adresser (kommunikation) avskedstagande brev dagstidningar födelsedagar franska karaktärsdrag konstföreningar konstnärskap lantdag lyrik modeller (yrken) musik porträtt resor sällskapsliv skönlitteratur språk svenskar tåg tavlor teater tystnad utställningar väderlek

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris torsdagen den 8 februari 1877, 4 sidor.

[...] min tafla gör mig mycket bekymmer, och upptaga så alla mina tankar, att jag ej vet af något annat. I förrgår fick jag lof att släpa ut den och sedan i vagn transportera den till Cederström, som för en dag fått låna en björnhud från Bon Marché, och som varit så vanlig att underrätta mig om att jag kunde få måla af den. – Vi gnodde båda på som besatta, och när det började skymma så voro visst icke nöjda med vårt arbete, men fingo lof att se på huru huden skickades bort igen. Hvad min tafla såg jemmerligt blek ut mot Cederströms. Det är sannt, att han öfverdrifver färgen betydligt, men denna starka kolorit tar sig bra ut på Salongen. Han har ännu ofantligt mycket ogjort på sin tafla, som emellertid gjort stora framsteg och blifvit mycket bättre än man af första ebauchen kunde vänta. C. är en hygglig karl, och vinner på att bli mera bekant med. [...]

[...] I måndags gick jag med en blombukett till Runebergs – der hade varit en massa finnar under dagen, alla med blommor, och samtliga inviterades vi dit till aftonen. Börjesons, Lorenzo, doktor Wilenius m. fru, Becker, Bertha Levin och fröken Judéen Nordström, Forsberg en svensk grosshandlar Bergman, fr. Krogius m.fl. mycket folk. – Wilenius påminner mig om en af Greklands sju vise (jag vet ej hvilken) så när som på visdomen, som jag ej fått tag i. Hans fru resonnerar gerna i literära och moraliskt-filosofiska ämnen och spelade Carnaval de venise för oss (nytt och originelt). – Aftonens glanspunkt var Grosshandlar Bergmans deklamation från ”Finska toner” – något tragikomiskt och i sanning skamligt på Runebergs födelsedag. Jag tror mig aldrig i lifvet ha hört en så falsk och pretensiös deklamation. Fru Runeberg och Bertha Levin gömde ansigten i näsduken, jag bet mig i läpparna och hela sällskapet fruktade hvar minut att brista ut i Gapskratt. (t.ex. Sörjande (ynklig min) i aftonstunden, Björken står i gröna lunden (stor gest.)” o.s.v. När Bergman gick grinades han ut jemmerligen. – Sedan dracks Runebergs skål af Börjeson och Walter, Börjeson och jag läste upp ur Fänrik ståls sägner (jag vårt land – som jag tror hade för fort och för häftigt) – som mamma ser blef litet bättre senare på aftonen, och man började begripa anledningen till dagens högtidlighet. [...]

Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts uppmuntrande brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelts tavla gör honom mycket bekymrad och upptar alla hans tankar; i förrgår åkte han med tavlan i vagn hem till Gustaf Cederström som för dagen hade fått låna en björnhud från Bon Marché.

    Bon Marché Gustaf Cederström
  • Edelfelts tavla såg blek ut mot Gustaf Cederströms, som överdriver färgen betydligt; den starka koloriten tar sig bra ut på salongen; Cederström har mycket ogjort, men gjort stora framsteg och blivit bättre än man på basen av den första ebauchen [skissen/utkastet] kunde vänta; Cederström är en hygglig karl och vinner på närmare bekantskap; han är tidigare officer och vill troligen imiterar Georg von Rosen i sätt och tal; han är släkt med Cronstedts i Helsingfors, med Gunnar Wennerberg och många människor Edelfelt känner i Sverige.

    Helsingfors Sverige Georg von Rosen Gustaf Cederström Cronstedt Gunnar Wennerberg
  • Gustaf Cederström var mild då han kommenterade Edelfelts tavla; det är något brutalt i Cederströms måleri, men det saknar inte karaktär; hans granne Adolf von Beckers tavla har förbättrats till den grad att den tar sig tämligen passabel ut; Edelfelt blir mild mot andra då han ser att han ingenting kan göra själv.

    Adolf von Becker Gustaf Cederström
  • Jules Bastien har besökt Edelfelt och gett honom goda råd och träffande anmärkningar; han tyckte det hela påminde om tidningsillustration; han har rätt i att det inte är tillräckligt tecknat.

    Jules Bastien-Lepage
  • Edelfelt har svårast med att sammanställa färger, han märker att han inte är någon kolorist.

  • Maxime Faivre har gjort några kostymstudier som är vackra i färgen och bra tecknade.

    Maxime Faivre
  • Hos Gustaf Cederström träffade Edelfelt en målare Adelsvärd, född och uppvuxen i Frankrike; han talar bara franska och är bror eller kusin till svenska ministern; han tyckte att Edelfelts tavla var trist i färgen.

    Frankrike Gustaf Cederström Gustaf Adelswärd Georg Adelswärd
  • Edelfelt var med Jules Bastien Lepage på en exposition [utställning] i Cercle artistique vid rue St Arnaud; bland de ca 200 tavlorna fanns två porträtt som Bastien Lepage målade i fjol; Edelfelt tänkte sorgset att ingen tavla var så fatal som hans.

    Jules Bastien-Lepage
  • Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.

    Grekland Johan Ludvig Runeberg Lina Runeberg Adolf von Becker Nils Forsberg Krogius Ernst Nordström Walter Runeberg Bertha Levin Lorenzo Runeberg John Börjeson Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson A Judéen Fredrik Daniel Wilenius Karolina Charlotta Wilenius Mauritz Bergman (osäker koppling) Stål
  • Edelfelt har fått brev från August Eklöf i London; Eklöf hade stämt möte med Edelfelt samma kväll vid hôtel du Louvre kl. halv 7, men tåget kommer först kl. 11; Edelfelt hoppas i morgon kunna hälsa på herrskapet och få de 2 exemplaren av Julqvällen.

    London Hôtel du Louvre / Grand Hôtel du Louvre August Eklöf Elin Eklöf
  • Filip Forstén har rest; Edelfelt fick växla en skriftlig avskedshälsning efter att de två, tre gånger förgäves sökt honom de senaste dagarna.

    Filip Forstén
  • Wolff är kvar och gör ingenting; Edelfelt tycker han är en obetydlig herre som inte gör skäl för sina fina kläder; Gunnar Berndtson kommer mycket bra överens med honom.

    Gunnar Berndtson Gustaf Alexander Gideon Wolff (osäker koppling)
  • Gunnar Berndtson är tystlåten; hans tystlåtenhet hindrar honom från att lära sig franska och han är därför hänvisad till sina landsmäns sällskap; han är ändå sällskapsfull, men på ett eget sätt; han sitter och lyssnar, skrattar och gör några enstaka reflektioner; "stumheten" är inte bara medfödd, den har utvecklats; Berndtson och Edelfelt kan ofta sitta tysta flera timmar i sträck.

    Gunnar Berndtson
  • Lantdagen är i full gång där hemma.

  • Vad tyckte Alexandra Edelfelt om de ryska artiklarna om Finland i Helsingfors Dagblad? Edelfelt tyckte de var skamlösa.

    Finland Alexandra Edelfelt
  • Det ges många nya stycken på teatrarna i Paris; efter att ha arbetat och grämt sig hela dagen med tavlan sitter Edelfelt gärna en halvtimme längre vid middagsbordet, vilket leder till att det blir för sent för att hinna på teater.

    Paris
  • Madame Jacquinot har gett Edelfelt en stående inbjudan att komma på middag på lördagarna.

    Jacquinot
  • Edelfelt har försummat att skriva till Leuhusens; han skall försöka bättra sig och lovar att snart skriva till Eljert Mobeck.

    Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • Brevet fortsatt följande morgon.

  • Ny dag med nytt mod; barnmodellen kommer snart så Edelfelt säger ett hjärtligt farväl; det är härligt väder med solsken och värme.