Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel årets fester ateljéer beställningar dagstidningar depression förmögenhet judar jul kejsare kläder konstkritik konstutställningar kritik kvinnor melankoli nyår nyårsgåvor sällskapsliv sömmerskor utställningar varuhus

Paris lördag.
Älskade Mamma,
På årets nästsista dag svarar jag ändtli-
gen på brevet om Annis klädning –
hvilket dock ej förhindrar mig att åter
i morgon skrifva. Om jag ej missta
ger mig, har jag nu sedan många
år skrifvit till Mamma på nyårs-
aftonen. Ack att jag alltid kun-
de hålla fast vid Mamma, såsom
mitt bästa stöd, min säkraste tröst.
Jag kommer mig ej före med Paris
och måleriet. Jag suckar och längtar
efter stora idéer, öfver ambitionen
modet, arbetslusten, gå sin väg –
Hvem skall uppväcka mig ur den-
na sömn – Möjligt är att den
snufva jag sedan en vecka dras
med, är orsaken till mina
sorgsna fantasier.
Annis klädning skall jag beställa
ännu i dag. Jag har varit på

åtskilliga af de stora maga-
sinen samt hos sömmerskor.
De senare ha mycket brådtom,
och jag tror jag derföre håller
mig till något af de förra,
så är jag säker på att få
klädningen färdig i tid. De
ha lofvat att göra den på 6 dagar.
Kan den afskickas den 6 à 7 Janu-
ari, så borde den väl, per
"grande vitesse” komma fram
redan före månadens slut. Jag
har deciderat mig för hvit,
voile de réligieuse, med spetsar
(enkla) ty satin o.d ser redan
äldre ut. Att jag skall välja
en så enkel och comme il faut
fason som möjligt, kan väl
Mamma förstå.
Vår expositon är för ögonblicket
föga besökt – jultiden och etren-
nerna upptaga menniskornas tan

kar. Ingenting har ännu
blifvit såldt – och Tajta, det
enda jag egentligen har att
sälja, är ej "d'une vente facile"
– Jag förskonar Mamma från
alla tidningarnas dumheter. Några
anse landskapet utmärkt figu-
rerna svaga i "Under björkarna"
andra prisa figurerna och tala
om "un horizon banal" o.s.v. –
dumheter som man gör afseen-
de på då man debuterar, men
som numera ej röra mig mycket.
Jag skickar en arg artikel från
XIX Siècle. – Tidningskrifvarne
äro arga öfver att målarne
(som det påstås) rulla sig i
guldhögar, och deraf kommer
allt deras prat om "peinture
d'exportation" "commerce" etc. man
ser afunden i hvarje rad. –
Jag går nu och funderar, på mina
skizzer åt kejsarn, men fin-

ner just intet. Man blir
så blaserad på måleri, att
hvarje ämne, som helst litet
stöter på alldaglighet, trivialiter
och gammalt, redan från bör-
jan presentera sig som
omöjligt.
Häromaftonen var jag på mid-
dag hos Pirre Horn. Som Mamma
vet är han gift med en slägtinge
till Rotschilds, och lefver nu ett
sorgfritt lif – hon har blifvit grefvinna
och han från totalt ruinerad, för-
mögen. – Men hon: en gammal
"gamla kleders”, så typisk så
Narinkisk, att jag nu först tydligt
insåg hvilken förnedrande ställning
det var för stackars Pirre. Också
anlitar han glaset ganska betydligt.
Der var för resten en fru Gregoire
som var mycket intelligent och
pratsam. Och nu slutar Jag
Jag måste gå till Walter Runeberg
på hans atelier och sedan för att
beställa klädningen – tusen helsnin-
gar från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • På årets nästsista dag svarar jag ändtligen på brevet om Annis klädning – hvilket dock ej förhindrar mig att åter i morgon skrifva.

    Alexandra Edelfelt
  • Om jag ej misstager mig, har jag nu sedan många år skrifvit till Mamma på nyårsaftonen. Ack att jag alltid kunde hålla fast vid Mamma, såsom mitt bästa stöd, min säkraste tröst. Jag kommer mig ej före med Paris och måleriet. Jag suckar och längtar efter stora idéer, öfver ambitionen modet, arbetslusten, gå sin väg – Hvem skall uppväcka mig ur denna sömn – Möjligt är att den snufva jag sedan en vecka dras med, är orsaken till mina sorgsna fantasier.

    Paris Alexandra Edelfelt
  • Annis klädning skall jag beställa ännu i dag. Jag har varit på åtskilliga af de stora magasinen samt hos sömmerskor. De senare ha mycket brådtom, och jag tror jag derföre håller mig till något af de förra, så är jag säker på att få klädningen färdig i tid. De ha lofvat att göra den på 6 dagar. Kan den afskickas den 6 à 7 Januari, så borde den väl, per "grande vitesse” komma fram redan före månadens slut. Jag har deciderat mig för hvit, voile de réligieuse, med spetsar (enkla) ty satin o.d ser redan äldre ut. Att jag skall välja en så enkel och comme il faut fason som möjligt, kan väl Mamma förstå.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Vår expositon är för ögonblicket föga besökt – jultiden och etrennerna upptaga menniskornas tankar. Ingenting har ännu blifvit såldt – och Tajta, det enda jag egentligen har att sälja, är ej "d'une vente facile"

  • Jag förskonar Mamma från alla tidningarnas dumheter. Några anse landskapet utmärkt figurerna svaga i "Under björkarna" andra prisa figurerna och tala om "un horizon banal" o.s.v. – dumheter som man gör afseende på då man debuterar, men som numera ej röra mig mycket. Jag skickar en arg artikel från XIX Siècle. – Tidningskrifvarne äro arga öfver att målarne (som det påstås) rulla sig i guldhögar, och deraf kommer allt deras prat om "peinture d'exportation" "commerce" etc. man ser afunden i hvarje rad.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag går nu och funderar, på mina skizzer åt kejsarn, men finner just intet. Man blir så blaserad på måleri, att hvarje ämne, som helst litet stöter på alldaglighet, trivialiter och gammalt, redan från början presentera sig som omöjligt.

    Alexander III
  • Häromaftonen var jag på middag hos Pirre Horn. Som Mamma vet är han gift med en slägtinge till Rotschilds, och lefver nu ett sorgfritt lif – hon har blifvit grefvinna och han från totalt ruinerad, förmögen. – Men hon: en gammal "gamla kleders”, så typisk så Narinkisk, att jag nu först tydligt insåg hvilken förnedrande ställning det var för stackars Pirre. Också anlitar han glaset ganska betydligt. Der var för resten en fru Gregoire som var mycket intelligent och pratsam.

    Narinken Christer Horn af Åminne Helene Horn Rothschild
  • Och nu slutar Jag Jag måste gå till Walter Runeberg på hans atelier och sedan för att beställa klädningen – tusen helsningar från Atte.

    Walter Runeberg