adel antiken facklitteratur helgon italienare kardinaler katolicism konst konsulat martyrer medeltiden parker påvar politik post religion (fenomen) renässansen resehandböcker resor väderlek

Beskrivning

Albert Edelfelts brev från Frascati till Alexandra Edelfelt, skrivet den 10 juni 1876, 6 sidor.

[...] Hvad det är roligt att om aftnarna, då solen kastar ett blodrödt sken öfver stad och land, gå ut och se på folket, som då kommer hem från arbetet eller vågat sig ut från sina om dagen tillslutna boningar. Dessa menniskor bära alla prägeln af ”19 anor” och mer på sin panna – det är en fin race, och klokhet strålar ur deras ögon. Underligt att de ej äro ändå mera forfävda och okunniga än de äro, då de hållits så eländigt, som djur, af Kristi ståthållare, och detta under sekler. Men säkert är att man då man ser deras fina ståtliga växt, deras ansigten fulla af karaktär och deras intelligenta, än stolta, än skälmska utryck, tycker: Se så skall menniskor se ut, likasom man hundrade gånger upprepar: Konsten är gjord för detta land. [...]

Innehåll

  • Den otåliga väntan på hemfärden har infunnit sig.

  • Edelfelt vet ännu inte hur och när han reser; postutdelningen är slarvig här och i Rom och han vill inte besvära Pietro Krohn; ifall Krohn behöver mera än en vecka, reser Edelfelt kanske i förväg med Runebergs till Florens, Perugia eller längre norrut för att invänta honom där; det är visserligen vackert och friskt här, men Edelfelts mage har ännu inte stadgat sig, så den sydliga breddgraden, hettan och siroccon kan inte vara bra för honom.

    Florens Rom Perugia Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Kanske har Edelfelt fått nog av resande då de väl hunnit till Lübeck eller Hamburg att han åker över direkt till Helsingfors; om det gläder Pietro Krohn och denne insisterar på att han kommer till Danmark tar Edelfelt troligen den vägen.

    Helsingfors Hamburg Danmark Lübeck Pietro Krohn
  • Det är svårt att säga vart Alexandra Edelfelt skall adressera sina brev; om Mamma svarar genast kan hon adressera brevet till München poste restante; de brev som skrivits till danska konsultatet har kommit fram, om än sent.

    München Alexandra Edelfelt
  • På morgonen var Edelfelt uppe i Villa Aldobrandini; den tillhör familjen Borghese som har palats i alla Italiens delar; parken går i renässansstil och är som gjord för staffage till tavlor med personer i 1600-talsdräkt.

    Italien Villa Aldobrandini Borghese
  • De stora adelsfamiljerna i Italien har att tacka påvar och kardinaler för sin rikedom; Clemens VIII gav åt sina nevöer [brorsöner] Aldobrandini av den påvliga inkomsten; släkterna Farnese, Doria, Sciarra, Barberini och Borghese har öst ur påvens och kordinalernas kassa; under renässansen byggde prelater och furstar slott och villor, och lät pryda dem med målningar och skulpturer, med de miljoner som det "bigotta" Europa skickade till Rom; de gav fester som inte ens de moderna i Tuilerierna eller Vinterpalatset överträffar i prakt och glans; inget ont som inte har något gott med sig, konsten skulle aldrig ha blomstrat på samma sätt utan de olagligt tillkomna rikedomarna.

    Italien Europa Rom Tuilerieträdgården Vinterpalatset Borghese Clemens VIII Farnese Aldobrandini Doria Sciarra Barberini
  • Edelfelt tycker på kvällarna om att gå och se på folket; de bär alla prägeln av ”19 anor” och mer på sin panna; det är en fin och ståtlig ras; det är underligt att de inte är mera okunniga än de är, då de under sekler hållits så eländigt som djur av "Kristi ståthållare".

    Kristus
  • Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.

    Italien Vatikanen Walter Runeberg Lorentz Dietrichson Hippolyte Taine Kristus Herkules Agata
  • Edelfelt har haft en dispyt om MichelAngelo med fru Lina Runeberg, som i konstfrågor är ett eko av sin mans idéer; Runebergs har tydligt något emot Michelangelo, de säger t.ex. att Giovanni Lorenzo Bernini bara är en andra upplaga av MichelAngelo; Runebergs kan inte älska den "store, odödliga Buonarotti" [Michelangelo] för att de inte kan se att han inte nöjt sig med det som så många funnit tillräckligt i liv och konst, utan sökt komma längre och därmed låtit disharmonin framstå klarare.

    Lina Runeberg Michelangelo Walter Runeberg Giovanni Lorenzo Bernini
  • Walter Runeberg är rädd för hela Michelangelos riktning; han är för inriden i sin klassiskt-thorvaldsenska riktning för att älska den djärva naturalism som Michelangelo briljerade med.

    Michelangelo Walter Runeberg Bertel Thorvaldsen
  • Det finns lite kännedom i Norden om många av Michelangelos verk, på samma sätt som om en massa antika verk; man har vant sig vid att det endast finns Apollo di Belvedere och Laokoon [två marmorstatyer från antiken].

    Norden Michelangelo Apollo Laokoon
  • Edelfelt måste avsluta brevet för att hinna föra det till postlådan och tar därför farväl.