Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

besök brev danskar ekonomi fennomani finländare finska författare Gud handikapp inredningar jul julklappar karaktärsdrag kläder krig marskalkar militärer (personer) modeller (yrken) musik nationalism nordbor norrmän opera (konstart) ortopedi politik presidenter revolutioner sällskapsliv skönlitteratur språk svekomani svenska tjänstefolk utseende

Paris d. 14 dec. 77
Älskade Mamma
Ändtligen får jag liten öronfrid. Mamma skall
veta att jag hela dagen haft modell tillsam
mans med Bourgain, som gör en studie
af min Carl 183 drägt. Bourgain bevisar
sig vara parisare säng pur, genom att aldrig
att ögonblick hålla munnen, och modellen,
Pampén, ex-chasseur à pied, professeur
d'escrime, pose l'ensemble et les costumes de
toutes les époques" kan också hålla målson
vid magt, om han blott får någon att skräfla
med. Bourgain har redan varit har två
gånger, delat modell kostnaden med mig
och dejeunerat här i qvarteret. Vi bemöta
hvarandra med den courtoisse som höfves väl-
uppfostrade ungdomar – bjude hvarandra på
frukost, kaffe o.d. – och komma rätt bra öfverens
I alla fall föredrar jag att arbeta ensam,
om det också blir dubbelt dyrare. –
I morgon, då jag åter skall teckna
om Carl 12, och definitiat bestämma
mig för den ställning jag vill ha, ville
jag isynnerhet vara alldeles ostörd

Tusen Tack för vexeln och brefvet. –
Jag skall skrifva till Riseleff eller
Armfelt för att erkänna ingången
af beloppet. – Jag skulle genast ha
svarat på Mammas bref, om jag icke
samtidigt fått en påminnelse från Se.
gerstråle att skaffa upplytningar om
hans artificiella ben, hvarföre jag ögon
blickligen begaf mig till orthopedisten
Mathien, der jag uträttade kommissio-
nen, hvarom äfven S. underrättades.
I går hade jag en faslig förskräckelse.
Mamma vet att jag hyrt en kostym
af silkes sammet, jemnte härnesk för
Carl 14. Nåväl jag märkte i går morgse
att härnerhet, som varit rostig och
smutsigt invändigt lemnat de allra
gemenaste flackar på sammeten. Jag
var naturligtvis olycklig, och inbilla
de mig redan att jag skulle få punga
ut 400 frcs för den förstörda kostymen
då min concierge kom upp och trösta
de mig, alldenstund fekt ej var mitt

De som hyrt kostymen visste ju mycket
väl att härnerhet skulle sättet ofverpå,
och det var således deras sak att se
efter att detta var rent, då det ej, såsom
det egentligen skall vara, var stoppadt
och fodradt invändigt. Jag förde emellertid
kostymen till en sammets och siden – tvätter
ska, som under dagens lopp snyggade
upp den, tog ut flackarna – men men
ser i alla fall tydliga marken af
gnuggning. Om aftonen eller i skymningar
synes ej det minsta, men vid dags-
lius ser man dessutom att färgen litet
changerat på de ställen der flackarna suttit
skall jag vara skojareaktig och föra till-
baka kostymen en eftermiddag då det
är skumt? Modellen tröstade mig också
och påstod att M. Moren, operans kostymer
vore den hyggligaste menniska att ha än
göra med, och att han i intet fall skulle
tvinga mig att betala kostymen.
Saken får nu bero tills den 5te febru-
är, då kostymen skall lemna tillba-
ka.
Jag har gjort en karlong i taflans
storlek för att vara säker på mina

figurers placering, och då detta bref kom-
mer fram, håller jag visst på att sudda
på min stora duk – Pengar går det
dugtigt. Karl-modell 8 frcs om dagen, ty
de notena komma ej på 4 timmars seang
nu, då salongen nackar, utan anta
endast dags-seanser. Jag har haft en
ganska vacker 17 årig flicka att stå för
Ebba Stenbocks sällskapsdam – men hon är
dum och kan ej ta någon expressione-
har dessutom litet röda händer, men är
mycket elegant växt – hvilket dock vid
denna tafla, der uttrycken äro hufvud
saken, ej är af så stor betydelse. Payen
har rekommenderat mig en käring, som
skall ha stora, distinguerade dera och ståtlig
hållning, för E. Stens. – Ja, ja, ja vore
nu alla dessa gubbar färdigt i ban-
cherade på duken, så vore jag rätt nöjd.
Jag känner mig för resten mycket
disponerad nu – Gud låte ej något
komma i vägen. – Gueldry, Bourgern,
Ochoa, som sett kartongen, tycke att
kompositionen arrangeras sig bra så

att jag kan gå lär på utförandet nu,
mena de. – (Fortsättning, lördag i dag
har jag åter haft Mr Pampens agreabla
sällskap hela dagen – men jag har gjort
en god teckning denna gång. – Det när
måste bli bra, och kraft i arm och kraft
barne skall jag få i taflan. – Som sagdt,
Jag tror jag lyckats litet bättre med Carl
4 nu än förut. Jag har fått kläderna
att sitta på honom, hvilken män –
sann ej är så lätt. – I förrgår på
aftonen var jag bjuden till en
norrman Thaulow, dit Holger Drach
marn skulle komma för att läsa upp
sitta nyaste arbete: Derover fra Grensen
Thaulow har förut bedt mig till sig –
han är gift med en håll och klok Köpen.
hamnska, som håller honom otroligt under
taffeln, är rik, spelar violoncell och
matar klena mariner. Han ser ut som
en antik Herkules vid godt lynne,
en enorm kropp med ett alldeles för litet,
i och för sig sjelf vackert blondt hufvud.
Han borde ju vara en lycklig menni-

ska. Han har hyrt ett litet hus, der
han har det utmärkt trefligt inrättade
en präktig atelier, blommor, tapisserier
o.d. – Drachmann var naturligtvis, vida
Madren, Kroyer, Hennigsen, Grost, Tuxen
Oisen allt danska målare, som jag känner
högst litet med undantag af Madren,
elev af Gérôme. (Först nu har Pampén
fått af sig hela sin kungliga ståt och äter
i kladt sig ett tjenares skepelse – Han får sin
betalning, skräflar och går, nu är han borta)
Hos Thaulow tycktes alla känna
mig på förhand – Det är ändå roligt att
höra: Ja, jag känner Er tafla, jag har efter
hört talas om er o.s.v. 6 menskliga fåfän
gå! – Drachman läste bra, rigtigt
bra sina skildringar – dystra scener från
danska kriget, mycket realistiskt teckna
de. – I går gick jag efter det jag slu-
lat målningen till Wallenius för att så
honom att spela litet för mig – blef
sjelf förledd att sjunga och blef lifvad.
Mamma känner sitt den der förargelser
att bli varm i ett sällskap som ej för-
de
ly
A

stod en – Man tycker sig ha begått en
dumhet, man ångrar att man strött per
lor för svin – och besluter i de flesta fall
att hämnas. – Jag vet ej om det var all-
mänt missnöje eller just denna lumpna
handgirighet som gjorde att jag med Waller
hus o. Hotela, tvärt emot mina prin-
ciper, slog in på det vådliga fennoman,
Jag var skamlös mot fennomanerna,
gick åt dem på alla sätt, och gaf mig
ut för den rödaste svekoman – de
sitta väl ännu i dag och himla sig
öfver mitt ogndaktiga tal. – Men när
man som jag fått ta emot finsk opera
och snomålarnen sensa i små portio-
ner dagligdags – måste man ju få ge
tillbaka engång, och, après tout, äro
väl mina åsigter lika så goda som deras.
Jag vet ej men känner en sådan
sorg öfver fennomanin. Jag tycker
att den för mig allt längre och längre
vart från mina landsmän och från det
Finland jag läst mig att älska. –

Marskalken har ju nu valt son
mission" istället för demission – såle
des ingen revolution eller krakel vidare
Ack om några dagar är det jul-
Gud välsigne Eder och gifve Eder en
glad helg. Huru gerna ville jag ej skicka
några julklappar åt Anni och Butti-
men nu reser ju ingen till Finland!
Jag hoppas ni veten att det ej är
den goda viljan som fattas –
Hvar jag kommer att fira julaftonen
vet jag icke. Jag skulle i år vilja vara
med skandinaverna. Vi finnar kunna
ändå ej vara att gränd complet" ty
Såväl, Runebergs som Langes skola väl
fera aftonen i skötet af sina familjer –
För resten är det mitt största
nöje att tänka på Eder och på min
tafla, och min bästa julklapp vore
om jag kunde vara Mamma till glädje
och finge min tafla bra
Tusen kyssar och Belsningar från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll