Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

brev djur döden drycker ekonomi gotik harar karaktärsdrag kläder konserter konstnärer korrespondenter kostymörer kungar kvinnor kyrkor läkare läkemedel lyrik mat modeller (yrken) museer musik nationalitet nationalkaraktär orkestrar restauranger samhällsklasser sjukdom (tillstånd) spårvagnar stipendier teater tidskrifter transportmedel utseende utställningar väderlek vänner världsutställningar viner

V stor Emanuel är ju död.
hvilken olycka för Italien,
Det var fru gladare
med
kell i Peterna

två dagar
pnaurait af
efert är
att beskrifning
än brutal
jar jag

honom. Stantist
i
dig af skulliska




C. 8

ys
se
d.

v. s.

denaten jemte ansökan om Stependium. – Kuraget
är ypperligt – och jag är verkligen förvånad öfver
att jag icke är lika olycklig som i fjol, och
frågar mig sjelf om det är bra att vara
så lugn som jag är. – Alla mina bekanta,
som sett taflan, tycka att den blir bra,
och jag tror äfven att den kan bli det, om
exekutionen blir god. Komposition o.d. är jag
temmeligen nöjd med. Max var här härom
dagar. Som en litet grand afvundsjuka är ett
af hans karaktärsdrag, så var jag mycket
nyfiken på hvad han skulle säga. Hans långa
tystnad var ett godt tecken – slutligen sade han
"Il va bien, ton tableau" – och gaf mig några
ganska goda och nyttiga råd, rigtiga knep
angående sättet att måla stål, skinn o.d. – saker
som han är mycket hemmastadd i. Dagnan
kom hit i går och gick igenom taflan bit för
bit, samt rådde mig till små förändringar.
hvad alla anmärka är en viss monotone
i utförandet (det samma klandrade Gérôme
i Blanca) så, att ansigten, tyger, rustningar
golf och väggar än gjorda på samma sätt,
och icke som stoff gå ifrån hvarandra. Jag
skall göra allt mitt till för att för detta
fel, som för resten beror på ovana och

lättja, af hjelpt. Till den andan har jag på
Luxembourg stått i långa stunder, på de få
eftermiddagen jag ej haft modell och allt
på Vollons natur mortes. – De äro förvåning
värda – hans härnesk äro så målade att man
hör den skramla, man känner röst och jern-
lukt – hans fiskar stämmiga och kalla – med ett
ord hvad han än gör så har det fullkomligt
den natur och de egenskaper som föremålet.
naturen. – Vidare är jag i stor nöd för icke
tekturen. Nu, tillsvidare, ser fonden ut
alkurat som en theaterdekoration, och liknar
enkänneligen en fond på Hfors theater – Mam-
ma vet den der förfärliga gothiska kyrkan
med vapnen. – – En guldkedja (af messing)
har jag fått låna af en theater kostymer
likaså bråderadt balte och sperrar för 4
francs om man också målar af dem på
en halftimme, så är det ändå mycket mera
natur i det man sett framför sig än
saker som äro gjorde de chic" –. Berndtson
Gueldry och Petit Geran göra en naken stu-
dig hos P. Go, så att vi alla åter tillsam
mans under sista veckan på en restaurande
har nära, som vi upptäckt. Värdshuset är
godt, och prisen matttliga, men för sin aflägsen
hets skull är det mest freguenteradt af

små hökare o.d. härifrån qvarteret. Vi bilda
tydligen både intelligenspartiet och aristo
kraten der. Värden kommer med den
mest utsökta artighet och frågar oss,
ingen annan) "Avez vous été bein servis,
Messieurs êtes-vous contents?" och när
vi gå följer han och kyparen oss till desten
med bugningar och ett ytterst artigt "à
l'avantage de vous revoir, Messieurs,
Det är roligt, säger P. G. att se att det
finna menniskor som bemöta en efter
ens stånd – och restauratörens stora ur-
skilning och blick för det schangtila ha vi
derföre satt öfver allt tvifvel. I går
åto vi alla jemte Bourgain i Petit
Gerards atelier. Saken var nämligen den
att Bourgain, en väldig hemrod, i som
dags skjutit 2 harar i Fontainebleau, och
bjöd oss nu på villebradet. Conciergens
hustru stekte dem, Petit Gerard gjorde
en stor omelette au lärd, Gueldry kommer
frites (ty P. G. har ju ett kök) och Berndt.
son och jag köpte bröd och ort. Mme Born
gain hade skickat oss sylter och inlagda
paron och gubben Gulldry vin. – Vi åto
och skrattade och så återvände igen, med
fulla magor och tröga sinnen till våra modell

våra väntande modeller.
I dag har det snärt hela dagen – Hvar
jag tycker om snö tusen gånger mera än
regn och blåst. Visserligen bli Paris gator
ohyggliga, ty åkdonen och fotgånger
göra inom en halftimme den nyssfallna snön
till en förfärlig, kall väl smörja som går en
till fotknolarna. Min kamin värmer för
träffligt – men kostar mig 1 fri om dagen
om jag skall ha varmt öfverallt i atelier,
och det är jag nödd till, då jag, med mig
tafla sitter ganska långt från kaminen
Nax Schultén har bedt mig skaffa
några disputationer från Medicinska fa-
kulteten, och jag har redan tillsändt ho-
nom dem – och var rätt glad att vara honom
till någon nytta – Mamma mins ju att han
aldrig ville bli ersatt för sjukbesöken hos
var stackars döende Ellen.
I ett så nordiskt väder som i dag, så har
jag känt en liten gnista hemlängtan-
Ack friden, lugnet, harmonen derhemma,
det är ändå något som gör själen så
godt! – Jag känner mig mera intelligent
och arbetsför här, men det rifvande i
Paris, aregirigheten, den feberartiga

aflan man ser på alla kanter omkring,
de skärande diskarmonierna som möta
ågot på hvarje steg i en verlds stad, lemna
ofta ett intryck af tomhet och sorg och
förakt för detta lif och allt dess bråk.
Den succès min tafla haft i Norden,
gläder mig af allt mycket, och jag känner
att denna uppmuntran gör mig godt
Det är roligt att se att menniskor förstått
hvad man menat. – Ack om Gud
ville gifva mig krafter och tid att göra
allt det jag ville göra och så som jag
ville göra det! –
I söndags på e.m. hörde jag Hector Berlig
berömda. Damnation de Faust" som uppförde
för sista gången. Programmet medföljer –
Ack det var en af stunder, då jag, som
ofta, önskat ha Mamma bredvid mig!
Ibland kände man på sig att man sjelf
och hela publiken var alldeles kamyckt
Jag hade tårar i ögonen och förklarade
för mig sjelf att musiken ändå var
den högsta af alla konster – något som
jag sagt mig öfver då förut på Pasde-
coup eller här på Chatelet hört Beethorn

en
möta
och
te
ttet

Haydu, Glucck! Jag trodde ej att Berlios
var så stark. Jag kände honom alls ej
förut. Det är en fin distingueradande,
man känner sig i godt sällskap. Hvilken
kontrast till hans samtida, Auber!
Då man hör Aubers musik, tycker man
sig verkligen bättre än att måste lyssna
till den positivlåten. Colonne anförde
orkestern – lika stark som Pasdeloups – körer
na voro sammansätta af artister fr. Operan
och Op. Coprique. – Hvad som mest behagade
mig var orkistrationen. – Elfvadansen var
i detta hänseende förtjusande – Först kommer
tomtarne – knappningar på violin med Thenat
speladt af flöjter, och så med ens börja
de 6 harporna (Tänk en sådan orkester) att
pianissimo spela elfvornas dans, accompagne
rad af violiner och violonceller – nej jag kan
ej beskrifva det! – I första afdelningen, då
fanst sitter i sin studeskammare (solisterna
uppträdde naturligtvis i svarta frackar, med noter
i hand) – och melodin tillkännager hans grade
hans hopplösa förskningar, hör man en
kör af unga flickor stämma upp en påsk-
hymn i fjerran – detta är också gripande
och då gången går cresiende
Christ vient de resuiserter – så

känner man också kalla rysningar
vätta synden –
barast är Faurt och Mefisto? redo – Under
den långa duett de sjunga, accompagnera
orkesterna såsom en galopp af kastar – Han
hemska stämningen växer tills den för
färliga ridten stadnar vid helvetets portar
då alla instrumenter plåtsligt stanna
i den mest storartadt gripande distar.

moni. – Grandmougin hade skrifvit
såsar.
af konstens martyrer
verser till Berlios minne – (han var
ju under sin lifstid alls ej uppskattad här i
att eget land) och de lästes af Monnit Sully,
illa naturligtvis. – Ack hvad jag hatar
Mornet Lully, trots hans sköna ögon. Han
är för mig sammanfattningen af allt
det flackaste, mest chaministiska,
egenkära och sjelfförgudande, som finnes i
den franska nationalkaraktären. Mamma
skulle ha sett hans satt att komma fram – något
så ledt pretentiöst kan man ej se. – Lyckligt
vis satt jag i en klick studenter som grinade
åt honom, men publiken applåderade, ingen
nerhet fruntimren. – Ack hvad ett par
vackra bruna ögon och ett väl friseradt
här, och ett s.k. iteerrant utseende ändå
kan vrida hufvudet på folk
Walter Runeberg har ett förslag angå

enda verldsutställningen. Jag har varit det.
stämd för att få del af den vigtiga
kombinationer, men Walter var ej hemma,
och hans fru ville ej säga hvad han ville pro-
ponera i Berndtsons närvaro!! Så-
dana dumheter – jag vet precis hvad det
år – det är att känna svenska ministern
på pulsen för att se om det ginge än att
xponera med svenskarna. – Hvartill
behöfs då något hemligtetsmaken.
Tala emellertid ej om det. Emellertid
tycker jag Walter kunde skrifva till
mig några ord – ty det är ingen lek
att bege sig till honom. Jur tramvoy tar
det jämnt 3/4 timme, och om aftnarna
arbetar han hos Bonnat, så jag borde
gå dit om dagen!
Hvad det var roligt, rigtigt roligt
att Mr Gustaf gjort en så god affär
7000 mk det är något som fylla nå-
got i postemonnaren. Måtte denna
följa af många andra än lyckligare
affärer, det är min innerliga kanskan
Helsa honom mycket från mig.
Ack den Gustaf Pellis borde jag
skrifva till – han har skickat med re-
dan två bref sedan jag skrif.

Hugo Schultén har skickat mig finsk
tidskrift, jemte betalning för mina
artiklar 90 mk. – ack äfven detta skall
väl gå i det genungsgap som kallas
min tafla. Emellertid funderar jag
otäckt på att offra på fåfängars och
nyttans altan och beställa hyggliga
söndagseftermiddagsgåutochgå kläder,
likasåvisst som jag redan köpt högst
eleganta bottiner.
I tidskriften ser jag verser af en det.
Hvad är det för en. Der finnes enjun-
hit en benämnd ungdomstiden, som
jag haft rätt roligt åt – jag beundrar
Att sjunga gladt, som träst i skog
vid brasans sken vid tungkörd plog"
Är det trasten som sjunger vid brasan
och går i plogen? – Och följande hoppfulla
stror
Att älska, lida, plågas smått
sak samma, då det sen blir godt –
sköna tanke, hvar fick jag dig ifrån
Odödliga sjöväll. De var lika qvick
som bra många af de andra, som menniskor
na ej grina åt.
Helsa jubelälskaren Lulle
Och nu farväl, älskade Mamma, tusen
helsningar från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts två brev; han har inte hört av sig från lördag till torsdag; ett så långt uppehåll har ännu inte kommit honom till last sedan han senast kom till Paris.

    Paris Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har modell alla dagar, resten av tiden går åt till att äta och sova; han tycker denna régime [livsföring] är ypperlig; han har ändå haft lite språng för kostymer; Morin hade inte en svart sammetsklänning att hyra; Edelfelt hittade en bomullssammetskjortel som han kan använda, han har en viss "chic" [måla på fri hand] att måla sammet, så han borde gå i land med Ebba Stenbocks toalett; Morin har inte hört av sig om fläckarna på Carl IX:s kostym som han låtit hämta.

    Karl IX Ebba Stenbock Morin
  • Otto Wallenius målar hos Edelfelt denna vecka och delar modellkostnaderna; Wallenius gör ett huvud för att skicka hem till senaten med en ansökan om stipendium.

    Otto Wallenius
  • Edelfelts kurage är ypperligt; alla bekanta som sett tavlan tycker att den blir bra; han är tämligen nöjd med kompositionen, det avgörande är exekutionen [utförandet].

  • Avundsjuka är ett av Max Faivres karaktärsdrag; hans kommentar till Edelfelts tavla var "Il va bien, ton tableau" [det går bra med din tavla]; han gav goda och nyttiga råd om sättet att måla stål, skinn och dylikt.

    Maxime Faivre
  • Pascal Dagnan kom föregående dag på besök; han gick igenom tavlan bit för bit och rådde Edelfelt till små förändringar.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Det som alla anmärker på är en viss monotoni i utförandet; detsamma hade Jean-Léon Gérôme anmärkt på i Blanca; Edelfelt har försökt åtgärda saken genom att stå långa stunder i Luxembourg och se på Antoine Vollons natures mortes; allt vad Vollon gör har fullkomligt den natur och de egenskaper som föremålet i naturen.

    Luxembourgpalatset Jean-Léon Gérôme Antoine Vollon Blanka
  • Edelfelt har besvär med arkitekturen; fonden ser ut som en fond på Helsingfors teater, Alexandra Edelfelt vet den gotiska kyrkan med vapnen.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt
  • Av en teaterkostymör har Edelfelt fått låna en guldkedja av mässing, ett broderat bälte och sporrar; det är mera natur i det man sett framför sig än i saker som man gjort "de chic" [ur minnet/på fri hand].

  • Gunnar Berndtson, Ferdinand Gueldry och Pierre Petit Gerard gör en nakenstudie hos Petit Gerard; den senaste veckan har de alla ätit tillsammans på en restaurang i närheten; de utgör tydligen intelligentian och aristokraterna där; det är bara av dem som värden frågar om de är nöjda, följer dem till dörren och önskar på återseende.

    Gunnar Berndtson Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard
  • Föregående dag hade hela sällskapet, samt Gustave Bourgain ätit i Pierre Petit Gerards ateljé, där det finns ett kök; Bourgain hade skjutit 2 harar i Fontainebleau, som conciergens [portvaktens] hustru tillredde; Petit Gerard gjorde en stor omelett au lard [fläskomelett]; Ferdinand Gueldry gjorde pommes frites; Gunnar Berndtson och Edelfelt köpte bröd och ost; Madame Bourgain hade skickat sylt och inlagda päron och gubben Gueldry vin.

    Fontainebleau Gunnar Berndtson Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard Bourgain Gueldry
  • Det har snöat hela dagen; Edelfelt föredrar snö framför regn och blåst; gatorna i Paris blir visserligen ohyggliga; hans kamin värmer förträffligt, men kostar honom 1 franc om dagen.

    Paris
  • Max Schultén har bett Edelfelt skicka några medicinska disputationer; Edelfelt var glad att vara till nytta; som Alexandra Edelfelt minns ville Schultén aldrig ha ersättning för sjukbesöken hos den döende Ellen Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Maximus af Schultén
  • Det nordiska vädret gjorde att Edelfelt har känt hemlängtan; lugnet hemma gör gott för själen; han känner sig mera intelligent och arbetsför i Paris, men äregirigheten och de skärande disharmonierna som man möter i en världsstad lämnar ofta ett intryck av tomhet, sorg och förakt för livet och allt dess besvär.

    Paris
  • Edelfelt gläder sig över den succé hans tavla gjort i Norden; denna uppmuntran gör gott; han hoppas Gud ger honom krafter och tid att göra allt det han vill göra.

    Norden
  • I söndags hörde Edelfelt Hector Berlioz berömda "Damnation de Faust"; publiken var hänryckt och Edelfelt önskade att Alexandra Edelfelt suttit bredvid honom; musiken är den högsta av alla konster, Edelfelt har sagt det förut då han på Pasdeloup eller på Chatelet hört Ludwig van Beethoven, Jospeh Haydn och Christoph Wilibald Gluck; Berlioz är en kontrast till sin samtida Daniel Auber; dirigent var Édouard Colonne, han var lika stark som Jules Pasdeloup; kören bestod av artister från Operan och Opera Comique; Edelfelt behagades mest av orkestrationen, bland annat under Älvdansen; mest underbar var Fausts och Mefistos ritt.

    Parisoperan Théâtre du Châtelet Opéra-Comique Ludwig van Beethoven Alexandra Edelfelt Jules Pasdeloup Joseph Haydn Christoph Wilibald Gluck Daniel Auber Hector Berlioz Édouard Colonne Faust Mefistofeles
  • Deras vän från Anna, Charles Grandmougin, hade skrivit verser till Hector Berlioz minne; de lästes av Mounet Sully; Edelfelt hatar Mounet Sully, som är en sammanfattning av allt det flackaste, mest chauvinistiska, egenkära och självförgudande, som finns i den franska nationalkaraktären; Alexandra Edelfelt skulle ha sett hur han led och pretentiös kom fram; i synnerhet kvinnorna applåderade åt honom; tänk vad ett par vackra ögon, ett välfriserat hår och ett så kallat intressant utseende kan förvrida huvudet på folk.

    Chez Mademoiselle Anne Alexandra Edelfelt Hector Berlioz Charles Grandmougin Mounet-Sully
  • Walter Runeberg har ett förslag beträffande världsutställningen; Edelfelt åkte hem till honom, men han var inte där; fru Lina Runeberg ville inte berätta vad förslaget handlade om i Gunnar Berndtsons närvaro; Edelfelt vet vad Walter kommer att föreslå: att de känner svenska ministern på pulsen för att se om det går att ställa ut med svenskarna; Edelfelt förstår inte varför det behövs sådant hemlighetsmakeri kring detta.

    Lina Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg Georg Adelswärd (osäker koppling) Georg Sibbern (osäker koppling)
  • Edelfelt tycker att Walter Runeberg kunde skriva till honom; det räcker 3/4 timme att ta sig till Runebergs med tramway; Walter arbetar hos Léon Bonnat om kvällarna så Edelfelt borde gå dit om dagen.

    Walter Runeberg Léon Bonnat
  • Det är roligt att morbror Gustaf Brandt har gjort en god affär på 7 000 mark.

    Gustaf Brandt
  • Edelfelt borde skriva till Gustaf Philip Armfelt; denne har redan skickat två brev sedan Edelfelt senast skrev.

    Gustaf Philip Armfelt
  • Hugo Schultén har skickat Finsk tidskrift och en betalning på 90 mark för Edelfelts artiklar.

    Hugo af Schultén
  • Edelfelt funderar på att beställa "söndagseftermiddagsgåutochgåkläder"; han har redan köpt eleganta bottiner.

  • I Finsk Tidskrift finns verser av en F. F., vem är det?; Edelfelt har haft roligt åt dikten "Ungdomstiden"; tacka vet han "odödliga" Sjövall.

    F. F. Sjövall
  • Edelfelt sänder hälsningar till "jubelälskaren" Lulle (Julian) Serlachius och tar farväl av Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Julian Serlachius
  • Victor Emanuel är död, vilken olycka för Italien; det var malaria med en tillstöt av pleuropneumoni [samtidig lungsäcks- och lunginflammation] som på tre dagar tog livet av honom; Humbert I är på basis av all beskrivning en brutal och dålig människa.

    Italien Viktor Emanuel II Umberto I