Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

arkitektur besök brev ekonomi engelsmän hederstecken herrgårdar inredningar konsthandel landsbygd landskap (fysiska helheter) middag personlighet porträtt resor ryskhet ryssar sötsaker städer tåg telegram transportmedel utmärkelsetecken

Petersburg söndag. 12 nov
82.
Älskade Mamma,
I går på morgonen reste jag ut till Miatleffs
som jag dagen förut hade hört efter i
deras qvarter var jag säker om att träffa
frun hemma. Så var dock icke fallet. Hon
hade oförmodat begett sig på till staden Och
kom tillbaka först kl. närmare 6. Jag
fick således passera största delen af
dagen med den odräglige Gubben.
Tågen voro så dumt stälda, att
Jag heller ej kunde komma hem
före 5, hvarföre jag stannade till 8.
Hvad nu deras landtställe beträffar,
så måste jag tillstå att det ej på
något sätt motsvarade mina förväntnin
gar. Stort tilltaget, stillöst och
som allt här i detta land, icke
rigtigt rent och snyggt. Det är
en stor stenbyggnad i förra århundra
dets stil – dock är arkitekturen
betydligt utskämd genom verandor
och saker som alls ej äro i harmoni

med sjelfva stommen. – Såsom stil kan
detta hvarken jemföras med deras vå-
ning i staden eller med första bästa
bättre villa nära Paris. Och så denna
försåtliga smuts, dessa fingerspår och
denna dämpade odör af surkål
menniska och läder, som utmärker
alla boningar här, från palatset till
kojan. Gubben jemrade sig – berätta
de utförligt om sin förlust, som
han uppgaf till 400,000 rub. –
"Nous serons forcés de mener une toute
autre existance", sade han – beskref
huru den otrogne gårdsfogden bedrifvit
saken (fiffigt, då han ej ens kommit
fast derför) berättade om sina ekonomier
under stundande år o.s.v. – Gubben
tillskref denna förlust sin oändliga
godhet och stora förtroende, men
såg derunder ut som en gammal
räf. Senare på dagen kommo Bibikoff,
fruns bror och Olchin den der
Borisartade polkovniken från
Konnogardet. Mitt porträtt

af frun tog sig bra ut, nästan
bättre än jag hade trott. Säkerligen
är det tusen gånger bättre än Annas,
men detta unter uns. Hvad som
frapperade mig var likheten
med Zarah Bernhardt, en förargelse
om porträttet kommer till Paris,
och det gör det, Då, frun
kom hem, blef det litet roligare.
Hon var mycket aimabel och
biföll genast min anhållan att
ta taflan med mig till Paris –
Då vi ej mera hade tid att
före tågets afgång ta ned och spän-
na af duken, beslöts jag jag i
morgon, måndag, på morgonen
skulle komma ditut för att sjelf
öfvervaka att detta sker ordentligt.
Detta är ganska tråkigt ty det
är långt – först till jernvägen (baltiska)
och sedan från stationen är det
ännu fem verst.
Det hela andades tråkighet och
förstämning – hvarken frun eller
barnen tyckas vara lifvade för

detta eremitlif derute. Middagen
var ganska enkel. Gubben undvek
sorgfälligt att tala om sin skuld
till mig, får se om jag kan ta
mod på mig om måndag att
tala om denna högst oangenäma
sak – Hvad Rafael beträffar, vågar
jag ej tro ett ord på hvad han
säger. Emellertid lossade jag redan
på förhand allt slags ansvarighet
från mina skuldror, förehöll honom
svårigheten att få 250 tusen för en
tafla o.s.v. – Landskapet rundt-
omkring är flackt och slätt som ett
bord – ohyggligt i mitt tycke. Några
rum äro orörda sedan byggnadens
första år, och äro de mest stil-
fulla, dock i den der tråkiga empire
stilen. – Naturligtvis finnes der
allt som tyder på ståt. Musik-
läktare, danssal, ett kinesiskt
rum, kyrka, men trefnaden
enheten, renheten fattas i detta
mixtum compositum. Då jag
kom hem på aftonen hade Casimir
Ehrnrooth varit här och skriftli-

gen bjudit mig på middag i
dag med herrskapet Kraemer kl.
1/2 6. Han uttrycker i de mest
hänförda ord sin tacksamhet för
att jag gjort mera af porträttet
än jag egentligen lofvat och
åtagit mig att göra. Adele måtte
ha skrifvit något rigtigt grannt.
I dag morgse var jag hos Duper-
ret, i hans stradsqvarter, men
han var ute på Gatschina, hvarför
jag nu telegraferar och ber om
ett rendezvous. Fru Etter tyckes
önska att Jag och Paul skulle
resa till Boruvna på 2 dagar,
framhåller resan som ingen-
ting, då Mr Manzey och hennes
bror Mitja företaga den en gång
i veckan o.s.v. Min engelsman
har jag ej sett till i dag eller i
går. Nog vore det kanske bäst
att snart komma härifrån. Jag
vet ej hvarföre jag känner mig så
beklämd här, vid åsyen af
dessa gator och då jag inandas

denna odrägliga luft. I morgse
var jag hos Botkin, som verkli
gen är en hygglig karl, trots
sin typiska ryskhet. Hans fru
är ovanligt behaglig också.
Han sade att dekorationerna
skulle utfalla omkr. den 1sta
Januari, men han visste alls
ej hvilka.
Just nu blef jag af afbruten af Fitz-
Gerald, som kom för att fråga mig
när jag reser. Före onsdag blir
det ej. Bref har kommit från
genralen, och han anländer först
om onsdag – Det gick ett solsken
öfver fru Etters anlete, då hon
läste detta. I afton gå
vi på Bouffes, der Barbetten
gifves, med Fitz-Gerald. Jag
måste skynda, ty jag skall först

klä mig Casimirs middag.
Fru Etter är så ledsen öfver att
jag skall bort, och säger sig tycka
ännu mindre om Casimir än förr
genom detta.
Som jag i morgon skall packa
in fru Miatleffs porträtt, äro
mina taflor nu upprullade och
beskådade. De tycka att den
der gula flickan på den
mindre, ännu ofärdiga taflan
liknar fröken Manzey.
Sascha har varit här. Han är
aimabel med led. –
Jag hoppas ni fått en liten låda
konfekt som jag skickade med
Hornborg. I går telegraferade
fru Etter dessutom och mitt första
bref måste väl ha kommit
fram i dag på morgonen. Jag

har turen att slippa en massa
visiter. Storfursten, Spetschinskys
Jacoby äro ej här.
Fru Etter och alla de andra
tycka mycket om Tajtas por-
trätt. De äro för resten den
tacksammaste publik jag kan
tänka mig. Fru Etter, som ändå
är bra vänlig, har nu igen
bedt engelsmannen på middag.
Han är mycket konvenabel och
vet att skicka sig – hvar hans
löjlighet ligger, vet jag ej.
Farväl för denna gång. Helsa
alla tusen gånger från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I går på morgonen reste jag ut till Miatleffs som jag dagen förut hade hört efter i deras qvarter var jag säker om att träffa frun hemma. Så var dock icke fallet. Hon hade oförmodat begett sig på till staden Och kom tillbaka först kl. närmare 6. Jag fick således passera största delen af dagen med den odräglige Gubben. Tågen voro så dumt stälda, att Jag heller ej kunde komma hem före 5, hvarföre jag stannade till 8.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Vladimir Ivanovitj Mjatlev
  • Hvad nu deras landtställe beträffar, så måste jag tillstå att det ej på något sätt motsvarade mina förväntningar. Stort tilltaget, stillöst och som allt här i detta land, icke rigtigt rent och snyggt. Det är en stor stenbyggnad i förra århundradets stil – dock är arkitekturen betydligt utskämd genom verandor och saker som alls ej äro i harmoni med sjelfva stommen. – Såsom stil kan detta hvarken jemföras med deras våning i staden eller med första bästa bättre villa nära Paris. Och så denna försåtliga smuts, dessa fingerspår och denna dämpade odör af surkål menniska och läder, som utmärker alla boningar här, från palatset till kojan.

    Paris
  • Gubben jemrade sig – berättade utförligt om sin förlust, som han uppgaf till 400,000 rub. – "Nous serons forcés de mener une toute autre existance", sade han – beskref huru den otrogne gårdsfogden bedrifvit saken (fiffigt, då han ej ens kommit fast derför) berättade om sina ekonomier under stundande år o.s.v. – Gubben tillskref denna förlust sin oändliga godhet och stora förtroende, men såg derunder ut som en gammal räf. Senare på dagen kommo Bibikoff, fruns bror och Olchin den der Borisartade polkovniken från Konnogardet.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Boris Vladimir Ivanovitj Mjatlev Olchin Bibikov
  • Mitt porträtt af frun tog sig bra ut, nästan bättre än jag hade trott. Säkerligen är det tusen gånger bättre än Annas, men detta unter uns. Hvad som frapperade mig var likheten med Zarah Bernhardt, en förargelse om porträttet kommer till Paris, och det gör det, Då, frun kom hem, blef det litet roligare. Hon var mycket aimabel och biföll genast min anhållan att ta taflan med mig till Paris – Då vi ej mera hade tid att före tågets afgång ta ned och spänna af duken, beslöts jag jag i morgon, måndag, på morgonen skulle komma ditut för att sjelf öfvervaka att detta sker ordentligt. Detta är ganska tråkigt ty det är långt – först till jernvägen (baltiska) och sedan från stationen är det ännu fem verst.

    Paris Varvara Iljinitjna Mjatleva Sarah Bernhardt Anna Ehrnrooth
  • Det hela andades tråkighet och förstämning – hvarken frun eller barnen tyckas vara lifvade för detta eremitlif derute. Middagen var ganska enkel. Gubben undvek sorgfälligt att tala om sin skuld till mig, får se om jag kan ta mod på mig om måndag att tala om denna högst oangenämasak – Hvad Rafael beträffar, vågar jag ej tro ett ord på hvad han säger. Emellertid lossade jag redan på förhand allt slags ansvarighet från mina skuldror, förehöll honom svårigheten att få 250 tusen för en tafla o.s.v. – Landskapet rundtomkring är flackt och slätt som ett bord – ohyggligt i mitt tycke. Några rum äro orörda sedan byggnadens första år, och äro de mest stilfulla, dock i den der tråkiga empire stilen. – Naturligtvis finnes der allt som tyder på ståt. Musikläktare, danssal, ett kinesiskt rum, kyrka, men trefnaden enheten, renheten fattas i detta mixtum compositum.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Vladimir Ivanovitj Mjatlev Maria (Marina) Vladimirovna Mjatleva Mjatlev Rafael
  • Då jag kom hem på aftonen hade Casimir Ehrnrooth varit här och skriftligen bjudit mig på middag i dag med herrskapet Kraemer kl. 1/2 6. Han uttrycker i de mest hänförda ord sin tacksamhet för att jag gjort mera af porträttet än jag egentligen lofvat och åtagit mig att göra. Adele måtte ha skrifvit något rigtigt grannt.

    Sofia von Kræmer Adelaïde Ehrnrooth Oskar von Kræmer Casimir Ehrnrooth
  • I dag morgse var jag hos Duperret, i hans stradsqvarter, men han var ute på Gatschina, hvarför jag nu telegraferar och ber om ett rendezvous.

    Gattjina Henri-A. Duperret
  • Fru Etter tyckes önska att Jag och Paul skulle resa till Boruvna på 2 dagar, framhåller resan som ingenting, då Mr Manzey och hennes bror Mitja företaga den en gång i veckan o.s.v.

    Borovno Emilie von Etter Paul von Etter Dmitrij Ivanovitj Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Min engelsman har jag ej sett till i dag eller i går.

    Fitzgerald
  • Nog vore det kanske bäst att snart komma härifrån. Jag vet ej hvarföre jag känner mig så beklämd här, vid åsyen af dessa gator och då jag inandas denna odrägliga luft.

  • I morgse var jag hos Botkin, som verkligen är en hygglig karl, trots sin typiska ryskhet. Hans fru är ovanligt behaglig också. Han sade att dekorationerna skulle utfalla omkr. den 1sta Januari, men han visste alls ej hvilka.

    Dmitrij Petrovitj Botkin Sofia Sergejevna Botkin
  • Just nu blef jag af afbruten af Fitz-Gerald, som kom för att fråga mig när jag reser. Före onsdag blir det ej. Bref har kommit från genralen, och han anländer först om onsdag – Det gick ett solsken öfver fru Etters anlete, då hon läste detta.

    Emilie von Etter Sebastian von Etter Fitzgerald
  • I afton gå vi på Bouffes, der Barbetten gifves, med Fitz-Gerald.

    Bouffes Fitzgerald
  • Jag måste skynda, ty jag skall först klä mig Casimirs middag. Fru Etter är så ledsen öfver att jag skall bort, och säger sig tycka ännu mindre om Casimir än förr genom detta.

    Emilie von Etter Casimir Ehrnrooth
  • Som jag i morgon skall packa in fru Miatleffs porträtt, äro mina taflor nu upprullade och beskådade. De tycka att den der gula flickan på den mindre, ännu ofärdiga taflan liknar fröken Manzey.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Sophie Manzey
  • Sascha har varit här. Han är aimabel med led.

    Alexander Jacobson
  • Jag hoppas ni fått en liten låda konfekt som jag skickade med Hornborg. I går telegraferade fru Etter dessutom och mitt första bref måste väl ha kommit fram i dag på morgonen.

    Emilie von Etter Hornborg
  • Jag har turen att slippa en massa visiter. Storfursten, Spetschinskys Jacoby äro ej här.

    Eugénie Spetschinsky Valery Jacobi Sergej Viktorovitj Spetschinsky Vladimir Alexandrovitj
  • Fru Etter och alla de andra tycka mycket om Tajtas porträtt. De äro för resten den tacksammaste publik jag kan tänka mig.

    Emilie von Etter Fredrika Snygg
  • Fru Etter, som ändå är bra vänlig, har nu igen bedt engelsmannen på middag. Han är mycket konvenabel och vet att skicka sig – hvar hans löjlighet ligger, vet jag ej.

    Emilie von Etter Fitzgerald
  • Farväl för denna gång. Helsa alla tusen gånger från Atte