Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

amerikaner antiken årets fester barn besök beställningar brev danskar drycker feminism finländare glasögon gravyrer greker Gud illustration jul julklappar karaktärsdrag kläder konstnärer kvinnor läkare lärare mat nyår nyårsgåvor personal personlighet porträtt professorer ryssar sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skådespel smycken studenter svenskar tavlor teater telegram tjänstefolk transportmedel utseende utställningar vänner världsutställningar

Paris den 15 Januari 1878.
Älskade Mamma
Jag vill att det första ord jag skrifver är
1878 skall vara rigtadt till Mamma – derföre
tusen tack för Mammas jul – och nyår
bref, och tusen Tack för lyckönskningar
deri. Gud ske lof att Mammas julsjuk
dom gick öfver så snart. Ack hvad
jag gerna ville ha Mammas starka helsa
men isynnerhet Mammas lugn och tillförsigt.
och tro på egna krafter. Jag är en sådan
olyckligt rädd stackare, och inbillningen gör
mig ofta svagare och sjukligare än jag är.
Lyckligtvis säga nu alla menniskor att
jag tagit mig raskt efter min sjukdom
Då Norström, som jag träffade förklarade
att jag blifvit rigtigt fet.
Fortsättning den 2dra – Jag hade i går ett
bref att skrifva, och försummade derigenom
att fortsätta detta. General Lindfors tele-
graferade nämnligen i går till mig och från
gade mig om Blanca finge utställat
på Pariser verlds) exposition, då terminen

för inlemnandet i Petersburg oåter
kalleligen gick ut den 20 januari, och
min påbörjade tafla omöjligen skulle
kunna bli färdig till dess. – Fru Karamsin
tillåter" heter det i slutet af telegs. – är
meningar kanske om fru Ko tillåter.
De må bestyra om saken huru de
vilja – min tillåtelse gaf jag på samma
gång jag uttryckte min och öfriga
finners stora ledsnad öfver den drakoniska
låg som sålunda omöjlig gör många
konstverks utställande. Runeberg, Stigell
Takanen m. fl. bli ej färdiga och har
faktiskt icke tid att numera skicka
något till Pburg utom det att de
ej vilja ikläder sig de verkörda kosten
derna för ditresan. Denna bestämning
är så dum den möjligtvis kan vara
Isynnerhet som den drabbar endast
oss ryss-finnar. Svenskar, danskar och allt
hederligt folk kunna inlemna sina så-
ber här i Paris. Emellertid var det
ju ytterst hyggligt af Lindfors att
telegrafera till mig. Som taflorna
le
N
As
ty
h
An
h
Le

dt
är
na
ej
skola vara i Petersburg först i medlet
af Januari, ansåg jag det onödigt
att telegrafera – mitt bref borde kom-
hos
ma det ingefär d. 6, och då är
det ju tids nog, föreställer jag hug.
Nyårsaftonen tågade jag, med min
tafla, fint emedrerad, till Mme Jacquint
sedan jag en timmes tid kältat på
den låte Berndtson som ej ville kom-
ma, emedan det var för mycket besvär
att klä på sig, tyckte han. – Min teckning
hade en fullkomlig succès. Mme Jacquinot
sjelf var rigtigt rörd öfver att jag tänkt
på henne, och publiken Mr och Mme d'Hvar
con Mr Mlle Cappentier m.fl. komplimente-
rade mig mycket. – Under aftonens lopp
kom Mr Carpentier, som är mycket lier
med Rosa Bonheur, och talade länge och väl
med mig, och frågte bl. annat om min
tid nu medgåfve att teckna porträtter –
han hade sett stigille porträtt på Salongen,
och fann det mycket bra – så att jag trodde
han skulle göra en beställning – Ganska rigtigt
senare på aftonen kom Mme Jacquinot

och frågade mig om jag hade lust att
de min tafla blefve färdig, teckna ett
porträtt af Mlle Carpentier, deras
doute. Till nästa lördag skulle jag
lemna svar om mitt pris. Mr Carpenting
hade tänkt derpå ändå sedan Salongen
men icke vågat komma fram dermed. –
Mlle C. är en ganska vacker flicka
och har mycket chic – hennes vänner
Mlle d'Avancer och Miche Jacquinot
anse henne för korkad. Jag har blott sett
henne spela komedi en gång hos d'Av.
cons, och hon gjorde sin sak rätt bra.
Mme C., modren, hon har då ett hufvud
hvars likhet jag skulle åstadkomma på 5
minuter. Hennes dotter har en mindre nära
och ser som sagdt bra ut. –
Mme C. smickrade mig för-
färligt. Det är ändå roligt
att höra: "On ne peut quere
mieux commenier, – avoir
de succès à Paris à votre age, c'est rare

etc. etc.
Som jag i mitt förra
bref sade, spelades det komedi

komedi hos Mlle Jacquinot på nyårsaftonen.
Det var en mycket lustig parodi på vers
af Feuelons Telemaque. Mlle Marquerite
Calypro, Mlle d'Avanson Eucharis, M. Barn
mont Télimaque och Henri Perrot men-
tor. Dessa fyra äro så vana att spela
tillsammans att det ej kan annat än
gå bra. Henri Perrot var alldeles för-
träfflig i den burleskt komiska genren,
utom att han har en vana på scenen
som om han aldrig varit annorstädes.
man skrattade sig förderfvad åt honom
kostymerna voro mycket bra herrarne
ungefär som grekerna i sköna Helena med
pincenezer och mentor med Guinmi-res-
Dyna, fruntimmerna rigtigt grekiska
Marguerithe). var utmärkt bra och
draperade sig som en grekisk staty.
På Hfors theater har jag aldrig satt så
goda grekiska kostymer – och ändå bestyrd
togar af en röd schal tunckan af några
alnar flanell o.s.v. Det är ändå ej under
ligt att man i allmänhet spelar bra
i sällskapsspektakel här i Paris, der
man har sådana ypperliga modeller

att kopiera. – När kl. slog tolf
började nyårsönskningarna och de tre
ditionella kyssarne. De äldre fruarne
låta sig kypas beskedligt, de unga skref
to litet, och förklarade brukit dumt
och föräldradt etc. etc. – Efter midnar
sedan vi druckit det nya årets skål
dansades det, men jag gick min väg,
och var kl. ½ 1 på väg hem, i våga
förstås. Mme Jacquinot önskade mig
helsa framförallt, succès och litet
mera aplomb". När skan börjar
komma i ropet, sade hon, så måste
man hålla på sig sjelf. "Votre timi-
dité, que je ne m'explique pas, vous
déprecie aux yeux du monde. –
På nyårsmorgonen kom Petit Gerand
och väckte mig för att gå till Gé-
rôme. Jag förehöll honom det onöd.
i ett dylikt företag, då G. ändå
icke, om han doge, skulle kunna säga
hvilka som varit der af hans elever,
och hvilka som varit borta, och detta
resonnemang öfvertygade P. G. – Jag kläder
mig derföre i lugn och ro – drack men

tol
atte
än
lo
chokolad och kl 10 vid lag togo vi
tramway och reste till Gueldrys,
der vi lemnade kort, fortsätte så vägen
till Bourgains det vi kommo kl. 11,
just samtidigt med charbonneren och
tvätterskan – så att Mlle B ännu ej
var rigtigt färdig och ej kunde ta emot
hon skickade emellertid sin son med bud
att vi ändtligen skulle komma dit till
dejeunern om en timme. – Frukosten
var god och lång. Utom vi var der
endast en äldre litterar och något
emanciperad fru. – Bourgains äro mycket
vanliga menniskor – isynnerhet frun.
Herna håller litet tal och tycker sig
bestämdt tala bra. Först kl. ½ 8
kommo vi derifrån. Jag skyndade nu
till Runebergs, kastade på vägen en
kort till fr. B. Levin, och önskade
så min käre Walter med barn och blomma
godt nytt år. Jag höll på att komma
in i ett längre resonnemang om qvinna
emancipation med fr. Elfving, Runebergs
svägerska, en förtorkad, beskedlig gammal
piga, som har principer och hvars
devis, som fru Runeberg är rätt är rätt"
något som jag ej vill bestrida, och i allmän
het gerna vill komma fram med sol-

klara sanningar, då jag kom i nog att
jag hade en vagn som väntade 12 frs har
och jag gaf mig af till Koechlin der jag lem
Mammas kära bref och
hade hört, och sedan hem, der jag fann
Lindfors telegram, skref början till
detta bref, och sedan ett till L.
Petit Gerad och Berndtson kommo sedan
och togo mig för att dinera. På restan
ranten (en för oss obekant, det vi gått
för att slippa kyparnes etrenner) var det
alldeles förfärligt folk – studenter som
sjöngo, familjer med barn – alltnog
en stor villervätta och kyparne voro
som galna. Detta gjorde att var från
cois (alla kypare heta François) ser
verade oss en middag som vi alls ej
beställt, men som vi icke desto mindre
fingo betala – Vi togo saken gladt
isynnerhet som de beskedliga men
niskor som beställt middagen, haft god
smak. Ostron, filet, rapphons och ost-
I dag på f.m. har jag suttit och retouche
rat gravuren, der olycksaliga gravyren
af min tafla, gick sedan ut i några
bric- à brac butiker för att köpa eller
hyra guld eller messings kedjor, agraffer
och bästen, ty jag tycker att min Carl det
ej är tillräckligt grann ännu, men fann

ingenting i min smak – gjorde så några
förändringar på taflan och gick en
stund till Sargent och Beckweth, hvilken
senare varit och ännu är sjuk i rheu-
matisk feber. Bechwitu blir mera till.
gjord är från år, och jag tycker nästan
detsamma om Sargent. I nästa vecka
skola vi ändtligen gå till Austens
en dag. Jag har redan låtit säga
dem genom S. att jag blir mycket trog
att komma i år, dels för min sjuk-
doms skull, dels och isynnerhet emedan
jag vill arbeta. Sargent har ovanligt
mycket talent, men man vet aldrig
hvar man har honom – han smickrar
förskräckligt, och vill gerna smickras till-
baka – jag gör det också gerna, om det
gläder honom. Bechwetta är ett bevis
på att man med arbete kan komma
långt, äfven utan egentlig talent. – Jag
skulle bra gerna vilja veta hvad de
säga om mig då jag är borta, då jag är
der är det "tout rose". – Petit.
Gerar och jag komma förträffligt öfver

ens, fastän vi gråta rätt tappert ibland.
Det enda jag har emot honom är att
han illfanas med måleriet, och det utan
att ha de minsta anlag. Jag skulle så
gerna säga honom: Kare der, fortsatt
de dina medicinska studier, ty de skulle
bli en god läkare och en lycklig menniska,
målare blir der aldrig, om de också är
en artistisk själ. – Men det är just
jemnt det värsta man skulle kunna säger
honom. – I allmänhet får man hellre
säga åt folk: Ni är en skurk än
men nare vän, ni duger ej till det eller
det, som ni äflas med att bli, ni har
anlag åt andra håll.
Nej nu slutar jag i morgon, öfver-
morgon och lördag har jag modell hela
dagen. Fläckarne på kostymen synes
och jag är rigtigt rädd för återlemnan
dits dag. Pampen har åtagit sig att
föra tillbaka kostymen nästa söndag
Helsa hjertligt alla bekanta men
mest systrarna. Är det rigtigt sannt
att ej äro ledsna på broder Atte för det
han ej gifvit dem några julklappar i
Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt vill att det första brev han skriver 1878 skall vara till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts jul- och nyårsbrev, Gud ske lov att hennes julsjukdom gick över så snabbt.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt skulle gärna inte bara ha Alexandra Edelfelts starka hälsa, utan också hennes lugn, tillförsikt och tro på den egna kraften; doktor Nordström och andra har sagt att Edelfelt tagit igen sig efter sjukdomen.

    Alexandra Edelfelt Nordström
  • Brevet fortsatt den 2 januari.

  • General Julius Lindfors har telegraferat för att fråga om Blanca får ställas ut på världsexpositionen i Paris; inlämningstiden i Petersburg går ut 20 januari och Edelfelts påbörjade tavla skulle omöjligen hinna bli färdig till dess; i slutet av telgrammet står "Fru Karamsin tillåter"; Edelfelt gav sin tillåtelse.

    Paris Sankt Petersburg Aurora Karamzin Julius Lindfors Blanka
  • Edelfelt uttryckte sin och övriga finnars ledsnad över den drakoniska lag [inlämningsbestämmelserna] som gör det omöjligt att ställa ut många av konstverken; Walter Runeberg, Robert Stigell och Johannes Takanen hinner inte bli färdiga och vill inte stå för kostnaderna att sända verken till Petersburg; bestämmelsen är dum också för att den drabbar bara ryss-finnarna; svenskar, danskar "och allt hederligt folk" lämnar in sina saker i Paris; i varje fall var det hyggligt av Julius Lindfors att telegrafera Edelfelt; Edelfelt svarade med brev och inte med telegram, då svaret borde hinna fram i tid.

    Paris Sankt Petersburg Walter Runeberg Robert Stigell Johannes Takanen Julius Lindfors
  • På nyårsaftonen gick Edelfelt med tavlan fint emballerad [inslagen] under armen till Madame Jacquinot, efter att i en timme väntat på Gunnar Berndtson som inte var hugad att komma eftersom det var så mycket besvär att klä sig.

    Gunnar Berndtson Jacquinot
  • Edelfelts teckning gjorde succé; Madame Jacquinot var rörd och han fick komplimanger av publiken, som bland annat bestod av Monsieur och Madame d'Avançon, samt Monsieur och Madame Carpentier.

    Jacquinot d’ Avançon Thierion d’ Avançon Carpentier Carpentier
  • Monsieur Carpentier, som är lierad med [känner] Rosa Bonheur, hade sett Robert Stigells porträtt på Salongen; Madame Jacquinot frågade för hans räkning om Edelfelt efter att ha fått färdig sin tavla kunde tänka sig att göra ett porträtt av Mademoiselle Carpentier; Edelfelt får till följande lördag att lämna svar om sitt pris; Mademoiselle Carpentier är ganska vacker och har mycket "chic"; hennes vänner Mademoiselle d'Avançon och Marguerite Jacquinot tycker hon är korkad; Edelfelt har bara sett henne en gång då hon spelade komedi hos d'Avançons; modern, Madame Carpentier, har ett huvud som Edelfelt skulle åstadkomma på fem minuter, dottern har en mindre näsa; Madame Carpentier smickrade Edelfelt förfärligt: "on ne peut guère mieux commencer, – avoir du succès à Paris à votre âge, c'est rare... [man kan knappast få en bättre början, ha framgång i Paris i er ålder, det är sällsynt...]

    Paris Robert Stigell Rosa Bonheur Jacquinot Marguerite Jacquinot d’ Avançon Carpentier d’ Avançon Thierion d’ Avançon Carpentier Carpentier
  • Illustration: Madame Carpentier.

    Carpentier
  • Man spelade komedi hos Madame Jacquinot, en lustig parodi på vers av Fenelons Télémaque; Mademoiselle Marguerite Jacquinot spelade Calypso, Mademoiselle d’Avançon Eucharis, Monsieur Bachmont Télémaque och Henri Perrot mentor; dessa fyra är så vana att spela tillsammans att det inte kan gå annat än bra; kostymerna var mycket bra; herrarna hade ungefär samma kläder som grekerna i Sköna Helena med pincenezer och mentorn hade en gummi-resdyna; Edelfelt har aldrig sett så goda grekiska kostymer på Helsingfors teater; det är inte underligt att man spelar bra sällskapsspektakel i Paris, där man har så ypperliga modeller att kopiera.

    Helsingfors Paris Jacquinot Marguerite Jacquinot d’ Avançon Bachimont Henri Perrot Télémaque Fénelon Helena Kalypso Eucharis Mentor
  • Vid tolvslaget började nyårsönskningarna och de traditionella kyssarna; de äldre fruarna lät sig beskedligt kyssas; de unga skrek lite och påstod att seden var dum och föråldrad.

  • Efter att de skålat in det nya året dansades det, men Edelfelt gick hem, med vagn; Madame Jacquinot önskade honom hälsa, framgång och litet mera "aplomb" [självsäkerhet], det behövs då man börjar "komma i ropet"; hon sade "Votre timidité, que je ne m'explique pas, vous déprecie aux yeux du monde." [Er blygsel, som jag inte går närmare in på, förringar er i folks ögon.]

    Jacquinot
  • Edelfelts väcktes på nyårsmorgonen av Pierre Petit Gerard för att gå till Jean-Léon Gérôme; Edelfelt ansåg det onödigt då Gérôme inte skulle ha reda på vem av hans elever som hade varit där eller inte.

    Jean-Léon Gérôme Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt klädde på sig i lugn och ro och drack sin choklad innan han och Pierre Petit Gerard lämnade ett kort hos Gueldrys och fortsatte till Bourgains; de kom samtidigt med charbonneren [kolaren] och tvätterskan men bjöds till frukost en timme senare; där var också en äldre, litterär och "något emanciperad" fru; därefter kastade Edelfelt in ett kort till fröken Bertha Levin på vägen till Runebergs; han höll på att komma in i ett längre resonemang om kvinnans emancipation med Walter Runebergs svägerska, fröken Betty Elfving, en "förtorkad, beskedlig gammal piga"; hon har samma devis som fru Lina Runeberg "rätt är rätt"; Edelfelt fick skynda sig därifrån för att lämna ett kort hos Koechlin; då han kom hem fann han Alexandra Edelfelts brev och Julius Lindfors telegram.

    Alexandra Edelfelt Lina Runeberg Alfred Koechlin Walter Runeberg Bertha Levin Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard Emma Koechlin-Schwartz Betty Elfving Bourgain Julius Lindfors Gueldry Gueldry
  • Pierre Petit Gerard och Gunnar Berndtson hämtade Edelfelt för att dinera [äta middag]; för att slippa kyparnas étrenner [julgratifikationer] gick de till en obekant restaurang där det var förfärligt med folk; studenter sjöng, familjer med barn och kypare var som galna; deras François (alla kypare heter François) serverade dem en middag som de inte beställt; de tog glatt på saken då det som serverades var ostron, filé, rapphöns och ost.

    Gunnar Berndtson Pierre Petit-Gérard
  • På förmiddagen har Edelfelt retuscherat den olycksaliga gravyren till sin tavla.

  • Edelfelt gick till bric-à-brac-butiker [krimskramsbutiker] för att köpa eller hyra kedjor, agraffer [prydnadsspännen] och bälten, men hittade ingenting i hans smak; han tycker att hans Carl IX inte är tillräckligt grann ännu.

    Karl IX
  • Edelfelt gick till John Singer Sargent och Carroll Beckwith; Beckwith är sjuk i rheumatisk feber; Beckwith blir för varje år mera tillgjord; Edelfelt tycker nästan detsamma om Sargent.

    John Singer Sargent Carroll Beckwith
  • Nästa vecka skall de gå till Austins; genom John Singer Sargent har Edelfelt redan meddelat dem att han blir mycket trög att komma i år; dels på grund av sin sjukdom, dels på grund av att han vill arbeta.

    John Singer Sargent Sarah Austin Elizabeth Austin Mary Austin Ivers James Austin
  • John Singer Sargent har ovanligt mycket talang, men man vet aldrig var man har honom; han smickrar förskräckligt.

    John Singer Sargent
  • Carroll Beckwith är ett bevis på att man med arbete kan komma långt, även utan egentlig talang; Edelfelt skulle gärna vilja veta vad de säger om honom när han inte är på plats.

    Carroll Beckwith
  • Edelfelt kommer bra överens med Pierre Petit Gerard, även om de grälar tappert ibland; Edelfelt anser att Petit Gerard inte har anlag för måleri; han borde i stället fortsätta sina medicinstudier, men det kan man inte säga till honom; i allmänhet får man hellre säga åt folk att de är en skurk, än att de inte duger till det som de håller på med.

    Pierre Petit-Gérard
  • De närmaste dagarna har Edelfelt modell hela dagen; Pampin har åtagit sig att föra tillbaka den fläckiga kostymen, som Edelfelt är rädd att återlämna.

    Pampin
  • Edelfelt hälsar till systrarna och frågar om det är riktigt sant att de inte är ledsna över att broder Atte inte gett dem några julklappar.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt