juli 1882
Älskade Mamma,
Tusen miljoner tack för telegram-
met som jag fick redan i går
afton då jag kom hem från
Runeberg. Hvad jag blef glad
deråt. Jag hade just under
aftonen gått och förargat mig
åt att ej kunna vara hem-
ma nu och ej kunna resa i
morgon dag. –
Jag är således nu fylda 28 år
och har 2 qvar till trettio.
Måtte jag använda tiden rätt
så att jag går framåt ständigt
och jemnt och icke blir störd
i mitt arbete af snobbighet,
fläng, vift o.d. –

Vi ha nu haft vart konsti-
tuerande möte angående den
blifvande utställningen i
Januari vi bli endast 20
hvaraf 3 skulptörer. Sällskapet
mycket valdt: jag tror att jag
redan talt om hvilka som,
äro med. Jag är nästan
rädd för att komma i
sådant sällskap: Sargent,
Boldini, Ribeira, Dagnan, Bastien
Jacquet m.fl. – Nu gäller det
att hålla sig uppe. Kommer
jag dit med något rigtigt
godt, då är min lycka
gjord och jag är klasserad
bland de bästa och de "moder-
naste" – gör jag något skralt
så är jag herunter för en
tid, såsom Bogoluboff och

Wahlberg som äro totalt
tillintetgjord af grannarne
i den nu afslutade inter
nationela utställningen.
Denna, vän, kommer att
bli ett motstycke till den senaste
endast med skilnaden att
det nu är de unge, och ej
de sämste för det.
Jaquet, som är parisare
framför alt, och kanske ger
för stor del af sig sjelf och
sin talent och verlden och
flärden, sade att han, Stewart
och Beraud som äro i spetsen
för det hela nu ville bjuda
Paris på något rigtigt raffi-
neradt artistiskt, och derföre
hade de sammankallat oss
Bland utländingarne representerar

Stott England, Liebermann
Tyskland, Ribeira och Egusquiza
Spanien, Boldini Italien, och jag
alla de nordiska länderna med
Ryssland inbegripet.
Walter Runeberg är nu gräsänkling
här i Paris – Hans familj är ute
i närheten af Trouville, och han
är här för att göra färdig sin
staty. Igår åto vi middag till-
sammans och gingo sedan, med
Berndtson, till Runebergs nu
ödsliga hem der dryckesvaror into-
gos. – Vi råkade i en diskussion
som sträckte sig till långt in på
natten. Jag har ofta beslutat
att ej tala i konst med Walter Runeberg
ty han ser saken så helt annor-
lunda än jag – och nu gälde
också ej någon direkt konstfråga
ehuru dessa ämnen ofta berördes.
Hela hans resonnement gick ut

på att försvara kälkborger-
ligheten, kälkborgarne i konst,
i samhället öfverallt. Allt
yttre, allt praktfullt alt stort
har för W. föga tilltalande – och
succès'n är derföre för honom
något vidrigt. Han sade att
det var fullkomligt i sin ordning
att jag hade större succès här
än hemma eftersom jag gått
bort från det enkla, stilla, besked-
ligt borgerliga som han ansåg
karakterisera Finland. Han för-
klarade mig vara en afgjord
aristokrat och det är jag också
blott med den inskränkning att
bördsaristokratin ej innebär
vilkor för verklig adel – "aristoi"
de bäste, betyder det grekiska
ordet, och hur det än är föres
ändå menskligheten af de

bäste, qvickaste, argaste
nog af de kraftigaste naturer-
na. De "stilla i landena" som
R. så mycket talte om och
höjde till skyarne, låta alltid
leda sig som en fårskock –
utom när fåren ibland bli
envisa, tvinna om och ställa
sig på tvären mot den som
borde föra dem an. Han
talte om så många gamla
Mamseller som hade en så
vacker poetisk känsla, fast di
int' kan uttrycka den". – Det
tror jag nog – hvem har ej någon
poesi i sig, hvem har ej ett
behof efter idealet – det är
ej någon konst, men denna
svamlande osäkra, trögt

återgifna poesi på botten är
tråkig och onjutbar för andra.
det var det jag påstår. Hvarföre
bråka med att söka vaska
några usla guldkorn bland all
denna strösand af små känslor,
då man blott behöfver sträcka
ut handen för att det guld
i klumpar som "de bäste"
kunna bjuda på. – Dessutom
har W. alltid ett rigtigt misstroen
de mot allt som har ytan
för sig, allting briljant.
Det är med en viss bondblyghet
han vänder ryggen åt all
denna verldens ståt.
Huru han med detta slagit sig
på bildande konst, något
som först och sist talar till
sinnena det begriper jag ej.

Han säger sjelf att han
bäst skulle passa till musiker
om han haft tecken till gehör –
men säkert är att hans melo-
dier då hade varit formlösa
de också. Jag känner honom
väl och vet att det bor så
mycket verklig poesi hos
honom, att jag alltid försvara
honom inför de andra nordiska
artisterna som anse honom
så borgerlig som möjligt.
– Huru skall jag till slutet
af December kunna måla
4 meter god konst? Jag
får lof att vid hvarje pensel-
drag tänka på att jag kom-
mer att uthärda en svår
strid – icke fullt på lif och död,
men ändå af den största

vigt för min framtid. Jag
håller lyckan i min hand,
och bör ej släppa henne. Gud
hjelpe mig att göra något dugligt.
Det trefliga med den blifvan
de utställningen är att
man kan utställa hvad
som helst, skizzer, pasteller,
aqvareller, att man sjelf
väljer platsen och arrangerar
utställningen. –
Roligt var det att höra
huru Ribeira, som jag så mycket
beundrar, kände väl till mig
och mina verk. – Att ha succès
i Paris är ändå bra angenämt
det måsta jag säga – att se huru
alla äro hyggliga mot en
huru de bäste och dugligaste fästa

afseende vid en – nej
så löjligt det låter, så är
det något annat än den
simpla fåfängan som deraf
smickras, man ser att det
finnes menniskor som förstått
hvad man menat. –
Berndtson satt och halfsof
under hela diskussionen
med Runeberg i går. Han
är förfärligt Abakalle ibland,
och fiascot i år har gjort
honom ännu mera lefvande
död. Måtte han ännu vakna
till lif.
Han skall nu ute i Maisons
börja på med en tafla (Grommé

är rest) får se huru den
blir. Huru han skall hålla
ut derute i det stora, toma
dystra slottet alldeles moders
allena det begriper jag ej.
– Reuterskiöld och jag
ha sprungit om hvarandra
för att tala om porträttet
Hemlängtan och sommarhetta
tala mot – möjligheten att
få något godt gjordt nu
hastigt talar för. Hon har
nu tid att posera bättre än
i vinter och som ljuset är
ypperligt nu skulle det hela
gå som en dans.
Kröningen tyckes ju bli
af. Skall jag resa dit. Jag

kunde få en del af resan
betalt om jag villa göra
några skizzer åt Monde
Illustré. Men mängden,
trängseln, hettan – usch.
Fester och folksamlingar
har jag sett nog af i mitt
lif.
Nu farväl, helsa "hela
Haiko" hjertligt, innerligt
från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tusen miljoner tack för telegrammet som jag fick redan i går afton då jag kom hem från Runeberg. Hvad jag blef glad deråt. Jag hade just under aftonen gått och förargat mig åt att ej kunna vara hemma nu och ej kunna resa i morgon dag.

    Walter Runeberg
  • Jag är således nu fylda 28 år och har 2 qvar till trettio. Måtte jag använda tiden rätt så att jag går framåt ständigt och jemnt och icke blir störd i mitt arbete af snobbighet, fläng, vift o.d.

  • Vi ha nu haft vart konstituerande möte angående den blifvande utställningen i Januari vi bli endast 20 hvaraf 3 skulptörer. Sällskapet mycket valdt: jag tror att jag redan talt om hvilka som, äro med. Jag är nästan rädd för att komma i sådant sällskap: Sargent, Boldini, Ribeira, Dagnan, Bastien Jacquet m.fl. – Nu gäller det att hålla sig uppe. Kommer jag dit med något rigtigt godt, då är min lycka gjord och jag är klasserad bland de bästa och de "modernaste" – gör jag något skralt så är jag herunter för en tid, såsom Bogoluboff och Wahlberg som äro totalt tillintetgjord af grannarne i den nu afslutade internationela utställningen.

    Jules Bastien-Lepage Aleksej Bogoljubov Pascal Dagnan-Bouveret John Singer Sargent Alfred Wahlberg Giovanni Boldini Rogelio de Egusquiza Gustave Jacquet Román Ribera Cirera
  • Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.

    Paris Italien England Ryssland Tyskland Spanien Norden Julius Stewart Jean Béraud Giovanni Boldini William Stott Rogelio de Egusquiza Gustave Jacquet Max Liebermann Román Ribera Cirera
  • Walter Runeberg är nu gräsänkling här i Paris – Hans familj är ute i närheten af Trouville, och han är här för att göra färdig sin staty.

    Paris Trouville Lina Runeberg Walter Runeberg Johannes Runeberg Vasthi Runeberg
  • Igår åto vi middag tillsammans och gingo sedan, med Berndtson, till Runebergs nu ödsliga hem der dryckesvaror intogos. – Vi råkade i en diskussion som sträckte sig till långt in på natten. Jag har ofta beslutat att ej tala i konst med Walter Runeberg ty han ser saken så helt annorlunda än jag – och nu gälde också ej någon direkt konstfråga ehuru dessa ämnen ofta berördes. Hela hans resonnement gick ut på att försvara kälkborgerligheten, kälkborgarne i konst, i samhället öfverallt. Allt yttre, allt praktfullt alt stort har för W. föga tilltalande – och succès'n är derföre för honom något vidrigt. Han sade att det var fullkomligt i sin ordning att jag hade större succès här än hemma eftersom jag gått bort från det enkla, stilla, beskedligt borgerliga som han ansåg karakterisera Finland. Han förklarade mig vara en afgjord aristokrat och det är jag också blott med den inskränkning att bördsaristokratin ej innebär vilkor för verklig adel – "aristoi" de bäste, betyder det grekiska ordet, och hur det än är föres ändå menskligheten af de bäste, qvickaste, argaste nog af de kraftigaste naturerna. De "stilla i landena" som R. så mycket talte om och höjde till skyarne, låta alltid leda sig som en fårskock – utom när fåren ibland bli envisa, tvinna om och ställa sig på tvären mot den som borde föra dem an. Han talte om så många gamla Mamseller som hade en så vacker poetisk känsla, fast di int' kan uttrycka den". – Det tror jag nog – hvem har ej någon poesi i sig, hvem har ej ett behof efter idealet – det är ej någon konst, men denna svamlande osäkra, trögt återgifna poesi på botten är tråkig och onjutbar för andra. det var det jag påstår. Hvarföre bråka med att söka vaska några usla guldkorn bland all denna strösand af små känslor, då man blott behöfver sträcka ut handen för att det guld i klumpar som "de bäste" kunna bjuda på. – Dessutom har W. alltid ett rigtigt misstroende mot allt som har ytan för sig, allting briljant. Det är med en viss bondblyghet han vänder ryggen åt all denna verldens ståt. Huru han med detta slagit sig på bildande konst, något som först och sist talar till sinnena det begriper jag ej. Han säger sjelf att han bäst skulle passa till musiker om han haft tecken till gehör – men säkert är att hans melodier då hade varit formlösa de också. Jag känner honom väl och vet att det bor så mycket verklig poesi hos honom, att jag alltid försvara honom inför de andra nordiska artisterna som anse honom så borgerlig som möjligt.

    Finland Gunnar Berndtson Walter Runeberg
  • Huru skall jag till slutet af December kunna måla 4 meter god konst? Jag får lof att vid hvarje penseldrag tänka på att jag kommer att uthärda en svår strid – icke fullt på lif och död, men ändå af den största vigt för min framtid. Jag håller lyckan i min hand, och bör ej släppa henne. Gud hjelpe mig att göra något dugligt. Det trefliga med den blifvande utställningen är att man kan utställa hvad som helst, skizzer, pasteller, aqvareller, att man sjelf väljer platsen och arrangerar utställningen.

  • Roligt var det att höra huru Ribeira, som jag så mycket beundrar, kände väl till mig och mina verk.

    Román Ribera Cirera
  • Att ha succès i Paris är ändå bra angenämt det måsta jag säga – att se huru alla äro hyggliga mot en huru de bäste och dugligaste fästa afseende vid en – nej så löjligt det låter, så är det något annat än den simpla fåfängan som deraf smickras, man ser att det finnes menniskor som förstått hvad man menat.

    Paris
  • Berndtson satt och halfsof under hela diskussionen med Runeberg i går. Han är förfärligt Abakalle ibland, och fiascot i år har gjort honom ännu mera lefvande död. Måtte han ännu vakna till lif.

    Gunnar Berndtson Walter Runeberg
  • Han skall nu ute i Maisons börja på med en tafla (Grommé är rest) får se huru den blir. Huru han skall hålla ut derute i det stora, toma dystra slottet alldeles moders allena det begriper jag ej.

    Maison-Laffitte Gunnar Berndtson William Grommé
  • Reuterskiöld och jag ha sprungit om hvarandra för att tala om porträttet Hemlängtan och sommarhetta tala mot – möjligheten att få något godt gjordt nu hastigt talar för. Hon har nu tid att posera bättre än i vinter och som ljuset är ypperligt nu skulle det hela gå som en dans.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Kröningen tyckes ju bli af. Skall jag resa dit. Jag kunde få en del af resan betalt om jag villa göra några skizzer åt Monde Illustré. Men mängden, trängseln, hettan – usch. Fester och folksamlingar har jag sett nog af i mitt lif.

  • Nu farväl, helsa "hela Haiko" hjertligt, innerligt från Atte.

    Haiko