adresser (kommunikation) danstillställningar gudar hotell inredningar kläder konstnärer kvinnor män mat nordbor orientalism palats politiker renässansen sällskapsliv svenskar utseende utställningar vapen (symboler) veckotidningar

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt fredagen den 6 april 1877, 4 sidor.

[...] Roligt var det att se en fin bal, en ytterst elegant våning och fint folk. M. och Mme Koechlin voro artigheten sjelf. För fröken K. blef jag ej presenterad, fastän jag såg henne i dansen. – Lustigt att se de unga pariserkavaljererna, de ha en alldeles egen prägel der de stå i sina urringade skjortor, monocle i ögat och chapeau claquen under armen. Damerna ha ett evigt sysslande med sina små elfenbenssolfjädrar, hvarpå de skrifva upp sina kavaljerer – Dessa teckna åter upp damerna på visitkort eller som jag såg många göra, på manchetten. [...]

Innehåll

  • Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.

    Triumfbågen Pont de l'Alma Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Rafael Hertzberg Emma Koechlin-Schwartz
  • Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.

    Elsass-Lothringen Alexandra Edelfelt Jean-Joseph Benjamin-Constant Alfred Koechlin Léon Bonnat Ludvig XVI Charles-François Daubigny Isabella II Camille Corot Emma Koechlin-Schwartz Gustave Jundt Alexandre-Gabriel Decamps Alberto Pasini
  • Bland gästerna såg Edelfelt två från septemberregeringen, Emmanuel Arago och Jules Ferry, vars porträtt synts i Ny illustrerad tidning; dessutom var där flera deputerade från vänstern, Léon Bonnat, Henri Chapu, ett tiotal målare som han kände till från fotografierna hos konsthandlare, samt författaren Émile Erckmann.

    Henri Chapu Jules Ferry Léon Bonnat Émile Erckmann Emmanuel Arago
  • Edelfelt dansade inte, då han inte kände någon dam och tyckte det var roligare att iaktta; många av damerna var fina och eleganta men enkelt klädda; parisiskorna klär sig med smak, men aldrig prålande; de flesta var välväxta, fina och smärta, kanske mest på grund av att Paris är den enda orten i världen där man kan göra korsetter; bland damerna såg Edelfelt Madame Arago som är "en omenskligt tjock gumma"; Emmanuel Arago liknar Georg Vallgren och påminner om Leo Mechelin utan skägg; herrarna såg ut att vara bankirer och officerare (en artilleriofficer liknade Mille (Emil) Cedercreutz).

    Paris Emil Cedercreutz Leopold Mechelin Emmanuel Arago Georg Vallgren Arago
  • Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Raymond Koechlin Florence Koechlin
  • De unga pariskavaljererna har en egen prägel där de står i sina urringade skjortor, monokel i ögat och chapeau claquen under armen; damerna har mycket bestyr med sina elfenbenssolfjädrar där de skriver upp namnen på sina kavaljerer, medan kavaljererna tecknar ner damernas namn på visitkort eller manchettärmen.

  • Vid buffetten stötte Jules Ferry till Edelfelt och bad om förlåtelse; han hörde samtal om politik, börsaffärer och om konst.

    Jules Ferry
  • Edelfelt hade velat bli bekant med konstnärerna på plats.

  • En underrättelse som slagit skandinaverna med häpnad (speciellt Walter Runeberg och Edelfelt) och förargelse är att Nils Forsbergs tavla "l'Entrepreneur des Saltimbanques" har blivit refuserad; skandinaverna är inte det rätta ordet, många är så avundsjuka och arga på Forsberg att de snarare glädjer sig; Léon Bonnat har köpt tavlan för att trösta Forsberg, som är så förtvivlad att man inte har vetat vad han kunde ta sig till; juryn lär ha refuserat tavlan på grund av ämnet som är grymt - pojkar som plågas till de mest halsbrytande rörelser i ett kyffe i Belleville bland saltimbanquer [trollkarlar/revyfolk].

    Belleville Nils Forsberg Walter Runeberg Léon Bonnat
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt