Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) affärer äktenskap antikviteter ateljéer beställningar biografier böcker brev ekonomi facklitteratur författare framtid Gud hem inredningar kärlek kläder kritik kvinnor kyrkor modeller (yrken) museer porslin skönlitteratur skräddare vänner varuhus

Paris d. 16 Januari 78.71
Älskade Mamma
Den andliga samfärdseln mellan tvenna från
hvarandra skilda personer, som hålla mycket
af hvarandra, består icke allenast i brefvexlingen,
det veta vi. Huru ofta låta vi icke tanken
ila till den vi hålla kär, huru många tusen
idéer ville vi icke genast meddela åt et hjerta
som förstår oss – och huru fängsla oss icke
slutligen brefven, formeln, språket alla dessa
tankar. Jag svar på att jag tusen gånger,
i mina bref till Mamma, sagt precis samma
sak, troligen äfven i samma ordalag, och jag tror
dock att jag hvarje gång tänkt dem på ett nya
sätt – men om jag nu skulle önska att rigtigt
kunna uttrycka alla de halfva, flygtiga tänker
som korset min hjerna, så skille jag fordra för
mycket, ty det vore ju detsamma, som att vara
verldens största litteratör. Man vore bra olyckliga
sade ju Runeberg, om man i ord kunde uttrycka
allt det man tänker och känner.
Att uttrycka det man känner! Ja, det är
det, som nu syselsätter mina tankar, då
jag skall få min tafla färdig. Hvad man

3) går är så vida skildt från det man tänkt
sig, att verket, då det är färdigt endast ha
ett afläget familjetycke med idéen. I stället
för att göra en storartadt gripande, lefvan
scen, tycker jag mig nu ha åstadkommit en
massa oordnad theatergrannlat. Uttrycken äro
svaga och jag måste till min sorg bekanna, att
jag i många fall ej kan få dem bättre. Af
minstone afhåller jag från förändringar af frisk
tan att förstöra. – De olycksaliga kostymer
na, som man får hyra, sitta heller aldrig
på modellen, och detta enda, att se ett
isynnerhet ointresseradt
ofta ointressant ansigte, och en kropp med
lånade kläder framför sig, är redan någonting
som med ens för en med från inbillningens
höjder till den tråkigaste verklighet.
Jag har alls ej tappat kuraget, ty jag
inser nog att min tafla blir lika bra som
mycken annan smörja – men jag ser blott
till min sorg att den, ju mera jag arbetar
aflägsnar sig från den tafla jag har i
hufvudet, och som är bra.
Bastien var här i dag och underkastade
taflan en sträng kritik. I de allra flesta

fall gaf han goda råd. Carl XII ser för ädel
ut (han liknar tillsvidare kapt. Ahlberg i Stock-
holm, olyckligtvis, och detta utseende är ju så
vidt skildt från Carls som möjligt!) – och detta
kommer deraf att jag nästan helt och
hållit målat hufvudet de chic, då mo-
dutt ej det ringaste liknade honom
Bastien
Ebba Tenbocka var han nöjdast med, men
fördömde i grund flickan som knapper i
hop händerna, och sade att det var en
dålig aktris, som ingen menniska skulle
ta "au serieur", samt rådde mig att enda-
re fullkomligt ändra henne eller helt och
hållit ta bort henne. – På e.m. hade jag mo-
den just till samma flicka – och kan ej neka
till att hon är tråkig. I nästa vecka skall
jag be Gérôme komma hit, på se hvad
han säger – På morgonen var jag i Clu-
ny museet för att i kapellet der ta
rida på de få kyrkoinventaren jag
behöfver. – Men strunt i allt detta
ytter, kostymer, bibelots, – det är
anden, själen i verket som jag ville
hafva bra. – Nu ids jag för en stund

I icke mera tänka på taflan.
I ett af sina bref frågar Mamma hvarföre
jag aldrig talar om Pauline – jo helt en
helt derföre att jag så sällan sett henne.
De flesta aftnar jag varit hos Mme Jacque
not har hon varit borta eller redan mycket
tidigt gått att i sitt rum. Hon är nu
helt och hållet absorberad af sina litterar
intressen, ty som Mamma vet har hon ju
skrifvit en samling litterära biografier, en
slag fragmentaniska framstånd literaturhiste
ria. Hon har skildrat Alfred de Vigny
Edgar ämnet. Berauger (huru skall hon
kunna förstå honom!) m.fl. – Hennes um-
gånge i den litterära verlden vidgas allt
mera, och hon umgås ganska förstroligt
med Mme Blanchesotte, som jämte
Mme Louise Sifert och Mr Ackmann
bildar att mest uppmärksammade klöfver
blad af fruntimmer inom poesins verld.
Hon är ofta bjuden till Hugo, Coppée
Sarcey o. s. v. men är så upptagen af
detta umgänge att hon alls ej lefver
för andra. Vanligtvis är hon uttrött
då hon kommer hem, är nervös och
sömning. I det hela tagit har jag ju

ej varit mera än 3 eller 4 gånger hos Mme
Jacquinot sedan min sjukdom, och hon har
varit borta 2 aftnar och på nyårsaftonen
mådde hon illa. Hennes erfarenheter, be-
kantskaper m.m vore mycket intressanta
att beskrifva tycker man, men hon gör
ej aldrig möda dermed. För resten tycker
hon väl att jag är alldeles örvärdig sådan
förtroenden, eller åtminstone för okun-
nig och sinvigd i den nyaste franska litter
tusens hemligheter för att det skulle löna
mådare att tala med mig derom. –
Jag är ytterst nyfiken att engång få se
hennes bok då den kommer ut – att den
ändå trots dem und alla dem icke han
bli annat än en kompelation tror jag
mig vara säker på. Olli förhållandet mot-
sätt, så kommer det att gläda mig
mycket. Hvad vårt omsesidiga förhållar
de beträffar, så är det utmärkt. Pas
un mot, pas une mine ne trahet qu'il
ij à en quelque chose entre nous deux. Et
ce qu'il y a de plus curieux en même
temps que de plus rassurant jeaur moi.

c'est que cette amitie indifferente, mais
non froide, cet oubli total du passé semble
venie très-naturellement, sens anien
effort. Quil en soit ainse de mon coté,
je le concois fort bien, car il n'est pas dif.
ficite d'éteindre en feu qui n'a jamais ête
alletée, mais je vois aussi que les sentine
brulants dont elle était la proce, n'étaien
qu'un mal passager dont elle a été bien
vite quérie
I går betalade jag min hyra 168 frcs
med afgifter, fönster skatt o.s.v. och i dag
beställde jag mig rock och vårt af mörk-
blott Roubaix tyg för tillsammans 100
frs. Tyget såg utmärkt godt ut och skräd-
daren är ej någon baternfänger; det
är en elsassare som har en elegant butik
vid Rue Lafayelle och endast gör efter mått.
Det är der som Petit Gerad och hans
bröder låta göra sina kläder, och de äro
alltid mycket väl klädda. Jag måste
ha mig en fin kostym att gå ut med,
utan att vara i svart. – Expositionen, de
många landsmannen som komma, m. m.
göra att jag får lof att klä mig schang.
tilt eller åtminstone snyggt.

Byxor beställer jag senare. Hela kostymen
ger han för 150 frcs för att Petit Geran
förde mig det af andra tar han 150.
Några af Bori Marchés 6. 75 skjortor köpte
jag äfven, ty de gamla (icke de 2 Hellinin.
ska och den som Mamma lågade, naturligtvis)
bli tack vara den usla tvatten och deras
rätt att tilltyga linnet, alldeles trasiga i
kanten. – Älskade Mamma, är det möjligt
för Mamma att nu sända litet pengar –
mig. Jag vet väl att jag är en stor slö-
sare, men jag har också haft stora ut-
gifter och fört ett dyrare lif än annars
Emellertid hoppas jag med Guds hjelp
få igen hvad jag förlorat och mera till
Aspelin har beställt af mig ett litet
porträtt af sin fru i maj månad, –
Mlle Carpentiers, Mannerheims syster, Hein-
burgers beställning m.m. borde försäkra mig
om inkomster. Mitt lefnadssätt har
äfven nu varit dyrare än förr. Jag åter
dyrare, och om också skilnades endast
beror på 2 ack om dagen, så gör detta
redan 60 mk i månaden. När jag tän

ker på att Mamma inskränker sina
utgifter så mycket som möjligt så skär
dit mig i hjertat att tänka på huru
mycket pengar det går för mig. Men
om det är en tröst att andra äro
större syndare än en sjelf, så borde jag
tröstas af att se alla mina kamrater
i Hfors föra ett lika dyrt lif som jag,
Och de ha ej resor att göra, modeller
att betala likasom färghandlare, kostymer
o.s.v. – Gud låte den tid komma då
jag finger tillräckligt pengar för att kun-
na bereda Mamma en rigtigt sorgfri
existens! När jag ser omkring mig så
många, som icke ha så öfverdådigt
mycken talent, förtjena 20 à 30 tusen
fis i året så synes det mig icke omöjligt
men om jag ser på de många salentfulla
som svälta och svultit ihjäl – då – hu!!
Emellertid känner jag mig född
snarare att ha mycket pengar än
litet. Jag tror ej att jag skulle begagna
mina kapitaler till mycket onödigt.

Först skulle jag ansätta det så trefligt 2
som möjligt för Mamma, och så skulle jag
ha en god atelier och aldrig ett agenblick
krusa med att ta en modellslök en dag
mer eller mindre – låta göra kostymer om
jag behöfde dem – skaffa mig böcker
gravyrer, en och annan bibelot – men
aldrig några ruinerande samlingar af
vara sig porslin, böcker, antiqviteter eller de
likt. – För resten kan jag ej klaga att
det gått mig illa i ekonomiskt afseende.
Tänk på att då jag för 4 år sedan reste
ut hade jag 1200 och såsom min enda
förmögenhet! Och huru underbart här

icke Gud låter det gå sedan dess!
I dag emottog jag ett med blyerts penna
skrifvit bref från Axel A. daterade Peters
burg. Han svarar deri på mina nyårs-
önskningar och synas nästan litet pikerad
öfver mitt skopga sätt att tala om hans
eldfängdhet och deraf följande förlofning
I de alla varmaste ordalig talar
han om Mamma och säger bl. a. att
det vore ett måla på hans lyckas
himmel om Tante Alexandra" icke skulle

hans väl. Vidare säger han att han gerna
skulle hemta sin utkörade upp till Mamma
några gång, om han blott vågade.
Hvad det är roligt att alla mina
e beundra
vänner, alla, ha en sådan vänskap för mår
må – mais aussi, il y a de quoi!
kärleken är en nemesis, och jag hoppas
för Axels skull, att han denna gång varit
bättre än sätt. får hon någotsånär snäll,
så borde hon hålla af honom. Har hon
pengar så är det ännu bättre, ty då befor
Axel från dessa usla affärsbestyr, som han
tar så samvetsgrannt och som så mycket tyn
a hans sinne. – Det är egendomligt, denna
lust att bygga bo har aldrig funnit in
steg hos mig, trots om jag än kunnat ha
några flygtiga flammerier – jag tror också
icke att man gerna ville ha ett annat
hem då man har ett sådant som mitt
jag skulle i hvarje fall förlora på bytet.
Jag kan dessutom aldrig fatta lifvet som
något lugnt, der man kan slå sig i 20 – såg
framåt, framåt, framåt med angens
snapphet. –
Tusen helsningar från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Den andliga gemenskapen mellan personer som håller av varandra tar sig inte bara uttryck i brev, även tankarna går till personen i fråga; Edelfelt har i breven till Alexandra Edelfelt sagt samma saker även om han varje gång tänkt dem på ett nytt sätt; han borde vara världens största litteratör för att fånga sina tankar i ord.

    Alexandra Edelfelt
  • Johan Ludvig Runeberg sade visserligen: ”Man vore bra olycklig om man i ord kunde uttrycka allt det man tänker och känner”.

    Johan Ludvig Runeberg
  • Det som sysselsätter Edelfelt är att uttrycka det han känner; det han gör är så långt ifrån det han tänkt; istället för att göra en storartad och gripande scen, tycker han att han åstadkommit en massa oordnad teatergrannlåt; uttrycken är svaga men han avhåller sig från förändringar av fruktan för att förstöra.

  • De olycksaliga modellkostymerna sitter heller inte bra på de ointressanta modellerna, vilket för honom ned från intelligensens höjder till den tråkigaste verklighet; Edelfelt har inte tappat kuraget [modet], men han ser till sin sorg att ju mera han arbetar avlägsnar han sig från den tavla han har i huvudet.

  • Jules Bastien underkastade tavlan sträng kritik och gav goda råd; Carl IX ser för ädel ut (han liknar olyckligtvis kapten Johan Georg Ahlberg i Stockholm, på grund av att Edelfelt målat huvudet de chic [på fri hand / ur minnet]); Bastien var nöjdast med Ebba Stenbock, men fördömde flickan som knäpper ihop händerna; hon var en dålig aktris som ingen skulle ta "au serieux" [på allvar]; samma dag hade Edelfelt modell till samma flicka och kan inte förneka att hon är tråkig.

    Stockholm Jules Bastien-Lepage Johan Georg Ahlberg Karl IX Ebba Stenbock Sigrid Stålarm
  • Edelfelt skall be Jean-Léon Gérôme komma till ateljén för att ge sitt omdöme i nästa vecka.

    Jean-Léon Gérôme
  • På morgonen var Edelfelt i Cluny museet för att ta reda på kyrkointeriörer i kapellet; slutligen är det ändå anden, själen, i verket som han vill ha på ett bra sätt.

    Musée de Cluny
  • Alexandra Edelfelt har frågat varför Edelfelt aldrig talar om Pauline Ahlberg; de flesta kvällar Edelfelt varit hos Madame Jacquinot har Pauline varit borta eller tidigt gått upp på sitt rum; hon är helt absorberad av sina litterära intressen; hon har skrivit en samling litterära biografier, där hon skildrat Alfred de Vigny, Edgar Quinet; Pierre Jean Béranger; hon umgås med Madame Augustine-Malvina Blanchecotte, som tillsammans med Madame Louisa Sifert och Madame Louise-Victorine Ackermann bildar det mest uppmärksammade klöverblad av fruntimmer inom poesins värld; hon är ofta bjuden till Victor Hugo, François Coppée och Françisque Sarcey; Pauline tycker antagligen att Edelfelt är för okunnig i den nyaste franska litteraturen för att det skulle vara mödan värt att anförtro sig åt honom; han är nyfiken på hennes bok, han är säker på att den inte blir annat än en kompilation [sammanställning]; vad deras ömsesidiga förhållande beträffar så avslöjar inte ett ord eller en min att det skulle ha varit något mellan de två; denna likgiltiga, men inte kalla, vänskap, denna totala glömska av det förflutna, verkar komma helt naturligt, utan ansträngning.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Victor Hugo Alfred de Vigny Louise-Victorine Ackermann Jacquinot Edgar Quinet Françisque Sarcey François Coppée Pierre-Jean de Béranger Augustine-Malvina Blanchecotte Louisa Siefert
  • Edelfelt har betalat hyran på 168 francs; han har beställt rock och väst av mörkblått Roubaix-tyg för 100 francs; skräddaren är ingen bauernfänger [bondfångare], han är elsassare med butik vid Rue Lafayette; Pierre Petit Gerard och hans bröder låter göra sina kläder hos honom; exempelvis expositionen och de många landsmän som besöker staden gör att Edelfelt får lov att klä sig schangtilt [elegant] eller åtminstone snyggt; han beställer byxor senare; hela kostymen får han för 130 francs; han har köpt några skjortor på Bon Marché eftersom de gamla (inte den som Alexandra Edelfelt lagade) blir alldeles strasiga i kanten på grund av den usla tvätten.

    Bon Marché Roubaix Alexandra Edelfelt Pierre Petit-Gérard André Petit-Gérard Petit-Gérard
  • Kan Alexandra Edelfelt skicka pengar?; Edelfelt har haft stora utgifter och fört ett dyrare liv än annars, men han hoppas med Guds hjälp få igen vad han förlorat.

    Alexandra Edelfelt
  • Eliel Aspelin har beställt ett porträtt av sin fru i maj.

    Eliel Aspelin-Haapkylä Ida Aspelin-Haapkylä
  • Edelfelts livsföring har varit dyrare än förr; det skär i hans hjärta när han tänker på att Alexandra Edelfelt inskränker sina utgifter så mycket som möjligt; hans kamrater i Helsingfors för ett lika dyrt liv som han och de har ändå inte utgifter för resor, modeller, färghandlare och kostymörer.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt hoppas vid Gud att det kommer en tid då han kan bereda Alexandra Edelfelt en sorgfri existens; det syns honom inte omöjligt då han ser många utan överdådig talang förtjäna 20 000 till 30 000 i året; men han ser också många talangfulla som svälter.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt känner att han snarare är född till att ha mycket pengar än lite; han skulle inte använda sitt kapital till onödigheter; först skulle han inrätta det så trevligt som möjligt för Alexandra Edelfelt; sedan skulle han ha en god ateljé och inte hålla tillbaka på modeller och kostymer; böcker, gravyrer och en och annan bibelot [krimskrams] kunde han skaffa sig, men inte några ruinerande samlingar av vare sig porslin, böcker eller antikviteter; tänk att 1200 mark var allt Edelfelt hade då han för fyra år sedan reste ut, och hur underbart Gud hade låtit det gå sedan dess.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har fått brev från Axel Antell i Petersburg; Axel verkar pikerad över Edelfelts skojiga sätt att tala om hans eldfängdhet och den förlovning den resulterat i; Axel talar varmt om Alexandra Edelfelt och skulle gärna visa upp sin utkorade för henne; det är roligt att alla Edelfelts vänner har vänskap för Mamma; kärleken är en nemesis och Edelfelt hoppas att Axel valt bättre än senast; är hon någotsånär snäll borde hon hålla av honom; har hon pengar skulle Axel befrias från affärsbestyren som tynger hans sinne.

    Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt Axel Antell Hedvig Antell
  • Lusten att bygga bo har aldrig infunnit sig hos Edelfelt, även om han haft några flyktiga "flammerier"; man vill inte gärna ha ett annat hem då man har ett sådant som hans, Edelfelt skulle förlora på bytet; han uppfattar inte livet som något lugnt, där man slår sig till ro; han vill framåt, framåt med ångans snabbhet; han sänder tusen hälsningar.

    Alexandra Edelfelt