Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1.11.1876

I Åbo hade Edelfelt i snöstorm fått åka ända ned till slottet med sina saker; den fulle istwoschiken [izvoztjik – hyrkusk] protesterade mot att åka ända fram i "ett sådant Herrans väder"; ångbåten Constantin stannade vid Slottsfjärden och kom inte upp i ån; vid ångbåtskontoret kunde de inte meddela när Constantin skulle anlända och avgå; Edelfelt måste därför springa varje halvtimme till kontoret och höra sig för om ångbåten hade kommit, däremellan uppehöll han sig på Rettikan och Societetshuset.

Edelfelt hann inte gå till Carl Armfelt; han tackar för Alexandra Edelfelts telegram som först hade gått till Armfelt.

Första kvällen träffade Edelfelt Emil Nervander och blev vittne till ett språkgräl mellan denne och en Wetterhoff som är vid hovrätten; dessa eviga "krakel" i hemlandet gör honom riktigt nedstämd.

Då Edelfelt vaknade föregående morgon var vädret vackert och lugnt; reskamrater på ångbåten var Wilhelm Grefberg, en engelsman, en provryttare från Paris, en gammal petersburgsdam och en svensk notarie Dahlström som gift sig med handlande Forsmans änka i Helsingfors.

Wilhelm Grefberg talade bara om teater; i härligt månsken seglade de från Furusund in till Stockholm; Grefberg och Edelfelt gick till Operakällaren för att äta; där var samma "krutgubbar och konjandrar" som alltid.

Kapten Karl Edard Wænerberg lät Edelfelt och provryttaren bo ombord så länge de behagar.

Edelfelt reser troligen med nattåget till Jönköping; nu skall han till Fyrverkaregatan; ännu har han inte behövt öppna kofferten och rubba Alexandra Edelfelts ordentliga inpackning; han längtar efter dem och tror inte han blir glad förrän han är i Paris.

(Kl. 2 på dagen) Edelfelt kommer från faster Hermanine Edelfelt som sänder sina hälsningar och sitt deltagande till Alexandra Edelfelt [med anledning av Ellen Edelfelts död]; hon rådde Edelfelt att åka via Göteborg för att träffa farbror Erik Edelfelt; Edelfelt skall rådgöra med dem i Jönköping om hur han gör; fru Brandt var inte hemma; de bor i en torftig, gammaldags städad våning mittemot La'gårdslandskyrkan.

Faster Hermanine Edelfelt skall ta Edelfelt till herr Paul F Mengel, som är gammal vän till henne och hennes gamla mormor Magdalena Benzelstjerna.

Hermanine Edelfelt talade om en massa släktingar som Edelfelt aldrig hört namnet på; Elgenstjerna, Gethe, baron Gedda, Gyllenhammar, Svedenborg.

Fru Bodisco har inte varit i Finland, utan har långt nere i Ryssland läst i någon tidning att Edelfelt fått silvermedalj [vid konst- och industriutställningen i Helsingfors 1876].

I svenska tidningar lär det ha stått om Edelfelts sjukdom i Rom, i samband med Victor Hovings död.

Förutom faster Hermanine Edelfelt var där en ung fosterdotter till fru Brandt, en vacker men blyg flicka, Engelhardt tror Edelfelt att hon hette.

På sin morgonpromenad fick Edelfelt se något Ahlbergskt; gubben Oscar Weidenhjelm (som med sina korskruvslockar liknar Rouget i Helsingfors) gick förbi på gatan utan att känna igen Edelfelt.

Edelfelt träffade fotografen Charles Riis och gav denne ovett för Adolf Aminoffs porträtt.

På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".

Vädret är vackert och Edelfelt börjar småningom repa mod; en ångbåt går från Götheborg på lördag, han borde hinna om han i morgon är i Jönköping och fortsätter med nattåget; han hälsar alla och tar Alexandra, Anni och Butti Edelfelt i sina armar och ber Gud välsigna dem; han har växlat pengar till 100 kronor och 375 francs i guld.

*Edelfelt lånade Thorsten Waenerbergs galoscher för ångbåtsresan; de återsänds till Åbo.