Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

Årstider ateljéer beställningar brev bussar dagstidningar danskar danstillställningar drycker ekonomi fotografier Gud karaktärsdrag kläder konkurs konst konstnärer korrespondenter kortspel krig kvinnor lyrik män manlighet mat museer musik nordbor norrmän porträtt redaktörer rysk-turkiska kriget (1877-1878) sällskapsliv skådespelare snobbism svenskar teater temperatur transportmedel välgörenhet

Paris d. 3 februari 1898.
Älskade Mamma
I går fick jag Mammas långa, glada bref. –
Om Mamma finner att jag är mera glad
modig och lefnadslustig nu än i fjol så är
det säkert att Mamma också är det –
och det är ju i det hela tagit ej att undra
på, att vi i fjor, efter den pers vi genom-
gått sågo lifvet i dystra färger. Gud vare
lof, all en bättre tid nu grytt för oss. –
Jag är på ett utmärkt godt humör
har en alldeles strykande appetit och
bekymrar mig om ingenting – knappt om
min tafla, tyvärr. Då det kroppsliga –
ätandet och drickandet. Far öfverhanden, får det
andliga ge med sig. Som exempel på min uppit
vill jag anföra, att då jag i fjol aldrig åt mera
än en kotträtt hos salig Anna, jag nu trygg
äter 3 – hvilket dock ej är enera än 2 portionen
hemma hos Mamma – knappast det. Gérôme
kunde ej komma i onsdags – och jag måste säga
att jag tror att det var litet god vilja
som fattades – jag sade honom att han skulle
kunnat göra resan pr vagn på 2 timme fram
och tillbaka – men han urskuldade sig med att ha
hade modell. – De flesta af kamraterna tyckte
att Gérômes handlingssätt var "ignoble, infeet etc
Han lofvade emellertid komma snart d. v. s. sedan
jag sprungit till El. de B. 4 flere gånger, och hvar-
je gång förlorat en förmiddag. – Dutakold, litet
Gerar) m.fl. påstå isynnerhet att det var ett nya
bevis på Gérômes inbitna egoism – "– car tu

ne me dira pas que c'est autre chose que l'éqvisme
(dit P.G) – toi, tre es un de ceux parni les jeunes que
ont le plus d'avenir, et il ne te sacrific pas une
dimiheure – on a des eleves ou on en a pas
mais si l'on en a, il faut quen sen oempé.
Emellertid har detta gjort att arbetet gått lång
samt, då jag ej velat göra några större förändring
utan att inhemta Gérômes råd. Vore det ej
så kallt skulle jag använda tiden att göra stu
dem i Cluny eller någon kyrka för fonden och
golfvet (hvilken stötesten: – nu har jag inskränkte
mig att dels med dels utan modell klätta och ut-
föra småsaker här och der.
– I des dags var jag
på den famösa middagen hos Bourgeins.
Den var mycket fin och roligt – naturligtvis
var tonen ganska lifvad och fri då sällskapet
utgjordes af redaktörer i Jounel Amusant – målare
Emile Vernier – den största pratmakare jag sett till
dato. Gueldsgerna en student Paul Chaulot och
jag – en gammal Mme Metringer som Bourgar

kallar Tante, en ung ganska behaglig, men så
sigtig flicka om 20 år och sist Mme Emile Verniers
Efter middagen skulle der spelas – kosten äro
isynnerhet här i Frankrike en rigtigt landsplåga –
ej försökte dra mig innan men det hjelpte
ej – det var ett lätt sällskapsspel – vingt et nu –
men tillika ett rigtigt harardspel. Porten var
förskräckligt låg – så att jag skulle ha förlorat
30 cent. eler något sådant om ej Mme Bour
gång skulle ha förklarat att hvar och en skulle
få igen sin insats emedan alla andra utom
hon sjelf tricherat. Det var ett nöje att se
den unga damen mellan Gueldry och Chaillot –
med en god min och en skicklighet som har

anmärkningsvärd spelte hon, i komplott med
sina sidskamrater så att hon alltid vann-
De bytta kort, gjorde orätt och hade den mest
öfverhända min tills det tillshet blef alltför
i ögonenfallande – de hade vunnit hela tiden.
och då senarna förändrade sig – tillstodo de
slutligen med en skrattsoffva att de haft bref-
fens för sig hela tiden – Vernier, en ganska
berömd landskapsmålare är en af dessa menniskor
som man ej alltid tror vara rigtigt klok – pra-
tar och är i det hela ganska lustig. – Fredags
afton var jag hos Ross den norske målaren.
Der voro alla de danske och norske samt
svensken Borg – mycket musik men mest siraps
visor, som ändå ej sjöngos rigtigt con amore-
så t.ex. sjöng Ross sjelf, som är mycket musikalisk,
och gröte nicht, men med en intonation och
nyansering som visserligen kunde återga musiken,
men som visade att han alls ej tänkte på orden-
och de äro ju ändå så vackra, så egendomligt
gripande. Det är så många menniskor som
invigga sig i den tron att en sång är väl före-
dragen då man ibland sjunger hårdt och ibland
rakta, likasom de fleste tro att det är poesi
då de höra några rim i sin bra och ord som
gerta, blomma o.s.v. – Jag tycker alltid att man
längtar efter en klar, redig känsla i poesi och
musik, likasom efter en god teckning i måleri.
och endast om formen är förtjusande såsom t.ex.
hos Heine, Schumann, Chopin kan man nöja sig
med det "dunkelt tänkte. – En dansk målare
Hennigsen, god vän till Krohn, spelade mycket och
bra. Det är alldeles säkert nu att Krohn
kommer hit i April – han lär för resten ha mycket
att göra derien i Italien, men förenligt svar
det höres, vara på mycket godt humör denna vis

ter. – I går afton åt jag middag hos Mme
Jacquinot. – Pauline berättade mycket om sina
sista minnen från Prinsessan Mathildes soiréer –
der hon fortfarande går. – Skulle ej prinsessan vara
en så gammal käring redan, så vore det minsan
något sällskap för en ung flicka – Pauline sjelf
säger att hon der får höra saker och ett språk
som äro förfärliga. – Hennes umgänge bland herrar
– en
äro Alexandre Dumas, Boulanger (målaren
bland de grafkornigaste menniskor man kan träffa
rå) m.fl. – Det är eget fruntimmerna hos Mme
Jacquinot tycka ej att Monnet Lully är illa som
sernani – deremot ha de ett och hvarje att annar
la mot Sarah Bernhardt – och jag för min del
kan ej tänka på att jamföra dem, så ofantligt
tår Sarah B. öfver Monsit. – Jag medsänder en
föragnfin af denna stora artist. – De hålla ifrig
på med tepetitioner till två små pjeser af
Verconsin, och som V. är bekant i huset Ceder har
Henri Perrot studerar ifrigt sin
repetitionerna.
rôle. Han fick rigtiga, offentliga snubbor i går af
än kära tante, Mme Jacquinot, för sin fåfänga i
klädser – han är verkligen petit charle ändå till
löjlighet. I går afton skulle han på bal och kom in
på vägen för att visa sig i all sin glans – och var
verkligen precis som Grevins karrikatyrer af
de små boulevardssnobbarne. Alla aftnar köper han
baler och tillställningar, der han naturligtvis

har tråkigt men det han ändå i måste gå
A propos, det måste vara fru Lange som skrif
en narräktig korrespondent från Paris med,
dumheter om theatrarna o.d. – Hon får skrifv
i Hufvudstadsbladet. Jag gratulerar läsarne.
Ack hvad den beskedliga menniskan är
för ett sjåp! Och hennes Algot som älskar hennes

Ja Mamma har rätt – jag är ett nöt som
ej sökt upp Clement ännu – jag skall
med det snaraste göra det. Hvad Hum-
bert beträffar så föreställer jag mig att
han ej är i Paris eftersom brefven till
dagbladet äro daterade i Par. Till Koechli
skulle jag bege mig för en tid sedan, men blef
så fördröjd af ut-och-in-stigande personer i
omnibusen att jag kom fram alldeles för sent
kl. 5 och derföre föredrog att gå till Runeberg
Det är ju alldeles förskräckligt sorglig
derhemma med de många konkurserna –
Aberg, Less – det skulle ingen trött för några
är sedan. Anders Ramsays lilla differens
mellan aktiva och passiva är ett lysande ba
vis på hvart menniskors godtsägenhet kan
leda. – Skola ej konjukkturerna bli bättre
mot våren – då freden alldeles säkert blir
– I dag har den märkeliga repre
luten?
sentationen för de blisserade varit med 2dra
akten af till de Mlle Angot). – Sägsta platsen
lär emellan tid ha koftat 20 frcs så att
naturligtvis ej brydde mig om att gå dit.
Hur är det – är Frey i helpension så
att han också åter hemma? Jag har ej rigtigt

förstått sakens sammanhans af brefven.
Jag gratulerar Mamma att återge ha
utet mera svängrum, om också somheten
efter professorna med allt hans politiska
prat och hans vänliga väsen gör det tråkigt.
så är det ändå bra roligt att vara väl
och rymligt installerad och icke så illa håller
som Mamma var i höstas. – Jag kan ej begåt
hvar jag skulle måla, om jag kommer hem

sommar eller höst. Min atelier här är hvad
ljuset och storleken beträffar ypperlig, och så
är den ju ej der 650 – då de lika stora uppe
i Montmartie kosta 1000. Jag börjar äfven för-
sona mig med laget, derföre att man är
mera i fred här. I montmartre t.ex. vore jag
hvarje minut öfverlupen af skandinaver. –
Det förargar mig att så många men-
d.
niskor tycka att jag gått ut från min ej
liga karaktär genom att välja ett sådant
ämne som Carl XV – samt mena att min egenting
begåfning ligger åt det milda, känslofulla
o. s. v. – och att Blanca var ett uttryck af mitt
egentliga väsen. Är jag då en sådan Topeliusk
Hertibergs käringnatur att jag ej kan taga
Hvad
i med ett manligare ämne. –
som fattas totalt i min tafla är effekt, och
den borde just vara förkrossande, förvånar
ning
de som detta. Först framställer den en handling
af vildaste brutalitet och så ett ögonblicklig
scen – ser det ut som om modellerna stått

för dessa figurer så är allt förloradt.
Jag ville att man skulle se att jag haft modell-
mais le bon, le vrai modèle, celui qui
bouge". – Ack jag har i går för 10 de gånger
målat om Carl IXs ben och de bli ändå icke
bra – Bastien har rätt, jag gör för mycket en
chevalier af denna grymme best. – Jag fundera
att skrifva till Stockholm för att få ytterligt

upplysningar om hans utseende, ansigtig
o.s.v. – de gravyrer jag köpte i Stholm äro så
illa gjorde att man ej kan lita på dem.
I dessa dagar skall jag skrifva till Leuhusens
faster Hermanine och farbror s. i Götheberg och skicka
åt hvar och en af dem en (liten) fotografi af
Blanca. – Tusen helsningar från Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt har fått Alexandra Edelfelts långa glada brev; både hon och Edelfelt ser livet ljusare än förra året, då de just genomgått en pers [Ellen Edelfelts död]; Gud vare lov att en bättre tid har grytt.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt är på gott humör, har en strykande aptit, och bekymrar sig för ingenting, inte ens sin tavla; i fjol åt han aldrig mera än en kötträtt hos salig Anna, nu äter han tre – vilket motsvarar knappt två portioner hemma hos Alexandra Edelfelt.

    Chez Mademoiselle Anne Alexandra Edelfelt Anna Chomette
  • Jean-Léon Gérôme tog sig inte tid att komma i onsdags; han lovade komma snart, men det sker troligen inte utan att Edelfelt måste springa till Ecole des Beaux Arts flera gånger och varje gång förlora en förmiddag; Henri Dutchold, Pierre Petit-Gerard påstår att det var ett ytterligare bevis på Gérômes inbitna egoism; de menade att Edelfelt är bland de unga som har bäst framtidsutsikter och Gérôme ids inte offra en halvtimme på honom.

    École des Beaux-Arts Jean-Léon Gérôme Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold
  • Arbetet har gått långsamt framåt då Edelfelt inte velat göra större ändringar utan att inhämta Jean-Léon Gérômes råd; om det inte var så kallt skulle han göra studier i Cluny eller någon kyrka för fonden och golvet.

    Musée de Cluny Jean-Léon Gérôme
  • Middagen hos Bourgains var fin och rolig; sällskapet utgjordes av redaktörer i Journal Amusant, målaren och pratmakaren Emile Vernier med fru, Gueldrys, en student Paul Chaillot, en gammal Madame Metzinger och en ung, ganska behaglig med blek flicka på 20 år; efter middagen var det dags för spel; i Frankrike är korten en landsplåga; de spelade "vingt et un" [tjugoett], som är ett lätt sällskapsspel, men också ett hasardspel.

    Frankrike Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry Bourgain Émile Vernier Marie Vernier Paul Chaillot Metzinger Gueldry Gueldry
  • På fredagsaftonen var Edelfelt hos den norske målaren Christian Meyer Ross; där var danskar och norrmän, samt svensken Axel Borg; det var mycket musik, mest sirapsvisor som ändå inte sjöngs con amore [med hjärtat].

    Christian Meyer Ross Axel Borg
  • Många tror att en sång är väl framförd då man varierar mellan att sjuga hårt och svagt; de flesta tror att det är poesi då de hör några rim och ord som hjärta och blomma; Edelfelt längtar efter en klar, redig känsla i poesi och musik, på samma sätt som en god teckning i måleri; bara om formen är så förtjsande som hos Heinrich Heine, Robert Schumann eller Frédéric Chopin kan man nöja sig med det "dunkelt tänkta".

    Frédéric Chopin Heinrich Heine Robert Schumann
  • Frants Henningsen, som är god vän till Petro Krohn, spelade bra; Krohn kommer dit i april; han lär ha mycket att göra i Italien, men har varit på mycket gott humör i vinter.

    Italien Pietro Krohn Frants Henningsen
  • Edelfelt har ätit middag hos Madame Jacquinot; Pauline Ahlberg berättade om prinsessan Mathildes soaréer; om inte prinsessan vore en så gammal kärring redan, så vore det inte något sällskap för en ung flicka; Pauline säger att hon där får höra saker och ett språk som är förfärligt; hennes umgänge bland herrar består av Alexandre Dumas och Boulanger (målaren, en grovkornig människa).

    Pauline Ahlberg Gustave Boulanger Jacquinot Mathilde Bonaparte Alexandre Dumas
  • Fruntimren hos Madame Jacqinot tycker inte att Mounet-Sully är illa som Hernani; däremot anmärker de på Sarah Bernhardt; Edelfelt sänder ett fotografi av denna stora artist.

    Sarah Bernhardt Jacquinot Mounet-Sully Hernani
  • Hos Madame Jacquinot repeterar de ivrigt två pjäser av Eugène Verconsin, som själv leder repetitionerna; Henri Perrot studerar ivrigt sin roll.

    Jacquinot Henri Perrot Eugène Verconsin
  • Henri Perrot fick föregående kväll offentliga anmärkningar om sin fåfänga i klädseln av sin tante, Madame Jacquinot; han är en petit crevé [modesnobb] ända till löjlighet; han kom på vägen till en bal in och visade upp sig och var verkligen som en av Alfred Grévins karrikatyrer av boulevardsnobbarna.

    Alfred Grévin Jacquinot Henri Perrot
  • Det måste vara fru Ina Lange som har skrivit en narraktig korrespondens från Paris, med dumheter om teatrarna; hon lär skriva i Hufvudstadsbladet; hon är ett sjåp, och hennes Algot som älskar henne!

    Paris Algot Lange Ina Lange
  • Alexandra Edelfelt har rätt i att Edelfelt med det snaraste borde söka upp Charles Clément.

    Alexandra Edelfelt Charles Clément
  • Humbert verkar inte vara i Paris, eftersom breven till Helsingfors Dagblad är daterade i Pau.

    Paris Pau Humbert
  • Edelfelt skulle för en tid sedan gå till Alfred Koechlin, men blev så fördröjd av ut-och-in-stigande personer på omnibussen att han istället gick till Runebergs.

    Lina Runeberg Alfred Koechlin Walter Runeberg
  • Det är sorgligt med de många konkurserna hemma, Åberg och Anders Ramsay; konjunkturerna blir förhoppningsvis bättre mot våren, då freden alldeles säker blir sluten.

    Anders Ramsay Karl Alexander Vilhelm Åberg
  • Välgörenhetsföreställningen för de sårade hölls idag; de spelade andra akten av Fille de Madame Angot; den billigaste platsen lär ha kostat 20 francs, så Edelfelt brydde sig inte om att gå dit.

    Clairette Angot
  • Har Alexander Frey helpension hos Alexandra Edelfelt?; Edelfelt gratulerar Mamma till mera svängrum, även om professor [Georg Vallgren] lämnade ett tomrum med allt sitt politiska prat och vänliga väsen.

    Alexandra Edelfelt Alexander Frey Georg Vallgren
  • Edelfelt kan inte begripa var han skulle måla om han kommer hem i sommar eller i höst.

  • Edelfelts ateljé i Paris livad, ljuset och storleken är ypperlig, och den är inte dyr, 650 francs; lika stora ateljéer uppe i Montmartre kostar 1 000 francs; han börjar också försona sig med läget; i Montmartre skulle han varje minut träffa på skandinaver.

    Montmartre
  • Det förargar Edelfelt att så många menar att han gått ut från sin egentliga karaktär med Carl IX; de menar att hans begåvning ligger åt det milda, känslofulla hållet; Blanca var ett uttryck för hans egentliga väsen; han ifrågasätter att han vore av sådan Topeliusk-Hertzbergs kärringnatur att han inte kan ta itu med ett manligare ämne.

    Zacharias Topelius Rafael Hertzberg Karl IX Blanka
  • Det som fattas i Edelfelts tavla är effekt; han vill att det skall synas att han haft modell, "mais le bon, le vrai modèle, celui qui bouge" [men en bra, riktig modell, en som rör på sig]; han har för tionde gången målat om Carl IX:s ben, men de blir inte bra; Jules Bastien har rätt i att han gör Carl IX för ridderlig.

    Jules Bastien-Lepage Karl IX
  • Edelfelt funderar på att skriva till Stockholm för att få ytterligare upplysningar om Carl IX:s utseende.

    Stockholm Karl IX
  • Edelfelt skall skriva till Leuhusens, faster Hermanine Edelfelt och farbror Erik Edelfelt i Götheborg; han skall sända med ett fotografi av Blanca åt alla.

    Göteborg Adelaide Leuhusen Hermania Edelfelt Erik Edelfelt Alexander Leuhusen Blanka
  • *Har Alexandra Edelfelt hört något om Johan August von Borns porträtt?; Edelfelt tror att Gunnar Berndtson som släkting siktar in sig på det.

    Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Johan August von Born