bildkonstläroinrättningar brev ekonomi engelsmän familj (fenomen) jakt kaféer karaktärsdrag kläder konserter konstkritik konstnärer kvinnor medeltiden modeller (yrken) musik nordbor pensionat pris (belöning) sällskapsliv skolor stämningar (rättsvetenskap) studier (studieinnehåll) svenskar tävlingar i yrkesskicklighet tavlor teater tidskrifter tonsättare utseende utställningar vänner veckotidningar violinister

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris den 28 januari 1877, 8 sidor.

[...] Jag har nu haft modell för hufvudet till Drottning blanca: jag gör henne blond likafullt 1º emedan modellen är blond, 2º emedan jag börjat det så, 3º emedan Viollet le Duc i sitt berömda arbete om medeltiden säger att det ej finnes ett enda exempel på att någon brunett under denna tid ansetts som verklig skönhet. Ibland alla de många tusen medeltidsmålningar som ännu finnas, påträffas ingen, föreställande en qvinna med bruna ögon och brunt hår. I det hela taget kan det ju vara detsamma och den historiska sanningen lider ju ej så mycket derpå. Hufvudsaken är att få uttrycket bra – distingueradt och tillika gladt, lekande. – Jag skulle vilja göra taflan helt annorlunda än jag gör nu – ha ett elegant, lätt genomtecknadt, spirituelt framställningssätt i sjelfva måleriet, och i stället gör jag det tungt, ofta dystert i färgen, klumpigt och dumt. [...]

Innehåll

  • Edelfelt hann inte fortsätta sitt hastigt avbrutna brev innan han överraskades av Alexandra Edelfelts underrättelser hemifrån.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har nu haft modell för huvudet till Drottning Blanca; han gör henne blond 1. för att modellen är blond, 2. han har börjat så och 3. Eugène Viollet le Duc påstår att det inte finns ett enda exempel på att någon brunett under medeltiden ansetts som en verklig skönhet; Edelfelt skulle vilja ha ett elegant, lätt genomtecknat och spirituellt framställningssätt i måleriet, men i stället gör han det tungt, ofta dystert i färgen, klumpigt och dumt.

    Eugène Viollet-le-Duc Blanka
  • John Singer Sargent var på besök och smickrade Edelfelts tavla; Sargents smicker, i likhet med hans mors, är för översvallande och därför har hans komplimanger inget värde; Julian Alden Weir tycker heller inte om att Sargent för varje struntverk utropar "ravissant, charmant" [förtjusande, charmerande].

    John Singer Sargent Julian Alden Weir Mary Sargent
  • Edelfelt är orolig för att inte få färdig sin tavla till början av mars och för att den inte skall kunna ställas ut; Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry gjorde föregående morgon ett bullrigt besök och försäkrade Edelfelt att det skulle gå som att "lappa vantar i månsken" att få den färdig; Edelfelt är rädd att allt blir en pannkaka, "four" som man säger där.

    Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Gustave Bourgain kom för att på sin mors vägnar bjuda Edelfelt på frukost med Alfred Grévin, den kända karrikatyristen; Grévin kom inte, men där var en gammal överste och Ferdinand Gueldry; liksom då Edelfelt blev bortskämd av Alexandra Edelfelt hemma, kunde han konstatera att man äter bättre i familjerna än på värdshusen; far och son Bourgain är stora jägare och skulle samma dag på jakt hos den gamla översten i Seine et Marne; unge Bourgain spelar ganska väl violin och han bjöd på ett stycke av Robert Schumann; Gustave Bourgains bror satt på latläxa i skolan och var inte på plats; Monsieur Bourgain kan vara Edelfelt till nytta i framtiden, han har redan rekommenderat Edelfelt hos Monsieur Lucien Marc, l’Illustrations redaktör.

    Seine et Marne Alexandra Edelfelt Alfred Grévin Robert Schumann Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry Lucien Marc Bourgain Bourgain
  • Edelfelt har flera gånger med Pierre Petit Gerard tänkt besöka Ferdinand Gueldrys familj, men de tycks aldrig ha tid att åka till andra änden av staden och skjuter alltid upp det.

    Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard Gueldry Gueldry
  • Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.

    Clichy Café de l'Ermitage Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret August Hagborg Wilhelm von Gegerfelt Carl Skånberg John Börjeson Gustaf Cederström Axel Borg Gillis Hafström Kristerson Ingel Fallstedt Per Ekström
  • Samma kväll var Edelfelt hos sin bekanta från 1872 i Jönköping, Georg Pauli; Pauli har gått framåt, men i en "koloristisk" riktning som Edelfelt är främmande för; Pauli skall måla några stora tavlor för Salongen, men de är ännu knappt upptecknade.

    Jönköping Georg Pauli
  • Gunnar Berndtson säger att Gustaf Cederströms stora tavla är skral.

    Gunnar Berndtson Gustaf Cederström
  • Edelfelt var med Filip Forstén hos Madame Enjolras för att uppfylla sin artighetsplikt mot Bertha Levin; de höll på att repetera pjäsen som skall gå av stapeln den 30 januari; Madame Enjolras försöker vara så distingerad som möjligt, men naturen har tryckt simpelhetens outplånliga prägel på henne; fröken Wecksell kommer inte överens med Madame Enjolras och har flyttat bort; Madame ville ha betalning för de återstående månaderna i kvartalet vilket fröken Wecksell vägrade att betala och hade stämt henne; domaren hade dömt till Wecksells förmån; mot Edelfelt är Madame Enjolras ytterst vänlig.

    Filip Forstén Bertha Levin Enjolras Wecksell
  • Tavlan upptar Edelfelts tankar till den grad att han inte har varit på teater eller konsert på länge; tavlan förefaller sämre dag för dag, men först nästa vecka tror han att man får något begrepp om tavlan; han har tänkt på att göra några figurer till, som Alexandra Edelfelt föreslår, men det skulle splittra helheten; han håller på med klänningen nu; han har haft modell för pojken och Blanca.

    Alexandra Edelfelt Blanka
  • Jean-Léon Gérôme åker till Italien om en månad och deltar således inte i Salongens jury; hans elever får hjälpa sig sjävla.

    Italien Jean-Léon Gérôme
  • Om han ändå kunde måla som Jules Bastien!

    Jules Bastien-Lepage
  • Walter Runeberg har varit hos Edelfelt några gånger, men hans uppmuntran är mera av princip än av verklig övertygelse; vännerna säger att Edelfelt har för lite självförtroende.

    Walter Runeberg
  • Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.

    Rom École des Beaux-Arts Jules Bastien-Lepage Jean-Léon Gérôme Adolphe Goupil Elisabeth I Orfeus Priamos Akilles
  • Joseph Wencker reser om två dagar till Rom, där han lovat söka upp Pietro Krohn; det är en lycka att få Romarpriset, för fyra år 5 000 francs i året, fri ateljé och bostad i den gudomlig vackra Villa Medici med storartad utsikt över Rom.

    Rom Villa Medici Pietro Krohn Joseph Wencker
  • Joseph Wencker förtjänar sitt Romarpris; Pascal Dagnan och Jules Bastien Lepage är mera genialiska, men det gör gott att se att också arbete och sann energi kan föra en karl fram i världen.

    Rom Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Joseph Wencker
  • Edelfelt har tröttat ut Alexandra Edelfelt med sitt prat om måleri och målare; "stockoartig" har han varit mot Madame Jacquinot, som han inte besökt sedan nyårsaftonen.

    Alexandra Edelfelt Jacquinot
  • Carl Gustaf Estlanders kritik av Julqvällen i tidskriften var egendomlig; Edelfelt anser inte att vinjetter och arabesker passar i Johan Ludvig Runebergs verk; dessutom var plancherna både till storlek och antal bestämda av Gustaf Wilhelm Edlund, som Alexandra Edelfelt minns.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Carl Gustaf Estlander Gustaf Wilhelm Edlund
  • Edelfelt hälsar till Morbror Gustaf Brandt med familj, Tajta (Fredrika Snygg), Tante Adèle Gadd och Anni och Butti (Berta) Edelfelt; det är klokt att inte låta Butti gå i skola ännu; hon lär sig tillräckligt av undervisningen hemma.

    Berta Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg
  • Får se när Axel Fredrik Holmberg och Richard Salingre kommer.

    Axel Fredrik Holmberg Richard Salingre
  • Edelfelt tackar för strumporna.

  • Edelfelt tror inte han kommer att ha tid med Eklöfs; han önskar Alexandra Edelfelt farväl.

    Alexandra Edelfelt August Eklöf Elin Eklöf