Innehåll

  • Edelfelt har just kommit hem från en härlig morgonpromenad och är i samma stämning som då man sett en stor målares mästerverk eller hört en sonat av Ludwig van Beethoven; men naturen övergår ändå all konst, en vandring i trakten kring Tusculum är en vällust för alla sinnen; han har gått bland lummiga träd, här och där öppnar sig skogen och blicken kan se ut över bergssluttningen och den ändlösa campagnan med Rom längre bort och över allt detta den blå azuren, lik ett "finale" i den konsert "som endast Vår Herre kan låta uppstämma".

    Rom Campagna romana Tusculum/Tusculanum Ludwig van Beethoven
  • Edelfelt hade träffat på en capucinermunk på vägen, som mest beskrivit den närmaste omgivningen; med hjälp av omskrivningar och gester förstod Edelfelt något; om han stannade där ett år skulle han troligen reda sig i den alldagliga italienskan.

  • Nordbors svaghet då de talar italienska är att de talar så sockersött och fint, samt utan betoning, med undantag för Walter Runeberg; det påminner om något finskt "fruntimmers" försök att tala riktigt fint i Paris.

    Paris Walter Runeberg
  • Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.

    Frankrike Italien Grekland Norden Flandern Donato Bramante
  • Fortsatt den 6.

  • Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.

    Frascati Flandern Vatikanen Viktor Emanuel II Maria Kristus
  • Konstitutionsfesten föregående dag var lika skrytsamt ytlig med skyltar som påminnelse om att "la grandezza della natione" [nationens storhet] var en ovillkorlig följd av den harmoni som rådde mellan konung och folk.

  • Edelfelt tänker skriva om allt detta till Helsingfors Dagblad eller Gabriel Lagus tidning.

    Gabriel Lagus
  • Brevet oavslutat.