arkitektur ateljéer brev dagstidningar ekonomi familj (fenomen) finländare finska framtid Gud inkvartering inredningar italienska kläder konst konstnärskap kvinnor lantdag melankoli modeller (yrken) museer musik nordbor sällskapsliv skålar skulptur språk studier (studieinnehåll) svenska svenskar tandvärk teater temperatur tidskrifter väderlek

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris på aftonen den 24 januari 1877, 6 sidor.

[...] Walter Runeberg, som är en hjertans beskedlig, vänlig och präktig karl kom hit upp en dag blott för att uppmuntra mig – och målade då ett framtidsperspektiv så grannt för mig, som endast vänskapen kan det göra. Walter säger sig ha kunnat bli mycket bättre än han är, men skyller på de sorger och olyckor som drabbat honom i skötet af hans egen familj, och som både hindrat honom att utveckla sig och förslappat hans energi. – Den visan få vi alla sjunga efter 20 år om vi lefva då. Om man verkligen är konstnär, så måste man väl alltid vid jemförelsen mellan det man kännt och velat, och det man åstadkommit se skilnaden omätlig och sucka: jag var dock ämnad till något större. Detta är ej egenkärlek. Det är gudabelätet som allt mer och mer inser att det blott är ett beläte af Gud. [...]

Innehåll

  • Det gör Edelfelt ont att Alexandra Edelfelt har varit orolig för honom på grund av tandvärken och nedstämdheten som plågade honom för några veckor sedan.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt oroar sig för tavlan; om man är osäker på vad man kan göra är ett ärligt sökande efter att göra så gott man kan det enda sättet att få visshet.

  • Walter Runeberg har besökt Edelfelt och muntrat upp honom genom att måla upp en strålande framtid; Walter säger att han själv kunnat bli mycket bättre om inte de olyckor som drabbat hans familj hade hindrat honom från att utveckla sig och förslappat hans energi; Edelfelt antar att konstnärer alltid vid jämförelsen mellan vad man känt och velat och det man åstadkommit ser en omätlig skillnad; det är inte egenkärlek att tänka att man var ämnad till något större; det är gudabelätet som mer och mer inser att det bara är ett beläte [en avbild] av Gud.

    Walter Runeberg
  • Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé skall bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén skall förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet skall reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete - men vita brevis [livet är kort].

    Johan Ludvig Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg
  • Edelfelt och Gunnar Berndtson har roat sig med att modellera varandra; resultatet kunde på sin höjd göra anspråk på "petit air de famille" [en viss likhet/ett visst släktskap]; Berndtson har anlag för skulptur; han har också modellerat Wolff och gjutit en mask, vilket förvärvat honom en förvånande färdighet i handen.

    Gunnar Berndtson Rudolf Wolff (osäker koppling)
  • När Edelfelt blir färdig med sin tavla skall han börja studera igen, teckna och modellera; det är i konstruktionen, i själva grundprincipen för all bildkonst, som han är ytterst svag.

  • Fyra dagar framåt har Edelfelt modell; han betalar 10 francs per dag; den lilla pojken är nästan färdig; fonden blir dålig på grund av att han måste måla den "de chic" [ur minnet/på fri hand]; på Cluny finns möbler och gobelänger men inte ett enda rum som motsvarar hans interiör; belysningen är en annan än den i ateljén, vilket leder till att han måste modifiera antingen figuren eller fonden; han skriver så mycket om denna tavla och så blir det hela "un four" [ett fiasko].

    Musée de Cluny
  • Edelfelt överraskades av ett brev från Stanza Gullberg, née [född] Ullner, som anlänt med sin man till Paris; de bodde på Hôtel du Louvre och herrskapet Gullberg bad Edelfelt äta middag med dem vid Table d'hôte [värdens bord]; efter middagen satt de länge och talade och gick sedan till Café Regence; Stanza är sig lik, underlig och "gauche" [vänster]; Gustaf Teodor Gullberg är en beskedlig herre, ytterst språksam och skämtsam; han frågade om Edelfelt var, som alla ungherrar i Helsingfors, en gammal beundrare till hans fru; Edelfelt undvek att svara, men Gullberg försäkrade att han inte blev ledsen; i Finland hade Gullberg inte hört annat än att han som svensk kommer och far i väg med den trevligaste flickan i staden; de avtalade inte om att träffas på nytt, men Edelfelt tror att han stöter på herrskapet under de 14 dagar de fortfarande är i staden.

    Helsingfors Finland Paris Café de la Régence Hôtel du Louvre / Grand Hôtel du Louvre Constance Ullner Gustaf Teodor Gullberg
  • Axel Fredrik Holmberg väntas komma i dessa dagar.

    Axel Fredrik Holmberg
  • Edelfelt tackar för vantarna, mössan och framför allt strumporna; det har ännu inte varit kallt, men det blir antagligen.

  • Hela den svensk-finska artiskolonin var samlad hos Börjessons föregående dag: det var mycket sång och musik; John Börjeson sjunger bra tenor och han framförde saker av Franz Schubert, hans fru spelar piano bra; övriga goda sångare var norske målaren Christian Meyer Ross, svenskarna Axel Borg och Gillis Hafström, samt Filip Forstén; Walter Runeberg var på strålande humör och höll tal, liksom många andra.

    Pietro Krohn Walter Runeberg Filip Forstén John Börjeson Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson Franz Schubert Christian Meyer Ross Axel Borg Gillis Hafström
  • Fru Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson är utmärkt söt och ännu ung; med henne, Walter Runeberg och John Börjeson drack Edelfelt Pietro Krohns skål.

    Pietro Krohn Walter Runeberg John Börjeson Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson
  • Walter Runeberg tog Edelfelt till sidan för att intala mod, vilket var onödigt, ty "noch ist Polen nicht verloren" [än är Polen ej förlorat] och Edelfelt är inte "hängfärdig" på något vis.

    Polen Walter Runeberg
  • Walter Runeberg är försonad med Paris; han är inte så ”konstförståsigpåare" som hans vise bror Lorenzo Runeberg, Gud ske lov.

    Paris Walter Runeberg Lorenzo Runeberg
  • Edelfelt är bjuden till Madame Jacquinot på lördag och till Madame Enjolras på tisdag; han tänker "kraba" [skolka/avstå] från en av tillställningarna, eller gå hem senast kl. 12, för han har inte råd att förlora arbetstid på förmiddagarna; han är nyfiken att se sällskapsspektaklet hos Enjolras med Filip Forstén och Bertha Levin.

    Filip Forstén Bertha Levin Jacquinot Enjolras
  • Filip Forstén förbereder sig för avresan till Italien om fjorton dagar och tar lektioner i italienska.

    Italien Filip Forstén
  • Under denna period av "inquiétude och bråk" [oro och besvär] med tavlan hinner Edelfelt inte tänka på att åka ut till Versailles för att framföra friherrinnan Armida De la Chapelles hälsningar till Monsieur Surel; han har inte heller sökt upp grevinnan Bobrinsky, men Ahrenbergs sade också uttryckligen att han kunde göra hur han ville; mot våren är man mera livad för visiter.

    Versailles Widolfa Ahrenberg Johan Jacob Ahrenberg Surel Bobrinsky Armida de la Chapelle
  • Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift skickas till Edelfelt varje gång den kommer ut.

    Carl Gustaf Estlander
  • Lantdagen i Finland har öppnats; saken nämns i franska tidningar; Alexandra Edelfelt har inkvartering i salen; Edelfelt hoppas att det inte blir för tråkigt att ta emot vänner och bekanta genom köket och pigkammaren; där Mamma finns är det emellertid aldrig otrevligt.

    Finland Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tänker ofta på hur roligt det skulle vara att få leva med Alexandra Edelfelt i Paris eller Florens eller dyl.; om det fanns ett museum eller något annat att hålla sig till i Helsingfors skulle han vara där; men han förstör sig helt som konstnär om han lever där utan artistiskt umgänge, i synnerhet som Edelfelt ännu inte trampat ut barnskorna i måleriet; Walter Runeberg säger detsamma.

    Helsingfors Paris Florens Alexandra Edelfelt Walter Runeberg
  • Edelfelt ber tack för Annie Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Det skall bli roligt att träffa Axel Fredrik Holmberg och få färska hälsningar från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Axel Fredrik Holmberg
  • Det är varmt och trevligt i Edelfelts ateljé; i aftonskymningen ser Edelfelts tavla inte så galen ut, men det är skillnad på "vaxljus och dagsljus"; varje morgon kl. 7 serveras kaffe på hans rum; i mars skall han börja stiga upp en halv timme tidigare och gå till Crêmerie de Buci; följande dag skall han beställa ram till tavlan, vilket blir en dryg utgift.

    Crèmerie de Buci
  • Edelfelt önskar Alexandra, Anni och Blis (Berta) Edelfelt godnatt och ber hälsa till Morbror Gustaf Brandt och tante Adèle Gadd; han avundas dem inte alla fennomanstämplingar, sammansvärjningar och ränker som de får höra talas om under lantdagen; han ber Gud välsigna dem alltid.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt