Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer biskopar bönder brev döden ekonomi Gud häst helgon inredningar järnvägar krig medeltiden militärer (personer) modeller (yrken) personlighet restauranger rysk-turkiska kriget (1877-1878) sjukdom (tillstånd) soldater spårvagnar tåg tjänstefolk transportmedel turkar utseende utställningar väderlek vänner

Paris 1 dec. 77
Älskade Mamma
Just nu fick jag Mammas bref, jämnte
ett långt och mycket vänligt fr. de Lau-
rin, som sjelf varit krasslig under denna tid
Huru innerligt deltar jag icke i Ehrnrooths
stora vända och nöd – Gud gifve att Roberts
sjukdom kunde lakas – dessa lunginflammetier
äro dock så farliga. Hvilken stor lycka
att tacka Gud för, att min sjukdom ej
en minut varit farlig. Ack jag är så
tacksam deröfver för Mammas skull.
Jag ångrar de missnöjda, trotsiga
ord jag skrifvit i stunder af tråk och
ledsnad. Har jag dock ej så ofantligt
mycket att tacka Gud för? Är icke
hvarje klagan från mig en hadelse, en
otacksamhet utan like. Robert Ehrn-
rooths öde är hårdt – ehuru, om han
blir räddad från denna sjukdom, han icke
kanske behöfver – skickas ut till stor slägten
dernere. – Gud stycke och tröste hans
föräldrar under dessas resa. Dessa
dagar på jernväg mellan Hfors och

Stock måtte vara förfärliga. – Jag har
kommit derhän, att jag icke mera
tycker att döde med svärd i hand är
något mera att fika efter än att då
i sin säng, och jag beklagar derföre icke
den stackars Robert, för det han icke
fick slåss mot tackarna och gå en
krigares död tillmöte. Gud hjelpa
honom! – Ack jag deltar så hjertligt
i hans anhörigas sorg.
Lausins bref öfvertygade mig om att
han delade min åsigt om Regniers
gravyr. Han är rasande, och skildrar
gravyren i lifliga färger, rätt lustigt, hur
som golfvet ser ut som ett vattenfall,
gossens kropp som en skinande sol, björ-
nen som en väl hund och Blancas klar
nig som ett gammalt gardins-skynke. Han
betalar pro pirmo icke Regnier – innan
denna graverar om vissa partin såsom
t.ex. Blancas hufvud (En plugg får tim
mas in i Stocken). Jag har redan föra
gat mig tillräckligt deröfver – ja jag

mins att den dag jag såg gravyren,
hade jag starkare saker än annars.
L. ber mig vara god och i detalj gå åt
gravyren inför R. korrigera och tvinga
honom att ändra allt hvad andras kän-
som emellertid träsnittet är så godt all
annonceradt d.v.s. det häfte den det skall
utkomma, är annonceradt, så ser sig L. tvun
gen att låta trycker ett begränsadt an-
tal exemplar, och sedan skicka stacken
tillbaka hit
Jag fick i dag infallet att gå till min
Gamla Matställe "chez Anna", men träffa
de der ingen af mina närmare bekanta,
utan en hop tråkiga figurer som förar
gode mig med sina dumma frågar.
Vädret är otäckt, ett rigtigt December.
väder. Emellertid är jag så försigtig som
möjligt, går ej mycket, byter om strumpor
går varmt klädd och väl intindad om
halsen. Aftnarna bli långa – ty sedan
en vecka har har ej varit en natt efter
dinern. Som dessutom bullret från
boulevarden hindrar mig att somma

förrän kl. öfver 11, så blir det, trots
lektyr, ritning och korrespondens, litet
tråkigt. –
Tusen Tack för vexeln! Ja Mamma
har sett huru pengarna gått för mig.
Jag har minsann ej haft stort nöje
af dem ändå. Åt conciergens hustr
gaf jag 25 frcs i dag, och hon tycktes
vara mycket nöjd. Om jag nu ger
henne 10 frcs i månader så är det tillräck
ligt. Hon kokar alltid frukost åt Payen,
och han betalar henne 12 i månaden.
P. är en hygglig och väl uppfostrad menni
ska. Han är ingeniör och har en landtager
dom, och sysslar blott sedan 2 år med måla
är lierad med Bastien, som varit hans läraren
och har ungefär de samma bekanta som
jag. Han är sjuklig och klen, och
målar som sagdt för sitt nöjes skull.
Men det är något fint, väl uppfostrade
och hyggligt hos honom, som alltid är
roligt att finna. Huruvida jag blir mig
intim med honom vet jag ej, då han
icke bor här (har endast sin atelier) och för

resten är äldre än jag. Hos "f.d. Anna"
finnas numera en samling arkitekter,
som tro sig mycket qvicka och skratta
omåttligt åt hvarandras plattheter.
Max, som 10 ggr om året byter om
intima vänner, har nu slagit sig i släng
med dessa herrar. – En utmärkt hygglig
ung elev af Go, en af våra bästa tecknare
Wolfinger, sade i dag – je ne comprends
pas Max, voilà qu'il se donne une peine
inonie pour convaincre ces missieurs que
Diar n'était pas peintre – convainere des
gens comme ça!? Bastien, Wencher, Dagnan
Courtois, Petit Gerad m. fl. som förut voro
Dagliga gäster äro nu borta och de som
äro qvar äro ej alltför trefliga. Jag
skulle gerna vilja få tag i en god restan
rant här i qvarteret, icke dyrare än
f.d. Anna" – här finnes ett cremerie der
Carolus Durans elever gå och äta,
det är billigt och dåligt der. –
Här blef jag för en stund afbruten
af Mme Sicatore, för detta en af

Paris vackraste modeller, Roms
skönhet på sin tid, som bjöd ut
en massa siden och sammets draperi
som hon naturligtvis skulle sälja
till under pris parceque les affair
vorit si mal! – Hon har stått mycket
för Gérôme m.fl., och är alldeles
strålande vacker ännu trots sina
45 år. Hon blef öfvergifven af sin
män, en suprit, Sergent vid franska
garmsonen i Rom, och kom med sina
barn till Paris, der hon sedan dess
stått modell för drottningar och prin-
cessor, ty det mest karakteristiska
hos henne är hennes makalöst ställer
figur och hållning, hennes nobla drag
och spotska min. Hon var mycket
väl klädd i dag, kom i vagn, och var
tade sig troligen goda affäre – ack
jag var icke männen. Någon svens
hade gifvit henne min adress.
Skada att hon icke står mo-
den mera – Det vore så roligt
att göra ett porträtt, bara ett

simpelt porträtt af henne.
Jag är annars öfverflyglad af
modeller hela dagen. Mest barn
och manliga modeller – alla be-
klaga sig och säga att målarne
ej sälja det minsta, och modeller
ha derföre ha godt om tid.
I sin enformighet har denna vecka
gått ganska fort. Ja jag blef helt
häpen öfver att finna att vi i dag ha
den 1 December och lördag.
Jag är ej menniska att så tag i
en skärm, en helt enkel papperskärma
för att skyla min säng för profans
blickar. Hvarje snöbelhandlare
ger mig en ny adress, men de
ljuga alla, och jag har visst varit
på 10 ställen här i närheten utan
att finna hvad jag söker.
Att sjukdomen nu är öfver
stånden, helt och hållet, det mär-
ker jag till min glädje, men jag

är ännu trött och har denna egendomliga
tröghet i tanken, förenad med nervretlig
het, som alltid brukar infinna sig efter
sjukdomar. Jag kan bli förtviflad när
posten står igen tre fyra gånger å rad
med slammer, likaså är det eviga pipan
det på bangården och trumpetandet på
spårvagnarne (för att hålla vägen klar) olida
Jag har målat en skizz till biskop
Henriks mord – hemskt och högtidligt,
och mina kamrater säga att det är originer
och skulle föra uppseende här på Salongen.
Det är ögonblicket efter mordet – St kemisk
ligger utsträckt på snön – Lalli betrakta
honom med stupit vordnad och i fjerrn
synes hästen som skenar bort med den kullst
städen – Aftonstämning. Kunde man
uti teckningen af St Henrik inlägga rigtigt
nobliss, skönhet och allvar, så vore det
kanske ett originelt och gröpande motiv.
Tusen helsningar till alla. Mitt
hjertliga deltagande för Ehrnrooths
stora sorg – Gud låte Robert icke dö! –
kyss småsystrarna
Mammas igen
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt har fått Alexandra Edelfelts brev, samt ett långt och vänligt brev från doktor Albert Laurin, som också varit krasslig.

    Alexandra Edelfelt Albert Laurin
  • Edelfelt deltar i Ehrnrooths stora vånda och nöd; han hoppas vid Gud att Robert Ehrnrooths lunginflammation kunde läkas.

    Robert Ehrnrooth
  • Edelfelt tackar Gud för att hans sjukdom inte varit farlig; han är tacksam för detta för Alexandra Edelfelts skull; han ångrar de missnöjda, trotsiga ord som han skrivit i uttråkade och ledsamma stunder.

    Alexandra Edelfelt
  • Robert Ehrnrooths öde är hårt; om han räddas från sjukdomen kanske han inte behöver skickas ut till den stora slakten därnere; Edelfelt hoppas Gud styrker och tröstar hans föräldrar under tågresan mellan Helsingfors och Plock; Edelfelt tycker inte längre att en död med svärd i hand är något mera att eftersträva än att dö i sin säng; han beklagar därför inte Robert för att han inte fick slåss mot turkarna och gå en krigares död till mötes.

    Helsingfors Płock Wilhelmina Ehrnrooth Robert Ehrnrooth Robert Ehrnrooth
  • Albert Laurin delade Edelfelts åsikt om Regniers gravyr; Laurin är rasande och betalar inte Regnier innan denne graverar om vissa partier, t.ex. Blancas huvud; eftersom man redan utannonserat det häfte av Nordiska målars taflor där träsnittet skall förekomma ser sig Laurin tvungen att låta trycka ett begränsat antal exemplar, och sedan skicka stocken tillbaka.

    Albert Laurin Antony Régnier (osäker koppling) Blanka
  • Edelfelt gick till sitt gamla matställe "Chez Anna"; han träffade inte någon av sina närmare bekanta där, med undantag av Max Faivre.

    Chez Mademoiselle Anne Maxime Faivre
  • Det är riktigt Decemberväder; Edelfelt är försiktig, klär sig varmt och går inte mycket; kvällarna blir långa, den senaste veckan har ingen varit och hälsat på efter dinern [middagen]; bullret från boulevarden gör att han somnar sent.

  • Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt för växeln.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt gav i dag 25 francs åt conciergens [gårdskarlens] hustru; det är tillräckligt om han ger henne 10 francs i månaden; hon kokar frukost åt Ennemond Payen och han betalar henne 12 francs i månaden.

    Ennemond Payen
  • Ennemond Payen är hygglig och väluppfostrad; han är ingenjör, har en lantegendom och sysslar sedan två år tillbaka med måleri; han är lierad med Jules Bastien, som varit hans lärare; Edelfelt vet ännu inte om han blir mera intim med Payen, då denne inte bor i huset utan bara har sin ateljé där och dessutom är äldre än Edelfelt.

    Jules Bastien-Lepage Ennemond Payen
  • Hos "före detta Anna" samlas numera ett gäng arkitekter som tror sig mycket kvicka och skrattar åt varandras plattheter; Max Faivre, som byter vänner 10 gånger om året, har slagit sig i slang med arkitekterna; en av Jean-Léon Gérômes elever, Wolfinger, sade idag "je ne comprends pas Max, voilà qu'il se donne une peine inouïe pour convaincre ces messieurs que Diaz n'était pas peintre – convaincre des gens comme ça!? [jag förstår inte Max, här sättar han ner en oerhörd möda på att övertyga dessa herrar om att Diaz inte var målare – övertyga folk som dessa!?]

    Chez Mademoiselle Anne Jean-Léon Gérôme Maxime Faivre Wolfinger Narcisse-Virgile Diaz de la Peña (osäker koppling)
  • Många av de dagliga gästerna på f.d. "Anna" är borta, bland andra Jules Bastien, Joseph Wencker, Pascal Dagnan, Gustave Courtois och Pierre Petit Gerard; Edelfelt skulle vilja få tag på en god restaurang i sina nya kvarter, som inte är dyrare än f.d. "Anna"; där finns ett Crémerie [mjölkbutik/kafé/restaurang] dit Carolus Durans elever går, det är billigt och dåligt.

    Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Carolus-Duran Joseph Wencker Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt blev avbruten av Madame Sicatori, som fått Edelfelts adress av en svensk; hon bjöd förgäves ut siden och sammetsdraperier; hon är en av Paris före detta vackraste modeller, på sin tid Roms skönhet; hon kom till Paris med sina barn efter att hon blivit övergiven av sin suput till man, en sergeant vid franska garnisonen i Rom; hon har stått modell för bland andra Jean-Léon Gérôme, oftast som drottningar och prinsessor; det mest karaktäristiska hos henne är hennes ståtliga figur och hållning, hennes nobla drag och spotska min; Edelfelt skulle gärna göra ett porträtt av henne.

    Paris Rom Jean-Léon Gérôme Sicatori
  • Edelfelt är överhopad av modeller, mest barn och manliga modeller, som klagar på att målarna inte säljer det minsta; modellerna har därför gott om tid.

  • Veckan har gått fort; det är redan 1 december.

  • Edelfelt lyckas inte få tag i en enkel pappersskärm för att skyla sin säng för "profana blickar".

  • Sjukdomen är över, men Edelfelt är ännu trött och "nervretlig"; han kan bli förtvivlad när porten slås igen med slammer; det eviga pipandet på bangården och trumpetandet på spårvagnarna är olidligt.

  • Edelfelt har målat en skiss till biskop Henriks mord; kamraterna tycker det är originellt och skulle väcka uppseende på Salongen; motivet är ögonblicket efter mordet: Sankt Henrik ligger utsträckt på snön, Lalli betraktar honom med stupid vördnad och i bakgrunden syns hästen som skenar bort med den omkullstjälpta släden.

    Henrik Lalli
  • Edelfelt hälsar alla; han sänder hjärtligt deltagande till Ehrnrooths, Gud låte Robert inte dö; han sänder kyssar till småsystrarna.

    Wilhelmina Ehrnrooth Robert Ehrnrooth Robert Ehrnrooth