antiken arkitektur ateljéer danskar drycker gotik konstnärer konstsamlingar korrespondenter landskap (fysiska helheter) medeltiden minnesmärken museer opera (konstart) orkestrar porträtt professorer renässansen resehandböcker resor skulptörer skulptur städer studenter svenskar tyskar viner

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Florens den 19 juni, fortsatt i München den 22 juni 1876, 8 sidor.

[...] Då man länge fastat och äro förbjuden att äta mycket, så njuter man så mycket mera af det som bjudes en, och då man under månader ej kunnat sysselsätta sig med det som fröjdar sinnet och ögat, så slukar man med begarlighet de konstskatter man ser. Krohn har fört mig omkring i Museo Nationale, som jag så mycket längtat att se. Donatello’s, Luca della Robbias, Benv. Cellinis och Michelagniolos skulpturverk finnas här, – museet är ett gammalt palats från 1300, utmärkt väl restaureradt, och fyldt, som sagdt med de utmärktaste saker i skulptur, guldsmeds- och fajansarbete. Luca della Robbia är ett namn, som jag, skam till sägandes hörde första gången nu först i Krohns atelier, der jag såg en alldeles utomordentligt vacker fotografi af en fris i Sienna, och en i Florens, som hade honom till upphofsman. Vi känna i allmänhet så litet till Renaissancens skulptur, derföre att de tyska professorerna en gång för alla sagdt att skulptur ej kan blomstra efter antiken, och vi i allmänhet tro blindt på hvad dessa tyska professorer säga. Äro ej de namn, som jag ofvan citerat en borgen för att skulpturen likasom all konst haft en oförgiltig blomstringstid i Italien under 14 o. 15 hundratalet. [...]

[...] Från Florens foro vi direkt till Verona, der vi skulle träffa fru och fr. Wiesener och Dr Holm. Det kostade nog på mig att fara igenom Bologna blott, men jag har redan vant mig vid att gå miste om sådana resefröjder. Verona har jag ännu i alltför färskt minne för att kunna tala helt opartiskt derom. Skilnaden mellan denna herrliga Lombardiska stad, så genom italiensk och äppeltyskarne här, är ännu ögonskenlig att jag troligen gör de senare orätt ännu (usch jag skrifver som ett nöt, allt i förargelsen öfver de två plumpar som synas på föreg. sida, och som jag nu under en halftimme på allt möjligt sätt sökt att få att torka). – Jag hade väntat mig blott en vanlig resehalt i Verona med en middag i våra hospitalsbekantas sällskap och några promenader i vagn, och jag fick i stället en dag af glädje och förtjusning. Vid hvarje steg påmintes jag om medeltiden, om Romeo och Julia, om de Lombardiska städernas prakt i forna dagar. Få orter ha väl en så harmonisk prägel som Verona, med dess sköna romanska kyrkor, dess palatser med målningar och loggier, dess beslöjade, smärta fruntimmer. [...]

Innehåll

  • Florens förefaller Edelfelt tusen gånger skönare än senast, tack vare vädret och Pietro Krohn och Louis Hasselriis.

    Florens Pietro Krohn Louis Hasselriis
  • Då man under månader inte kunnat sysselsätta sig med det som fröjdar sinnet och ögat, slukar man med behaglighet de konstskatter man ser; Pietro Krohn har fört Edelfelt omkring på Museo Nationale; i det gamla palatset från 1300-talet finns skulpturverk av Donatello, Luca della Robbia, Benvenuto Cellini och Michelangelo.

    Museo nazionale del Bargello Pietro Krohn Michelangelo Donatello Luca della Robbia Benvenuto Cellini
  • Edelfelt hörde första gången namnet Luca della Robbia i Pietro Krohns ateljé, där han såg ett fotografi av en fris denne gjort i Sienna och en i Florens; vi känner så lite till renässansens skulptur för att de tyska professorerna sagt att skulptur inte kan blomstra efter antiken; Luca della Robbia och de andra namnen i Museo Nazionale är en borgen för att skulpturen i likhet med all annan konst haft en blomstringstid i Italien under 1400- och 1500-talet.

    Italien Florens Siena Museo nazionale del Bargello Pietro Krohn Luca della Robbia
  • Det finns flera verk av Donatello; hans St Georg och hans David är makalösa; Edelfelt behagas mycket av en liten brons-David av Andrea del Verocchio, Leonardo da Vincis lärare; Benvenuto Cellinis två skisser till Perseus intresserade Edelfelt, den första vaxmodellen är bättre än den utförda bronsstatyn i Loggia dei Lanzi; där hemma känner man redan till Gian Boulognes (från Valenciennes) Mercurius; mer och mindre goda saker av MichelAngelo finns i Museo Nazionale, alla snillrika, men några märkvärdigt obegripliga.

    Museo nazionale del Bargello Loggia dei Lanzi Valenciennes Michelangelo Leonardo da Vinci Donatello Benvenuto Cellini Andrea del Verrocchio Gian Boulogne David Georg Perseus Mercurius
  • Florens, Mediceernas stad, med sin makalösa arkitektur har blivit Edelfelt så kärt; han får visserligen inte se stadens skatter i måleri, men han har ju en gång fått kasta en flyktig blick på dem.

    Florens Medici
  • (Andra dagen i Florens): Föregående kväll gjorde de en tur i vagn till San Miniato, och upp till Michelangelomonument; Alexandra Edelfelt vet hur Florens tar sig ut därifrån; belysningen gjorde utsikten dubbelt skön.

    Florens San Miniato al Monte Alexandra Edelfelt Michelangelo
  • De åt middag med Rodolfo, den italianiserade danska hotellägaren, och en dansk litteratör Lund, som kom från Granada och var på väg till Herzegovina, troligen som korrespondent för någon tidning; allt var harmoniskt och vackert denna afton, glädjen i sinnen, det toskanska vinet, utsikten över Florens, Dantes stad.

    Florens Granada Hercegovina Rodolfo Lund Dante Alighieri
  • I dag har Edelfelt sett Domenico Ghirlandajos fresker i Santa Maria Novella; där finns också skulpturer av Luca della Robbia; det finns outtömliga skatter i den äldre renässansen; konstnärlig takt och måtta saknas efter Rafaels tid; Guido Reni, Dominichino, Correggio, Carlo Dolci, Alessandro Allori verkar så affekterade och utan originell uppfattning i jämförelse med de gamla goda, enkla, manliga målarna.

    Santa Maria Novella Correggio Rafael Luca della Robbia Domenico Ghirlandaio Guido Reni Domenichino Alessandro Allori Carlo Dolci
  • (Fortsättning, München den 22 juni): Från Florens åkte de direkt till Verona där de skulle träffa fru och fröken Wiesener, samt doktor Holm.

    München Florens Verona C. Holm Alette Helene Wiesener Marie Elise Wiesener
  • Det kostade på att åka igenom Bologna utan att stanna.

    Bologna
  • Verona är för färskt i minnet för att Edelfelt skall kunna tala helt opartiskt om det; skillnaden mellan den härliga lombardiska staden och äppeltyskarna här [München] gör att han gör den senare orätt; i Verona påmindes han vid varje steg om medeltiden, om Romeo och Julia, och om de lombardiska städernas prakt i forna dagar; allt vad Edelfelt skriver med den otäcka pennan och bläcket blir bara en karikatyr av hans tankar och känslor, Alexandra Edelfelt måste påminna honom i sommar om att berätta mera om Verona.

    München Verona Lombardiet Alexandra Edelfelt Julia Romeo
  • De skildes från Wieseners i Botzen i Tyrol.

    Tyrolen Bolzano Alette Helene Wiesener Marie Elise Wiesener
  • Man märkte snart att det var slut med Italien; Tyrolen är gudomligt, isynnerhet Innsbruck, men folktyperna, växtligheten och himlens färg är så annorlunda än söder om Alperna.

    Tyrolen Alperna Innsbruck
  • Det första Edelfelt såg då de anlände föregående kväll var fru Clara Block, född Montgomery, en svensk 50-årig fru som Edelfelt sett i Rom, samt Robert Stigell med två finska studenter, Schultz och Svinhufvud, typiska tavastlänningar som skall studera på polyteknikum; de åt middag i Englischer Garten där Glucks orkester spelade och gick sedan till sängs.

    Rom Englischer Garten Robert Stigell Clara Block Oskar Schultz Solmu Kuno Alarik Svinhufvud
  • Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.

    Pinakothek / Alte Pinakothek Pietro Krohn Albrecht Dürer Rembrandt Peter Paul Rubens Tizian Anthonis van Dyck Hans Memling Frans Hals Hans Holbein Tintoretto Louis Hasselriis Rogier van der Weyden
  • Edelfelt har träffat Eliel Aspelin.

    Eliel Aspelin-Haapkylä
  • Till följd av eget beslut och Eliel Aspelins berättelser tar de vägen till Dresden via Nürnberg; som Alexandra Edelfelt vet är Nürnberg den mest gotiska staden i världen och allt bär prägel av 1300- och 1400-tal.

    Dresden Nürnberg Alexandra Edelfelt Eliel Aspelin-Haapkylä
  • München är ett "mischmasch" av arkitektur; palatset är en kopia av palazzo Pitti (dock in Wirkung geringer [med mindre effekt] som Bædeker [reseguidebok] anmärker); Loggia dei Lanzi är dåligt kopierad; där finns efterapningar av Athen, Rom, Florens, men ingenting originellt.

    München Florens Rom Aten Palazzo Pitti Loggia dei Lanzi
  • Brevet är förfärligt skrivit och Alexandra Edelfelt får inte visa det för någon; Edelfelt hälsar alla och önskar att han snart kommer hem; *han hoppas skriva mera och bättre från Dresden.

    Dresden Alexandra Edelfelt