Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ångbåtar bondgårdar bruk (industrier) evangeliska rörelsen gästgiverier gudstjänst herrgårdar historia hotell krucifix kvinnor kyrkor måltider masugnar mat musik präster religiositet resor sång segelbåtar sommar studenter studieresor svenskar tradition väckelserörelser valsar (tekniska objekt)

Döhlsbuck den 19 Juni.
1881.
Älskade Mamma!
Vid det herrligaste väder sitter jag nu
och skrifver till Mamma,
morgonpolen igen
mig genom de låta, aldriga lindar som står
lätt utanför mitt fönster, och längre bort synes
masugnen och de många olika verkstäderna, med
den djupa skogen och det vida hafvet såsom
bakgrund. Allt talar om derika naturens åter-
uppvaknande, hvarom Helsingfors qvalmiga gator
sällan kunna gifva en föreställning, åtminstone
hvad mig beträffar som på senaste tider sällan
brukade vara upp redan så här dags.
Enligt ordination begynner jag min reseberat-
telse med: Med Jorgsna känslor lemnad i Helsingfors
hamn, och Amiralens paddiga gång lemnade mig till
fälle att minist halfannan timmes tid kunna
se dess tornspetsar, dit jag gång efter annans kastan
de mina melankoliska ögon. Denna min moll-
stämning för bättrade just ej särdeles genom den
tragikomiska pen, som härefter visste att fängslag
hela ångbåtspubliken. En skeppare från Helsing –

förr, visserligen något påstruken, hade nämligare
några vänners låg sförglömt sig på Amiralen,
och denna passagerare mot sin vilja fordrade nu
prompt att kaptenen skulle sätta honom i land vid
Sveaborg. Då detta i anseende till fartedens krånglig
hel just der, icke lät sig göra, började han att
alldeles rysligt gå åt den arma kapten Rydell,
som icke låtsade höra det, ehuru karlen skrek.
så man hade kunnat höra det på en verst öfver
krets. Alltsammans slutade dock lyckligt i det
personen i fråga blef landsatt vid Pochala lots-
station och derifrån kom han väl nog hem till
Iffors igen. Emellertid stundade qvällsvärden, som
verkligen serverades i rök och dam och trängsel.
En ovanligt liten och Pattrig och på allt sätt usel
båt arg ändå den der Platen. – Så natten.
begynte komma, och hyttpassagerarna drogs
åstod till sina kyffen, (der jag icke för mycket godt
velat tillbringa min natt), sökte vi däckspassagerare
hvilka mest utgjordes af studenter hvila platser
i båtarne, som hänga vid sidan af kommande-
bryggen. Vår första mandet var der, att vi
lågo en hatt, som någon ställt i skydd under
preseneringer i bättre, förderfvad. Olyckan att
jag
dr
att
dicke
mer
Alla
bra
la
ma

samligen
miralen
de till
i vis
ränglig,
n, att
tedell,
skrek.
och
let
att ej kunna får hvila sig ifred, då akter –
däcket ej var att tänka på, ty der lågo frunting
mer i oändlighet, slöt oss närmare till hvaran
dra. Sång arrangerades, och den gick ganska
bra, men att få något i sig under nattens her-
la var ej att tänka på, ty Platen har det så
mästerligt inrättet sin restauration, att in-
genting serveras nattetid, då man kanske
mest skulle behöfva någon vederqvickelser. En
tysk probenreuter svor och grasserade öfver
detta förhållande, men det halp ej. Efter
en genomvakad natt kommo vi kl. 4 på mor-
ganen till Eknas, och der var det vårt första
göra att få ett hviloläger, men omöjligt!
Först kl. 6 kunde vi få de välvilliga ek-
mäsarne att öppna sina värdshus, och då
fingo vi också ett rum, dåligt kaffa och dålig
kost på stadens förnämsta hôtel, gästgifvar.
gården. Här togo vi en så grundlig lut, att
vår tid ej medgaf oss att taga staden så noga
i ögonsigte, men jag likasom de andra som förstå
gången besökte staden, menade att förlusten var
dräglig. –
den 20. Simits gästgifveri. Som Mamma ser, har

min reseberättelse blifvit afbruten af något, såsom
jag vill minnas af ett bud att frukosten var serverade
Från Ekenas kommo vi i laga tid till Dahlsbruck,
der vi af fru Ramsay, genom unga R. och magister
Härdt blefve bjudna såväl till middagen, som
till att hos Ramsays tigga öfver natten. Härdt
hade trött att hela expeditionen här skulle samlas,
och derföre arrangerat om icke mindre än nio
lämplatser. Strukspatronen sjelf var rest till Stock
holm men skulle komma hem följande dag.
han föreföll mig ovanligt hyggliga hon är sven
ska, från Dalarne. Genast då man presenterade
mig, kom hon ihog att pappa då varit på
Sahlsbruk. Hvad fröknarna vidkommer åter, så
trodde jag till en början att de omdömen jag hört
om dem förut, nämligen att de skulle vara föja till
gängliga och möjligen något enfaldiga, besannas.
Något som dock talade för dem var ett utmärkt
fint och varit sätt och adelig höfviskhet i or-
dets bästa bemärkelse. Det behöfdes dock blott
att jag senare på aftonen hörde dem deltago i den
konversation som emellan alla fördes om historiska
amnen såsom fröken Rewensköld, Fersen, Anjala o.d.
för att finna, att de utom ovanliga kanskaper

huru det var, dröjde det dock till kl. 11 på för-
middagen innan slupen blef färdig som skulle föra oss
till Vestaufjärd. I sista ögonblicket fick tro. idéen är
bedja fröknarna R. följa med, en proposition som
med acclamation emottogs, helst vi då beslutat att
i alla fall återvända till Dahlsbrich om aftonen, dock
för att genast afresa. Vinden var utmärkt göra
nande, och vi seglade den 1 milslånga vägen till vilja
på 1 1/2 timme. Sedan de ytterligt tarfliga. kyrkan
blifvit undersökt och aflesknad att vi hela sällska.
pat middag på en stor bondljund nära invid. Dessa
improviserade måltid med sina den ofantliga mängd
mat som det goda folket dukade upp för oss var
bra rolig. Hardh, som äter följde med var natur-
kotvis rolighetsminister. Han hade uppsatt mat
lytan och hjelpt till vid dukningen. Den allmänna
glädsigheten hadde dock sin nöjd då risgrynsgröten
inbars uti – tvättfat. – För öfrigt var det utmärkt
snyggt och propert der, och gröten tycktes smaka
lika bra då den serverades i de splitternya tvättfat
som onden prunkat på de finaste servisefat. Efter
middagen gick jag med Westling, arkitekten, till
kyrkan, under det att det öfriga sällskapet
begaf sig till pastorn, der nerv. o. Coll – ville ogusti –

med större delen af familjen R. till kyrkan, dels emedan
jag gerna ville öfver vara en gudstjenst på landet, helst en
god predikant från Kiniro (Hedbergian) skulle predika, dels
ensedan jag efter gudstjensten ärnade stanna i kyrkan
med W. Ramsay för att afteckna ett crucifix som om lördagen
ej blifvit medlemnat. Predikan som i de mest folke.
liga uttryck framsades, föreföll mig såsom god ehuru
i mina Helsingforsöron ofta formen föreföll nog trivial.
I allmänhet är Hedbergs inflytande i dessa trakter
särdeles stort, och folkets religiösa lif är derföre mycket
utveckladt. Gudstjensten räckte emellertid ofantligt
länge (omkr. 4 timmarna) då nästan hela kapettförsamling
då gick till Nattvarden. Under vår borta vara hade
brukspatronen P. sjelf kommit hem. Han är glad och
toujours och också ovanligt gästfri och förekommar-
de. Då Nervander om aftonen begynte fråga sig för
om fornminnen (Nervander anlände nem. middagstiden,
men helsningar till mig från Mamma, gjorde han den rika-
ste skörd, i det att han icke allenast fick reda på en
hel hop intressanta familjetschörigheter, utan äfven
af fröken R. fick utmärkt upplysande historiska
underrättelser om alla godt i fint socken, deras
egare, gängse traditioner o.d. hvilket allt den unga
damen berättade anspråkslöst men tillika så sakkur
nigt
.
tack
nästan
hattar
de,
en för
till

els emedan
helst en
delte, det
de,
nigt, att hon sätta flere af oss studenter i förlogenhet. –
Då alla barnen och från i huset på Dahlsbusk
tala med utpreglad svensk accent, och då samtalet
nästan alltid blifvit ledt på Sverige och svenska för-
hattanden, har det ofta under min tredagarsvistelse
der förefallit mig som om jag varit i ett svenskt hus,
en föreställning som står i nära Sammanburg medan
mina framtidsdrömmar att i nästan sommar få sister
i Sven lande. På en promenad på eftermiddagen till den
förtjusande Diagsfjerden tyckte jag också att fröknar
nes. Kanske inbillade otillgängligtet hade grifvit full-
komligt med sig. Magister Härda, som är kusin
till frun i huset, och en särdeles originel och lustigherre
kunde dessutom lifva hela sällskapet genom sina
infall och historier, och allt tycktes bidraga till att den
na eftermiddag blef treflig. Senare förde med Wolterser
till välsverket (som liksom masuquen går natt öde dag)
och jag måste säga, att jag mycket mera än jag trott, in-
tresserade mig för dylikt. Så kunde jag under långa
stunder stå fängslad af det storartade skådes spelet då
de hvita jernbollarna smiddes i märkenkamrarna,
och då de oformliga glödande blocken i välsverket
formades till det smärkraste stångiern. – Vi hade
beslutit att följande morgon begifva oss i väg, men

äfven röjde intelligens. Detta isynnerhet om den
äldre, som sägas vara förlofvad med doktor Stenbäsk.
Med ovanligt tillmötesgående artighet hade Ramsays
om eftermiddagen bestyrt om vagn och hast är för att äta
oss alla till Dragsfjerdskapellkyska ty mil från bruket.
Vägen till kyrkan var utomordentligt vacker. Eftermiddag
solen förgyllda med sitt rödgula skall den vackra Drags fjer-
den med sina lummiga holmar, vid stränderna höjde sig
stora krustiga furor och långt borta syntes hafvellkyrkan
höja sig. Jag hade ej på länge sett något så vackert.
Det intressantaste vi funno i kyrkan, som är ej träd och ej
särdeles gammal var ett orgelverk, som påstås härstamma
från Nådendals kloster. Det lilla, bofälliga, instrumentet,
med sina darrande touer, försätta oss dock uti en egen stäm-
ning, då klockan, som ensamt förstår sig på dets ämnen spelade
några choraler derpå. Det var dessa samma lover till hvilka
de framma systrarna engång lyssnat vid messorna i klostrel,
Då vi voro utan vårt faststum stervänder, kunde vi
just ej uträtta mycket. Sedan vi kommit hem och allt qvälle
värd, visade mig W. Ramsay d. v. ett s.k. utslag i massiquer
Det var något grannt att se på huru jernet, så upp-
löst som t.ex. Hjammjölk, nedraner i sina former, och
småningen svalnade till det vänliga jern man under varma
af terhjern ser i handeln. – Om söndagen reste jag

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är härligt försommarväder i Dalsbruk; på Helsingfors "kvalmiga" gator märktes sällan "naturens återuppvaknande" lika tydligt.

    Helsingfors Dalsbruk
  • Edelfelt beskiver ångbåtsfärden med kapten Albert Rydell på ”Amiral von Platen” från Helsingfors till Ekenäs; en skeppare hade glömt att stiga av båten i Helsingfors och släpptes i stället av vid Porkala lotsstation; Edelfelt hade däckplats och satt uppe under natten med andra studenter, de underhöll sig med studentsång; kvinnorna sov på akterdäck; ingen mat serverades under natten.

    Helsingfors Porkala Ekenäs Albert Rydell
  • Edelfelt har stigit av båten i Ekenäs och sovit ut på ett gästgiveri; han hann inte bese staden.

    Ekenäs
  • Edelfelt fortsatte det avbrutna brevet på Kimito gästgiveri.

    Kimito
  • Hela Fornminnesföreningens expedition samlades i Dalsbruk.

    Dalsbruk
  • Magister Karl Hårdh (fru Ramsays kusin) har ordnat sovplatster hos familjen Ramsay i Dalsbruk; fru Emmy Ramsay har tillsammans med unge herr Wolter Ramsay och magistern bjudit på middag; brukspatronen var inte på plats, han var på resa till Stockholm; fru Ramsay är svenska och kommer från Dalarna; hon kom ihåg att fadern Carl Albert Edelfelt har besökt Dalsbruk; Edelfelt gjorde också bekantskap med de äldsta döttrarna i familjen Ramsay, Sofia och Charlotte, varav den äldre sades vara förlovad med doktor Otto Stenbäck; hans fördomar om att fröknarna var "föga tillgängliga och möjligen något enfaldiga" kom på skam då de senare på kvällen i konversationen kom in på historiska ämnen, som fröken Rudenskiöld, Axel von Fersen och Anjalaförbundet.

    Stockholm Dalsbruk Dalarna Carl Albert Edelfelt Magdalena Rudenschöld Emmy Ramsay Wolter Ramsay Wolter Ramsay Karl Emil Hårdh Charlotte Ramsay Axel von Fersen Sofia Ramsay Otto Stenbäck
  • Familjen Ramsay ordnade skjuts för en utfärd till Dragsfjärds kapellkyrka, där en orgel som sades härstamma från Nådendals kloster var det mest intressanta de stötte på; de kunde inte uträtta mycket då Emil Nervander inte var med.

    Dragsfjärd Nådendals kloster Emil Nervander Emmy Ramsay Wolter Ramsay
  • Wolter Ramsay d.y. har förevisat masugnen för Edelfelt.

    Wolter Ramsay
  • Edelfelt följde på söndagen med större delen av familjen Ramsay till kyrkan; han ville vara med om en gudstjänst på landsbygden, i synnerhet då prästen var en god predikant och "hedbergian" från Kimito; inflytandet från väckelseledaren Fredrik Gabriel Hedberg är stort i trakten; Edelfelt hade för avsikt att efter gudstjänsten stanna i kyrkan för att med Wolter Ramsay d.y. teckna av ett krucifix; under tiden hade brukspatron Ramsay återvänt från sin resa; Edelfelts intryck av brukspatron var att denne var "glad och toujours", han gjorde sig inte märkvärdig.

    Kimito Emmy Ramsay Wolter Ramsay Wolter Ramsay Charlotte Ramsay Sofia Ramsay Fredrik Gabriel Hedberg
  • Emil Nervander har anlänt till Dalsbruk och fröken Sofia Ramsay har på ett utmärkt sätt försett honom med upplysningar om alla gods i Kimito socken.

    Kimito Emil Nervander Sofia Ramsay
  • Fru Emmy Ramsays och hennes barns utpräglat svenska uttal påminde Edelfelt om hans dröm om att nästa sommar få resa till Sverige.

    Sverige Emmy Ramsay Wolter Ramsay Charlotte Ramsay Sofia Ramsay
  • Sällskapet tog en promenad till den "förtjusande" Dragsfjärden och Edelfelt konstaterade att fröknarna Sofia och Charlotte Ramsays "kanske inbillade otillgänglighet" fullständigt hade försvunnit; Magister Karl Hårdh underhöll sällskapet med sina infall och historier.

    Dragsfjärd Karl Emil Hårdh Charlotte Ramsay Sofia Ramsay
  • Edelfelt har följt med Wolter Ramsay d.y. till valsverket och blivit fängslad av det "storartade skådespelet".

    Wolter Ramsay
  • Fröknarna Sofia och Charlotte Ramsay anslöt sig på Emil Nervanders förslag till expeditionen på deras utflykt till Västanfjärds kyrka, dit de åkte vattenvägen med en segelbåt; efter att de undersökt och tecknat den "ytterligt tarvliga kyrkan" åt sällskapet middag på en bondgård i närheten; magister Karl Hårdh agerade än en gång "rolighetsminister"; gladlyntheten nådde sin höjdpunkt då risgrynsgröten serverades i tvättfat.

    Västanfjärd Emil Nervander Karl Emil Hårdh Charlotte Ramsay Sofia Ramsay
  • Edelfelt och arkitekt Karl Westling återvände till kyrkan, medan övriga sällskapet med Emil Nervander och Jonathan Collander gick till pastorn.

    Emil Nervander Karl Oswald Svante Westling (osäker koppling) Jonathan Collander (osäker koppling)