Innehåll

  • Föregående dag mötte Edelfelt på sin kvällspromenad ned mot stationen inte bara Walter Runeberg utan även Pietro Krohn, som ville se hur han har det.

    Pietro Krohn Walter Runeberg
  • Pietro Krohn hade med sig Alexandra Edelfelts brev där hon skriver om sorgen över att lämna bostaden på Esplanadgatan; Edelfelt tvivlar inte på att Mamma äger förmågan att skapa sig ett trevligt hem var som helst.

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn
  • Edelfelt och Pietro Krohn åt kvällsvard med Runebergs och Bissens på en trattoria; Krohn sov över hos Edelfelt; Krohn tror han blir färdig med tavlan följande vecka, vilket Edelfelt inte vågar tro på: fru Lina Runeberg anser att han borde resa norrut och vänta på Krohn där; luften är bättre här än i Rom, även om hettan är svår, så Edelfelt stannar ännu en vecka.

    Rom Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg Vilhelm Bissen Anna Vilhelmine Bissen
  • Edelfelt vet inte när eller hur de reser; han vet inte heller om han skall fara till Köpenhamn; han tar för givet att de stannar i Florens någon dag; det tar emot att inte få gå upp till Academia de Belle Arti, Pitti eller Uffizii.

    Köpenhamn Florens Palazzo Pitti Uffizi Accademia di Belle Arti di Firenze
  • Edelfelt skriver oredigt för han skyndar sig att få färdig brevet så att det hinner med sista kvällståget till Rom; Edvard Petersen, en beskedlig, "komlig", talangfull dansk målare bor i rummet bredvid; följande dag skall de gå ut tillsammans; Edelfelts "dolce far niente" [ljuva sysslolöshet] förefaller honom dräglig, han spatserar, läser tidningar på kaféet, äter hos Runebergs och röker italienska cigaretter.

    Rom Lina Runeberg Walter Runeberg Edvard Petersen
  • Fru Lina Runeberg är nuförtiden på dåligt humör; sonen är "pirrig" och blek utan att vara sjuk och är från början inget starkt barn; Walter Runeberg har ännu åtminstone en veckas arbete med sin staty; Pietro Krohn sade att det var en sirocco så att man kunde bli galen i Rom.

    Rom Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg Hjalmar Johannes Runeberg
  • Tanken på att komma hem livar Edelfelt till den grad att han inte vågar tänka på det; loppor besvärar honom; *omnibussen till stationen går snart så han avslutar och hälsar farväl.