Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

alkoholism besök Bibeln döden dogmatik engelska engelsmän existens finländare franska grannar Gud italienare karaktärsdrag kärlek kläder kostymörer kungar kyrkor lidande modeller (yrken) nationalism nationalitet personlighet politik sjukdom (tillstånd) skönlitteratur teater tyska utseende vänner

Paris d. 28 nov 77
Älskade Mamma
Jag tar med förtjusning fått på till
fället att kamspråka med Mamma
en stund, ty jag har i dag haft en
känsla af att icke vara förstådd eller
sympathisera med min omgifning,
med dem jag mest ser, som verkligen
gör att jag innerligt önskar att tala
med den som förstår mig bäst af alla.
Då man som jag är konvalescent, och
således hvarken i arbetet eller i in-
trycken ritifrån kan finna utvägar
för att gifva nya rigtningar åt
sina tankar, då är man hufvudsaker
gost anvisad på lektyr och de menni-
skor som äro så beskedliga att de kom
ma och helsa på en. Jag har läst
romaner, men förargar mig åt orimlig-
heterna, politik, men tycker mig allt
jämnt upptäcka lika mycken småsentligt
egoism och oförsynthet hos det ena som
hos det andra parket, hvaraf mar
måste draga den sorgliga slutsats,

att menskligheten i sin helhet är
dålig, egoistisk, småsint och hvad
som värre är, hopplöst dömd att bli
likadan i alla tider. Jag har ej sett
andra menniskor än somerset och
Wallenius i dag. Den förre är en obeka
menniska. Han är en af dessa olyckligen
varelser, som inge antipathi åt de
fleste, och om man också vore böjd
till medlidande med någon hemlig som
som ju måste ligga till grund för denna
suspokondiska yta så öfvermännas
likväl dessa bättre känslor af obehaget
man erfar i en antipatisk menniskor
närhet. Han är ständigt på dåligt
humör, och det skulle ej förvåna mig
om han en dag skulle hänga sig.
obehaglig till sitt yttre, nedtryckt, som
han säger af sorgliga underrättelser
från hemmet, utan någon egentlig
framtid som målare, redan öfver
30 år – och icke afhållen.
Då jag dessutom anar att den
A
2
A
ha
hos
Näs
Led
m
för
N
un
l

är
ej
cle
kärlek till starka drycker som ut-
märker albionssöner i allmänhet.
hos honom snart nog öfvergår till
vana, så kan jag visserligen djupt
beklaga honom, men ändå ej känna
mig mera dragen till honom för det,
tvärtom. Med honom bor jag emeller
tid vägg i vägg, och får således alla
jämnt se hans fagra anlete. Petit li
rard är ännu ej anländ. Bastiens far
har dött och han är derföre ännu på hemma
hos sig – lyckligtvis har jag Sargent som
nära granne. – Wallenius arbetar här
sedan några dagar. Han började under
min sjukdom en skizz af mig till sänge
som lofvar att bli bra. Han fortsätter
nu med accessorrerna. Uppfostran,
umgänge utveckling men isynnerhet
karaktärens daning från begymeelsen har
varit mycket skiljer oss åt, och så
tacksam jag än är för hans vänlighet
under min sjukdom, och så gerna jag
än erkänner denna tacksamhetsskuld
inför hela verlden, så kan jag ju an-
då, med handen på hjertat icke så-
ga annat, än att jag ej sympathise.

rar med honom. Någonting så inner
ligt fläckt ligger öfver hans väsende.
Ack hvarföre har man fått djupa
känslor, lusten att reflektera och grublet
blott en hålla till sorg! De flesta
menniskor slå sig så förträffligt ut uta
hvarken tanke eller känsla, eller ha
åtminstone blott till hus behof deraf.
Jag längtar efter Berndtson. Gemensam-
ma minnen, bekantskaper, vänner o.a.
göra att jag naturligtvis känner mig
hemmastadd med honom, – och hvar
till tjenar väl landsmanskapet, om
man ej för ett ögonblick kan ge en
denna hemvarma känsla, som man
får lof att nöja sig med då man har
hemmelt sjelf. – För dem, som måste
dömma sig till umgänge med landsman
emedan de ej förstå ett främmande
tringomål, för dem är ju landsmänskap
ett af naturen gifvit upphof till umgå
och närmare bekantskap. Men sedan
man lärt sig att menniskor som
tala franska, tyska eller engelska
kunna känna lika varmt, och tänka

lika högt som ens landsmän och då
man funnit att tusen föreningspunkte
finnas mellan menniskor oberoende
af land och nationalitet, då må han
ha rättighet att taga på det trånga
föreningsbandet mellan landsman
Jag har funderat på om sådana
pröfningar som t.ex. sjukdom gör
en bättre. Om man, nära döden,
går in på att förlåta sina fiender,
ångra sina synder och börja ett nytt
lif, så är detta väl mera af
räddsla än tillföljd af någon rigtig
förbättring – med den fruktan för
Gud som är oss medfödd förhåller
det sig som med barns räddsla för riset
och aldrig är man barnsligare än de
man är sjuk. Månne icke det gam-
la "mins sana in corpose sans" kom
na tydas så, att man aldrig är
verkligen mera välvillig mot verlden,
mindre egoist, än då man är vid
full helsa. Och jag för min del
har alltid känt mig tacksammast
mot Försynen, då jag kunnat arbe-

ta och varit lycklig och frisk.
Guds vägar äro underbara, om
grundeliga, och jag tror derföre
att vi göra orätt uti att alltjemn
söka uttyda det som sker, såsom
direkta yttringar af Guds uppfostran
metod vis à vis oss. – Och månne
det icke blott är att smeka sig
sjelf, att vid hvarje kröfning säga
Jag blir bättre härefter, eller det
skenbara onda skall dock leda till
något godt. Att vi måste bära
pröfningen så man häftigt som
möjligt, bjuder redan klokheten
ty föga erförenhet af lifvet behöfva
för att inse att just qvintessensen
af lifvet af vår existens är lidandet.
Det vore ju derföre galenskap att
med bitterhet emottaga det som
man är så förberedd på. Det kan
icke bestridas att den gamla satsen
cogito, ergo sam, när som helst huru
motsvaras af: jag lider, derföre är
jag till.
Måtte Mamma nu icke tro att jag
är mera pessimist att annars, och

ch
ar
an
om
steg
de
komna, att jag alltid kommer ihog
det Gud har gifvit oss en motvigt
mot tidandet, som är den klaraste bliden
af honom sjelf, af saligheten kärleken.
Jag har i min bibel ett pappesblad
som Mamma hade görat bland mina
saker då jag skildes från hemmet och
drog ut i den vida verlden. – De många
hundrade gånger jag läst igenom dessa
råder af Mammas hände ha öfvertygad
mig om att Gud är god, då han gifvit
oss kärleken, och skulle jag någonsin
måste skrifva en dogmatik, så skulle
jag framhålla äfven denna välsignade
papperslapp såsom ett af bevisen
för Gud existens.
En ung amerikanare, som bor här
i huset, Hesseltine, har för några da
gar sedan kommit från Venedig med
en lindrig feber, som han fått på resan.
läkaren har ännu ej sagdt något
bestämdt men man hoppas dock att
det onda ej blir långvarigt.
Jag har redan börjat fundera
på modeller till mina personer
på taflan. 5 stycken ha presentent
sig som Carl II. men alla äro de
magra, och jag tror ej att jag skall

få tag i en enda fet. En af dessa
som ständigt brukar stå för kungar och
fina kavaljerer, har ett ansigte som
nog skulle lämpa sig, samt tyckes
förstå sig mycket bra på kostymer – bättre
än jag. Han eger bl. annat förträfflig
bottes henri III, som äfven är en förtju
En annan, nomine Pampin, har helt
och hållet soldat-tycke, och den tredje
slutligen har egentligen ingenting
annat för sig att skalligheten.
En vacker, gammal Italienska skulle
kunna tjena som Ebba Stenbock, men
hon har för stora ögon. – Så sned
jag vågar mig ut på längre pro-
menader, skall jag bege mig till
Maison Moren, ganska långt borta
som är det bästa ställe för kosty-
mer i Paris, näst Båbin, th. frs kosta
mier, som är så orimligt dyr.
Hvad jag är ledsen öfver att ej
ha kunnat eller rättar sagdt fått
komma in i det gamla magasinet
(kyrkan) i Åbo slott. Det är odrägligt
att måla arkitekturen de chic.
Och nu farväl för denna gång
goda älskade Mamma – à un de
Atte.
res jours

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I dag har Edelfelt känt sig så missförstådd och haft så svårt att sympatisera med sin omgivning att han tar tillfället i akt och samspråkar med Alexandra Edelfelt en stund; hon förstår honom bäst av alla.

    Alexandra Edelfelt
  • Som konvalescent är Edelfelt hänvisad till lektyr och de personer som är beskedliga nog att komma och hälsa på honom; han har läst romaner men förargar sig över orimligheterna; han har läst politik, men upptäcker lika mycket småsinthet och egoism hos alla parter, av vilket han måste dra slutsatsen att mänskligheten i sin helhet är dålig och hopplöst dömd att bli likadan i alla tider.

  • I dag har Edelfelt bara sett Otto Wallenius och Richar Gay Somerset; Somerset är en människa som väcker antipatier, som övermannar allt medlidande för den hemliga sorg som måste ligga till grund för hans hypokondriska yta; det förvånar inte Edelfelt om Somerset en dag skulle hänga sig; Edelfelt anar att Somersets kärlek till starka drycker, vilket utmärker albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner i allmänhet, hos honom snart övergår till en vana, alkoholism; emellertid bor Edelfelt och Somerset vägg i vägg så de kommer fortsättningsvis att ses.

    Otto Wallenius Richard Gay Somerset
  • Pierre Petit Gérard har ännu inte anlänt.

    Pierre Petit-Gérard
  • Jules Bastiens far har dött och är därför ännu hemma hos sig.

    Jules Bastien-Lepage Claude Bastien
  • Lyckligtvis har Edelfelt John Singer Sargent som nära granne.

    John Singer Sargent
  • Otto Wallenius arbetar hos Edelfelt; under sjukdomen påbörjade Wallenius en lovande skiss av Edelfelt till sängs; Edelfelt erkänner gärna sin tacksamhetsskuld till Wallenius, men kan med handen på hjärtat inte sympatisera med hans person.

    Otto Wallenius
  • Djupa känslor, lusten att reflektera och grubbla är bara en källa till sorg.

  • Edelfelt längtar efter Gunnar Berndtson; gemensamma minnen och vänner gör att Edelfelt känner sig hemmastadd med honom och vad tjänar landsmanskapet till om det inte för ett ögonblick kan ge en hemvarm känsla; de som inte förstår främmande språk är dömda till umgänge med landsmän; man har rätt att töja på den långa föreningsbandet mellan landsmän då man lärt sig att andra nationaliteter kan känna lika varmt och tänka lika högt som ens landsmän och man hittat tusen föreningspunkter oberoende av land och nationalitet.

    Gunnar Berndtson
  • Edelfelt har funderat på om prövningar som sjukdom gör människan bättre; Edelfelt tror att om man nära döden går in för att förlåta sina fiender, ångra sina synder och börja ett nytt liv är det mera av rädsla än till följd av någon riktig förbättring; det gamla "mens sana in corpore sano" [en sund själ i en sund kropp] kan tydas så att man aldrig är verkligen mera välvillig mot världen än då man är vid full hälsa.

  • Guds vägar är förunderliga och outgrundliga; Edelfelt tror därför att det är orätt att försöka tyda allt som sker, som direkta yttringar av Guds uppfostringsmetod; det behövs bara lite erfarenhet av livet för att inse att lidandet är kvintessensen av livet och vår existens; därför vore det galenskap att med bitterhet ta emot det som man är så förberedd på; den gamla satsen "cogito, ergo sum" [jag tänker, därför är jag till] kunde när som helst motsvaras av: jag lider, därför är jag till; Alexandra Edelfelt får inte tro att Edelfelt är mera pessimist än annars; han kommer alltid i håg att Gud gett dem en motvikt mot lidandet – kärleken, som är den klaraste bilden av honom själv, av saligheten.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt har gömt ett pappersblad i Edelfelts bibel; de hundrade gånger Edelfelt läst hennes rader har övertygat honom om att Gud är god, då han gett dem kärleken; skulle Edelfelt någongång måsta skriva en dogmatik skulle han framhålla denna välsignade papperslapp som ett av bevisen för Guds existens.

    Alexandra Edelfelt
  • En ung amerikan i huset, Hesseltine, har kommit från Venedig med en lindrig feber; läkaren har ännu inte gett något utlåtande.

    Venedig Hesseltine
  • Edelfelt har börjat fundera på modeller till tavlan; för Carl IX har han sett på tre förslag, som alla är magra; en av männen brukar stå modell för kungar och fina kavaljerer, har ett lämpligt ansikte och förstår sig bra på kostymer, han äger förträffliga bottes Henri III [Henrik III-stövlar]; en annan, nomine [vid namn] Pampin, har soldattycke, medan den tredje bara har skalligheten som talar för sig.

    Karl IX Pampin Henrik III
  • En vacker gammal italienska skulle kunna tjäna som modell för Ebba Stenbock, men hon har för stora ögon.

    Ebba Stenbock Maria Tenel
  • Så snart Edelfelt vågar gå längre promenader skall han bege sig till Maison Morin, som är det bästa stället för kostymer i Paris, näst Babin, théâtre français kostymör som är orimligt dyr.

    Paris Théâtre-Français Maison Morin Babin Morin
  • Det är ledsamt att Edelfelt inte fick komma in i det gamla magasinet (kyrkan) i Åbo slott; det är odrägligt att måla arkitekturen de chic [på fri hand]; Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt med "à un de ces jours!" [vi återkommer om någon dag!].

    Åbo slott Alexandra Edelfelt