bildkonstläroinrättningar brev danskar diplomater döden ekonomi författare framtid Gud gudstjänst illustration intellektuella kaféer kläder konstnärskap kvinnor kyrka ministrar nordbor palmsöndag påsk präster religion (fenomen) restauranger sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skönlitteratur studier (studieinnehåll) utseende utställningar

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris den 27 mars 1877, 4 sidor. Illustration "Madsen och dansk bildhuggare" på sida 4.

[...] Pauline blir allt mera originel. Hon drömmer nu blott om litterära bekantskaper, och har verkligen lyckats göra många utmärkta sådana. Så har hon flere gånger varit hos Victor Hugo, Francesque Sarcey m.fl. och af den förstnämnda t.o.m. fått hans nyaste bok ”la légends des siècles” med dedikation af honom sjelf. Genom svenska ministern m.fl. har hon lyckats göra dessa bekantskaper, men insveper sitt görande och låtande uti ett mystiskt dunkel, hvaraf jag sluter att hon håller på att skrifva något. Hon talar dessutom alltid om att hon är så strängt sysselsatt, om trötthet och öfveransträngning så att såväl Mme J. som jag dragit denna slutsats. Men hvad och för hvem? Svenska publiken anser hon just ej vara mycket värd – och på franska kan hon dock ej skrifva. – Emellertid är all sentimentalitet såsom bortblåst, och det är ju en stor vinst. Beläst och lärd är hon, men hennes intelligens är icke originel, och hennes krafter äro för svaga för att med full energi fullföra ett arbete – Kanske jag misstar mig, måtte det så vara! Eget är att en person, som sedan tidigare varit på egenhand ändå har så liten erfarenhet af lifvet. Denna naivitet, ja oskuld är rigtigt förvånande, likasom man sällan eller aldrig träffar på någon som är så sann som Pauline. Men som menniska har hon med alla dessa förtjenster ändå så föga charme, och hennes idéer kunna derföre ej verka på hennes omgifning. Med mig talar hon aldrig mera i literatur. hon finner väl att jag är för dum och okunnig i sådana saker och deri har hon rätt. – Hos princessan Mathilde har hon också varit – ja hon känner en ofantlig massa menniskor här i Paris inom den intressanta verlden. [...]

Innehåll

  • Det bästa medlet mot nedslaget lynne är brev från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Juryn lär ha kommit till slutet av B, om några dagar kommer de till E; Edelfelts hjärtar klappar vid tanken att han kan bli refuserade, det skulle vara en skandal utan like; större målares motgångar och kamraters exempel kan inte trösta honom det minsta.

  • På palmsöndagen gick Edelfelt i kyrkan och hörde en predikan av Adolphe Monod d.y., som liknar sin far; påskveckan bär med sig sorgliga minnen från föregående år; tack till Gud att han kom igenom sjukdomen; han hade ännu inte velat dö då han ännu inte ens börjat; Gud skonade honom för Alexandra Edelfelts skull eftersom en stor sorg väntade dem [Ellen Edelfelts död]; trots alla goda föresatser tycker han att han arbetar dåligt, lever utan att tänka på sin plikt och på Gud och att han inte blivit det minsta bättre efter den svåra prövningen; Gud som känner hans innersta tankar vet åtminstone att han lever för att bereda sin Mor glädje.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Adolphe Monod Adolphe Monod
  • Edelfelt arbetar på nytt på Ecole des Beaux arts, både morgon och kväll, men tycker att han bara gör skräp; många har gått om honom på ett oroväckande sätt, bland andra Maxime Faivre och en ung spanjor, Rafael de Ochoa; han har nästan övergivit tanken på att genom själva konsten, genom färg och teckning, bryta sig en väg; men han hoppas på att genom idéer och komposition kunna göra det; det skulle vara synd om de lyckliga inspirationer han tror sig ha haft skulle bli fullkomligt ofruktbara för världen bara för att han inte kan utföra dem, eller snarare inte arbetar tillräckligt på dem.

    École des Beaux-Arts Rafael de Ochoa Maxime Faivre
  • Madame Jacquinot har sänt ett brev med inbjudan till middag och där hon samtidigt väntar otåligt på nyheter om Edelfelts tavla; det vore förfärligt att behöva berätta att den blivit refuserad.

    Jacquinot
  • Pauline Ahlberg blir allt mera originell och drömmer bara om litterära bekantskaper; genom svenska ministern har hon kommit i kontakt med Victor Hugo och Françisque Sarcey; hon har fått Hugos nyaste bok "La legende des siècles" försedd med dedikation; hon är så hemlighetsfull och strängt sysselsatt att Edelfelt och Madame Jacquinot misstänker att hon skriver något, men de kan inte föreställa sig vad; all sentimentalitet är åtminstone bortblåst, vilket är en vinst; Pauline talar inte mera med Edelfelt om litteratur, kanske hon finner honom dum och okunnig; då har hon ju inte orätt; hon har varit hos prinsessan Mathilde och känner en ofantlig massa människor i Paris inom den intressanta världen.

    Paris Pauline Ahlberg Victor Hugo Jacquinot Françisque Sarcey Mathilde Bonaparte
  • Edelfelt har fått ett skämtsamt brev från Eljert Mobeck, samt ett paket med så kallade hittebrev, bondbilder med verser; Mobeck ber Edelfelt ställa ut dem på salongen och lovar att hålla tyst om Edelfelt vill signera dem och genom dem göra sin lycka; Leuhusens verkar inte vara ledsna över att Edelfelt inte hört av sig.

    Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • Fröken Forsman och Rosina Zillacus har önskat sig tecknade huvuden; Edelfelt förstod inte riktigt om de vill ha samma huvud som han sände hem; han är åtminstone smickrad över "de skönas" dom, som utfallit till hans fördel.

    Berta Charlotta Forsman (osäker koppling) Rosina Zilliacus
  • Edelfelt har visat kompositionen Josef tillkännager sig för sina bröder för Jean-Léon Gérôme, som var tillfreds med tavlan och bad Edelfelt retouchera den med modell för att undgå teckningsfel.

    Jean-Léon Gérôme Josef
  • Robert Stigell tog Edelfelt och Gunnar Berndtson till ett matställe där han äter billigt med några danskar; Edelfelt föredrar Anna, fastän maten där är 50 cent dyrare; danskarna Karl Madsen, Christian Skov och en bildhuggare ser högst komiska ut; Stigell och Ernst Nordström är också alldeles makalösa, tänk därför alla dessa på rad vid ett middagsbord.

    Chez Mademoiselle Anne Gunnar Berndtson Ernst Nordström Robert Stigell Karl Madsen Christian Skov (osäker koppling)
  • Ett sorgligt försök att ge en bild av danskarna Karl Madsen och bildhuggaren.

    Karl Madsen
  • Nordbor uppför sig så underligt på kaféer och restauranger, trampar folk på fötter utan att be om förlåtelse, kör armbågen i grannens tallrik och talar högt och är så hemmastadda överallt; Edelfelt har bara kanske för mycket timiditet [blygsel] och känsla för falsk etikett; han säger godnatt och ber Alexandra Edelfelt kyssa de älskade småsystrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt har beställt en svart rock för 75 francs på "la belle Jardinière"; snart skall han beställa en hel sommar- eller vårkostym, men den svarta rocken är mera nödvändig; i vinter har han ofta gått i frack eftersom han inte velat gå med sin gamla bonjour så ofta.

    Belle Jardinière