Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

beställningar bildkonstläroinrättningar ekonomi flamländare flamländska folkdräkter franska Gud historia illustration jesuiter kaféer katolicism konst konstnärer kyrkor nationalkaraktär nunnor präster religion (fenomen) sällskapsliv samhällsklasser språk städer studier (studieinnehåll) svenska värdshus

Antwerpen d. 3 Oktober 73.
Älskade Mamma!
Ändtligen är jag nu på ort och ställe, och är mycket
nöjd deröfver. Resan från Köln hit gick bra, och jag tackar
i denna stund ännu min lycka, att vid de krångliga tåg-
ombytena komma på rätt. Visserligen tyckte jag, att oredan
vid de tyska stationerna var stor, men finner nu att den
blott är en barnlek mot det förfärliga virrvarr som råder
vid viss hållpunkter här i Belgien såsom oläsligt Mecheln, Löven och
Antwerpen. Det är åtminstone min nyssvunna erfarenhet.
Jag hade också den sällsporda lyckan, att i går från Löven
till A. ha till ressällskap 3 à 400 arbetare, som återvända
från någonslags fest eller täfling i Löven, och som derföre hade
sig en liten sticka, sjöngo, skrek och trängdes om hvarandra.
Utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: Höga,
romantiska berg med slott och ruiner, och bördiga dalar, der
småtrefliga städer och byar öfverallt titta fram. –
Märkvärdigt förändrades allt vid passerandet af gränsen: språk
typer, fasoner. – Redan de belgiska konduktörerna med
sina barrikadmössor och uppvikta mustascher skilde sig full
komligt från sina styfva tyska kolleger. Aldrig har jag
Så till fullo insett min okunnighet i franska som vid
gränsstationen, Verviers. Visserligen hörde att det var franska
som på alla sidor talades och skreks omkring mig, men
som man gick på förskräckligt fört, så begrepp jag rakt af
ingenting. En kypare
som jag oläsligt
måtte icke hafva begripit mig, då
jag frågade om sakerna ej behöfva undersökas här, ty han
skrattade mig midt i synen och menade, att det vore
fullkomligt onödig. För säkerhets skulle frågade jag just

innan tåget skulle gå en herre, som stod bredvid mig om samma
sak "Mais oui! monsieur, absolument, est ce que vous ne
parlez francais?" "Pas un mot, monsieur" svarade jag af
fullaste hjerta och rusade som en galning in i tull-
salen, der jag genom mina förtviflade ansträngningar att
få upp min kappsäck väckte stor munterhet bland tull
närerna. Nu hvisslade tåget, jag ansåg mig redan för-
lorad, då en medlidsam vaktmästare gjorde en betydelse
full gest som förkunnade min befrielse och glad som en
spelman störtade jag ut, och hann med tåget. –
I Mecheln höll jag på att taga vilse om trainen men
räddades då af en utmärkt hygglig gammal herre, som
visade mig på rätt. Trött och utfaren kom jag i går
afton kl 1/2 11 till Antwerpen. En kupékamrat, en ung
tysk hade redan förut anvisat mig ett billigt och dugligt
hotel; jag tog derföre en vagn, och åkte till Hôtel
Rose d'Or, der jag nu befinner mig. Det första intrycket
af denna stad, der jag troligen kommer att stanna en
tid framåt var godt. Bäraren vid stationen, kusken, och
slutligen värden på Hotelet, Mr Baptiste van der Aumera,
voro mycket vänliga och beskedliga mot mig. Goude roos
eller rose d'or är ett café; der man också kan få sig rum.
2 frcs betala jag för rum och kaffe. Jag har frågat mig
för på några ställen om logis mat och dylikt: här på
hotellet skulle jag kunna få allt, rum
ljus
middag kaffe och qvälls-
vard för 75 frcs i månaden. Jag har derföre starkt funderat
på att slå mig ned här, men vill dock fråga någon till
råds i morgon. – Antwerpen – Anvers (s höres)
är en stor stad. Särdeles vidsträckt är den, och rörelsen

på gatorna är mycket liflig isynnerhet middag och qväll. –
Katedralen ligger alldeles härinvid; det ofantligt höga hörnet
har jag rakt framför mig, och klockspelet håller just på
att spela en lång visa – ett rätt eget nöje, som bestås hvar
timme. Märkvärdigt nog hafva melodierna alls ingen
kyrklig prägel, utan låta så ytterst glada och lefnadslustiga.
Kyrkan ligger i den gamla delen af staden likasom Goude Rose
gaflarna stå utåt gatan, oformliga Mariabilder hänga i
hvarje gathörn, gränderna äro trånga och tråkiga. Man
skulle alls ej förvånas öfver att se en skråprocession
eller en skara af Antwerpens tappra borgare från fördomtima
tåga fram,
här
så ålderdomlig förefaller denna det af staden. –
Man befröfver dock ej gå långt förrän man finner breda
boulevarder, snygga, moderna hus och präktiga asphalt
gator, med ett ord det XVX århundradet. Det är vackert och
upplyftande att se, att tre de förnämsta platserna här i staden
prydes med bilderna af tre målare : Rubens, Teniers, Van Dyck.
På Sockeln till Rubens vackra bildstod står endast på liten:
Åt P. P. Rubens, fordom Antwerpisk medborgare, reste Antwerpens
senat och folk stoden. – Mera behöfves icke: redan denna
enkla inskrift är lika hedrande för mannen, hvars bild står
der, som för den stad, som fostrat honom och nu håller hans minne
stort, aktadt och hedradt. Jag har sett och beundrat måla-
ningarna i katedralen, jag har känt mig som en mask, inför
Rubens gigantiska snille, men jag har känt mig hänförd,
upplyftad på samma gång af att stå ansigte mot ansigte
mot några de största mästerverk konsthistorien har att upp-
visa. –– Redan tidigt i morgse, kl ½2 9, gick jag ut
för att söka Mr Grundmann. – Olyckan ville, att det var stark

dimma på morgonqvisten, och som det verkligen är krångligt
att hitta rätt här i staden, äfven i ordinära förhållanden, så
förvirade jag mig gång på gång. Efter 2 timmars språng
fick jag reda på gatan Rempart de Lailleus de pierres, fick
reda på Café Ortelius också, men icke på Mr G., som jag
ännu ej fått tag i. Den väldiga matronan som egen café Ortelius
fattade ett visit medlidande för mig, stackars fremling, be
gynte fråga mig om hemort, ålder, modersmål. Då jag förkrarade
att svenska var mitt tungsmål, svarade mig den fryntliga qvinnan
jag talar också svenska, om intet mycket, så ändå så att
jag kan slå mig ut"; och beskref nu (dock på franska) huru
hon i alla tid haft mycket att göra med svenska, norska och
danska kaptener, och derföre uppsnappat något litet af deras
språk. – Etter denna misslyckade expedition gick jag,
kl. 12 ungefär till Mr Van Loon. Att han fanns i staden,
och att han var mattfabrikant, samt att adressen var full-
komligt rigtigt såg jag i adresskaledern. Jag styrde derföre
mina steg till Rue Leys, som här anses ligga nära katedralen,
men som efter mitt rätt att se är en temligen långt stycke väg
aflägsen från densamma. – Jag ringde på, en ung herre,
några och tjugo år, presenterade sig som van Loon fils, öppnade
brefvet, och sprang dermed till fadren, Mr Joseph Van Loon
På Kom. Hackmans rekommendation blef jag utmärkt
vänligt emottagen. Mr Van L. Sr är redan flere och femtio
år mycket brunett, men har ett sjukligt utseende
Han ville genast bjuda mig på något, ville
göra allt möjligt för mig, men det allra
bästa var, att han följande dag, det
vill säga i morgon skulle komma med mig

till Akademins direktör de Kaiser, som han mycket
väl känner, och presentera mig och rekommendera mig
hos honom! – Då jag framstammade några generade
fraser om för mycken artighet, om för stor vänlighet o. s. v.
svarade han blott. Om jag derigenom han göra en och Mr
Hackman, som jag värderar så mycket en tjenst, på skall det
bli mig ett sannt nöje att taga vård om Er. – I allmänhet
måste man säga, att menniskorna äro hyggliga och be-
skedliga. Min redlige värd t. ex. Mr Baptiste, är visst
intet lejon efter Hfors begrepp, utan helt simpelt en gemytlig
flandrare, värd och kypare på samma gång, men det
och jag äro redan som gamla bekanta. Middagsgästerna
här på oläsligt äro 3 utom jag. 2ne lärare vid Athe-
næum (gymnasium) och en målare, Ruttens, från Grand –
(oläsligt i morgon)
Mr Even, lärare i franska och latin har lofvat
korrigera min franska hvar gång vi samtala, han bjöd
mig i går på vin och har 2ne gånger spatserat med
mig långa sträckor omkring i staden, för att visa mig
dess märkvärdigheter. Den andra åter, en tysk, som
jag ej känner till namnet, menade att han nog visste
huru tråkigt det är att vara främling och ej ha bekanta.
ty det hade han till fullt erfarit då han för 4 år
sen kom hit till Belgien, och han lofvade någon gång
vid tillfälle följa mig på Operan eller theatern, så att
jag åtminstone skulle få några tråkiga aftnar mindre.
Mr Even tilltalade mig sedan han hört att jag som student
läst gamla språk på latin. Det klack först i mig något
litet men jag fattade mod,
och
svarade så godt jag kunde

på Ciceros språk. Snart bytte vid dock latinet mot
franska, och jag hoppas och tror att jag ej gjorde alltför
stora bockar i det förra. – Flamiska hör man här
mycket mera än franska. Oläsligt äro alla artighets ord franska
och "s'il vous plait monsieur, bonjour Monsieur de grace monsieur
mille pardon monsieur" ljuder alltjemnt i ens öron. I alla
butiker talas dock franska. Mr Van Loon begangnar sig
också af detta språk. Caféerna och Oläsligt här
äro alls ej detsamma som värdshusen i Finland. Här
möter blusmannen och herren med cylinderhatt som jämnlika
alla dricka flämiskt öl och röka långa lerpipor.
12 ps kostar en seidel öl – ung. en half butelj.
1½ frcs. middag med 5 rätter, väl tillredda – allt tyckes
vara mera billigt här, fastän Antverparne (les Anversois)
sjelfva mena att det är mycket dyrt, åtminstone mycket
dyrare än förr. – roligt är att se de gamla national
drägterna, som alla qvinnor af folket ännu troget
bibehålla. Som ytterplagg bära dessa qvinnor egendomligt svart
kappor med kapuschonger, och se derföre, så klädda, ut
som idel nunnor. – – Àpropos nunnor så ser man
sådana här i mängd och
massa, mest gamla gamla
gummor. deras dragit med
den hvita mössan och kragen
under doket, är utmärkt
proper. – Jesuiter och
katolska prester ser
man likaså till lust och
leda. – Öfverhufvudtaget se

de kloka men otlefliga ut. – Miliser har icke
samma stoika som i Tyskland
dessa se mycket mera värfvade
ut. Officerarna taga sig
dock bättre ut än manska-
pet. –
(Fortsättning fredag morgon) Åter igen är jag rigtigt glad,
rigtigt lycklig ty jag har fått Mammas bref.
Tack tusen gånger, älskade, Mamma, och
tacka och kyss Ellen på mina vägnar för att hon
var så snäll och skref. Hr. Van Loon lemnade mig
i dag det kära brefvet! Tänk på 5 dagar har
det kommit hit! Då man betänker detta blir
afståndet mycket mindre. Tidigt i dag på morgonen
läste jag de rader, som Mamma, med en fin handstil
ömhet, som endast en moder och en sådan moder som
Mamma är mägtig, stuckit in bland mina målningar.
Jag blef så underligt stämd vid detta nya prof på
en kärlek, som är för stor för mig ty jag är den
icke värd, men jag ber till Gud att jag någongång
måtte kunna blifva det. Med tårar i ögonen läste
jag flera gånger igenom de älskade raderna, och
det kom för hvarje gång som en flägt af mod
och kraft öfver mig – ty Mamma har rätt
med Guds och en moders välsignelse står man sig
godt, hvad än komma månde. – Något
bref från Morbror Gustaf har jag ännu ej fått
men skall i morgon höra åt på posten. – Emellertid
gläder jag mig hjertligt åt C. Holms beställning. –

– Mr V. L. hade i dag på morgonen tagit en vagn
för att tillsammans med sin son och undertecknad
fara till Akademins direktör, de Keyser som aftaldt
var
Han
(V. Loon)
var utmärkt vänlig, presenterade mig för sin
fru, bad mig ofta komma och titta på, helst om
aftonen, då han var ledig; – o. s. v. –. Emellertid
satte vi oss, sedan jag hos honom fått och läst Mam-
mas och Ellens bref i vagnen, som nu rullade af
till "Det Kooninglike Akademie van beeldende
Kunsten". Akademien, som sammanhänger med
museet ligger utmärkt vackert; höga majestätiska
popplar omskugga den trefligt byggnaden, allt
ser inbjundande ut. Vi knackade nu på dörren
till Direktörns rum, den öppnades, och Mr de Keyser
stod framför oss – en gråhårig och gråskäggig gammal
man med ett elegant och hyggligt utseende. Vi
trädde in i de Keysers magnifika atelier, och Mr Van
Loon Sr presenterade mig nu, och framhöll specielt
att en aktad man i mitt eget land (d. v. s. Kom. Hackmann
framhållit mina anlag som goda o. s. v.
med klappande hjerta öppnade jag min rulle
med ritningar och höll en och en i gånger fram-
för direktörn. C'est en bon comment cement, mousieur
et vous êtes jeune encore" sade han" on voit
que vous avez des grande dispositions, et de
la facilife. – Att ett sådant omdöme skulle
gläda mig, är klart, och jag frågade nu om jag
kunde blifva antagen i Akademien. – Och jag
blef antagen utan vidare. Dock beklagade

Mr de Keyser, att han också på mig måste tillämpa
lagens bokstaf, som säger att hvar och en på akademin måste
utföra någon teckning efter antiqen. Det var dock
icke värre än att jag genast af sekreteraren blef
inskrifven och af honom fick inträdesbiljett. Mina
antikritningar tyckte direktören icke rigtigt om,
och tycktes mena, att alla ritlärare hade galna
metoder, undantagande de i Antwerpen. – Han
trodde, att jag redan om några veckor skulle
bli uppflyttad i högre klass, och rådde mig att
stanna här till nästan Juni, emedan kursen
egentligen begynner i maj, fortfar sedan till Augusti,
då ferierna, som räcka till Septembers slut, vidtaga
I anatomi, perspektiv, composition, ästhetik m.m.
kommer jag således att börja midt i kursen.
Han frågade mig om jag betänkt mig noga innan
jag gifvit mig af till A., en ort der man arbetar
så flitigt, och der reglerna äro så stränga, och
jag svarade naturligtvis, att det var just för att
arbete som jag kommit hit, just för att jag visste
att man har hölls i tukt och herrans förmaning. –
Om Hulda Berndtson sade han: Elle est vraiment jolie,
je vous avoue! om Mammas porträtt att det var
väl tecknadt med att färgen hade fel, angående
färgen i de öfriga målningarna hade han ett
och annat att anmärka men slutade dock med
att det var en god början och att han trodde
att jag på jämnförelsevis kort tid skulle komma att

göra framsteg. Akademie-undervisningen börjar först
om måndag, då jag bör vara der kl. 1/2 10. –
Vid afskedet bad han att få hålla mina ritningar
hos sig, emedan han ville visa dem åt den professor som
först skulle bli min lärare och vändande sig till
Mr V. Sedan, sade han: jag hoppas att Ni kommer att ha
heder af er recommande, och att vi bli nöjda med honom. – X
Jag tackade nu Mr V. L. så hjertligt jag på min
dåliga franska kunde, och begaf mig sedan till
Salon d'Anvers, d. v. s. Expositionen af lefvande mästares arbeten
emedan Museum var stängdt. Mr L. som följde mig dit, köpte
trots mina protester biljett och katalog åt mig, beklagade
att han hade "des choses pressantes" som hindrade honom
att följa mig på expositionen och så skildes vi –
Jag har lofvat, att i mina bref ej alltför mycket
tala om taflor – såväl jag vill då inskränka mig till att
säga, att det var utmärkta saker jag såg. Der skulle Mamma
ha fått se ett fruntimmersporträtt just af Mr de Kaiser, som
var elegant och fint och välmåladt. Vackra historie-
helgon och genremålningar funnos der äfven, isynnerhet
en af Alma Taddema: "Claudius utropas till romersk
kejsare". – Dante ser Beatrice första gången som gosse,
Scener från Antwerpens belägring och Spaniorernas
framfart m. m. – (På eftermiddagen). Tills i mån-
dag har jag ingenting att göra! Jag skall dock söka
begagna tiden, gå på museet i morgon, bese
Kyrkorna St. Jaques och St Paul der utmärkta
saker finnas af Rubens van Dyck med flere
då jag middagstiden passerade Place verte, stack

ruinerande. Mr Even påstår
att
jag ej får det så bra,
och billigt någon annorstädes. – När Mamma skrifver
ber jag Mamma yttra sin mening härom. – Adressera
brefvet antingen till V. Loon som hittils, eller till
detta café, – kortet med följer. – Farväl nu älskade
Mamma – Skrif snart till Atte. –

på jag mig in på posten och fick der ett bref från A. Antell,
som gladde mig mycket. – Jag ber Mamma specielt fram
föra min helsningar till mina vänner och bekanta i Helsingfors.
Jag blef i går rätt glad då den omtalade målaren
Mr Rullens visade att han visste hvad Finland var, hvad
hufvudstaden hette m. m. och att han år från år sparat
ihop pengar för att kunna göra en resa till Avasaksa.
I går blef jag af en herreman tillfrågad om jag vore
muhamedan, efter jag kom från Finland, några ha
förblandat Finland med Friesland, och sekreteraren
på Akademin hade alls ingen aning om att ett så-
dant land existerade. – Nej farväl nu älskade Mam-
ma – tusen Tack för brefvet ännu en gång helsa hjertligt
alla skyskonen från
Atte.
P. S. Hvad tycker Mamma om projektet att bo qvar
här? 75 frs. för allting. då har jag ju ännu 25 frs att
roa mig på i månaden? – Nästan hela dagen kommer
jag att vara uppdagen på akadem fr. 7 på morgonen
till 8 på aftonen endast med tvenne uppehåll af
1 1/2 timme. En hög hatt har jag köpt för 14 frs. –
Min resa fr. Lübeck hit kostade 19 thaler summa sum-
marum med
maten
vistelsen i Köln och några små uppköp
inberäknade. Således lika mycket som bara biljetter
ifall jag tagit 2dra plats och rest med Expresståg. –
– Hvad rummet beträffar
3 tr. upp
beträffar här så är det snyggt
och trefligt grönrutiga tapeter, 2 fönster utåt gatan
kamin spegel, 2 bord och 3 stolar. – Jag kunde ju
bo qvar har en månad på försök, det vore väl ej så

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt är nu på ort och ställe; resan från Köln gick bra; oredan vid de tyska stationerna var en barnlek i jämförelse med det virrvarr som råder vid vissa hållpunkter i Belgien, som t.ex. Mechelen, Löven och Antwerpen; utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: höga romantiska berg med slott och ruiner, bördiga dalar.

    Tyskland Belgien Köln Antwerpen Mechelen Leuven Aachen Liège
  • Det medförde en märkbar förändring i språk, typer och fasoner när de passerade gränsen; Edelfelt insåg sin okunnighet i franska vid gränsstationen i Verviers; i Mecheln höll han på att ta fel tåg men räddades av en hygglig gammal herre.

    Mechelen Verviers
  • Det första intrycket av Antwerpen var gott; bärarna vid stationen, kusken och värden på hotellet Rose d'Or, Monsieur Baptiste van der Anwera, var mycket vänliga och beskedliga; Edelfelt överväger att slå sig ner på caféet Goude roos/Rose d'Or, där man också kan få rum, men ska först fråga någon till råds.

    Antwerpen Hôtel de la Rose d'Or Baptiste
  • Antwerpen – Anvers (s hörs) är en stor stad; katedralen reser sig hög; i de trånga gränderna hänger Mariabilder i varje hörn; de finaste platserna i staden pryds av tre målare: Paul Peter Rubens, David Teniers, Anthonis Van Dyck.

    Antwerpen Vårfrukatedralen i Antwerpen Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Maria David Teniers
  • Edelfelt har sett och beundrat Peter Paul Rubens målningar i katedralen och känt sig som en mask inför Rubens gigantiska snille, men samtidigt också hänförd över att stå ansikte mot ansikte med några av konsthistoriens största mästerverk.

    Vårfrukatedralen i Antwerpen Peter Paul Rubens
  • På morgonen sökte Edelfelt Monsieur Emil Otto Grundmann, men fann honom inte på Café Ortelius vid gatan Rempart de tailleurs de pierres; däremot kom han i samspråk med "den väldiga matronan som eger Café Ortelius", som kunde även svenska.

    Café Ortelius Emil Otto Grundmann
  • Edelfelt sökte upp mattfabrikant Monsieur Joseph Van Loon på Rue Leys; Edelfelt överräckte rekommendationsbrevet från kommerserådet Johan Friedrich Hackman till sonen Van Loon som öppnade dörren.

    Joseph van Loon Johan Friedrich Hackman van Loon
  • Monsieur Joseph Van Loon erbjöd sig att följa Edelfelt till konstakademiens direktör Nicaise de Kayser, som han känner; Van Loon var glad över att därigenom göra Edelfelt och Monsieur Johan Friedrich Hackman en tjänst.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Nicaise de Keyser Joseph van Loon Johan Friedrich Hackman
  • Människorna är i allmänhet hyggliga och beskedliga, däribland hans värd Monsieur Baptist; denne är inget lejon [Belgiens nationalsymbol] enligt hur det uppfattas i Helsingfors, utan helt simpelt en gemytlig flandrare [flamländare].

    Helsingfors Baptiste
  • Middagsgästerna på "Estaminet'en" [värdshuset] är två lärare från Athenæum (gymnasium) och en målare Jules Rullens från Gand.

    Gent Hôtel de la Rose d'Or Jules Rullens
  • Monsieur Even, lärare i franska och latin, har lovat korrigera Edelfelts franska; då denne hörde att Edelfelt läst gamla språk på latin fick Edelfelt också ge prov på sina kunskaper i Ciceros språk; den andre läraren var en tysk som visste hur det var att vara ny och utan bekanta i Belgien och därför lovade att vid något tillfälle följa med Edelfelt till Operan eller teatern.

    Belgien Even Marcus Tullius Cicero
  • "Flämiska" [flamländska] hörs mera än franska, även om alla artighetsfraser sägs på franska; i butikerna talas franska; caféerna och "Estaminet'erna" liknar inte värdshusen i Finland; blusmannen [arbetaren] och "herren med cylinderhatt" möts som jämlikar där; Edelfelt tycker att priserna är låga, medan "Antwerparna (les Anversois)" menar att det är mycket dyrare än förr.

    Finland Antwerpen
  • Edelfelt tycker det är roligt att se de gamla nationaldräkterna som "kvinnorna av folket" bär; de egendomliga svarta kapporna med kapuschong som dessa kvinnor använder som ytterplagg gör att de ser ut som nunnor.

  • Nunnor ser man i mängd och massor; deras dräkt med vit mössa och krage under doket är "utmärkt proper"; jesuiter och katolska präster ser man likaså "till lust och leda", de ser "kloka men otrevliga ut"; milisen ser inte lika stoiska ut som i Tyskland.

    Tyskland
  • Brevet fortsatt fredag morgon.

  • Edelfelt är lycklig över att ha fått brev från Alexandra och Ellen Edelfelt via herr Joseph Van Loons förmedling; "Med tårar i ögonen läste jag flere gånger igenom de älskade raderna, och det kom för hvarje gång som en flägt af mod och kraft öfver mig – ty mamma har rätt, med Guds och en moders välsignelse står man sig godt, ehvad än komma månde"; något brev från morbror Gustaf Brandt har Edelfelt ännu inte fått.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Ellen Edelfelt Joseph van Loon
  • Edelfelt gläder sig åt Calle Holms beställning.

    Carl Holm
  • Med Monsieur Joseph Van Loon och dennes son hade Edelfelt besökt konstakademien för att hälsa på akademins direktor Nicaise de Keyser; Van Loon d.y. presenterade Edelfelt för sin fru och bjöd honom att besöka dem.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Nicaise de Keyser Joseph van Loon van Loon van Loon
  • Het Kooningklike Akademie van beeldende Kunsten ser inbjudande ut och har ett utmärkt vackert läge i anknytning till museet.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Museum voor Schone Kunsten
  • Monsieur Joseph Van Loon presenterade Edelfelt för Monsieur Nicaise de Keyser och underströk att en aktad man i Finland (kommerserådet Johan Friedrich Hackman) hade framhållit Edelfelts anlag som goda; de Keyser ansåg Edelfelts medhavda tavlor som lovande (bl.a. Hulda Berndtsons porträtt och porträtt av Alexandra Edelfelt); Edelfelt blev utan vidare antagen till konstakademien, men måste för reglernas skull utföra en "teckning efter antiquen"; direktör de Keyser tyckte inte riktigt om Edelfelts antikritningar men menade inte att det var hans fel; han "tycktes mena att alla ritlärare hade galna metoder, undantagande de i Antwerpen"; de Keyser trodde att Edelfelt redan om några veckor skulle bli uppflyttad till en högre klass; i flera ämnen hamnade han att börja mitt i kursen, eftersom de inletts redan i maj; de Keyser frågade Edelfelt om han före han anlände till Antwerpen varit på de klara med att man där arbetade hårt och hade stränga regler; Edelfelt svarade att han kommit till Antwerpen för att han visste att man där hölls i "tukt och Herrans förmaning".

    Finland Antwerpen Kungliga konstakademien i Antwerpen Alexandra Edelfelt Nicaise de Keyser Joseph van Loon Johan Friedrich Hackman Hulda von Born
  • Edelfelt gick till Salon d’Anvers, utställningen med levande mästares arbeten, i och med att muséet var stängt; Monsieur Joseph Van Loon köpte biljett och katalog åt Edelfelt och måste sedan ge sig iväg på några brådskande ärenden; om Alexandra Edelfelt varit med skulle hon ha fått se ett kvinnoporträtt målat av Monsieur Nicaise de Keyser; bland historiemålningarna tyckte Edelfelt i synnerhet om Lourens Alma Tadema; "Claudius utropas till romersk kejsare", "Dante ser Beatrice första gången som gosse" och scener från Antwerpens belägring och spanjorernas framfart; på den lediga tiden fram till att undervisningen börjar skall Edelfelt besöka museet och besöka kyrkorna St. Jaques och St. Paul där det finns utmärkta målningar av Peter Paul Rubens, Anthonis van Dyck m.fl.

    Antwerpen Sankt Jakobskyrkan Sankt Pauluskyrkan Museum voor Schone Kunsten Alexandra Edelfelt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Nicaise de Keyser Joseph van Loon Lawrence Alma-Tadema Dante Alighieri Claudius Beatrice Portinari
  • Edelfelt fick brev av Axel Antell och ber Alexandra Edelfelt hälsa alla bekanta i Helsingfors.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Axel Antell
  • Edelfelt gladdes åt att målaren Monsieur Jules Rullens kände till Finland; denne sparar pengar för att göra en resa till Avasaksa; okunskapen om Finland är i övrigt stor, en herre frågade om Edelfelt var muhamedan [muslim], några förväxlade Finland med Friesland och sekreteraren på konstakademien visste inte att ett sådant land existerade.

    Finland Kungliga konstakademien i Antwerpen Aavasaksa Friesland Jules Rullens
  • Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt till råds om att bo på hotellet Rose d'Or för 75 franc i månaden och redogör för sina utgifter hittills; reseutgifterna, inklusive vistelsen i Köln, blev lika mycket som enbart biljetten skulle ha kostat om Edelfelt valt andra klass och rest med expresståg.

    Köln Hôtel de la Rose d'Or Alexandra Edelfelt
  • Undervisningen på konstakademien sträcker sig från 9 på morgonen till 8 på kvällen.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Edelfelt lutar mot att åtminstone pröva bo en månad på hotellet Rose d'Or; Monsieur Even menar att han inte får det så bra och billigt någon annanstans; Alexandra Edelfelt kan adressera sina brev till Joseph Van Loon som hittills eller till Rose d'Or.

    Hôtel de la Rose d'Or Alexandra Edelfelt Joseph van Loon Even