adel adresser (kommunikation) affärer akademier äktenskap arkitekter ateljéer Bibeln bildkonstläroinrättningar filosofi finländare försnillning franska Gud hertigar historia inredningar jesuiter judar kaféer karaktärsdrag katolicism kläder kosacker krig kungar kungligheter kvinnor medeltiden möbler modeller (yrken) nordbor ordböcker österlandet porträtt resor sällskapsliv spanskhet språk studier (studieinnehåll) svenskar tävlingar i yrkesskicklighet tavlor teater tolkning (översättning) turister utställningar vapen (symboler) varuhus

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris den 18 februari 1877, 6 sidor.

[...] Usch hvad det var odrägligt att gå med Eklöfs i Bon Marché häromdagen! Icke för att det var Eklöf specielt, men man går som ett fån i timtal – tolkar då och då, går och ser och är ej det ringaste intresserad. Jag har för resten i dessa dagar tolkat så att jag nu igen kunde skrifva på rak arm kapitlet i parlören om: hos modehandlaren, på ett värdshus, med en hyrkusk o.s.v. 1 Först att tolka allting med Stigell så för Eklöfs (jag kan ej begripa att de ej kunde vara mig förutan då frun talar ganska bra sjelf, efter hvad jag hörde på bon Marché. Och så tolkade jag i går med Börjeson som tvärt skulle ha en kypare på Café l’Univers att stå modell, och kyparen ville ej – hvarför vi gingo först till öfverkyparen, så till värden och så till värdinnan och väckte allmän uppmärksamhet – Jag blir så led vid detta tolkande att jag tar för princip att hädanefter åt alla till Paris anländande nordbor ge som present en liten fransk parlör med uttalet inom parentes, eller annoncerar i Nordens mest lästa tidningar att jag endast mot lämplig aflöning åtager mig dylikt. [...]

Innehåll

  • En av de största fröjder man kan ha är att få uppmuntran efter att man misströstat; Pascal Dagnan har sagt att Edelfelts tavla är bra och tvivlar inte på att den blir antagen till Salongen; får se vad Jean-Léon Gérôme säger.

    Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme
  • Pierre Petit Gerard och Max Faivre råder honom att börja på med Carl IX vid Flemings lik i stort för 1878 års utställning; Edelfelt känner sig inte vuxen för en tavla med 8 à 10 figurer; det är bäst att tänka noga efter innan man börjar med en duk som mäts med famnmått.

    Maxime Faivre Pierre Petit-Gérard Karl IX Klas (Eriksson) Fleming
  • Vännerna tycker att kompositionen i rida ranka är bra; Blancas huvud och uttrycket i det saknas ännu; han får ingen modell till huvudet förrän den 4 mars; tavlan tar sig betydligt bättre ut i ram.

    Blanka
  • Edelfelt följde med Eklöfs som tolk på Bon Marché; han kan inte begripa varför de behövde honom med då fru Elin Eklöf talar ganska bra franska själv; den senaste tiden har han tolkat så mycket att han på rak arm kunde skriva kapitel i en parlör; först var det Robert Stigell som behövde tolk, sedan Eklöfs och föregående kväll var det John Börjeson; Börjeson ville tvärt ha en kypare på Café l'Univers att stå modell och de hamnade att tala med både överkyparen, värden och värdinnan och väckte allmän uppmärksamhet; Edelfelt är led på tolkandet och planerar att ge en liten fransk parlör med uttal åt alla nordbor som anländer till Paris; han kunde också annonsera i Nordens mest lästa tidningar att han åtar sig att tolka endast mot lämplig avlöning.

    Paris Norden Café l'Univers Bon Marché August Eklöf Robert Stigell John Börjeson Elin Eklöf
  • Gunnar Berndtson slipper det tidsödande tolkandet i och med att han inte lärt sig franska.

    Gunnar Berndtson
  • En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.

    Marseille Norrköping Adolf von Becker Walter Runeberg John Macallan Swan Maxime Faivre John Börjeson Gustaf Cederström Lundin Malmström Faivre Jean Marie Rollion
  • En av de hyggligaste svenskar som Edelfelt träffat är arkitekten John Smedberg; han är pensionär [understödstagare/stipendiat] från Svenska Akademien och systerson till friherrinnan Gustava Leuhusen, som har nämnt Edelfelt och Alexandra Edelfelt; Smedberg är ovanligt hygglig och talangfull, han är ingen stockholmsskrävlare; han umgås med fransmän och talar god franska och har franska sympatier; han är lierad med Charles Garnier, arbetar i Jean-Louis Pascals ateljé och är därför som en elev i Ecole des Beaux Arts.

    Stockholm École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt Charles Garnier Jean-Louis Pascal Johan Smedberg Gustava Leuhusen
  • Brevet fortsatt följande dag.

  • Föregående dag var Edelfelt bjuden på middag hos Madame Jacquinot; Pauline Ahlberg är gladare än förut, men lika disträ och naiv; hon säger ofta saker som inte är illa menade, men som måste anses ekivoka och man vet inte om hon riktigt vet vad hon säger; hennes obekantskap med världens onda kommer sig av att hon tillbringat sin första ungdom mellan tyska luntor och filosofiska system - Gud vet om inte detta är en lycka; Edelfelt har läst så lite de senaste månaderna att han känner sig allt okunnigare i Paulines sällskap; konversationen hos Madame Jacquinot var så allmän att han talade högst tio ord skilt med Pauline.

    Pauline Ahlberg Jacquinot
  • Edelfelt känner sig nuförtiden innerligt dum i sällskap; bland kamrater känner han sig inte generad; konversationen med fruntimmer (med undantag av dem man kan hålla av) blir alltid densamma, han varken lär sig något nytt eller tänker på den med nöje efteråt.

  • Det som pinar Edelfelt mest om han blir refuserad är att han då inte skulle täckas se de svenska målarna, resande landsmän och alla hos Madame Jacquinot i ansiktet.

    Jacquinot
  • Edelfelt lovade Alexandra Edelfelt en skiss av sin tavla; tavlan liknar mycket den allra första blyertsskissen; Blancas klänning är i vitt ylle med invävda sidenränder, guldstickade röda sammetsärmar, pärlor i håret; gossen har en rödgrå kolt och byxor gris perle [pärlgrå]; rummets tapisseri [tapeter/draperier] är mörkgrönt och mörkrött, möblerna av fernissad ek; syskrinet inlagt med emalj efter Ludvig den heliges skrin; det tapisseri hon syr på är gjort efter hertigen av Lothringens berömda broderi i Eugène Viollet le Ducs utmärkta arbete Mobilier français.

    Lothringen / Lorraine Alexandra Edelfelt Eugène Viollet-le-Duc Ludvig IX Blanka
  • I mars och april planerar Edelfelt att måla huvuden som kan bli sålda hemma; han skulle vilja måla en Sulamith inspirerad av Alexandre Cabanels tavla; Edelfelt har läst Salomos höga visa och beundrar den storartade österländska koloriten i denna dikt; han kan inte tänka sig en vackrare skildring av våren i södern än 2 kapitlet, vers 11; han skulle vilja göra Sulamith sökande efter Salomo enligt [Höga visans] 5 kapitel, 8 versen; hos Max Faivre har han sett en ung judinna som poserat för Jean-Léon Gérôme och har de mest strålande ögon och en utpräglad judisk typ.

    Jean-Léon Gérôme Alexandre Cabanel Maxime Faivre Sulamith Salomo
  • I fonden på Edelfelts tavla har han Svea rikes vapen infört i tapisseriet [tapet/draperi] och i broderiet som Blanca håller på det; där står Dei gratia rex Svecia, som på kung Magnus sigill; det vore roligare att måla något från Vasatiden, medeltiden var en barbarisk tidsålder utan några andra idéer än de storas egennytta och katolsk fanatism.

    Sverige Magnus Eriksson Blanka
  • Gustaf Philip Armfelt har skildrat konstnärsgillets fest där hemma; Jaakko Ahrenberg är en figur "qui ne se doute de rien" [som inte tvivlar på sig själv i någonting] då han framför sina dåliga verser; John Smedberg påstår att hans arkitektoniska kunskaper är ytliga och klena; det är förståeligt då han sätter sin tid i Stockholm på att improvisera på soaréer och måla akvareller.

    Stockholm Johan Jacob Ahrenberg Gustaf Philip Armfelt Johan Smedberg
  • Pierre Petit-Gerard är en hygglig och kvick ungdom, men har ändå en allvarlig manlig karaktär; han är son till en berömd glasmålare i Strasburg; efter faderns död har han lett hela verket och samtidigt studerat medicin; han var med i hela kriget och skadades av ett bajonettstygn i benet; han är rolig att ha att göra med och är inte så "pariserblagueur" [pariserskämtare] som Max Faivre.

    Strasbourg Maxime Faivre Pierre Petit-Gérard Baptiste Petit-Gérard
  • Max Faivre är en präktig pojke, men bortskämd; han pratar oavbrutet, så man kan inte "ta allt för banco" [säkert].

    Maxime Faivre
  • Jules Bastien arbetar på två porträtt som han fått beställning på, och får lämna sin Orfeus till 1878; han är sårad över att han fått en dålig placering på expositionen [utställningen] vid Rue St. Arnaud.

    Jules Bastien-Lepage Orfeus
  • Eftersom han inte gått i Ecole des Beaux Arts har han inte sett Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry på en vecka.

    École des Beaux-Arts Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Julian Alden Weir målar en spansk scen som är vacker i färgen, men han lär sig inte teckna trots alla sina bemödanden.

    Julian Alden Weir
  • En ny pjäs av Paul Delamède [Déroulède] ges på Odeon, l’Hetman heter den och handlar om kosackernas frihetskrig på 1500-talet; Pauline Ahlberg och Pierre Petit-Gérard är förtjusta i pjäsen och Edelfelt skall gå och se den.

    Théâtre de l'Odéon Pauline Ahlberg Paul Déroulède Pierre Petit-Gérard
  • Baron Atte Aminoff besökte dem just; han skall resa till Petersburg, där han hoppas få anställning; således refuserar han de rika giftermål i den allra finaste noblessen som jesuiterna erbjudit honom bara han stannar i Paris; Der Kerl ist doch zû dûmm! [Karlen är dock så dum!]; han sitter för tillfället och besrkiver hur många dussin handskar han tar med sig till Petersburg och hur han alltid skall låta göra sina kläder i Paris.

    Paris Sankt Petersburg Adolf Aminoff
  • Edelfelt är numera inte så ofantligt orolig för sin tavla; blir den inget mästerverk blir den åtminstone inte dålig; han hoppas att den inte blir refuserad; han ber Alexandra Edelfelt hälsa till Morbror Gustaf Brandt, tant Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och de små snälla systrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg
  • *Gunnar Berndtson har börjat concours des places [tävling om platser] i Ecole des Beaux Arts.

    École des Beaux-Arts Gunnar Berndtson