begravning dagstidningar döden drycker ekonomi engelsmän fennomani finländare författare fosterländskhet fotografier greker Gud kläder krig kristna kultur lyrik mat militärer (personer) nationalskalder politik politiker porträtt promotioner psalmer revolutioner rysk-turkiska kriget (1877-1878) ryssar sällskapsliv sjukdom (tillstånd) studentnationer turkar tyskar universitet utställningar

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris den 7 maj 1877, 8 sidor.

[...] I dag bringade Walter Runeberg det stora sorgebudskapet att J. L. Runeberg är död. Redan tidigt i morgse kunde jag ana det, dels af Mammas bref som gaf så föga hopp, dels deraf att Walter ej kom på det möte vi stämt i Salongen. Likasom Mamma tycker jag att en sol gått ned, och så förberedd man än var på denna stora nationalförlust, så står den nu dock ryslig för en i sin verklighet. Så har då Finlands störste man gått bort och lemnat efter sig hvad – jo en massa småsinte pygmeer, som knappast förstå hans verk. Sålänge Runebergs gigantiska person stod i bakgrunden för våra usla strider, kunde dock passionerna tyglas blott vid hans namn, man skämdes för en sådan man. Hvad skall det nu blifva af vårt land. Skola de, som vilja följa vår store skalds patriotiska humana, europeiska rigtning stå såsom en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri, och småningom se sin sak gå under!

Nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla de som kände Runeberg bära sorg i sitt hjerta, ty det var en stor man som ej förlorade att ses på nära håll. Jag mins såväl när Mamma, kommen från ett besök hos honom, sade med tårar i ögonen ”den älskade gubben, jag håller ändå så rysligt af honom!” och på samma sätt känner jag det för honom. – Måtte alltid våra stora män vara sådana som han, och måtte de framförallt vara män som han från hjessan till fotabjellet. Vi kunna aldrig fira hans minne nog storartadt derhemma. Hvad vore vi om han ej funnits, och hvad vore vårt land – ett slags Östersjöprovins med hofråd och guvernementssekreterare, utan sjelfkänsla utan stolthet, utan hopp på en nationell framtid. Måtte nu studenter, tjenstemän, affärsmän, alla visa att en sådan man var mera värd än kungar och kejsare. [...]

Innehåll

  • Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.

    Finland Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Napoleon I Bonaparte Rafael Walter Runeberg
  • Edelfelt har läst ur Elgskyttarne, psalmer och Hanna; landets stolthet, ära och glans jordas med Johan Ludvig Runeberg.

    Johan Ludvig Runeberg Hanna
  • Walter Runeberg fick inte mera besked än att hans far dog lugn och nöjd; "gummans" [Fredrika Runebergs] sorg måste vara ojämförlig; hon måste nu känna sig fullkomligt överlopps i världen.

    Johan Ludvig Runeberg Walter Runeberg Fredrika Runeberg
  • Edelfelt hoppas att Borgå stad, finska folket och alla korporationer har vett att inte hålla tillbaka, begravningen måste bli en demonstration; ett folk som vill gå framåt skall, oberoende av alla försiktighetsmått, visa att en Runeberg är värd tio gånger mera heder än vilken potentat som helst; det är sorgligt att han inte hann vara med om sin jubelpromotion; högtidligheterna vid universitetet får nu en helt annan prägel.

    Borgå Johan Ludvig Runeberg
  • Föregående dag var Edelfelt och Gunnar Berndtson på middag hos Surels i Versailles; "gubben" Surel hade också bjudit två av sina gamla klasskamrater från Ecole polytechnique, en f.d. deputerad och krutfabrikören Monsieur Moret, samt unga officerare som var söner till deras bästa vänner, geniekapten Delaune, en ung artillerilöjtnant de Bourgeron med mor, Roland som var ung elev vid polytekniska skolan; alla bland de äldre hade varit med om julirevolutionen 1830; som Alexandra Edelfelt vet omfattades julirevolutionen av eleverna vid Ecole polytechnique; unge Surel och Roland blev förtjusta över de gamlas berättelser; Madame Surel tillrättavisade dem och sade att de inte skulle hoppas på flera medborgarkrig, men spara krafterna till att möta preussarna; middagen var fin och vinerna utsökta; gubben Surel höjde champagneglaset och utbringade friherrinnan Armida de la Chapelles skål; klockan 10 tog de avsked och begav sig av till Paris.

    Paris Versailles École polytechnique Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Surel Armida de la Chapelle Surel Moret Delaune de Bourgeron de Bourgeron Roland Surel
  • Kapten Delaune bjöd Edelfelt ut till Montmorency; då de anlände till Paris gick de med kaptenen och pratade till klockan halv 12; Monsieur Delaune talade om kriget och kommunen, han hade varit bland de första som skickades in av Versaillestrupperna.

    Paris Versailles Montmorency Delaune
  • Edelfelt håller med doktor Albert Laurin (svensk som är i staden med Ahlbergs): man ser en äldre kultur hos fransmännen i deras sätt att umgås; det är ledigare och naturligare, men på samma gång artigt.

    Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Albert Laurin
  • "Gubben" Surel har sökt upp Edelfelts tavla på Salongen; han är gammal bekant med Ernest Meissonier och talade mycket om konst och konstnärer.

    Ernest Meissonier Surel
  • I Paris är konstintresset mera vaket än på många andra ställen.

    Paris
  • Edelfelt hoppas att tyskarna inte anfaller Frankrike så snart Österrike och England förklarar Ryssland krig; det är inte troligt att engelsmännen skulle komma till Östersjön, men om det sker blir det samma spektakel som 1854; hemma får de i tidningarna inte läsa alla ryssfientliga yttranden som fälls i England; i allmänhet är Helsingfors Dagblad ensidigt underrättad, man hör aldrig om turkarnas entusiasm, flotta och artilleri; nu verkar också grekerna röra på sig, liksom alla folk i Ottomanska riket tycks de vara räddare för ryssar än för turkar; det är synd om de kristna i Orienten som får gå som bulvaner och undanber sig Rysslands beskydd; i Mindre Asien finns mer än 10 miljoner kristna och de kommer att slås ihjäl om turkarna drivs ut från sitt land.

    Frankrike England Ryssland Östersjön Österrike Ottomanska riket Orienten Mindre Asien
  • Fotografen Adolphe Braun vill fotografera Edelfelts tavla och lovar 10% av försäljningen, vilket Adolphe Goupil inte gör; Edelfelt skall gå till Goupil och fråga om hans villkor.

    Adolphe Goupil Adolphe Braun
  • Edelfelt skall skriva till Hackman och fråga om han går med på att betala 2 000 francs, han vill inte sälja tavlan för mindre; i annat fall hoppas han att fru Aurora Karamzin tar den; han vill i varje fall exponera [ställa ut] den i Helsingfors.

    Helsingfors Aurora Karamzin Johan Friedrich Hackman
  • "Gubben" Levin är i staden och har besökt Edelfelt.

    C. A. Levin
  • Monsieur Gustave Roy har återkommit från Sverige och berättade innehållet i Morbror Gustaf Brandts brev; Roy vill besöka Finland i augusti då även Edelfelt är där.

    Finland Sverige Gustaf Brandt Gustave Roy
  • Edelfelt har köpt staffliet för 75 francs, men ännu inte betalat det.

  • Före Edelfelt reser skall han ekipera sig ordentligt.

  • Edelfelt skall införskaffa oundgängligt material för landskapsmåleri, portativt [bärbart] staffli, parassol, färger, ny låda, pliant (liten stol); allt borde gå upp till cirka 100 francs; han anser sig ha råd med detta om tavlan blir såld till 2 000.

  • Edelfelts "citoyenne" avancerar långsamt, men torde bli verkäuflich [säljbar].

  • På Salongen har Edelfelt mött Ahlbergs och likaså konvoyerat [eskorterat] herrskapet Cedercreutz; de senare har varit oroliga för friherrinnan Kræmers andra gosse är skral; fröken Marie Cedercreutz har i bjärta färger målat [beskrivit] deras ledsamma barnkammar- och sjukskötarliv i Mentone; vad hjälper rikedom då hälsan inte finns; Gud vare tack och lov att Edelfelt varit så frisk och kry.

    Menton Sofia von Kræmer Emilia Maria Sofia Cedercreutz Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Carl Kræmer
  • Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne kyssa systrarna och hälsa till vänner och bekanta; *han skickar Ellen Edelfelts porträtt med Rafael Hertzberg eller Ernst Nordstöm; han skickar också mått på ramen som han vill ha i enkel svart med fin guldlist.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Maria Cedercreutz Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Ernst Nordström Rafael Hertzberg