Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

årets fester arkitekter ateljéer besök beställningar brev brödraskap ekonomi fennomani finländare finska födelsedagar framtid Gud hälsa historia illustratörer jul julkalendrar julklappar karaktärsdrag karikatyrer kläder konstnärer kungar lyrik mat modeller (yrken) musik nationalism nordbor norrmän nyår personlighet porträtt post sagor sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skådespel skålar skönlitteratur skulptörer studentliv svenska svenskar teater transportmedel väderlek världsutställningar varuhus visor

Paris, än tisdag jul
Godt sitt år och Guds välsignelse önskar jag
Älskade Mamma! Eder alla af hela mitt hjerta
Nå nu är julhelgen öfver. –
Trots lands-
män, julgran och julklappar. Får jag ändå
aldrig i mitt hufvud att det kan vara
jul här i Paris, och de fester jag varit
med om på julaftnarne ha ju varit mycket
roliga, men hela den fridfulla, glada stämd
som jag erfarit då jag varit hemma, den
har jag saknar, och då är ju julen icke jul.
I år var det roligt, rigtigt roligt t.o.m.
tillsammans med svenskarna. Vi samlades
kl. ½ 7 på ett kafé vid Bd Clichy, der svenska
na ha sitt hufvudqvarter. En massa mindre
bekanta och några helt och hållit framman
de anleten badade intet godt, men det
gaf sig – under middagen och senare höll
man sig till de trefliga och lät de tråkiga
vara sakinern var en slags icke så miss-
lyckad efterhärminng af julmaten derhem-
ma. En enorm matsedel var uppklistrad
på väggen, ganska roligt tecknad af Borg.
Vid bordet voro vi omkr. 30., och vi fingo
placer oss såsom vi ville, så att jag

satt emellan Berndtson och Borg. Den
första halftimmen var något trög, men
då beslöto Borg, Berndtson och jag att
få luft i luckan, och det lyckades
förträffligt. Borg, drack en skål för
oss finnar, som emottogs med jubel,
och detta var liksom signalen till all
män hjertlighet och munterhet. Jag
svarade med att dricka får våra nog
diska hem. Wallenius Berndtson, Bos
och jag bildade på vinst och förlust en qvar
till, och jag märkte till min förvåning
att jag ej alltför mycket skämde ut första
balen. – Vi kunde en massa qvartetter
alla möjliga studentsånger naturligtvis
ty repertoiren är ungefär den samma i Upsa-
la som i Helsingfors – och vi gjorde furor.
Wallenius är en ganska god tenor och Borg
en utmärkt bas och mellanstammorna
sjöngo så der. – Stämningen blef allt mera
lifvad då skickan kom på bordet. Larsson
den somma som illustrerat Andersens sagor,
Alla möjliga julhålundrar o.s.v. är en yttert

den
ecen
totrolig figur. Redan hans språk, som är
den mest infernaliska Stockholms jargon
kan sätta skrattmusklerna i rörelse. –
Han kunde icke nog beundra den goda
idén de haft att inbjuda finnarna – och
höll ett så komiskt men tillika hjertligt
tal till oss att hela sällskapet ropade på
vårt land, som äfven sjöngs i stor hör (Paris
melodi). Då kunde jag ej hålla mig, utan
fastän jag redan skraflat tillräckligt un-
der aftonen, utan föreslog i så varma
ordalag jag för tillfället kunde, en skål
för Runebergs minne. Jag hade under
det vårt land sjöngs, tänkt efter hvad
derföre
jag skulle säga, och stapplade icke det
minsta. Jag vågar säga att skålen
emottags med enthusiasm och talaren
afbrots af många bravorop. –
Hvar passade det väl bättre att
dricka Runebergs skäl än i en samlin,
af unga svenska och finska konstnä-
ren. – Är icke han en borgen för att
en nordisk konst kan uppblomstra, ren

och ädel, lika så formfulländad som gedigen
Nu blef raseriet för Finland ännu vara
Tuollon mun kultan, Miche kusche, Collar
och Pacce melodier exignerades af en arkit
Grundström, som spelar bra piano. En norr-
man var tillstädes, och Larsson tyckte sig
för skams skull böra dricka en skål för Norge
men den blef så fattig efter allt det som
blifvit sagdt, att norrmannen kände sig
litet maskerad. – Klockan var 1/2 11 då
vi ändtligen lemnade restauranten för
att få till Larssons atelier der den
egentliga festen var arrangerad. En mar-
ra roliga karrikatyrer gjorda af Larsson,
Pauls och Borg, mest föreställande sina
från svenskarnes inbördes lif, voro upp klista
de på enorma kartonsa, fästqvade
af Borg (allmoristiskt upplästes, och så nu
cicerades der i oändlighet. En ung finne
à ett kontor, me
Fatzer, son till bundsmäkaren, spelade
utmärkt bra piano – så grundström
Borg, en skulptör och Wallenius. Alltflere
svenskar – Salmson, Forsberg, Gijerfelt
m. fl. ankommo under aftonens lopp.
Julklapparnas distrebution var ganska

rolig, men räckte ovilkorligen för länge.
sedan gjordet en bruleau – ack jag skulle
så gerna ha velat sticka i väg hem,
men jag fick icke. Först kl. 3 var jag
karl att komma lös och med Berndtson
få en vagn för att resa till andra an-
Pauli, Bor
den verlden. – Larsson komma upprepade
gånger och betygade mig sin vänskap –
gjorde mig komplimanger för min tafla
o. s. v. och hastade att svenskarne der uppe
i Montmartre voro stolta öfver att räkna han
slägt med mig. Det kan vara roligt
att höra deras råd angående min
tafla som jag håller på med. – Ingen annan
au Gubben Mandelgren har sett den i var
cherad, och han tyckte att Carl X ej såg
tillräckligt styf och högdragen ut. Ebba
Stenbocks rörelse är nu förenklad enligt
Mammas och Gérômes råd hon låter nu
ena handen hvila på kisten. – Jag kom
men nu igen att tänka på min dispyt
med Drachmann, – och håller ändå med
honom i många fall. Den historiska ut-
vecklingen, racen om man så vill, för

fadrens historia och allt hvad som nå-
ra rör vårt eget höll och blod ha ändå
en förunderlig magt. Huru annars för-
klara denna extas som svenska och
finnar erfara då de i festligt låg råka
samman, vid blotta nämnandet af Frittin
åriga kriget och 1808? Man må resonner
hur mycket som helst så ryser det i
en då man hör Björneborgska marschen,
vårt land, Mandom mod och morske man,
Vernolandsvisan och dessa tusen andra.
Och denna gemensamhet i minnen, i
vanor i sympathier, som ofta försvin
ner i det vänliga lifvet, men åter står
klar för hvar och en på en Julqväll,
den har något egendomligt gripande.
Uotila med sin rent finska härstämning
sin fennomanska uppfostran och brutar
svenska var ej så hemmastadd som vi
andra – Det kommer kanske den dag på
svenska och finnar mötas som framlingar
och fennomanerna strafva dertill.
I går på juldagen sof jag nästan till
middagen – Vädret var ohyggligt,
som det för resten varit under

E


eda

veckotal. – Jag begriper ej hur jag kunnat
udgå förkylningar ty alla menniskor
hosta och harkla. – Det har varit 1 grad
hans eller just vid fryspunkten, fuktigt
och sottigt. Här det snöat, så smälter snön
genast och bildare den rysligaste smörja
Jag har åkat rätt mycket, och i allmän-
het varit litet ute – jag arbetar ju hela
dagen och går endast ut till måltiderna
Nu vill jag säga hvad jag köpt för man
mas julklappspengar: en varm sticka
vårt eller rock från Bon Marché at 8
bra. Stålgra och mycket fin. Min röda
rock är omöjligt om dagen ty den blef
under min sjukdom så genomsvettig
och smutsig. Emellertid vill jag låta
svalla den och begagna den till målar-
rock. – Jag får lof att köpa mig ett
modenbord i följd af ett trassel som
uppstått angående det jag här. Jag
tor det från Somerset som påstod det
vara till sale och tillhöra en anserkan,
hvars adress jag aldrig fick. Nu har
emellertid blifvit uppdagadt att bordet
är såldt förut till annan person, som

ganska rigtigt kommit hit och fordrat
det tillbaka. Trakasserier i oändlighet.
Emellertid har jag nu börjat taflan med
precis de proportioner för kistan och kata
falken som bordet här, och det enda sättet
är att låta göra ett precis dylikt. – Nyår
aftonen äro Bson och jag bjudna till
Mme Jacquinot, der de unga komma att
uppföra en farce, en parodi af Télemassa
Berndtsons porträtt af Ellan är alls ej
illa tycker jag. De är någon filteckning i
ena ögat, som ger en viss stilhet i blicken,
Hvad kostymen beträffar så är jag af
Mammas mening att den är för enkel
för ett sådant utseende. Händerna äro
ej bra, och han skall troligen måla om den
i nästa vecka efter någon modell. –
I morgon och öfvermorgon har jag tio
delt. – Jag tror jag ej går till Gérôme på
nyårsvisit – Han vet ändå ej hvilka som
varit der. Det är minsann ingen småsak
att begär sig härifrån till Clichy kl. 8, 1/2 9
på morgonen.
Det är onsdag afton nu i detta bref
går af i morgon, fredag i Berlin, lördag
på väg till Petersburg och kommer troligt

till Helsingfors på sjelfva nyårsaftonen,
således får Mamma det först sedan 1878
gått in. Ack att jag icke sjelf kan få
komma och taga Mamma på läng och önska
Mamma och syskonen godt nytt år!
1878 – expositionen, Carl XV, många
beställningar, Krohn – det går omkring i
mitt hufvud då jag tänker på hvad detta
är kan göra med sig – får jag 1000 frcs för
mycket så skall Mamma komma hit på
några veckor – n'est-ce pas? – Det tröstar
mig, att fastän jag blir gammal, jag
Ännu har ett år tills jag skall passera
linien – det fatala 25 – Jag är tacksam
mot Gud för allt som gått. Min första
tafla hade mera tur än jag någonsin vän-
tal och det har gifvit mig litet mera
sjelftillet, hvilket jag så väl behöfver.
Och så har jag ju fått vara hos Mam-
ma. – Om jag bara finge en dräglig
ateliern så hade jag ingenting emot att
vara hemma ett år och göra vinterstuden
men denna installation kostar så mycket
och tar tid, denna dyrbara tid då man


är ung och kan göra något rigtigt
bra! – Säg Mr Gustaf att om jag nu
vore i Helsingfors så skulle min första
visit i frack och handskar gälla honom –
nyårslyckönskningarna till honom, Moster
Fanny och hans barn får Mamma fram-
föra. Och helsa så alla bekanta från
mig börjande med Tante Gadd, Tajta och
Mari. – Petit Gerad sitter här uppe och
läser elden håller på att slockna, och
klockan lider till 11. Jag tar derföre
Farväl af Mamma för denna gång.
omfamnar Mamma på håret så
varmt och innerligt jag kan, kramar
Anni och den tjocka Butti. – Måtte
Vi nu få ett litet menskligare väder,
Bson påstår att det var varmare och
trefligare i Finland när han för. –
Tack för böckerna som Mamma skicka-
de mig – och tacka Mr Gustaf för Bell-
man – Han har ju skickat båda upp-
lågorna, och är således sjelf utan – det
ville jag ingalunda den ena skall han
Mammas
bestämdt få igen
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt önskar Gott nytt år och Guds välsignelse.

  • Julhelgen är över; trots landsmän, julgran och julklappar får Edelfelt aldrig in i sitt huvud att det kan vara jul i Paris; han saknar den fridfulla, glada stämning som han erfarit hemma, utan vilken julen inte är jul.

    Paris
  • I år var julaftonen, som firades med svenskarna, mycket rolig; de samlades på ett kafé vid Boulevard Clichy, där svenskarna har sitt huvudkvarter; dinern [middagen] var en inte så misslyckad efterapning av julmaten där hemma; Axel Borg hade tecknat matsedeln; Edelfelt satt mellan Gunnar Berndtson och Borg; dessa tre beslöt att sätta fart på festen; Borg drack en skål för finnarna, vilket gjorde stämningen hjärtlig och munter; Edelfelt drack för deras nordiska hem; Edelfelt bildade kvartett med Berndtson, Borg och Otto Wallenius och märkte att han inte skämde ut första basen alltför mycket; de sjöng bl.a. studentsånger, eftersom repertoaren är ungefär densamma i Uppsala och Helsingfors.

    Helsingfors Uppsala Café de l'Ermitage Gunnar Berndtson Axel Borg Otto Wallenius
  • Stämningen blev ännu mer livad då skinkan kom på bordet; Carl Larsson har illustrerat H.C. Andersens sagor och alla möjliga julkalendrar; han är en tokrolig figur som pratar den mest infernaliska stockholmsjargong; han höll ett komiskt men hjärtligt tal till finnarna; alla sjöng Vårt Land till Fredrik Pacius melodi; Edelfelt utbringade en skål till Johan Ludvig Runebergs minne; Runeberg är en borgen för att en nordisk konst kan blomstra upp ren och ädel, formfulländad och gedigen; "raseriet" för Finland blev ännu värre och arkitekt Claes Grundström ackompanjerade på piano Tuoll'on mun kultani, Kukku kukku till Karl Collans och Fredrik Pacius melodier.

    Finland Johan Ludvig Runeberg Carl Larsson Hans Christian Andersen Fredrik Pacius Claes Grundström Karl Collan
  • En norrman var på plats; Carl Larsson kände sig nödgad att dricka en skål för Norge, men den blev så tam att norrmannen kände sig mankerad [sårad, förolämpad].

    Norge Carl Larsson
  • De lämnade restaurangen halv 11 och gick till Carl Larssons ateljé där den egentliga festen var arrangerad; Larsson, Georg Pauli och Axel Borg hade ritat roliga karikatyrer och scener från svenskarnas inbördes liv.

    Carl Larsson Georg Pauli Axel Borg
  • Axel Borg läste ett humoristiskt festkväde; det muciserades i oändlighet; en ung finne Fatzer (arbetar på kontor men vill ägna sig åt konst, son till buntmakaren) spelade piano utmärkt bra; han följdes av Claes Grundström, Axel Borg, en skulptör och Otto Wallenius; under kvällens lopp anlände allt fler svenskar, Hugo Salmson, Nils Forsberg och Wilhelm von Gegerfelt; julklappsutdelningen räckte länge; Edelfelt kom inte lös från sällskapet förrän kl. 3, då han och Gunnar Berndtson skaffade en vagn som tog dem till "andra ändan verlden" [andra sidan staden].

    Gunnar Berndtson Nils Forsberg Hugo Salmson Wilhelm von Gegerfelt Axel Borg Otto Wallenius Claes Grundström Edvard Fazer Eduard Fazer
  • Carl Larsson, Georg Pauli och Axel Borg betygade Edelfelt sin vänskap upprepade gånger och berömde honom för sin tavla; de påstod att svenskarna i Montmartre skulle vara stolta över att räkna honom bland de sina; det kan vara roligt att höra deras råd om den tavla han håller på med.

    Montmartre Carl Larsson Georg Pauli Axel Borg
  • Ingen annan än "Gubben" Nils Månsson Mandelgren har sett hans tavla ébaucherad [uppskissad]; Mandelgren tyckte att Carl IX inte ser tillräckligt styv och högdragen ut; Edelfelt har förenklat Ebba Stenbocks rörelse enligt Alexandra Edelfelts och Jean-Léon Gérômes råd.

    Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Nils Månsson Mandelgren Karl IX Ebba Stenbock
  • Edelfelt återkommer till dispyten med Holger Drachmann i förra brevet; han håller med om att den historiska utvecklingen (rasen), förfädernas historia och allt som rör det egna köttet och blodet har en förunderlig makt; det förklarar den exstas som svenskar och finnar erfar då de vid festliga tillfällen sammanstrålar och nämner trettioåriga kriget och 1808; hur man än resonerar så ryser Edelfelt då han hör Björneborgska marschen, Vårt land, Mandom mod och morske män, Värmlandsvisan.

    Holger Drachmann
  • Aukusti Uotila med sin finska bakgrund, fennomanska uppfostran och brutna finska var inte så hemmastadd som de andra; kanske kommer det en dag då svenskar och finnar möts som främlingar, fennomanerna strävar efter detta.

    Aukusti Uotila
  • Vädret har varit ohyggligt, kring 0 grader, fuktigt och "sottigt" [klottigt]; Edelfelt förundrar sig över att inte ha blivit förkyld; han har åkt rätt mycket och varit lite ute – han arbetar ju hela dagen och går bara ut till måltiderna.

  • För Alexandra Edelfelts julklappspengar har Edelfelt köpt en stålgrå varm stickad väst eller rock från Bon Marché; hans röda rock blev under sjukdomen så genomsvettig och smutsig att han omöjligt kan ha den under rocken; han skall emellertid låta tvätta den och använda den som målarrock.

    Bon Marché Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt blir nödgad att köpa ett nytt modellbord; det nuvarande har han fått från Richard Gay Somerset, som påstod att det var till salu; det har emellertid uppdagats att bordet redan är sålt till en annan person, som kom och krävde det tillbaka; Edelfelt har börjat tavlan med de proportioner för kistan och katafalken som bordet har, han behöver därför låta göra ett exakt likadant.

    Richard Gay Somerset
  • På nyårsaftonen är Edelfelt och Gunnar Berndtson bjuden till Madame Jacquinot; de unga kommer att uppföra en fars, en parodi på Télemaque.

    Gunnar Berndtson Jacquinot Télémaque
  • Gunnar Berndtsons porträtt av Ellan de la Chapell är inte alls illa; någon felteckning i ögat ger en viss stelhet i blicken; Edelfelt håller med Alexandra Edelfelt om att kostymen är för enkel för ett sådant utseende; Berndtson skall följande vecka måla om händerna efter någon modell.

    Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Ellan de la Chapelle
  • Edelfelt har modell de två följande dagarna.

  • Edelfelt går troligen inte på nyårsvisit till Jean-Léon Gérôme; det är så omständligt att ta sig till Clichy på morgonen.

    Clichy Jean-Léon Gérôme
  • Det är onsdag kväll då Edelfelt skriver brevet; på fredag är det i Berlin, på lördag på vägtill Petersburg och kommer troligen till Helsingfors på nyårsaftonen; Alexandra Edelfelt får det således först in på det nya året; han skulle vilja önska mamma och syskonen gott nytt år i egen hög person.

    Helsingfors Sankt Petersburg Berlin Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Det går runt i huvudet då Edelfelt tänker på vad 1878 kan föra med sig: expositionen [världsutställningen], Carl IX, många beställningar, och Pietro Krohn.

    Pietro Krohn Karl IX
  • Om han får 1000 francs över kan Alexandra Edelfelt komma över på några veckor till Paris, n'est-ce pas? [eller hur?]

    Paris Alexandra Edelfelt
  • Det tröstar Edelfelt att fastän han blir gammal har han ännu ett år kvar tills han passerar "linjen" – det fatala 25.

  • Edelfelt är tacksam mot Gud för året som gått; hans första tavla hade mer tur än väntat, och det har gett honom lite mera självtillit; han har också fått vara hos Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Om Edelfelt kunde hitta en dräglig ateljé skulle han inte han något emot att vara hemma ett år och göra vinterstudier; men det skulle kosta och ta så mycket dyrbar tid då han ännu är ung och ännu kan göra något riktigt bra.

  • Om Edelfelt vore hemma skulle första nyårsvisiten i frack och handskar gå till morbror Gustaf Brandt; Alexandra Edelfelt får i stället framföra hans hälsningar till Morbror, Fanny och hans barn; han ber henne också hälsa Tante Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och Mari.

    Alexandra Edelfelt Fanny Brandt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Fredrika Snygg Mari / Marie Adelaide Brandt Thyra Brandt Helmina Brandt Ada Brandt
  • Pierre Petit Gerard sitter hos Edelfelt och läser; elden håller på att slockan och det börjar bli sent så Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne krama Anni och "den tjocke Butti" (Berta) Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt hoppas på bättre väder; Gunnar Berndtson påstår att det var varmare och trevligare i Finland då han reste.

    Finland Gunnar Berndtson
  • Edelfelt tackar för böckerna som Alexandra Edelfelt skickat; han ber henne tacka morbror Gustaf Brandt för Carl Michael Bellman; Morbror skickade båda upplagorna, så att han nu själv är utan; Edelfelt skall sända tillbala den ena.

    Alexandra Edelfelt Carl Michael Bellman Gustaf Brandt