Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

änglar antiken besök brev bröllop danskar drycker ekonomi engelsmän förlovning fotografier fransmän italienare jul julklappar jultomtar krig lärare lyrik mat nationalism nordbor norrmän predestination sällskapsliv skönlitteratur smycken svenskar temperatur tyskar väderlek vänner viner

Paris d. 23 Dec. 7
Älskade Mamma
För några timmar sedan kom Bernd,
son och öfverraskade Petit Gerard och mig
vid frukostbordet och litet senare fick jag
Mammas kära bref med julönskning
och julklapp. – Ack jag saknar ord för
att säga hur jag kände det; så fått
och lycklig har jag ej varit på länge.
Mamma är ändå min högsta glädje.
Julklappen, eller rättare sagdt, omsorgen
(om denna julklapp, tanken derpå bragte
mig till glädje tårar, ja jag tarades
af tacksamhet och fröjd! – Måtte nu
Mamma få mitt bref, som var ämnadt
att komma fram till den heliga aftonen
Måtte alla godt englar hägna Eder
och välsigna eder julfröjd.
Hvad Mamma skickat med Berndt
son har jag ännu icke sett, men
jag tackar ändå så innerligt derför.
Nu blir det klart för mig att det
småningom blir jul, nu sedan den
rätta julfröjden doftat emot mig från
dessa kära bref från hemmet.

Då jag läser och äter läser Mammas
Annis och Buttis bref känner jag
hvarje gång tårarna komma mig i
ögonen. Ack ni håller ändå så
mycket af mig, och jag ville bra ger-
na göra mera till Edert nöje och
fröjd att jag skan göra. – Och det har
alltid varit min lott att taga annat
så mycket och ingenting kunna ge
tillbaka. – Berndtson hemtade
med sig en massa Helsingfors nytt
Selma As bröllon, Axel Antells un-
derliga förtetning, nyheter från Mam-
ma kamraterna o.s.v. – Ack hvad det
var roligt! Det är afgjort att
vi komma att fira julen med Sver-
skarna. Berndtson tycker det ej blir
roligt, och jag vill minsann i Litter
svara på att det det blir – men för-
söka duger. – Som Mamma sett
är Petit Gérard återkommen medan
några dagar. Han kom med sin
bror, en artillers löjtnant, en stäter

officer och de bjödo mig på frukost i
förrgår. I dag dejeunerade jag hos
Petit Gerand. Hans bror stekte kollette
och gjorde omeletter, jag hade köpt vin,
och sedan smörde Er kräset med den
ypperliga matsäck han fått af sin
mor i Strassburg. Han hade bland
annat en gåslefverpastej som hans
mor sjelf lagat, och om jag skulle
tala i Mr Prudhommes still, skulle
jag får lof än säga: Ce pâté a été le
lus beau jour de ma vie. – Just
då vi skulle sluta och hållet i ett
glas gammalt barergogne, kom
Berndtson och öfverraskade oss. Stor
omfamning – helsningar hemifrån,
och fastän Gunnar hade ätit redan,
fick han ändå le beau reste af mat-
säcken, ett godt glas vin, äpplen och
paron. – I går och förrgår hade
jag moden hela dagen och har re-
den ebaucherat halfva taflan.
I morgon kommer Ebba Stenbock är
begynnas. – Ebanchen är så der, der

kan bli något godt och något dåligt.
Emellertid har det gått mycket fort.
Jag känner mig i en rigtig veine
de traväll och tror nog än taflan
blir färdig alltid, blott den blir bra,
och jag får pengar att fortsätta.
Den har redan kostat mig omkr.
150 frcs – duken ensam 70 frcs – det
blir en dugtig huggare skall Mamma
veta – 4 alnar bred ungefär. – Härom
afton träffade jag Holger Drach-
mann och Madren hos Anna". –
De ville bjuda mig på vin efter maten,
men jag var dem i stället komma upp
till mig. Det, blef lifliga diskussio-
ner och jag kom i den häftigaste
disfullt med D. – Denne talte näml.
för naturen den medfödda naturen,
ärftligheten o.s.v. hos hvarje hunnit
ska såsom stående öfver såväl den
fria viljan, uppfostran och allt.
Denna lära, som alltmera griper
i kring sig nuförtiden, sammanhär
ger så mycket med den förhatliga

predistinationsdogmen, och mot-
säges så starkt af samvetet, att jag
aldrig kan gå in derpå. Sedan lilla
pade D. Theorin på folk och racer,
och gick så långt att han påstod att
nationalhet var en nödvändighet,
likasom krig, emedan folk af olika rå-
ser aldrig skulle förstå hvarandra.
Han påstod lika ledes att man al-
drig skulle kunna älska en qvinna af
annan nation än sin egen, aldrig ha
en rigtigt god vän som icke vore
en landsman, och menade att hvar och
en som påstod sig älska en qvinna af
annan nation eller ha en främling till
vän, gick och spelade komedi med sig
sjelf. – Men huru skall man förklara
att de bittraste krig förts mellan
brodra folk, att aldrig hat är så liflig
som mellan bröder o.s.v. Ja – det kun-
de Drachmans blott förkrar som ons-
tur o.d. – Jag kan ej gå in på hans å-
sigter – Jag vet nu minsam att man ofta
med utländingar ser att der finnes

skilnader – men det menskliga hos
bät
utle
hvar och en, vore han också mulett
finner man alltid med glädje. – Danska
9
och
na äro krångliga och kunna icke med
den
svenskar o. norrmän icke med fransmän
ka
och italienar, icke med engelsman – tycker
la
ne äro de mest sympatisiska för dem,
och dem hata de ändå in till bener-
Berndtson vill att jag skall kom-
h
rua ut till Runeberg – Det är bra lär
gesedan jag var der sist – I allmän-
A
het tycker jag det är så tråkigt
att snygga upp sig och klä om sig
och
från hopp till tå sedan man
att
arbetat till kl. 5., och dessutom
n
känner man sig andligen trött.
ra
vet Mamma hvad jag läst dessa
Senaste dagar – jo Horatius och
Catuches – Der finnes ändå bra
vackra saker deri fastän sydländskt i
sinliga och italienska. Men
nu då jag litet mera känner de
romaniska folken och känner lifvet
i en verldstad, förstår jag mycket

lefvet
chet
t
ells
bättre dessa kärlekens och det gamla
utlefvade Romarlifvets skalder än jag
gjorde det då gubben Petersen satt
och i tungrodda verser öfversätte dem
dem i kathedern. – Ack Calutte
kärleksånger till hans otrogna.
lättsinniga, sköna Lesbia i Peter
sens mun det är något som nu
förefaller mig som en förskräcklig
motsägelse. –
Nej nu börjar Berndtson att
allt mera gå på med att jag skall
komma ut. Vädret klarnar upp
och blir litet bättre. B. pastår
att det alls ej var kallare hemma
Tno ha vi icke, men köldgrader,
raunstena och puttar frusna.
Mammas julklapp – ja hvad skall
jag köpa för den. Jag vore färdig
och att läsa in denna vexel som en
kär rik och aldrig röra den om
det ej vore vansinne –
Helsa ännu en gång alla, alla
från mig. Jag har gått och sett

after några småsaker åt Anni
och Butti, men ej lyckats frina
något som vore så litet till om-
fängit att det kunde skickas med
posten – hipper, diamenter, gula
och silfver får bli tills jag blir rikan
och de bli större.
Gaf Mamma fotografin af min
tafla åt Tante Gadd till jul-
klapp? – Måtte Edra magar
stå ut med starka julfödan
och måtte ni ha så roligt som
möjligt på eder julafton, (der
troligen Jonas Ström blir julbock
på Eder juldags – och annandags –
middag
Helsa Tajta, Morbror och hans
familj, Tante Gadd – alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Gunnar Berndtson anlände för några timmar sedan och överraskade Edelfelt och Pierre Petit Gerard vid frukostbordet; lite senare fick han Alexandra Edelfelts brev och julklapp.

    Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Pierre Petit-Gérard
  • Den omsorg Alexandra Edelfelt lagt ned på julklappen rörde Edelfelt till tårar; han hoppas att hans eget brev hinner fram till den heliga aftonen, och att alla goda änglar välsignar dem med julfröjd.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt har skickat saker med Gunnar Berndtson; Edelfelt tackar även om han ännu inte sett dem.

    Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson
  • Julfröjden infinner sig med hälsningarna hemifrån; då Edelfelt läser breven från Alexandra, Anni och Butti (Berta) Edelfelt blir han tårögd av att de håller så mycket av honom.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Gunnar Berndtson hade med sig nyhter från Helsingfors: Selma Antells bröllop, Axel Antells förlovning, nyheter från Alexandra Edelfelt och kamraterna.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Axel Antell Gunnar Berndtson Selma Antell
  • Edelfelt kommer att fira julen med svenskarna; Gunnar Berndtson tror inte att det blir roligt, Edelfelt vågar heller inte lova någonting.

    Gunnar Berndtson
  • Som Alexandra Edelfelt märker har Pierre Petit Gerard återvänt, med sig hade han sin bror som är artillerilöjtnant; i dag dejeunerade [åt lunch] de hos Petit Gerard; brodern stekte kotletter och gjorde omeletter; Edelfelt hade köpt vin och de smörjde kråset med matsäcken Petit Gerard hade fått av sin mor i Strassburg; de åt moderns gåsleverpastej, som var "le plus beau jours de ma vie" [den vackraste dag i mitt liv] om man talar i Monsieur Prudhommes stil; Gunnar Berndtson överraskade dem när de just ätit färdigt.

    Strasbourg Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Sully Prudhomme Pierre Petit-Gérard Petit-Gérard
  • Edelfelt har haft modell de senaste dagarna och han har redan ebaucherat [skissat upp] halva tavlan; han börjar med Ebba Stenbock följande dag; det har gått fort och han känner sig i en riktig "veine de travail" [arbetsflöde]; han har redan lagt ut 150 francs på tavlan; Alexandra Edelfelt skall veta att det blir en "dugtig huggare", en stor tavla.

    Alexandra Edelfelt Ebba Stenbock
  • Edelfelt träffade en kväll Holger Drachmann och Karl Madsen hos "Anna"; de gick sedan till Edelfelts ateljé; Edelfelt hamnade i häftig dispyt med Drachmann, som menade att den medfödda naturen, ärftligheten, står över både den fria viljan och uppfostran; denna alltmer spridda lära hänger samman med "den förhatliga" predestinationsdogmen; Drachmann tillämpade teorin på folk och påstod att nationalitet var en nödvändighet, liksom krig, eftersom folk av olika raser aldrig skulle förstå varandra; han påstod också att en man aldrig kunde älska en kvinna av annan nationalitet eller ha en utlänning som riktigt god vän; "onatur" var Drachmanns förklaring på Edelfelts invändning att de bittraste krigen förts mellan brödrafolk och att hatet är livligast mellan bröder; Edelfelt medger att man ofta upptäcker skillnader med utlänningar, men att man alltid med glädje finner det mänskliga hos var och en, om han så än vore mulatt; danskarna är krångliga och kan inte med svenskar, norrmän, fransmän, italienare eller engelsmän; tyskarna framstår dem som de mest sympatiska och dem hatar danskarna ändå ända in i märgen.

    Chez Mademoiselle Anne Holger Drachmann Karl Madsen
  • Gunnar Berndtson vill att Edelfelt skall komma ut till Walter Runeberg; det är länge sedan han var där; han tycker att det är tråkigt att klä om sig och snygga upp sig från topp till tå efter arbetet, då han dessutom är andligt trött.

    Gunnar Berndtson Walter Runeberg
  • Edelfelt berättar för Alexandra Edelfelt att han läst Horatius och Catullus de senaste dagarna; han förstår dem bättre sedan han stiftat bekantskap med de romaniska folken och levat i en storstad, än när "gubben" Fredrik Julius Petersen försökte lära ut dem; Catullus kärlekssånger till sin otrogna, sköna Lesbia i Petersens mun förfaller nu som en förskräcklig motsägelse.

    Alexandra Edelfelt Horatius Gaius Valerius Catullus Fredrik Julius Petersén Lesbia
  • Gunnar Berndtson försöker övertyga Edelfelt att komma ut; Berndtson påstår att det inte alls var kallare hemma; de har ingen snö, men köldgrader.

    Gunnar Berndtson
  • Vad skall Edelfelt köpa för Alexandra Edelfelts julklappspeng?; han skulle låsa in växeln som en kär relik och aldrig röra den om det inte vore vasinne.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har inte hittat något åt Anni och Butti (Berta) Edelfelt som kunde skickas med posten; nipper, diamanter, guld och silver får bli till han blir rikare och de blir större.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Gav Alexandra Edelfelt fotogafiet av Edelfelts tavla åt tante Adèle Gadd till julklapp?

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Edelfelt hoppas deras magar står ut med den starka julfödan och att de har roligt på julafton (då Jonas Ström troligen är julbock) och under resten av julhelgen; han hälsar Tajta (Fredrika Snygg), Morbror Gustaf Brandt och hans familj och Tante Adèle Gadd.

    Fanny Brandt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Fredrika Snygg Jonas Ström